Nordisk äggkastning
av Emily von Sydow Forum 1996-02, sida 36, 22.02.1996
EUQ FOKUS
Nordisk äggkastning
Vv ad har hänt med gammal, god bilateral hantering av de problem som kan uppstå, nordiska bröder emellan? Den frågan ställer man sig efter att Sverige, Finland och Danmark rusar till storebror kommissionen för hjälp och stöd särskilt när det gäller den besvärliga grannen Norge.
Men Finland och Sverige ligger också itvist med varandra angående den eviga äggaffären, där svenska äggproducenter är livrädda för att det skall komma billiga (de facto subsidierade) finländska ägg på marknaden.
Föga anar de svenska och finländska konsumenterna att deras ägg är dyrare än de andra europeiska, men de svenska hönsen har förstås större burar än sina EU-systrar, som trängs på 450 kvadratcentimeter per fä.
D en svenske ambassadören i Bryssel,
Frank Belfrage, lär ha skrivit ett ilsket brev till Stockholm och meddelat att det är dömt att misslyckas att straffstämpla de finländska äggen, som varande i strid med rejäla svenska normer: EU-normer bör faktiskt duga också för svenska hönor, sedan vi har blivit medlemmar, även om det är svårt för svenskarna att inse att folkomröstningen redan har ägt rum.
Men inför den mäktiga lantbrukarlobbyn står sig ambassadörer i Bryssel och jordbruksutskott i riksdagen slätt. Deras kacklade manade fram denna hållning, som är dömd att misslyckas för svensk del. Kommissionen kommer att säga att stämplingen måste upphöra, annars… blir det EU-domstolen för brott mot reglerna om fri rörlighet.
Blir resultatet månne att svenskarna får billigare frukostägg Även i det norsk-svenska livsmedelsbråket är det konsumenterna som får sitta emellan. Bråket gör babymar, havreflingor och andra väsentligheter betydligt dyrare för norrmännen.
Sveriges relationer med Norge trasslar inte bara vad gäller livsmedel utan också på fiskesidan. På detta område leder troligen norrmännen nu den internationella grälligan, med konflikter med
Emily von Sydow
Danmark, Finland, Ryssland, Föräarna och Island förutom Sverige.
Det handlar om några hundra ton makrill och sill — knappast någon nationalekonomisk fråga om att vinna eller försvinna, men en viktig princip, för svenskarna misstänker att norrmännen vill börja fasa ut svenskar — numera löst EU-folk från sina vatten mer och mer.
Mycket råa ord har utväxlats mellan ministrarna som har skött, eller inte skött förhandlingarna delvis inför öppen kamera, vilket sällan främjar den konstruktiva dialogen. Det dröjer nog länge innan den svenska jordbruksministerns uttalanden om broderlandet i norsk TV efter ett jordbruksministerråd i Bryssel, sjunker undan.
D: hade Margareta Winberg försäkrat sig om att jordbrukskommissionären Franz Fischler skulle stödja Sverige i kampen mot de lea norrmännen. Särskilt ilskna varsvenskarna överatt Norge hade försäkrat sig om en förhandlingsmån, genom att chockhöja tullarna på bearberade livsmedel i höstas.
Det sägs att den norska jordbruksministern Gunhild Gyangen öppet skulle ha medgivit att en kraftig tullhöjning var en effektiv hävarm, för att senare tvinga fram eftergifter hos svenskarna (EU) om en utvidgning av EESavtalet. Det som norrmännen helst vill ha är en utvidgning av paragraf tre, som medger en fördelsbehandling av vissa livsmedel,
Ikke tal om, sade Margareta Winberg Norrmännen kan se sig om i skogen efter stöd från svenskarna om utvidgning av EES-avtalet eller snart sagt något annat, så länge de inte sköter sig på alla andra områden.
I stället för att förhandlingarna sköts mellan Stockholm och Oslo, har de nu flyttat ner till Bryssel, där ambassadörerna Frank Belfrage och Eivinn Berg har i uppdrag att finna en lösning.
”Inför den mäktiga lantbrukarlobbyn står sig Bryssel-ambassadörer oc riksdagsutskott slätt.”
D:. är bara frågan om Eivinn Bergs beskrivning av hur Norge bör agera i Bryssel håller: “Den som vil ha noe, må også gi noe”, var hans slagkraftiga slutsats, när han talade för norska klubben strax efter folkomröstningen. Detta torde vara ett alldeles nytt sätt att sköta förhandlingar mellan två nordiska länder att hänvisa dem till diplomatnivå i en annan huvudstad.
Det är lite ironiskt att det är ledaren för den socialdemokratiska nejrörelsen i Sverige, som har varit den främsta förespråkaren av att förstärka Sveriges EU-tillhörighet på bekostnad av den nordiska solidariteten
N orge befinner sig i the Dog House i Bryssel. När de norska kustövervakningsmyndigheterna dessutom nyligen beslagtog två danska fiskefartyg, för att de fiskade på nyutnämnt norskt vatten, råkade Norge i klorna på den bestämda fiskerikommissionären Emma Bonino, till vilken Danmark klagade över beteendet. Sämre fiende än henne får man leta efter! Bonino reagerade med ett morrande och nu är det än en gång Norge som får försvara sina nitiska handlingar för de europeiska myndigheterna Norge är som bekant mycket mån om att bevaka sin haävsresurser, så att de inte utsätts för överfiske. Norge hade i all hast ritat om kartan för fiskerättigheter och plötsligt var tidigare tilllåtet område otillåtet för alla utom norska fiskebåtar. Norge hade dessutom inte informerat sina nordiska grannar om tilltaget. Trots alla dessa sura händelser, var det inga moln på himlen när de nordiska statsministrarna träffades i Helsingfors härom veckan. Inte behöver vi gräla inför öppen ridå, när vi kan låta EU-kommissionen ta hand om våra trassligheter, tycks den nya nordiska linjen vara. Men en slug gammal Brysselobservatör kommenterade bekymrat de nordiska ländernas agerande:“Det kan vara besvärligt att häfta i skuld till kommissionen”. 9
FORUM NR 2/96