Nordiskt sam arbete trumf eller chimär
av Christian Schönberg Forum 1993-10, sida 06-07, 26.08.1993
Det finns en viss misstänksamhet, närmast i Sydeuropa — vi måste anstränga oss oh förklara vilken typ av samarbete det handlar om.
Nordiskt samar trumf eller chimär
En av Pär Stenbäcks viktigaste uppgifter är alt hos bredare folklager fördjupa insikten om det nordiska samarbetets stora betydelse.
Christian Schönberg
Oberoende av framtida scenarier kommer det nordiska samarbetet att förbli oerhört viktigt. — Ett budskap vi absolut måste få fram, kräver generalsekreterare Pär Stenbäck.
Illa medborgare är inte övertygade A: att överstatligheten är lösning n på mellanfolkliga problem, vilket gör att de nordiska samarbetsformerna de facto har ett stabilt stöd i breda folklager.
Medan nordiskt samarbete på sina håll drivs målmedvetet, i vissa fall med hängiven frenesi, finns det också folk som ställer sig helt oförstående och undrar vad det skall tjäna till att ödsla tid och energi på marginella företeelser mitt i den omfattande europeiseringsprocessen. Exempelvis har Danmark eller kanske rättare sagt danskt näringsliv, som redan under två decennier kört in sig på det europeisk spåret, varken tid eller resurser att korrigera kursen norrut igen. Ändå talar så många vitt och brett om hur viktigt det nordiska samarbetet är och hur värdefullt det kommer att vara ju närmare EG vi kommer.
Det finns en defaitism på vissa håll som säger att det just nu inte lönar sig att förnya det nordiska samarbetet, eftersom det ändå blir nytt. Varken Nordiska Ministerrådets generalsekreterare Pär Stenbäck cller svenske statsministern Carl Bildt vill acceptera tankegångarna, utan manar till fortsatt samarbete. Man vet ju ännu inte ens när EES-avtalet kommer att träda i kraft. Inte heller skulle det, enligt de båd nordisterna, vara klokt att irritera betydande opinioner genom att bromsa upp det nordiska regiontåget i detta skede.
Men nu när alla nordiska länders blickar koncentreras på Europa och största delen av energin går åt till att anpassa oss till gemenskapens krav, har vi då krafter och kapacitet att därutöver samla oss till gemensamma kraftåtgärder på det nordiska planet? Och kan vi överhuvudtaget samarbeta i specifika nordiska frågor inom EG-sfären?
Pär Stenbäck erkänner problemen och nämner som exempel just Danmark där den statliga byråkratin inte alltid hinner med i svängarna. Däremot kunde man enligt gencralsekreteraren genom en övertänkt nordisk arbetsfördelning lätta på bördorna inom många sektorer.
— Vi får inte riskera hamna i den ”EGfälla” som säger att varje land måste förhandla absolut nationellt. Det finns ju ingen som kan hindra en politisk koordineTing i detta skede. Men efter ett tänkt EG-medlemskap står det klart att vi i Nordiska rådet att skall behandla en samarbetsklausul (typ BeNeLux) för att koordinera våra gemensamma intressen. Danmark står visserligen en aning på sidan i de här tankegångarna eftersom man under många år redan vant sig vid andra samarbetspartners, men knappast kommer det ändå på sikt att försvåra det nordiska samarbetet.
Stenbäck påpekar att det ändå inte är meningen att nordiska länder i egenskap av EG-medlemmar alltid bör finna konsensus och rösta lika i alla situationer. Det skulle säkert väcka bittra känslor hos andra mediecmmar. Samarbetspartners kommer i vissa frågor också att hittas bland andra stater inom gemenskapen. EG är ju inte en monolit som skulle reglera alla i alla avseenden, som dessvärre mången tycks tra. Nationella avgöranden kommer fortfarande att spela en stor roll i framtiden.
Nordiska klausulen
Nordiska klausulen går ut på att regionalt samarbete i Norden skall kunna fortsätta, också efter ett tänkt medlemskap i den europeiska gemenskapen, d.v.s. inom Nordiska rådet, Nordiskt ministerråd och övriga befintliga samarbetsformer.
— Det är ingen hemlighet och inget vi behöver skämmas för. Visserligen kommer det att finnas en viss misstänksamhet närmast i Sydcuropa vilket i sin tur betyder att vi måste anstränga oss att förklara vilken typ av samarbete det handlar om eller egentligen primärt vad det inte är fråga om. Samarbetet har ju inte tillkommit på grund av EG, utan är något som har vuxit fram på ett organiskt sätt, ett naturligt sätt grundande sig på kulturella, språkliga och historiska faktorer och naturligtvis på den geografiska närheten.
Det gäller alltså för politikerna är kunna klargöra för folket att Norden inte kommer att splittras även om vi går med i EG. Närsamarbetet kommer att fortbestå, vilket t.o.m. kan vara den lilla detalj som får folk att säga ja till EG i den kommande folkomröstningen. Mycket handlar om symbolvärden. Våra öden upplevs i da fortsättning på sid 35
Boligminister
Flemming Kotad-Svendsen uppmanar såväl journalister som politiker att öka informationsintensiteten.
Hellre medlemskap än totalt beroende
Christian Schönberg
Danmark prioriterade i tiden påverkningsmöjligheter inom ett europeiskt samarbete frumom ett problematiskt förhållande till mäktig granne, samtidigt som man räddade jordbruket från undergång.
inister Flemming Kofod-SvendM: som hör till EG-förespråkar na i Danmark är naturligtvis lättad över att hans land röstade JA till Maastricht. Enligt honom kunde beslutet däremot ha tagits redan i den förra folkomröstningen eftersom ett fullt medlemskap i EG/EU är den enda möjligheten att själv aktivt kunna påverka framtida utveckling i det gemensamma Europa, det forna östblocket inbegripet. Danskarnas färska JA förändrar inte dagens situation, vilket däremot ett NEJ definitivt skulle ha gjort.
Men, hör då Danmark fortfarande till Norden — Det finns inget land som står närmare Danmark än de nordiska länderna, säger den danske boligministern som också har ansvar för östersjö- och specifikt nordiska frågor. Såväl kulturellt som språkligt hör ju Norge och Sverige till samma släkt. Demokratitraditionerna är likartade, miljöengagemangen följer samma principer, liksora inställningen till tredje världen och de baltiska länderna. Det här betyder ju fördenskull inte att vi skulle ha samma uppfattning i alla frågeställningar. Exempelvis skiljer sig den danska synen på fiske- och jordbruksproblemen markant från den som f.n. råder i Norge.
Ministern hoppas att också de övriga nordiska länderna skall säga JA till EG, eftersom han har svårt att tänka sig ett Europa där den nordligaste gränslinjen skulle dras genom de danska sunden.
— Oberoende av slutresultatet har jag naturligtvis full respekt för varje enskilt lands avgörande i frågan. Hur det än kommer all gå måste vi se till att anpassa oss till det framtida nordiska samarbetet p ett konstruktivt sätt. Överhuvudtaget bör intresset för samarbete bygga på folkens behov och önskemål. En nordisk samordningsminister bör alltså inte se som sin primära uppgift att pressa befolkningen i nån speciell riktning.
Efter drygt tjugo års samboförhållande med EG kan man med fog ställa sig frågan huruvida danskarna fortfarande har en egen identitet.
Är dansken fortfarande dansk — Visst är vi fortfarande danskar. J kan inte tänka mig att vi i övriga nordi ögon skulle bete oss på ett annorlunda än förut. Man kunde kanske i stället ställ: sig frågan om Danmark måhända har varit mindre engagerat i det nordiska samarbetel under EG-åren, vilket jag inte heller kan tänka mig vore fallet. Skulle vi i tiden inte ha gått med i EG skulle vi i dag inte ha alltför många danska jordbrukare kvar på fälten och skulle vi inte vara medlemmar av gemenskapen skulle vi i stället ha en icke avundsvärd position som ”liten granne till mäktig stormakt”. Vilket i praktiken skulle betyda totalt beroende.
Flemming Kofod-Svendsen upplever bristen på information som cen beklaglig realitet och tar en del av skulden på det politiska etablissemanget.
— En av politikerns viktigaste uppgift är att informera. Vi måste få befolkningen att förstå vad det innebär att vara medlem i den europeiska gemenskapen celler unionen. Det finns en massa saker EG gör som vi anser självklara, medan en stora allmänheten kanske inte är lika väl orienterad. Såväl politiker som journalister har här en stor och gemensam uppgift att fylla den existerande luckan. LJ