Norska industrins ödesfråga: Leva på oljepengar eller inte?

av Ragnhild Artimo Forum 1980-07, sida 12-13, 23.04.1980

Taggar: Orter: Norge Teman: olja

Norska industrins ödesfråga: Leva på oljepengar

Norge har levt på krita. Recessionen klarade man genom att ta ut oljepengar i förskott. I praktiken har det inneburit att Norge med hjälp av oljepengarna inte bara hållit en hel del olönsamma industrisektorer vid liv, utan också under hela lågkonjunkturen upprätthållit en hög konsumtionsnivå på artificiell väg.

Hur länge kan detta fortgå — när kommer skrällen? Alla vill dela på kakan, men Norge måste äta i mor gon också…

e — Oljan bör göra Norge till ett kapitalexporterande land, säger Kjell Stahl Johannessen, direktör vid Norges Industriforbund. — Därav följer att sådan industriell verksamhet som inte kan göras lönsam här hemma bör förläggas utomlands. Vi borde inte unna oss själva oljepengarna i detta skede. De leder i fördärvet, genom att industrin stagnerar. En utvecklad industri är ett livsvillkor på längre sikt.

Ett nytt Kuwait Några talar om ett nytt Kuwait. Parallellen är kanske inte helt omotiverad. Liksom Kuwait har Norge nu pengar. Oljepengar. (Mera är på kommande. Men hur mycket, hur länge?) Det är kapital som inte uppstått genom arbete – genom industri. Det är kansk dåliga pengar? Det är bedrägliga pengar åtminstone i den bemärkelsen, att det politi 1 ska trycket på att använda dem i Norge — att äta upp dem – är enormt, säger direktör Stahl Johannessen. – Resultatet skulle bli att löner och priser ytterligare skulle åka i höjden.

• Även om det över ett år långa löne- och prisstoppet som upphävdes vid årsskiftet skulle få långvariga positiva verkningar, måste vi utgå från att Norge också i fortsättningen kommer att höra till världens dyraste länder. Utmärkta objekt för penningbruk står sjukhus, pensioner, skattelättnader osv. Allmänmänskligt lockande, men farliga för en stabil ekonomisk utveckling.

Industriell upprustning

Inom Norges gränser kan oljepengarna i stor utsträckning enligt Stahl Johannessen inte användas på något tryggt sätt eller inte — Investeringar i produktivitetsfrämjande åtgärder är undantaget. Produktiviteten har alltför länge varit alllför dålig. Vi riskerar att hamna 1 ett konkurrensmässigt bakvatten. Inte bara riskerar: redan nu har den norska industrin på grund av sin höga kostnadsnivå och låga produktivitet svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.

= En annan hämmande faktor är bristande anpassningsförmåga och ovilja att ta risker. Denna tendens har förstärkts genom statens villighet att stöda och upprätthålla olönsamma sektorer av sysselsättningsskäl, vilket snedvridit industristrukturen och minimerat nyetableringen. Driven in absurdum kommer denna utveckling att leda till att den norska industrins enda uppgift blir att tillhandahålla sysselsättning, verksamhet som på ett legitimerat sätt berättigar till lön, utan att ha några företagsekonomiska målsättningar.

Stränga regler om skiftarbete och övertid har å sin sida gjort det svårt att på ett optimalt sätt utnyttja det i anläggningar investerade kapitalet. Huruvida Norge också befinner sig i ett teknologiskt bakvatten är en annan fråga. Inom industrin torde man ha anledning att oroa sig över den framtida tillgången på ingenjörer, och redan nu är bristen på yrkesskicklig arbetskraft på en annan nivå så påfallande, att exempelvis finländska specialsvetsare är synnerligen efterfrågade . ..

Låt kapitalet arbeta!

Kjell Stahl Johannessen anser att verkstadsindustrin är en sektor som måste stärkas genom planmässiga produktivitetsfrämjande investeringar.

== En annan naturlig sektor är idag oljebranschen. Norge måste ta steget ut och bli ett kapitalexporterande land, säger han. – Vi måste låta kapitalet arbeta. Det är den resurs vi måste bygga kommande års välstånd på. Och det problematiska ur politisk synvinkel är att vi måste låta kapitalet arbeta utomlands.

Oljesektorn är givetvis en bransch med tillväxtmöjligheter i Norge. Det gäller både den direkta oljeproduktionen och tex byggandet av oljeriggar.

FORUM 7/80

Genom att investera i industriverksamhet i NIC- och u-länder — Jag vill inte gärna spekulera i den frågan. Så mycket är klart: världens totala energikonsumtion kommer fortsättningsvis att öka mycket markant. Det är en sektor med garanterad och stigande efterfrågan. Det är också en oerhört kapitalintensiv bransch. För Norge skulle det vara naturligt att investera i energiproduktion utomlands. Inte bara i olja, utan i alla former av energiproduktion.

Oljan smörjer ekonomi – Oljesektorn är industriellt ett område med tillväxtmöjligheter, både då det gäller den direkta oljeproduktionen och därtill anknuten aktivitet, såsom byggandet av borrningsriggar och andra anläggningar för off-shore-verksamhet. Vår varvsindustri bör kunna lägga om sin traditionella produktion att bättre svara mot den aktuella efterfrågan.

Oljan sysselsätter idag ca 36 000 personer. Hälften inom konventionella jobb i branschen, hälften inom helt ny industri. Hittills har ca 50 mrd NOK investerats 1 oljeverksamheten på den norska kontinentalsockeln. De ålterstående kända tillgångarna förutsätter ylterligare investeringar på ca 30 mrd NOK. Dessutom räknar man med årliga produktionsinvesteringar på ca 10 mrd NOK under hela 80- och 90-talet.

Av bruttonationalprodukten utgörs idag ca 25 procent av oljeskatter.

Kvalitativt ligger den norska oljan i toppklass, vilket gör den extra åtråvärd på råvarumarknaden.

Vattenkraft med förhinder

Energimeldingen, Norges energipolitiska program, offentliggjordes i början av mars. För Norges industri är programmet ett slag under bältet.

— Energimeldingen tar ingen hänsyn till de industripolitiska aspekterna, konstaterar Stahl Johannessen. -— Den billiga vattenkraften, som i någon mån gett industrin möjligheter att uppbalansera ett exceptionellt högt kostnadstryck, skall bli möjligast dyr, och utbudet skall begränsas genom dämpad utbyggnad. För närvarande är knappt hälften av den norska vattenkraftpotentialen utbyggd, och därvid kommer det i i stort sett att stanna. Detta kommer att öka oljeberoendet, ytterligare höja energikostnaderna, och försämra landets krisberedskap. Och den norska indust Oljan sysselsätter idag ca 36 000 personer i Norge. Hälften jobbar inom konventionella jobb i branschen, hälften inom helt ny industri.

FORUM 7/8 rin, som redan nu ligger illa till i den internationella konkurrensen, får ett ännu sämre utgångsläge. Om inte industrin finner avsättning för sina produkter, kan varken sysselsättning eller välfärd garanteras. Då kan vi alla sitta med händerna i kors och njuta av de orörda älvarna.

Mikrojoule eller megawatt?

Energimeldingen poängterar vikten av alternativa energikällor och energiåtervinning.

—– I princip bör Norge givetvis sträva till ett mindre oljeberoende, men ett sådant oberoende kan inte uppnås genom dellösningar i så liten skala, att de saknar praktisk betydelse. Inget torvstycke må lämnas outnyttjat i de norska myrarna, inte en enda mikrojoule får tillåtas undkomma med rökgaserna från industrin —- detta är andan i energimeldingen. Det är förträffligt all man vill hålla efter mikrojoulen, men var skall megawatten tas?

Det är en mycket relevant fråga. Om vattenkraften som billig energireserv sätts ur spel, och industrins egen energiproduktion beläggs med ”straffskatt” — såsom föreslagits — återstår inte många realistiska alternativ utöver att elda upp den värdefulla oljan för att hålla industrin igång. I synnerhet som energimeldingen också proklamerar, att Norge inte behöver kärnkraft förrän om tjugo år.

— Min personliga uppfattning är att Norge för att undvika en allvarlig energikris omedelbart borde fatta beslut om att bygga kärnkraftverk som ett prismässigt vettigt alternativ, säger Kjell Stahl Johannessen. -— Och decentralisera den nu allför osmidiga centraliserade beslutsprocessen då det gäller energipolitiska lösningar — efterfrågan är ju också decentraliserad. Län, städer, kommuner och tom företag bord i : Jag — Oljan bör göra Norge till ett kapitalexporterande land, säger Kjell Stahl Johannessen vid Norges Industriforbund.

själva få fatta beslut om vilken energiform de vill välja, givetvis inom ramen för gemensamt fastställda säkerhetsoch miljönormer.

Det går åt skogen

Stahl Johannessen är pessimistisk. Erfarenheten visar att den politiska viljaninte har en benägenhet att avstå från materiell godbit idag för att ha nånting i reserv i morgon.

— Norge lever lika lättsinnigt som den som vunnit på lotteri, säger han. — Just nu har vi olja — nåväl, vi höjer prisel på vattenkraft med 15 procent om året. Just nu har vi oljepengar — så vi kan festa om genom att sänka skatterna och höja lönerna. Vi — det är i sista hand de politiska beslutsfattarna.

Med tanke på röstarna är produktivitetsinvesteringar i industrin knappast ett sätt all plocka poäng. Därför är det möjligt — troligt — att Norge väljer att äta upp oljepengarna, medan industrins konkurrenskraft försvagas ytterligare. Kusligt. mycket kusligt.

13