Nu börjar nedgången
av Thor Forsskåhl Forum 1981-01, sida 06-08, 21.01.1981
tolvmånadsperioden.
Ö Även om det förekommer en viss spridning i paneldeltagarnas siffror så är riktningen helt entydig. Vi går mot en betydande konjunkturnedgång. Däremot varierar åsikterna en hel del beträffande
Heikki Koivist prognos/panelen
Forums prognospanel 1981 längden och djupet av recessionen samt vilka effekter den kommer att ha på vårt näringsliv.
Prognospanelen bestod denna gång av i ande avdelningschef Heikki Koi i Koivist visto, Kansallis-Osake-Pankki (KOPP), Pekka Korpinen, chef för Arbetarrörel sens — ekonomisk forskningsinstitu (TTT), professor Gösta Mickwitz, Hel singfors Universitet,
Gösta Mickwitz
Pekka Korpinen
Gösta Mickwitz Foru (talen anger förändringar i förhållandena till töregående år)
TTT BNP (volym) +/—>/> + 4 + 2 Importvolym +i—"/4 + 4 + 2 Exportvolym +/—"/ + 2 0 Bytesbalansen +/— (mrd mk) — 5,5 — 8.5 Investeringar +/-—"/a + 7 + 4,5 — industrin +20 +15 — offentlig + 3 + 2 Konsumtion +/—Yo + 4 + 3 — privat + 4 + 3 — offentlig + 3 +3 Inflation +/—9Yo +11 + 5—15 Arbetslöshet ”/ 4,2 4,5 Industriproduktion (volym) +/—?o + 4—5 2,5 Färdigställda bostäder (1 000) 51 50 Bankernas inlåning (nominellt) +/—2o +16 +10 Skogsavverkningar (volym) +/—/e — 5 —10
VD Tauno Ran +t+t+tttt+tl] +++ FJUNNNIRYÄTsRM
FORUM 1/81
Forums prognospanel 7181:
Nu börjar nedg.ngen
Svårigheterna att göra en till alla delar helt tillförlitlig och entydig förutsägelse om vår ekonomiska utveckling 198 är betydliga genom att osäkerhetsmomenten är alltför många. Med dessa osäkerhetsfaktorer har Forums prognospanel brottats för att kunna ge sin syn på den kommand ta, Näringslivet (ETLA) samt tf avdelningschef Pertti Sorsa, Finansministeriets avdelning.
Tauno Ranta ETL nun N un + 2 + 0 + 0 — 8, + 3 +18 + 1 + 2 + 2 + 3 +10.
4,
FORUM 1/81
Pertti Sorsa Finansministerie forskningsinstitu ekonomisk u u - 2 vv VW IN YEN N +tttttt+l| +++
Det stora frågetecknet: inflationen
Den stora osäkerhetsfaktorn är utan tvekan inflationens storlek under innevarande år.
Pertti Sorsa
Uppskattningarna varierar mellan 5 och 15 procent. Svårigheterna att skatta imfiationens storlek beror huvudsakligen på att man ännu inte slutit de kollektiva löneavtalen och därigenom är deras kostnadspåverkande effekt okänd.
Löneavtalen står överhuvud i förgrunden i alla diskussioner om den ekonomiska utvecklingen. De kommer att ha, som sagt, en avgörande effekt på inflationen och följaktligen också på vår prisnivå och internationella konkurrenskraft.
Alla är dock eniga om att löneförhöjningarna bör vara måttliga.
T årets statsbudget kalkylerar man me prognos/panele en ca 5 procents förhöjning av lönerna. Med det ”arv” från senaste år på ca 5 procent skulle lönerna vara ca 13 procent högre i år och innebära tillsammans med bla sänkningen av skatteskalorna en realinkomstökning på 2—3 procent. Blir förhöjningarna i år högre, exempelvis tio procent, kommer vi att förlora i stort sett i motsvarande grad i internationell konkurrenskraft enligt Pertti Sorsa från finansministeriet. Senaste år förlorade vi några procent i konkurrenskraft och vår inflation var från december 1979 till december 1980 drygt 14 procent.
Pekka Korpinen, TTT, anser dock att man inte enbart kan kräva att löntagarna skall visa måttlighet, utan man bör också samtidigt se över pris- och kostnadssidan och eventuellt tillämpa någon form av indexvillkor för att trygga löntagarnas inkomstutveckling. Av de uppgifter om löneförhandlingar som hittills givits ut förefaller samtliga parter vara relativt måttfulla om än tjänstemännen och den offentliga sektorn talat för en kompensation för deras eftersläpning i löneutvecklingen. Det kan tyda på att. liksom senaste vår i Sverige, den offentliga sektorn blir löneledande, vilket skulle vara mycket olyckligt med tanke på vår ekonomi som helhet och de övriga avtalen.
Ett två-årsavtal enligt de linjer som FFC antytt är då klart mera realistiskt med tanke på vår inflation och konkurrenskraft. Båda har ju avgörande bety delse för hur lång och djup lågkonjukturen blir.
Underskottet i bytesbalansen acceptabel
Underskottet i bytesbalansen kommer enligt samtliga bedömare att vara större i år än 1980. Bedömningarna varierar mellan 7 och 9,5 miljarder mark. I det stora hela ses underskottet inte som ett allvarligt problem, men Heikki Koivisto. KOP, anser att det möjligen kan uppstå finansieringsproblem av underskottet med tanke på statsmaktens avsikter att finansiera en stor del av budgetunderskottet genom upplåning på den inhemsa marknaden.
Finlands Banks nuvarande strama linje tvingar den privata sektorn att låna utomlands.
Finansministeriet har en mera ljus syn på vårt bytesbalansunderskott och hävdar att vissa tecken tyder på att vi sluppit våra strukturella bytesbalansproblem med OECD-länderna. som i år ommer att svara för största delen av underskottet. Östhandeln torde nå ganska god balans om oljepriset inte stiger drastiskt. Man har kalkylerat med en 10 procents förhöjning, men den är ju redan nu ett fullbordat faktum.
I ljuset av dagens siffror ser det ut som om vår högre tillväxt i bruttonationalprodukten och lägre arbetslöshet än i OECD-länderna inte nödvändigtvis medför relativt sett så stora bytesbalansunderskott som tidigare. Detta betyder att om vi inte upprepar misstagen från åren 1975—1978, då vi hade en exceptionellt lång recession i jämförelse med västländerna, kan vi kanske klara oss lindrigare undan denna gång.
Professor Gösta Mickwitz är dock inte så optimistisk. Han förutspår att botten nås först 1983 och då har uppsvinget börjat i OECD-länderna över ett år tidigare. Mickwitz ser som de stora problemen dagens skattepolitik. inflationen samt företagens likviditetsproblem speciellt inom skogsindustrin. Både Mickwitz och Korpinen pekar på de höga rotpriserna och den senare konstaterade torrt: ”det kommer att gå omkull sågar i Finland.”
Konkurrenskraften viktig Tauno Ranta, ETLA, anser att vå prognos/panele konkurrenskraft försvagades i någon mån redan senaste år och när efterfrågan på de västliga marknaderna sjunker som följd av konjunkturnedgången kommer det att leda till exportproblem. En högre fortsatt inflation än på våra huvudexportmarknader försämrar med nödvändighet ytterligare våra exportmöjligheter. Rent allmänt tror majoriteten av prognospanelens medlemmar att uppsvinget skall börja nästa år under förutsättningen att de åtgärder som nu vidtas och de avtal som kommer att slutas inte leder till samma försvagning i vår internationella konkurrenskraft som under senaste recession.
BNP växer något
Vår bruttonationalprodukt antas öka mellan 2 och 4 procent på årsnivå. (OECD förutspår 2,75 procents BNPtillväxt för Finland.)
Mest optimistisk är Koivisto, KOP. som antar att BNP växer med 4 procent och denna optimism går också igen i en rad andra siffror fastän man sedan å andra sidan tror på det högsta bytesbalansunderskottet.
Mickwitz är den mest pessimistiska och hans siffror pekar också i övrigt på att den ekonomiska aktiviteten sjunker i betydande grad. Tillväxten kommer att vara svag under detta år under alla omständigheter.
Ranta anmärker att enbart lagerförändringarna innebär bortåt en procents minskning i BNP då förändringarna i agren senaste år hade klart positiv verkan. De tidigare gjorda investeringsbesluten kommer däremot att påverka utvecklingen i gynnsam riktning. Mot slutet av året kommer kapacitetsutnyttjandegraden att sjunka och det kommer att märkas i BNP-siffran.
Arbetslösheten kommer att röra sig mellan 4 och 5 procent, men kommer örmodligen att öka under de följande åren trots att viss arbetskraftsbrist ommer att råda på en del områden. Framförallt träförädlingsindustrin. service och handel samt tjänstemannasektorn kommer att uppleva arbetslöshet.
Förelagen försiktiga Förutom måttlighet i löneuppgörelserna och bekämpandet av inflationen bör v också se till att företagen satsar på att utveckla sina produkter och sin know-how anser Mickwitz. På detta sätt säkrar vi vår konkurrenskraft i framtiden.
Genom företagens internationellt sett relativt svaga finansiella position. på grund av låg självfinansieringsgrad och likviditet, är det ett livsvillkor att försäljningsvolymen och täckningsbidraget hålls högt för att alstra tillräckligt med medel för driftsbidraget.
Samtliga deltagare i prognospanelen är eniga om att företagen denna gång kommer att handla mycket snabbare än under senaste konjunkturnedgång. Beredskapen att permittera personal är mycket högre i fall det visar sig nödvändigt. Men å andra sidan kanske detta inte är nödvändigt då den hamstring på arbetskraft som förekom innan den senaste recessionen inte skett denna gång. Man har rationaliserat inom arbetskraften och inte byggt en på falska förhoppningar baserad intern arbetskraftsreserv. I vissa fall kan permittering tyvärr ändå bli nödvändigt.
Med den lönsamhetssituation man har inom företagen kommer det inte heller att vara möjligt att upprätthålla samma produktionsnivå som under sjuttiotalets sista år om efterfrågan sjunker. Man kommer inte att ”köra i lager” som då. Företagen kan inte bära de rörliga kostnaderna och lagerkostnaderna som sammanhänger med en dylik verksamhet.
Kostnadstänkandet har med nöd blivit fränare inom företagen samtidigt som man är klart aggressivare i både marknadsföring och produktutveckling än tidigare. Mickwitz efterlyser också en snabbare internationalisering av företagen.
Några direkta konkreta önskemål åt statsmakten och Finlands Bank har man inte. I huvudsak anses deras agerande hittills sakligt även om Heikki Koivisto anser att FB:s politik kan vara alltför stram och statsmaktens upplåning kan leda till bekymmer. Valutapolitiken vil samtliga göra beroende av utvecklingen i våra huvudexportmarknader. En flexibel skattepolitik är också ett allmänt önskemål.
Thor Forsskåhl
FORUM 17/81