Ny lag och fabrik revolutionerar återvinningen

Taggar: Teman: återvinning

Returpapperet kommer igen till heders:

Ny lag och fabrik revolutionerer återvinningen

Varför är insamlingen av returpapper — det heter nämligen inte mera avfallspapper — så ojämn? Ibland samlas det I varje kvarter och ibland duger det inte alls. Vad gör Paperinkeräys egentligen? Hurudan verksamhet har de, och varför är den så ojämn?

Med en resilgnerad suck konstaterar vvd för Paperlnkeräys Oy, major

Unto O Silventoilnen, att det är just så folk resonerar. Hemmens returpapper har behandlats som en reserv. Det har den lägsta kvaliteten av allt returpapper, och heminsamlingen är därför den sektor so först droppas bort vid lågkonjunktur.

Åren 1971—72 tog man nästan ingenting från de privata hushållen. 1973 kom högkonjunkturen, och insamlingsverksamheten sköt fart igen. För tillfället svarar privatsektorn för clrka 10—15 procent av allt returpapper.

På Paperinkeräys vet man, att det är här de stora outnyitjade reserverna ligger — om också dessvärre i en skön blandning. Här finns möjligheterna att I den ökade råvarubristens och större papperkonsumtionens tider stampa fram ”dölda reserver”.

Men hur utjämna svackorna? Hur hålla insamlingsverksamheten på en jämn nivå, så att folk inte blir förbannade över att deras hopbuntade tidningspapper ibland duger, Ibland Inte.

Jo, snart blir det ordning på insamlingen.

Rubb och stubb av hushållens returpapper i osorterat skick kommer att kunna utnyttjas när Paperinkeräys planer på en fabrik med en årlig produktion om 57 500 ton deinkad (avfärgad) massa förverkligas.

10

Den här fabriken kommer helt att förnya pappersinsamlingen inom hushållssektorn. Under vissa förutsättningar, som vi ska återkomma till längre fram, Fabriken skulle enligt planerna dimensioneras för det nuvarande bidraget från hushållssektorn, men med tanke på de outnyttjade reserverna och den med 5—7 9/9 per år stigande pappersförbrukningen finns det säkert utrymme för en liknande ny fabrik vart tredje-fjärde år, tror Paperinkeräys verkställande direktör, Veikko Mäkelä.

Basundersökningarna är klara. De har på Paperinkeräys uppdrag utförts av ingenjörsbyrån Jaakko Pöyry & Co, och delvis finansierats av SITRA. Råvaruförbrukningen har beräknats till 64 000 ton/år. Merparten (ca 80 procent) beräknas vara tidningspapper. Men det fina i kråksången är att fabriken enligt planerna utnyttjar hushållens returpapper osorterat — dvs stick i stäv mo ton

Pappersinsamlinge 15000 100-00 5000 1000 liknande anläggningar utomlands, där man kräver att de enskilda hushållen försorterar insamlingsvaran.

Den försöksanläggning som Stora Kopparberg planerar att uppföra i Sverige, som får en kapacitet av 30 000 ton per år, baseras till exempel helt på tidningspapper.

I Sverige, liksom här, är intresset för returpapper ett resultat av brist på råvara, medan det i USA mest är en miljöpolitisk fråga.

Paperinkeräys ska ännu låta utföra vissa smärre tilläggsundersökningar. Men under hösten beräknar direktör Mäkelä att man ska gå ut med en offert. Han vill ännu inte säga till vem, men ett nytt aktiebolag bakom fabriken kommer det likväl att bli fråga om. Natirligaste intressenter hittas inom pappersindustrin, men också stat och kommun kan tänkas nappa på projektet.

Fabrikens investerings- och framställ 1943 - 7 [eo] 120 Oo CJ O a RA 3 - - Forum 10/7 ningskostnader är i Pöyrys undersökning beräknade för fyra olika alternativ 1. Flismassa (torrsubstans ca 30 9/0) 2. Våt balmassa (torrsubstans ca 45 9/0 3. Flingtorkad balmassa (torrsubstan ca 90 9/0) 4. Våt eller torr balmassa

Användningsmöjligheterna anser direktör Mäkelä främst ligga inom framställningen av sådana pappers- och kartongprodukter som används i Finland. Omkring 90 procent av vår pappers- och kartongproduktion går, väl att märka, utomlands. Och där vill man ha jungfruligt råmaterial — returpappersprodukter kan man framställa själv. Men här i hemlandet slösar vi med alltför fina papperskvaliteter. Vi kunde i mycket högre grad använda på returpapper baserade produkter. Hygienpappret behöver inte vara dessa rosafärgade lyxkvaliteter vi skämmer bort oss med.

Den än så länge hypotetiska fabrikens produktion — uppförandet beräknas ta ett par år — när man väl kommit gång,

Helsingfors 42.151 ton

Landsorteri 47.813 to 42,4 Åbo Tammerfors 10.848 ton 11.888 ton 92,6 3 10,6 $

Diagrammet tv visar resultatet av Insamlingen av returpapper i Finland åren 1943—73. Ovan ses insamlingsfördelningen I hela lande “år 1973.

Forum 10/7 beräknas få följande användningsmöjligheter: e stomme och bakskikt i falskarton e Skydds- och bakskikt i returpappers baserad lådkarton trähaltiga mjukpappersprodukter tidningspappe trähaltigt journalpapper specialprodukter (äggförpackningar, förpackningsunderlag o dyl)

I dag levererar Paperinkeräys papper till industrin sorterat enligt 16 olika kvalitetsspecifikationer. Tidnings- och tidskriftspapper står lägst i kurs. Forums fina glänsande papper hör som returpapper till de svagaste kvaliteterna. Det innehåller för mycket fyllnadsämnen, kaolin eller aska upp till 30 procent. En styggelse i major Silventoinens ögon. Vid partihandelsinköpen varierar prisen från 55 mk per ton till 480 mk per ton för de finaste kvaliteterna. Insamlingsverksamheten är koncentrerad kring fyra huvudgrupper av ”leverantörer”.

Den första är pappers- och kartongförädlingen, en naturlig leverantör, som levererar regelbundet enligt avtal.

Den andra gruppen består av industrin, affärer och kontor. Här är insamlingen inte lika effektiv. Några sköter sig bra, konstaterar major Silventoinen, men det finns mindre företag som inte kommer upp till fullständigt tillvaratagande. Den tredje gruppen är varuhus och handelsföretag. De har en mycket begärlig vara: i huvudsak kartong och papp. Här är uppsamlingen ofullständigt ordnad, den kräver balningsmaskiner och ordnade transporter, då det är fråga om skrymmande och lätt vara. Transportkostnaderna blir också höga. Men det här är den mest eftertraktade varan, oförstörd av laminering, färger och plast — de verkliga gifterna i returpappret.

Och så har vi slutligen sorgebarnet: hemhushållen. Den svagast skötta sektorn, det medger major Silventoinen. Men här finns alltså de reserver som motiverar de nya fabriksplanerna.

— Hittills har det varit en ond cirkel, säger Silventoinen. Vi har inte kunnat investera för att det inte funnits tillräckligt returpapper. Och det har inte funnits tillräckligt returpapper för att vi inte gjort investeringar för att kunna ta emot det.

Senaste år togs 22 procent av avfallspappret tillvara. Men 30 procent torde vara en helt realistisk siffra. I Tyska förbundsrepuliken är man redan över 30. " Och det ryktas om att Japan nått 4 procents gränsen. Lite skeptisk är major Silventoinen, men med tanke på den ytterst täta japanska bosättningen — pappersinsamlingens viktigaste bundsförvant — så varför inte.

Nu kommer alltså hela heminsamlingen i en andra andning. En viktig faktor är att en ny avfallshanteringslag och förordning är på kommande. Den är just nu på remissrond, berättar föredragande Matti Vehkalahti från inrikesministeriets miljövårdsavdelning. Till riksdagen kommer den i höst. Det blir på riksplanet medicinalstyrelsen, och på länsplanet länsstyrelsen, men i praktiken kommunerna som ska leda och övervaka avfallshanteringen.

I lagförslaget står att kommunalstyrelsen ska ”sköta” avfallshanteringen. En lite oklar formulering, som enligt Vehkalahti ska tolkas så, att kommunen antingen själv ombesörjer den, eller förordnar någon annan tex en privatföretagare området att göra det.

En fråga som i högsta grad berör Paperinkeräys Öy — de har avtal med, sina aktieägare (i praktiken alla de företag i Finland som använder returpapper i produktionen) att allt returpappersinköp ska gå via Paperinkeräys. En viss amonopolisering, alltså.

När den nya lagen har trätt i kraft, kommer den att bli ett kännbart mornent i fastigheternas ekonomi. Den förutsätter ”att fastigheterna ombesörjer att avfallet sorteras”. I praktiken innebär detta att hus och fastigheter får betala en avfallshanteringsavgift i proportion till den mängd avfall som kommer från varje fastighet. Den ska täcka soplådor för olika typers avfall (kanske lump, papper, metall m m) samt borttransporten av dessa.

Det blir i alla fall en jämnare tillströmning av avfallsråmaterial på det sättet än nu, när vårsolen väcker skolor och organisationer till hektisk insamlingsverksamhet, som sedan totalt somnar bort när fingarna stelnar i vinterkölden, eller när Finland stänger för semester och sommarlov. 1