Nya tider för finsk revision
av Bo Ingves Forum 1990-05, sida 16-17, 22.03.1990
Nya tider fö finsk revi
Text: Bo Ingves
Bråket kring Wärtsilä Marines bokslut har väckt en livlig debatt rörande revisorernas ansvar och arhbetsbild i Finland. Under hösten böljade debatten fram och tillbak riktningar.
stod Wärtsilä Marines revisorer före trädda av CGR-revisor Eric Haglund från Finlands största revisionsbyrå Wideri. Haglund fick som känt ta emot en hel del kritik för revisionen av Marine.
I ett senare skede blev också CGRrevisor Kari Manner från konkurrenten Kihlman Oy Ab aktuell. Han gjorde på uppdrag av handets- och industriministeriet en eftergranskning av Marines bokslut för år 1988 och företagets ekonomiska rapportering 1989. Hans slutsats var att Marine hade varit färdigt för likviditation redan hösten 1988.
Manners rapport blev i sin tur häftigt attackerad av Wärtsilä. Slutresultatet blev att hela härvan gavs över till Centralhandelskammarens tevisorsnämnd för undersökning. I februari friades såväl Haglund som Manner av nämnden. Besluten var dock minst av allt enhälliga. Båda friades med rösterna 6 mot 5.
Denna oenighet är en indikator på att revisorsverksamheten står inför något av en brytningsperiod i Finland. Det är inte heller att förundra sig över att revisorns roll och ansvar för tillfället dominerar de interna samtalen inom yrkeskåren | centrum för en stor del av debatten
Vad är en revisor?
Men vad gör en revisor egentligen? Förutom alltså att han skall kolla att boksluten fyller lagens, i bland ganska tänjbara, bokstav.
Enligt lagen skall ett företags bokslu 1 dningarna och tidvis mycket frän kritik haglade i olik kontrolleras av en auktoriserad revisor. Om det bundna egna kapitalet överstiger 2 miljoner mark räcker det med en GRMrevisor (godkänd räkenskapsman), dvs den lägre revisorsgraden.
Om bolaget är listat antingen på börsen eller OTC-listan, eller har över 500 anställda, måste revisionen skötas av en CGR-revisor (av Centralhandelskammaren godkänd revisor).
Vid sidan av det här kan revisorer med framgång fungera som konsulter i I ex skattefrågor och informationsteknik.
Revisorernas arbete blir alltså intressant för den större allmänheten först då företagets aktier blir offentlig köp- och säljvara genom börs- eller OTC-listning. Därför avses i denna text med revisor närmast CGR-revisorer.
För att bli CGR-revisor måste man vara ekonom och ha jobbat minst fem år som revisor eller på annat sätt skaffat sig motsvarande revisionserfarenhet. Därefter får man rätt att delta i Centralhandelskammarens examen som arrangeras en gång per år. För GRM-revisorer, som godkänns av den lokala handelskammaren, är kraven lägre.
I Finland finns det ca 400 CGR-revisorer. Av dem är under 300 yrkesverksamma, resten är i näringslivets tjänst. Som jämförelse kan nämnas att det i Danmark finns över 2 000, i Sverige ca 1 500 och i Norge
CGR-föreningens ordförande Pekka Nikula medger att termen ”god revisionssed” ännu är ett relativt luddigt begrepp i Finland. Han understryker dock att föreningen har satt i en högre växel för att få till stånd klarare riktlinjer för revisionsverksamheten.
ene aeseEeEE över I 0C0 yrkesverksamma revisorer på CGR-nivå. Jämfört med de övriga nordiska länderna är alltså den finska revisorskåren klart underbemannad.
Också storleksmässigt är det en märkbar skillnad mellan revisionsbyråerna i olika länder. Sveriges största revisionsbyrå har t ex ca 2 000 anställda, jämfört med Finlands största byrå som har ca 220 anställda.
I internationell jämförelse sysslar de finska revisorerna i hög grad med ren revision. dvs kontroll av företags ekonomiska rapportering och förvaltning.
Utomlands erbjuder revisionsbyråerna dessutom i hög grad olika konsulttjänster rörande t ex företagens finansskötsel, strategisk planering och utvecklande av företagens styrsystem. I Finland är bristen på revisorer ett konkret hinder mot en utveckling i denna riktning, kapaciteten räcker helt enkelt inte till.
Men trots allt förändras arbetsbilden också på våra revisionsbyråer. Förändtingen beror inte minst på att finska revisionsbyråer har börjat samarbeta med stora internationella revisionssamfund i allt högre grad de senaste åren. Datatekniken lösgör också revisorerna från mycket rutinarbete.
Aven på hemmaplan i Finland pågår en sammankoppling av landets revisionsbyråer. Snart torde det i stort sett endast finnas en handfull stora byråer kvar.
Till stor del dikteras sammanslagningarna av ekonomiska skäl. Revisionsbyråernas verksamhet baserar sig i allt högre grad på de möjligheter som informationsteknologin ger plus utvecklandet av specialisttjänster. Detta i sin tur förutsätter stora investeringar vilket en liten byrå inte klarar av.
— Om det är fråga om ett internationellt företag är det ju klart att revisionen måste skötas av en revisionsbyrå med tillräcklig kapacitet och internationella samarbetspartners, konstaterar CGR-revisor Mikael Paul på Tilintarkastajien Oy-Revisorernas Ab. Han är också viceordförande för CGR-föreningen.
Lagen stadgar, men vad?
Aktiebolagslagen och bokföringslagen innehåller de grundstadganden som aktiebolag måste följa då de uppgör bokslut. Lagarna innehåller också stadganden om vad en revisionsberättelse måste innehålla. Dessutom finns det bestämmelser om revisorernas uppgifter i olika speciallagar, t ex värdepappersmarknadslagen.
Det centrala budskapet i Finlands lag är att revisionsberättelsen skall säga om bokslutet är lagenligt uppgjort eller inte. I övrigt skall berättelsen följa ”god revisionssed”. Den seden är dock tillsvidare ganska obestämd till konturerna i Finland.
Den anglosaxiska seden, som alltså gäl 5/1990 FORU ler it ex i USA, Storbritannien och Kanada, säger att bokslut skall ge en ”good and fair view” av den finansiella och förvaltningsmässiga skötseln av bolaget.
Det här innefattar en hel del mer än det som lagen säger i Finland. Så länge termen ”god revisionssed” är så pass vag som den ännu är i Finland, är det möjligt att revisionen, även om den fyller alla lagens villkor. ändå inte ger en rättvisande bedömning av företagets resultat och förvaltning.
En bakgrund till varför god revisionssed inte är ett helt klart begrepp i Finland är att utarbetandet av rekommendationerna sker på frivillig basis inom ramen för CGR-föreningen. Men på samma sätt görs spelreglerna upp också på internationellt plan.
— Det stämmer att det är CGR-föreningen som utarbetar stadgandena. Men orsaken till varför bestämmelserna inte ännu är heltäckande beror inte på bristande vilja, utan närmast på för lite tid. Det finns t ex ingen heltidsanställd som konstant arbetar med dessa frågor. Arbetet sker på frivillig basis inom ramen för föreningens verksamhet, konstaterar CGRföreningens ordförande, CGR-revisor Pekka Nikula vid rtevisionsbyrån Salmi Virkkunen & Helenius Oy.
Han berättar att bakgrunden till denna tingens ordning är att det i aktiebolagslagen från 1978 uttryckligen sades att det åläggs revisorkårens egna instanser att klarlägga vad som egentligen menas med god revisionssed.
— Även om CGR-föreningens rekommendationer är bindande för medlemmarna är det svårt att övervaka hur de efterföljs i praktiken. Men det här är frågor som vi aktivt arbetar för att förbättra hela tiden. Det är ett faktum att Marine-affänn I Finland består revisorernas arbete i hög grad av ren revision, till skillnad från utlandet där en stor del av revisionsbyråernas arbete består av olika konsulttjänster, konstaterar Mikael Paul.
FÖRUN, 5/199 ren ytterligare har ökat takten, säger Nikula.
Vem övervakar revisorerna?
För övervakning av revisorsverksamheten finns det två instanser, av vilka den primära är Centralhandelskammaren.
— En rutinsak är att CHK övervakar de rent formella frågorna. Revisionssamfunden måste tex ha ett tillräckligt stort antal revisionsuppdrag för att kunna anses hålla sin yrkesskicklighet uppe. Revisorer får inte heller vara över 70 år gamla, berättar jurist Pasi Horsmanheimo vid Centralhandelskammarens revisionsavdelning.
Den mera synliga delen av CHK:s revisorsövervakning utgörs av revisorsnämndens arbete. Om klagomål har inlämnats över en CGR-revisors verksamhet sammankallas nämnden för att ta ställning till frågan.
— Detta gäller inte enbart rena revisionsfrågor, utan kan lika väl gälla fall då en revisor t ex gett ett expertutlåtande i samband med en företagsaffär. Nämnden har alla möjligheter att gå till botten i frågan, eftersom CGR-revisorerna har förbundit sig att ge nämnden tillgång till alla nödiga uppgifter gällande fallet, konstaterar Horsmanheimo.
Om revisorsnämnden finner CGR-revisorn skyldig kan nämnden ge revisorn en anmärkning. Om det är fråga om en grövre förseelse kan auktoriseringen dras tillbaks. Tillsvidare har ingen CGR-revisor mist sin titel. (På GRM-nivå har auktoriseringen däremot dragits tillbaka. GRMfallen behandias av de lokala handelskamrarnas motsvarande utskott). I medeltal behandlar CHK:s revisorsnämnd mindre än 10 fall årligen. I fjol utdelades en anmärkning.
Revisornämndens beslut kan ännu överklagas till nämnden för övervakning av revisorssystemet vid handels- och industriministeriet.
Revision enligt offert
I byggverksamheten är entrepenadförfarandet vanligt. Den som vill få något byggt gör upp en detaljerad plan över vad han vill få gjort och vilka material som skall användas och ber därefter om offert av olika byggare.
Samma förfarande är normal kutym på många håll i världen också då det gäller revisionsverksamheten. Revisionsbyråerna får helt enkelt inkomma med offerter för sitt jobb. och ur dessa plockar sedan företagen det bästa anbudet.
Nikula konstaterar att det givetvis inte är något nytt med konkurrens mellan revisionsföretagen. Han poängterar dock att begreppet god revisionssed noggrannare måste bestämmas innan det är möjligt att låta offerttänkandet börja styra revisionsverksamheten.
— Det går inte att utvärdera anbud enbart på grundval av priset. Så länge ”god revisionssed” är en relativt subjektiv värdering borde en dylik konkurrensform undvikas. Det går inte att jämföra anbud om det inte finns hållbara regler som bestämmer vad anbuden måste innehålla.
Trots allt börjar anbudstänkandet
Centralhandelskammaren både godkänner och övervakar CGR-revisorerna. Den tyngsta sanktioner är att dra in en revisors auktorisering, berättar Pasi Horsmanheimo vid CHK:s revisionsavdelning.
n tränga sig på även i Finland. I år inbegärde t ex sju statsbolag offerter av de största revisionsbyråerna i Finland. Nästa år kommer resten av statsbolagen med i karusellen.
— I princip har revisionsbyråerna inte något emot sund konkurrens. Det problem som har uppstått i det här speciella fallet är att det är fråga om sju stora bolag som alla ser olika ut. Därför krävs det mycket jobb för att kunna ge ett seriöst anbud. Och vårvintern är ju årets mest brådskande tid på revisionsbyråerna, konstaterar Paul.
Enligt honom torde dock statsbolagens offerttävling ligga på ett lite annat plan än ett egentligt entrepenadförfarande.
— Det är bara de största revisionsbyråerna som får lämna anbud på basis av statsbolagens anbudsbegäran. Avsikten med detta förfarande är väl närmast att få en jämförelsegrund för beslutsfattandet, tror Paul.
Fler revisorer behövs
För att få till stånd en verklig konkurrens inom rtevisionsbranschen borde det finnas flere auktoriserade revisorer. Eftersom antalet revisorer är lågt i Finland jämfört med många andra länder, är det ju i praktiken inte många revisionsbyråer ett företag kan vända sig till.
Den springande punkten för revisorskåten är alltså att numerären är för låg. Eftersom de goda börstiderna under 80-talet har lockat handelshögskolestuderande till andra linjer än redovisningslinjen kan man inte se någon direkt ljusning inom en nära framtid.
— En revisor står inför en lång karriär. Han eller hon kan inte dra sig tillbaks som miljonär vid 30 års ålder, vilket säkert minskar intresset för yrket. Å andra sidan kan man t ex konstatera att vårt yrke börjat bli allt internationellare vilket kanske breddar intresset. Men i alla händelser borde vi speciellt satsa på att höja yrkets image bland högskolestuderande. säger Nikula.
Några klara marknadsföringslinjer har CGR-föreningen ändå inte ännu dragit upp. Så för de ekonomiestuderande som börjar tappa tron på börsens allsmäktighet: Go auditing, young person. L 17