Nya vindar i tredje världen
av Björn Sundell Forum 1983-15, sida 38-39, 05.10.1983
Tredje Världen får egna
Traditionellt har de multinationella bolagen förknippats med
USA och andra industriländer i Väst. Nu håller mönstret så småningom på att förändras. Allt flera utvecklingsländer, fram för allt nyligen industrialiserade stater (sk NIC-länder) har under de senaste åren börjat etablera dotterbolag utomlands. Ibland rör det sig om statsägda bolag som expanderar ut över de nationella gränserna, ibland om privata industrikoncerner. Det här kan ge upphov till en omvärdering av de multinationella bolagens roll i världen.
HF På sjuttiotalet gick debattens vågor höga om de multinationella bolagens inflytande i enskilda länder. Kritikerna ansåg att de stora ‘multisarna’, med en omsättning som översteg mindre länders statsbudgeter, kunde skapa oproportionerligt stor oreda i framför allt fattiga länders ekonomier. Det klassiska exemplet som ofta togs upp under det gångna decenniet, var den amerikanska jätten ITT:s inblandning i militärkuppen i Chile i början av 70-talet.
Försvararna av multinationella bolag betonade den överföring av teknologi från ett land till ett annat som skedde inom ramen för de multinationellas verksamhet.
Inom Förenta Nationerna tillsattes en kommission som skulle utarbeta en uppförandekod för de internationella jättekoncernerna, ett arbete som fortfarande inte är helt avslutat. Också i Finland fördes debatten. Bland annat tillsattes en kommission under den senare hälften av sjuttiotalet, ”Kommissionen för utredning av beskattningen av internationella företag”, som i sitt slutbetänkande från 1979 hävdade, att skattelagstiftningen i vårt land hänger efter vad de multinationella bolagen beträffar.
Redan då på sjuttiotalet förekom svårigheter att definiera vad som sist och slutligen är ett multinationellt företag. Hur skulle man exempelvis betrakta de socialistiska ländernas storbolag? En av de större rapporterna från förra decenniet, ”Transnational Corportions in World Development", utgiven av Förenta Nationerna år 1978, förbigick nästan helt den här problematiken.
Andå var det ett faktum att bl a den sovjetiska — bilexportorganisationen Avtoexport redan då på 7060-talet enbart i Beneluxländerna ägde en bilfabrik och fem filialkontor vilka i sin tur förfogade över femton dotterbolag. Moscow Narodny Bank i London är å sin sida en länk i en kedja av ett tiotal statskontrollerade sovjetiska banker runt om i världen. De sovjetiska internationella bolagen är annorlunda uppbyggda än de västerländska, men bör inte också de betecknas som multinationella? Inge ——nCr——— = >nppjm—— –—-— 7. —Onne====== 3 klart svar utkristalliserades på den frågan i den omfattande debatten om multinationella bolags verksamhet.
Nya frågeställningar
Nu på 80-talet håller situationen på att bli ännu mer komplicerad när flera u-länder eller före detta u-länder, som tidigare utgjorde skådeplatsen för de multinationella bolagens verksamhet, själva håller på att bygga upp multisar.
Redan den tidigare omnämnda FN-rapporten från 1978 innehåller i sin förteckning över världens 300 största industriföretag några u-landsbolag. På åttonde plats i den internationella jämförelsen kom då iranska ”National Iranian Oil med en omsättning på närmare 20 miljarder dollar. På 23:e plats låg Petröleos de Venezuela, på 39:e plats Petrobrås i Brasilien. Ytterligare två fanns med bland de 300: Indian Oil, det statsägda indiska oljebolaget, samt Zambia Industrial and Mining Company.
I egentlig mening var de här bolagen ännu inte multinationella då på 70-talet, för deras verksamhet utomlands var blygsam. I dag är situationen en annan. Brasiliens Pet robrås har gjort stora investeringar utomlands, liksom också ett annat snabbt expanderande företag, Kuwait Petroleum.
Den brittiska tidskriften the Economist uppmärksammade «under sommaren den nya kader av multinationella bolag som håller på att uppstå i Tredje Världen. Enligt tidskriftens källor har 50 utveckligsländer bolag med direkta investeringar i utlandet, ofta i andra utvecklingsländer.
Enligt prof. Louis T. Wells vid amerikanska Harvard Business School har de femton längst hunna länderna i Tredje Världen sammanlagt 1300 dotterbolag utomlands, antingen försäljningskontor eller fabriker. Siffran är en aning missvisande, eftersom många av dotterbolagen är mycket små och knappast jämförbara med de traditionella multinationella bolagens dotterföretag, men de här statistiska uppgifterna pekar i alla fall på en förändring som äger rum på den internationella arenan.
Även stora u-landsföretag
Somliga av de nya internationella företagen är verkligt stora, exempelvis sydkoreanska Hyundai, en varvsoch industrikoncern som i fjol omsatt 15/83
F RUN Av BJÖRN SUNDEL multinationella bolag
Först var det de oljeproducerande länderna som på 70-talet började idka multinationella operationer, nu på 80-talet har många u-länder följt efter.
40 miljarder finska mark, knappt två tredjedelar av den finska statsbudgeten. Bland världens största ickeamerikanska företag placerar sig de statliga, oljebolagen i Kuwait, Brasilien, Mexico och Venezuela med ägointressen i fabriker och försäljningsbolag utomlands. Enbart Brasiliens Petrobrås har investerat flera miljarder finska mark i utlandet.
Enligt en ny studie från Förenta Nationerna som berör 23 expansiva företag i Tredje Världen, avviker u-landsföretagens strategier ganska mycket från de strategier som kännetecknar västvärldens multisar: Ulandsföretagen investerar framför allt i andra utvecklingsländer. De använder i högre grad lokala underleverantörer och de konkurrerar i högre grad med prisnivån än med varumärken, vilket är naturligt då u-ländernas varumärken ännu inte är så inarbetade. U-landsföretagen är ofta mindre kapitalintensiva och är inte så koncentrerade på högteknologi.
Men undantag finns. Enligt the Economist tillverkar ett indiskt företag minidatorer och precisionsverktyg i Singapore. Indiska företag har investerat i textilproduktion, Papperstillverkning, livsmedelsindustri och kemikalieanläggningar i Afrika och Asien. Brasiliens Petrobrås investerar i sofistikerad energiteknologi.
Övertagandet av utländska intressen sker i bland på ett sätt som visar att Tredje Världens multinationella bolag tagit lärdom av kolleger i USA och Europa. Det indonesiska familjebolaget Liem köpte ifjol ett företag i Hong Kong, som i sin tur startade ett holdingbolag, vilket i sin tur förvärvade en stor kalifornisk bank och ett holländskt handelshus. Ett företag i Malaysia, Malayan United Industries, köpte via ett hong kong-bolag andelar i ett australiskt livsmedelsföretag och ett kanadensiskt mäklarföretag.
Oljekrisen 1973 fick flera oljeproducerande stater i Tredje Världen att investera i Väst, Nu har andra stater som tidigare betecknades som u-länder följt efter. Det multinationella mönstret håller definitivt på att anta nya former. O 39