SJ : kapaciteten för godstransport måste ökas
av J H Kaster Forum 1983-15, sida 26-27, 05.10.1983
Aktuellt för statsjärnvägarna:
Kapaciteten för godstransport måste ökas!
Statsjärnvägarnas godsvagnsreserv är ganska liten och borde öka för att transportberedskap också skall finnas t.ex.
i krissituationer, säger
J H Kaste i denna arti kel. Däremot är det negativt ur samhällsekoiiomisk synvinkel att i dagens läge öka total-, boggi- och axelvikterna i landsvägstrafiken.
EH De finländska statsjärnvägarna hör till de få järnvägsbolag i världen som själva bygger sina gods- och personvagnar. Under de senaste åren har tillverkningen av godsvagnar minskat betydligt, vilket är en följd av att en stor del av vagnsbeståndet förnyades i slutet av 1970-talet.
Nya vagnar planeras och tillverkas i alla fall hela tiden. I allt högre grad har det blivit fråga om specialvagnar.
I slutet av senaste år hade SJ ca 21 000 godsvagnar i trafik. Den totala kapaciteten uppgick då till 655 000 ton.
I jämförelse med lastibilstrafiken har SJ:s kapacitet för godstransporter under de senaste tio åren ökat mycket långsamt. Efter år 1977 har kapaciteten ökat med bara fyra procent. Under samma tid har däremot landsvägstrafikens kapacitet för godstransporter ökat med över 30 procent. Behovet av godstransporter per landsväg har inte ökat lika snabbt och resultatet är en betydande överkapacitet.
Statsjärnvägarnas överkapacitet har däremot varit obetydlig.
Högre axelvikt
Axelvikten i de nyaste godsvagnarna har höjts från 20 till 23 ton. Tillsvidare använder man sig av den nya axelvikten enbart i kraftiga kolvagnar som kan ta laster upp till 62 ton. Under planering är dock en tvåaxlad öppen vagn med 22 tons axelvikt.
Statsjärnvägarna har under de senaste åren byggt ett stort antal specialvagnar. Bland dessa kan nämnas de självbärande bensinvagnarna, torv- och flisvagnar med lyftbara sidoflak och sidokippning samt flakvagnar för transport av halvfabrikat och stålplattor. Alla dessa typer är fyraxlade enheter.
Tillverkningen av tankvagnar kommer inte att vara särskilt stor i den närmaste framtiden, eftersom SJ redan har producerat ett stort antal olika typer av tankvagnar.
Antalet industriägda godsvagnar har stadigt sjunkit, användningen av dem likaså. Det betyder, att vagnsbeståndet - ca 1200 stycken — utnyttja bara delvis. I mitten av 70-talet ägde industrin över 1500 godsvagnar.
Ökade tågvikter
Den genomsnittliga tåbvikten för godståg har sedan början av 70-talet ökat tack vare nya, tunga vagnar och elektrifieringen av järnvägen. Denna utveckling har också gynnats av omfattande grundförbättringsarbeten på banorna och utökningen av banor med tung räls.
Trots detta har godstågens medelvikt ökat förvånansvärt litet. Den genomsnittliga tågvikten - godsets och transportfordonets vikt tillsammans - för de egentliga godstågen är för närvarande under 1 000 ton, eller m a o bara ca 50 ton högre än för fem år sedan. Sommaren 1982 höjdes den högsta tillåtna tågvikten från 1 500 ton till 1 800 ton.
När det gäller godståg med 80 km/h som högsta tillåtna hastighet har man dessutom frångått axeltalsbegränsningen och den tillåtna längde 15/83 F RU på tåg med en tillåten maximihastighet på 100 km/h har ökats.
Den genomsnittliga tågvikten för godstransporter kommer förmodligen att öka under resten av 80-talet, kanske rent av något snabbare än under tidigare år. Därför måste kapaciteten för godstransport ökas snabbare än vad som hittills varit fallet. För tillfället är Statsjärnvägarnas godsvagnsreserv ganska liten.
Dessutom bör man minnas att trafikministeriet har planer på att flytta över en del av de tunga transporterna från landsvägarna till järnvägen.
Ä andra sidan borde också den ökade lastbilskapaciteten utnyttjas effektivare än för närvarande. Därför finns det ingen orsak att inom överskådlig framtid öka vare sig total-, boggi- eller axelvikterna för lastbilstrafikens del.