Nyvärdera kundernas kreditvärdighet

av Caj Lindén Forum 1982-14, sida 18-19, 22.09.1982

Vad Mexikos finans-infarkt lär alla exportörer:

Nyvärdera kunderna kreditvärdighet

Mexikos finans-infarkt är, om inte under kontroll, åtminstone satt på internationell intensivvård. Men oförmågan att betala sina skulder är inte någon specifikt mexikansk sjukdom. Smittan finns redan hos minst tjugo andra länder som åstadkommit snabb tillväxt genom att lev över sina tillgångar.

e Det är inte bara bankfolk, utan också exportchefer som nu ställts inför uppgiften att utvärdera köparländernas kreditvärdighet mot bakgrunden av denna nya verklighet. Denna nyutvärdering, som varje företag med affärer utanför Europa måste göra, kan bli lika bisarr som verkligheten. Av Mexikos exempel lär vi att ju mera glamoröst det ekonomiska uppsvinget har varit i ett land, desto större vaksamhet krävs nu vid framtida avslut.

Vi kan lugnt utgå ifrån att bankmännen i detta sammanhang kommer att kämpa som tigrar för att rädda sina gäldenärer. Allt för mycket står på spel för att någon skulle ha råd att visa det kallsinne som ibland tillskrivs bankmän vid deras konfrontation med betalningssvaga kunder. Det torde inte råda något tvivel om att det globala finanssystemet skulle drabbas av en för många ödesidger kris, om flera länder blir tvungna att följa Mexikos exempel och inställa betalningarna av räntor och amorteringar.

18

Ambitiös visionär

Mexikos succes story varade precis en presidentperiod. 1976 ärvde president Jose Lopez Portillo en ekonomisk kris av sin föregångare Luis Echeverria. Den 1 december överlåter han en lika krisdrabbad ekonomi till sin efterträdare Miguel de la Madrid. Däremellan har Mexico upplevt ett ekonomiskt uppsving utan motsvarighet i LatinAmerika.

När Portillo startade sin presidentperiod fick han startkapital av IMF i form av en frälsarkrans med 1,2 miljarder dollar kontant och tre miljarder dollar i reserv för vart och ett av de tre närmaste åren.

Detta gjorde det möjligt för Lopez Portillo att börja förverkliga sin vision, att höja levandsstandarden för folket, bygga upp en konkurrenskraftig och mångsidig industri parallellt med utnyttjandet av landets nyfunna oljetillgångar, som skulle utgöra ryggraden i den ambitiösa utvecklingsplanen.

Portillos strategi föreföll ett fungera. Medan Mexiko ännu 1976 och 1977 haltade omkring med en ekonomisk tillväxt på endast 2—3 procent, resulterade det oljebaserade uppsvinget i en tidigare oanad utvecklingstakt.

Åren 1979 till 1981 utvecklades den mexikanska ekonomin i en takt av över åtta procent i genomsnitt per år.

Tillväxten skapade miljontals nya arbetsplatser, jordbruksproduktionen ökade dramatiskt, stålframställningen noterade rekord, elproduktion och tillverkningen av gödselmedel kom igång. Och samtidigt lade president Portillo en ära i att betala bort lånet från IMF snabbare än amorteringsplanen förutsatte.

Efter den ”andra oljehocken” i december 1978 hade bankerna gott om petrodollar som araberna ville placera kortsiktigt, totalt har det rört sig kring 100 miljarder dollar per år i överskott för oljeexportörerna.

Under dessa år lånade Mexiko enormt med sin stora oljeresurser som säker Forum 14/8 het. Det hördes varnande röster att för mycket på för kort tid kan bli farligt. Men Portillo lyssnade hellre till sina internationella bankvänner, vars speciella gunstling han var — fram till augusti 1982.

Dollarräntan avgjorde

Problemen började egentligen redan sommaren 1981, när man ser på utvecklingen såhär i efterhand. Då sjönk efterfrågan på olja och likaså priserna, två helt oförutsedda företeelser i världsekonomin. Köparna tog därmed över initiativet från säljarna. Samtidigt sjönk också priserna på råvaror, bl a på kaffe, koppar och silver, som alla är viktiga för Mexikos exportintäkter.

Portillo hoppades att om han lånar tillräckligt mycket, tillräckligt länge så kommer Mexiko inte att drabbas av svackan i världskonjunkturen. Han trodde att han med lånade pengar skulle kunna göra landet oberoende av den

Forum 14/8 nedsatta efterfrågan i industriländerna.

Den strategin blev en råttfälla när räntan på dollarn sköt i skyn — för att stanna där. Mexiko måste nu låna ständigt mera enbart för att betala räntan på tidigare lån. Sedelpressarna fick sköta den inhemska utvecklingen med galopperande inflation som följd. I februari devalverades peson med över 30 procent från 26 för en dollar. I april hade pesons värde sjunkti till 50 för en dollar och i början av augusti stod den flytande växelkursen vid 70 pesos för en dollar.

Många i samma båt

Utvecklingen i Mexiko har varit dramatisk och landet får nu shavottera därför att det var det första som kollapsade på grund av oförmåga att sköta sina åtaganden.

Men samma orosmoln hänger över många andra länder: Brasilien, Peru, Venezuela, Argentina och Chile för att nämna några av de mest utsatta i Latin-Amerika. Korea, Filippinerna och Thailand i östra Asien, Turkiet, Polen och Rumänien i Europa, befinner sig alla i samma ranka båt.

Kännetecknande för ekonomin i dessa länder och många fler, är att en anmärkningsvärt stor andel av deras valutaintäkter behövs för att betala räntor och amorteringar på gamla skulder. Vid årsskiftet hade Brasilien större skuldbelastning än Mexiko, medan Argentina och Chile låg på ungefär samma nivå. Sedan dess har Argentina använt Falklands-kriget som ursäkt för att inställa sin låneservice. Peru, som aldrig haft samma glamorösa kreditvärdighet som Mexiko, klarar alltjämt låneservicen med ett nödrop med intäkterna från exporten av olja och silver.

Samma ekonomiska lagar i Sydostasien

De asiatiska länderna har hittils hållits utanför diskussionen, som huvudsakligen kretsat kring latin-amerikanska och europeiska problemhärdar.

Samma ekonomiska lagar gäller emellertid också där som i andra delar av världen, vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet nu när nästa års exportaktiviteter planeras.

ASEAN-länderna — ännu för några månader sedan världens tillväxtcentrum— har utsetts till ett av huvudmålen för vårt exportfrämjande 1983. Sk teknikdagar, med stor uppslutning från industrin, arrangeras i januari i Jakarta och november i Manila. Dessutom planeras en rad aktiviteter i Singapore (med sedvanligt spillöver till Malesien) medan Thailand är ett marginellt mål i nästa års program.

Indonesien hör till de länder som har lika ambitiösa framtidsplaner som Mexiko, men alltjämt på en lägre nivå. Ryggraden i Indonesiens expansiva ekonomi är oljeutvinningen, kompletterad med tenn, timmer och andra råvaror. Vid årsskiftet uppskattades räntorna till endast 7 procent av exportintäkterna 1982 medan omkring tre miljarder (14 proc av exportintäkterna) av de utländska lånen förföll till betalning.

Filippinerna är den svagaste länken i Asean-kedjan. Förutom en skuldbelastning som innebär räntor motsvarande 13 procent av exportintäkterna och amorteringar motsvarande 37 procent, måste landet importera all olja. I fjol gick hälften av exportintäkterna till energiimport.

Som det sista av alla asiatiska nic-länder har också Singapore drabbats av världskonjunkturen. Under första halvåret ökade BNP endast 6,8 procent i jämförelse med ett år tidigare, då tillväxttakten var 10,3 procent. Regeringen räknar nu med en tillväxt på endast 5 procent 1982, eller ungefär detsamma som konkurrenterna Hongkong, Taiwan och Syd-Korea. För första gången sedan mitten på 1970-talet har Singapores = industriproduktion minskat reellt med 1,2 proent i jämförelse med perioden januari-juni 1981.

Utvecklingen i Mexiko har varit i en dramatisk varningssignal för alla exportörer. Ännu Återstår att se om företeelsen kan konrolleras, eller om smittan är epidemisk.

Caj Lindén 19