Ökad konkurrens på SEV-marknaden - skall Finland klara sig?

av Tore Ahola Forum 1977-16, sida 23, 26.10.1977

Taggar: Organisationer: SEV Teman: handel

Ökad konkurrens på SEV-marknaden skall Finland klara sig?

En strävan i den finländska utrikeshandelspolitiken efter andra världskriget har varit att utveckla handeln med såväl öst som väst. De östeuropeiska socialistiska staterna, naturligt nog i synnerhet Sovjetunionen, utgör idag en viktig handelspartner för Finland. Orsakerna härtill är givetvis många men en av de viktigaste är utan tvivel Finlands goda politiska relationer till de ifrågavarande länderna. De stabila och vänskapliga förhållandena har gett Finland en grund att bygga på, som i många fall varit förmånligare för oss än för andra marknadshushållnings länder.

WP” I dag räcker det inte längre med goda politiska relationer för att garantera en åtgång av finländska produkter. Den allt hårånande internationella konkurrensen har gjort att allt fler västländer strävat till att komma in på den östliga marknaden. Med löften om krediter och kompensationsköp har man kunnat passera ett litet och kapitalfattigt land som Finland och med framgång sålt sina produkter på ”The Red Market-square”.

Handet på avtalsbas

Finlands handel med Sovjetunionen regleras av de femårsavtal som slutits mellan länderna. Det nuvarande femårsavtalet ingicks i Helsingfors den 12 september 1974 och är i kraft åren 1976—80. Femårsavtalet upptar noggrannt specificerade uppgifter om vilka slags produkter som skall ingå i handelsutbytet mellan länderna samt bestämmelser om betalningsrörelserna.

Fram till mitten av sextiotalet sköttes handeln med de övriga öststaterna på basen av ettåriga avtal. Härefter började emellertid ett intresse för mer långsiktiga avtal göra sig gällande. Dessa skiljer sig märkbart från de avtal vilka ingåtts med Sovjetunionen och utgör närmast en ram vilken uttrycker de principer vilka bör följas i handeln mellan Finland och ifrågavarande socialiststat. Under de senaste åren har dessa ramavtal fått en komplettering i de s.k. KEVSOS-avtalen. Då Finland å 1973 slöt sitt frihandelsavtal med.

EEC, hävdades från östeuropeiskt

FORUM 16/7 håll att Finland önskade försvåra handelsutbytet. Resultatet av förhandlingarna blev att Finland, genom att med öststaterna ingå bilaterala avtal om avlägsnande av hinder för handelsutbytet, ställt dessa på jämbördig fot med EEC-länderna. Ett liknande avtal slöts med Sovjetunionen redan vid Finlands association till EFTA. Kontakterna mellan Finland och öststaterna utvecklades ytterligare då Finland år 1973 som första marknadshushållningsland undertecknade ett avtal om ekonomiskt samarbete med de socialistisk ländernas samarbetsorganisation SEV. Indirekt kreditgivning

Ett speciellt drag i handeln med öst utgör betalningssystemet. Endast för handeln med Polen och Tjeckoslovakien utgör konvertibla dollars betalningsmedel. För de övriga länderna gäller att betalning sker på clearing-basis.

— Kännetecknande för handeln med öststaterna har framför allt på sjuttiotalet varit en stigande efterfråga | på krediter, uppger avdelningschef

Raili Nuortila på Finlands Bank. Detta är naturligtvis ett uttryck för den skärpta internationella konkurrensen. För Finlands del gäller detta inte handeln med Sovjet, där exportkrediter inte förekommer. Finlands möjligheter att med direkt kreditgivning finansiera exporten till öst är emellertid desamma som för västhandelns del. Förhållandet kompliteras dessutom av clearingsystemet. Den vanliga uppfattningen är ju, at ett exportöverskott tillför landet gott om medel. För Finlands Bank innebär å andra sidan ett exportöverskott gentemot clearing-länderna, att de valutor banken emottar står oräntabla på konto till dess de tas i anspråk av någon finländsk importör. Systemet är visserligen förmånligt för exportören, som får sin betalning oavsett situationen på clearing-kontot. Stora tillgodohavanden på clearingkontot innebär en kreditgivning åt ifrågavarande land, som ytterligare kan ökas av normala exportkrediter till andra länder än Sovjetunionen. . Finlands Bank skulle därför gärna se att man i högre grad än hittills skulle söka efter importmöjligheter, speciellt från de länder mot vilka Finland har ett betalningsöverskott, dvs Sovjet, DDR och Ungern.

— Det skall emellertid beaktas att också vi själva erhållit krediter för vår import, framför allt av Sovjetunionen, men även av Ungern och” DDR. Nu är vår import av investeringsvaror rätt liten — kreditgivningen har därför närmast förekommit på områden där det råder stark internationell konkurrens. Lånen har i dessa fall som vid utländska leverantörskrediter i allmänhet upptagits med Finlands Banks tillstånd. Att beakta är dessutom att situationerna växlar. Vår handel med DDR och Ungern visade tidigare ett stort underskott — nu är snarast bekymret det att balansen rubbats i den andra riktningen. De gränser som slagits fast för clearingtransaktionerna vill inte räcka till.

Kompensationsköp eftertrakta — Kompensationsköp har traditionellt varit förekommande i handeln mellan öst och väst, framhåller avd.chef Nuortila. Framför allt på sextiotalet kännetecknades handeln av en strikt bilateralism. Man har dock kunnat märka, att krav på direkta kompensationsköp i allmänhet framställs mer sällan till Finland än till övriga kapitalistländer, också om de numera börjar bli vanligare än förut. Begreppet kompensationsköp har också införts som ett officiellt vedertaget begrepp i de forts. sid 2 23