Olja, petroleum och högoktaniga gaser
av Kai Finell Forum 1983-05, sida 23, 16.03.1983
Olja, petroleum och högoktaniga gaser
MW Äv läsarna framförda spörsmål har den senaste tiden fått stå över i väntan på lämpligt spaltutrymme, Bland de många frågorna av allmänt intresse ska denna gång feltolkningen av några aktuella oljetermer och -uttryck beredas, en av behovet synnerligen befogad, plats.
Några läsare har bland anna klagat över det svenska uttalet av akronymet OPEC med, enligt deras mening, enerverande utdraget och onaturligt långt ”o”-ljud, som i ”ok”. Så att anspelningen på oljeproduktion (= OQO respektive P), helt går förlorad. Utan att ta ställning till en sådan bokstavsprononciationsfråga bör här erinras om att vi, senast i Forum nr 8/82, påpekat nackdelarna av överdrivet akronymbruk (av grek akros = först och onyma = narmn). Främst för att uttalet varierar besvärande mycket från språk till språk. Men som synes även inom ett och samma språk beroende på om man ser initialerna som enskilda bokstäver eller som symboler för tillhörande ord och termer. Ö Beträffande OPEC är det emellertid de pedantiska läsarnas eget omdöme som denna gång slagit slint. Tyvärr är de inte heller ensamma om sin feltolkning. Titt och tätt både hör och ser man sådana uttryck som att ”de oljeproducerande ländernas förbund OPEC har sammanträtt…”. Inte bara en svensk feltolkning utan en språkgroda som också förekommer såväl i finska och andra språk, som även i originalspråket engelska.
Här avser O nämligen inte alls olja. Lika litet som P hänsyftar på produktion. Den råolja som särskilt OPEC-länderna hanterar kräver strängt taget ingen produktion eftersom produkten ju i stort set redan finns färdig på ort och ställe. Någon nämnvärd tillverkningsprocedur, jämförbar med framställning av oliv- och valoljor, eller maskin- och motorsmörjoljor, utförs inte av OPEC-länderra. De bara tar fram och exporterar en miljoner år gammal naturprodukt vars riktiga fackterm är petroleum. OPEC är därför helt konsekvent en kortform för Organization of Petroleum Exporting Countries (de petroleum exporterande ländernas organisation). Specialiserade raffinaderiländer sköter därefter om naturproduktens förädling till de förbrukningsartiklar som i vardagsspråket främst omfattar olika slags oljor och kolvätebränslen samt plastmaterial och -råämnen. Det mångsidigt reglerbara skatteobjektet bensin inte att förglömma.
Särskilt bensinkarakteristiken högoktanig är emellertid ett uttryck som tyvärr, i form av expressivt adjektiv, börjat innästla sig lite varstans i normalprosans irrgångar. Exempelvis talesätt som ”högoktanigt explosiv”, ”högoktaniga avgaser” och ”-ångor” eller “cisterner med extremt explosiva högoktanbränslen” - och ännu värre “boxaren stöp för en spränghäftig högoktansving” är inadekvata lingvistiska utsvävningar som snabbt borde bekämpas. Innan SAOL hinner registrera dem som godtagbart svenskt språkbruk. Och sålunda omöjliga att radera ut ur vardagsprosan.
e Orsaken till denna missledande terminologiska urspårning är främst bilisternas egen befängda tro att bensin med högt oktantal i sig är mer effektivt och energirikare än bränslen med lägre oktanvärden. Faktum är emellertid att om högoktanig bensin, beträffande eldfängdhet, alls skilje y83 F RUN
Språkforu sig från enkel okrackad (straight-run) = fraktionsbensin så är högoktanigheten snarare explosionsfördröjande än -främjande. Men så länge bilisterna i gemen får förbli övertygade om att alla motorer, generellt ger ut litet mer effekt med bränsle av en högre prisklass, så befordrar de. ett språkbruk där högoktanig slutligen blir en synonym till extremt explosiv och högeffektiv — i ordens alla bemärkelser. Och det vore, åtminstone rent tekniskt sett, ett totalt vilseledande klavertramp av rang.
Antiknackbehandlad bensin innehåller, vad jag förstär, inte ett uns mer energi än lågoktanig. Oktantalet är endast ett mått på bränslets egenhet att, vid tillräckligt högt kompressionstryck i motorcylindern, ljudligt detonera i förtid. Motorn knackar! Med splittrad förbränning, effektförlust och men för motorn. Men ju högre oktantal desto mer kompression tål motorn utan att knacka. Vilket inte betyder att man överlag kan öka effekten hos motorer som går bra också på lågoktanig bensin, genom att ge dem bensin med högre oktantal än nödvändigt. e Troligen reagerar genomsnittsbilisterna — alltså de som mest förs samman med benämrnringen oktanvärde - inte nämnvärt för framhållandet av ovanstående prosaiska realiteter. Nog är väl i alla fall den mer påkostade 99-oktaniga produkten på något sätt förmer än den torftigare (läs billigare) 92-oktaniga ”regularbensinen” - är dessvärre den gängse uppfattningen! Det brister sålunda i information.
Så länge bara ett fåtal motormänniskor är kapabla att ens i princip, begripligt definiera termen oktantals praktiska innebörd så förblir hela begreppet diffust - just för dem det mest berör. Med allehanda allmänspråkliga feltolkningar och innebördsutsvävningar i släptåg. Därför kan det inte vara något olovligt uthopp från terminologispalts ramarna att försöka entydigt begripliggöra oktantalets karaktär och data i termens egenskap av måttenhet.
e Lika gott att då radikalt börja med påpekandet att ett kolväte benämnt normalheptan (n-heptan) getts oktanvärdet (noll)! Kemistvis symboliserat av en svit på 5 stycken CHy-molekyler, flankerad av en CH; - molekyl både i kedjans början och slut. Medan 100 oktan representeras av ett annat och något förgrenat kolväte molekylmönster kallat iso-oktan.
Bensin med exempelvis oktanvärderat 92 bör då ha samma ”antiknackningsgräns” som en blandning av 92 delar iso-oktan plus 8 delar “”nolloktanig” n-heptan. Oktantalet kontrollerat genom körning tills knackning uppstår - i en speciell provmaskin med kalibrerad sifferskala i kombination med det, ifråga om volym (och sålunda även kompressionsförhållande), variabla förbränningsrummet. — Huruvida det testade bränslet alls innehåller något iso-oktan eller n-heptan är självfallet egalt. Den i maskinen testade bensinens oktantal kan avläsas direkt. Förmodligen är dagens ultramoderna raffinaderier utrustade med vida mer avancerad apparatur, men detta är i alla fall principen för bestämning av ett bränsles oktanvärde. Som således ingenting har att göra med bränslets prestationsförmåga som sådan.
Fe Hur man genom moderna krackningsförfaranden och med hjälp av knackningsmotarbetande tillsatsämnen producerar kolvätebränslen med oktantal över 100 är en sak för sig. Så vi slutar denna gång med en till petroelumterminologerna riktad fråga angående det vanligaste högoktansadditivet bly. Varför kallar man numera detta ämne tetraetylbly? Borde inte den logiska termen för Pb(c,H5z), vara blytetraetyl? Eller hur?
Kai Finel 23