Om tygers och kostymers skrynkelhärdighet
av Gösta Silén Forum 1972-05, sida 13-15, 15.03.1972
Om tygers och kostymers skrynkelhärdighet
Av tekn dr Gösta Silé + Strax efter andra världskriget började ylle- och konfektionsindustrin göra försök att i praktiken tillämpa vetenskapliga forskningsresultat beträffande yllefiberns fixering och behandling.
Man försökte ersätta eller åtminstone komplettera den sedan gammalt kända Crabbprocessen eller hetvattenbehandlingen med kemiska planfixeringsmetoder för att det färdiga tygets yta t om efter vätning och därpå följande torkning skulle vara slät och se fin ut.
På den tiden eftersträvade man också wveckbeständighet vilket betydde att konfektionären med kemiska hjälpmedel skulle fixera in mer eller mindre permanenta veck i byxorna. Tekniken för uppnående av sådana fixeringseffekter utvecklades också raskt vid denna tid.
Den kanske viktigaste och mest uppskattade egenskapen hos en kostym är ändå dess förmåga att motstå uppkomsten av icke önskvärda veck och skrynklor i tex sits, knä och arm + Den vetenskapliga banbrytaren på detta område var professor Speakman vid Leeds universitet och det var hans elever och med dem hans läror som vid denna tid spreds ut i textilindustrin över hela världen.
tygers och kostymers skrynkelhärdighet helt kunde klarläggas. Det var tack vare ett väl organiserat nordiskt samarbetsprojekt bekostat av International Wool Secretariat frågorna om skrynklingens mekanism fann sin lösning.
Vikning och vinkelmätning
Tidigare allmänt accepterade metoder för mätning av skrynkelhärdighet gick ut på en bestämning av vid normalklimat konditionerade tygprovers förmåga att återhämta sig efter en vikning under given belastning. Sedan lasten efter viss given tid avlägsnats lät man provstycket återhämta sig under en fastställd tid varefter man uppmätte det vikta tygprovets uträtningsvinkel. 180” betydde fullständig återhämtning och var et veck. Men det dröjde ännu någon tid förrän problemet om Vänd! M.R. stå sidde på plastbelagt stol | stå | 1gb sidde stå o 35 € - 15 3090 - 14 2590 - 13 12 ”" 10 9 - Tid 130 140 150 160 minutter Elektrode anbragt på bagen. Luft: 21.5” C, 51 4 R.H. Fig 1 Praktiska bärförsök utförda av Dansk Textil Institut Forum 5/72 1 mer eller mindre teoretiskt värde, 0? betydde ingen återhämtning alls. Ett acceptabelt ylletygs återhämtningsvinkel var omkring 150”. Metoden förefaller realistisk och enkel men tyvärr kunde man knappast finna någon korrelation emellan uppmätta vinkelvärden och skrynklingsbenägenheten vid praktiska bärförsök.
För att komma vidare måste man undersöka skrynklingens mekanism noggrannare.
Hur uppstår skrynklor?
Låt oss granska följande välkända händelseförlopp: Då en person står eller går sker inga nämnvärda deformationer i plagget. Plagget har närapå omgivningens temperatur och dess fuktinnehåll står närmast i jämvikt med den omgivande luftens relativa fuktighet. Då personen sätter sig deformeras plagget på olika ställen mer eller mindre kraftigt. På dessa deformerade ställen måste samtidigt en temperatur och fuktförändring i tyget ske då ju deformationen sker mot huden (resp. underplagget) som ofta — åtminstone efter fysisk aktivitet — är något faktig och vars temperatur normalt är ca 35?” alltså högre än omgivningens i vanliga fall.
Dansk Textil Institut påvisade genom omfattande praktiska bärförsök och med tillhjälp av på eget institut utvecklad specialapparatur att detta resonemang är riktigt och att fukt- och temperaturförändringarna ofta är betydande (fig. 1).
Den heldragna kurvan enligt figuren visar hur fuktinnehållet i tyget först sjunker under den halva timme försökspersonen står från nära 12 ?/o till nästan 10 ?/v efter att försökspersonen tagit den 21,5”C varma kostymen på sig. Försökspersonens kroppsvärme åstadkommer således först en viss uttorkning varefter fuktinnehållet åter stiger medan försökspersonen sitter på en plastbelagd stol 1 timme. När försökspersonen härefter står 15 min. luftas tyget och både fuktinnehåll och temperatur sjunker. I försöket följer härefter 15 min. spring. Huden blir genom den fysiska aktiviteten fuktigare och när försökspersonen sätter sig stiger fuktinnehållet i tyget under följande halva timme från 11 till 13,5 9/0. Också tygets temperatur stiger under denna kritiska halva timme från 25 till 35?C.
Genom mycket omfattande experimentella undersökningar gjorda i Göteborg och Helsingfors påvisades att de skrynklor som uppstår då tygets fuktinnehåll ökas omedelbart före eller just under deformationen är mera påfallande och kraftigar 14
Fig 2 Bärförsök i Helsingfors. Tygkvalitet 1: helylle, tygkvalitet 2: 70/0 ull och 30/0 rayon, tygkvalitet 3: 509/+ ull och 509/0 rayon. Försöksperson A.
än sådana som uppstår under motsvarande jämviktsförhållanden. Orsaken till att kostymer gjorda av hygroskopiskt fibermaterial som i konstant klimat kan uppvisa god ja to m utmärkt skrynkelhärdighet ändå ibland skrynklas alldeles katastrofalt beror således på en med skrynklingsdeformationen samtida fuktökning i tyget.
Mänskan I kostymen medansvarig
Det är tydligen bäraren av kostymen som är medproducent till den skrynklingsbefordrande fukten. Då människors fuktproducerande egenskaper är mycket olika beroende bl a på kroppsvikt, temperament o s v är det att vänta att kostymens skrynk Apparat för bestämning av byxors skrynkelbeständighet.
Forum 5/72
Fig 3 Samma tygkvaliteter som enligt fig 2, men med försöksperson B. a SU lingsbenägenhet förutom av de yttre klimatologiska betingelserna också i hög grad måste vara beroende av bäraren som är ansvarig för det mikroklimat som omger honom. Dethär framgår av följande praktiska försök: Personerna A och B utvaldes som varande varandras motsatser. A bedömdes vara en skrynklande person, B däremot en inte-skrynklande. Av tre för experiment tillverkade byxtygskvaliteter 1, 2 och 3 skräddarsyddes ett par byxor av varje kvalitet för vardera försökspersonen. Försökspersonerna bar sedan varje byxpar var 3:dje dag under 4 veckors tid varefter byxorna fotograferades. Skillnaden i utseende mellan A och B:s byxor efter 4 veckors användning (var 3:dje dag) är frapperande stor (fig. 2 och 3).
Om de tre tygkvaliteternas skrynklingsbenägenhet hade bedömts enbart enligt B:s bärförsöksresultat hade alla tre tygkvaliteter kunnat godkännas. Bärförsöken på person A visade dock ett helt annat resultat. Kvalitet 1 är bäst, dock ej helt bra, 2 och 3 är bägge ungefär lika dåliga.
Av det ovansagda framgår att vid bestämning av tygers och resp. plaggs skrynkelhärdighet måste fukt- och temperaturförändringar under deformationen beaktas. Lämplig apparatur för ändamålet har utvecklats på Textilforskningslaboratoriet i Helsingfors (fig. 4) varför det numera är möjligt att bestämma tygers och byxors skrynkelhärdighet under realistiska betingelser. Se även Tekstiililehti N:o 4, 1970. OC
Ni som marknadsför i Norden, beakta redan nu Forums
ORDENNUMME den 23. 8. 1972. Er annons i nordennumret når hela den nordiska marknaden. Ring 666 791.
Forum 5/7 15