Optioner - ett skydd mot kursfluktuationer
av Bo Ingves Forum 1989-15, sida 56-57, 12.10.1989
Optioner ett skydd mot kursfluktuationer
Text: Bo Ingves
Optionshandeln har tagit betydligt längre tid på sig att komma igång ordentligt än vad man väntade sig i starten för några år sedan. Ändå är optionerna i princip enkla instrument att handla med, egentligen är de ett slag av försäkringar mot kursfluktuationer.
plötsligt ett stort skutt framåt. Orsake till den ökade omsättningen var givetvis att den slokande aktiemarknaden plötsligt väckte placerarna till insikt om att aktiekurserna kanske inte stiger som man har vant sig vid under de senaste åren. Tvärtom kan de gå ner kraftigt med kort varsel. Och halleluja, då ljusnade det: Med optioner kan man ju vinna också på kursnedgångar.
[re tog optionshandeln dock
Optioner baserar sig på skilda åsikter
I likhet med försäkringar skyddar man sig med hjälp av optioner mot abrupta för ändringar. Enda skillnaden är att optioner skyddar mot kursförändringar och inte mot tex en brand. Liksom med försäkringar kan man gå miste om försäkringssumman, alltså det man betalt för optionen, om det man försäkrat sig mot inte inträffar.
Optionerna baserar sig på att åsikterna om börskurserna skiftar. Den som utfärdar optionen, d v s förbinder sig att lösa in en option till ett fastställt pris räknar med att kursen rör sig åt ett håll, medan den som köper optionen satsar på att den kan röra sig åt andra hållet.
I Finland gäller optionshandeln vanligtvis standardiserade indexoptioner. De omfattar en korg bestående av de 25 mes omsatta aktieserierna på börsen och kallas därför korgoptioner. Korgens värde bestäms enligt noteringarna på börsen. dvs det förändras i takt med kursförändringarna. Den stora skillnaden mellan optionsoch aktiehandel är dock att man med optioner kan satsa såväl på att aktiekurserna går ner som på att de går upp.
Köp- och säljoptioner
Det finns två slag av korgoptioner, nämligen köp- och säljoptioner. Som namnet säger ger köpoptionen rätt att vid en viss stipulerad tidpunkt köpa aktiekorgen till ett fastställt pris. I analogi till detta ger en säljoption rätt att sälja aktierna till ett visst fastställt pris.
I praktiken säljs eller köps dock inga aktier. Det är i själva verket fråga om fiktiva aktiekorgar, och om optionen vid lösendagen har ett värde betalar optionsbörsen skillnaden mellan korgens värde och lösenpriset.
I optionskurserna som noteras i dagstidningarna kan man följa med hur dagsindexet för en korgoption utvecklas, till vilket pris köp gjorts och hur många kontrakt som slutits. I en korg ingår 100 aktier och därför skall siffrorna som figurerar i tidningen multipliceras med 100. Optionens pris vid en viss tidpunkt bestäms av på vilken nivå dagsindexet står, vilket lösenpris man reserverar åt sig genom optionen och hur långt det är till lösendagen.
Grundfrågan då det gäller indexoptioner är följande: År den allmänna kurstrenden fallande eller stigande?
HELSINGIN KTK MÄSTERTRANSPORTÖREN | STÅR ALLTID TILL TJÄNST.
uppdrag.
Bilbeställningar: Maistad
Paketbilar Jordtransportbila 56
Vi utför all transport sakkunnigt och med en ändomalsenlig bilpark. Välj kort- eller långvarigt kontrakt eller engängs Hertonäs 7568813 Lastbilar, lyftkransbilor och bytesfloksbilar 78003 736581 ke Contamer- och släpvagnsbilar — 756 8811 Lostbilor och lyhkransblar 75688M — onsporibehov 821056 Hemholmsgatan 5, 00550 Helsingfors, Börgningsbilar, alarmnummer — 756 8813 tel. 756 81, telex 124367 kikhe
MÄSTERTRANSPORTÖRE 15/1989 FORUN
Tror man att börskurserna överlag sjuner skall man köpa en rätt att sälja korgen till ett visst pris, d v s en säljoption. Om optionen t ex ger rätt att sälja korgen till priset 600 medan korgens index är 500 på jösendagen, är säljoptionen värd mellanskillnaden, dvs 100. Är index däremot över 600 är säljoptionen värdelös.
Tror man däremot att kurserna stiger Öper man en rätt att köpa korgen till ett visst pris, d v s en köpoption. Om optionen t ex ger rätt att köpa korgen till priset 600 medan korgens index är 700 på jösendagen är köpoptionen värd 100. Ar index däremot under 600 är köpoptionen värdelös.
Köpoptioner kan alltså förliknas vid ett slags rabattkuponger. Ju högre rabatt den ger rätt till, d v s ju lägre lösenpriset är, desto mer måste man betala för den. Säljoptioner kan däremot förliknas vid försäkringar. I likhet med vanliga försäkringar beror optionens pris på vilken grad av skydd den ger gentemot vikande kurser.
Om man har köpt en köp- eller säljoption som på lösendagen ligger på fel sida om lösenpriset, har man alltså gått miste om sina pengar.
Livlig optionshandel i september
Med facit i hand ser man också att t ex de som köpte säljoptionen Fox Okr620 i slutet av augusti för en billig penning, hade gjort stora vinster på septemberkursfallet I slutet av september eftersom kurserna sjönk kraftigt. (Fox Okt620 innebär att det är fråga om en korg som kallas Fox, lösenpriset är 620 och optionen utfaller i oktober. Indexoptionerna utfaller alltid på slutmånadens fjärde fredag). För de som vid samma tidpunkt hade satsat på köpoptioner sved kursfallet däremot i skinnet.
Enkel princip
Det enkla med optioner är principen. Dvs rätten att köpa eller sälja till ett visst pris vid en viss tidpunkt. Paradoxalt nog är principen så enkel att det på något sätt verkar som om de som bedriver handel med optioner har försökt göra den mera ”rumsren” genom att göra den krångligare än den i själva verket är. Till en början marknadsfördes optionerna t ex som ”en placeringsform för sakkunniga”.
Detta avskräckte säkert många från att ens reflektera över optioner. Eftersom optionerna baserar sig på de mest omsatta börsaktierna borde det vara lika lätt att syssla med optioner som med aktier.
Till naturen är korgoptioner inte några långvariga placeringsobjekt. deras löptid är på högst fyra månader. Därför lämpar de sig bättre för placerare som håller sin portfölj igång hela tiden än för t ex småsparare som bygger upp en aktieportfölj på lång sikt. Den centrala frågan torde vara om man är villig att betala skatt för transaktionerna, vilket lätt blir fallet med de snabbt omsatta korgoptionerna.
I Finland finns det två optionsmarknader, Finlands Optionsbörs och Finlands Optionsmarknad. Deras standardiserade korgoptioner är så gott som identiska och även deras respektive indextal rör sig inom några indexpoäng. e
FRUN, 15/1989
Text: Bo-Göran Ekholm
Den fasta valutans regerin fter att ett otal gånger ha sett statsFisen bligstirrande förklara att
Han a) representerar den fasta valutans regering (”vakaan valuutan hallitus”) och att Han b) minsann har medel att stävja ”konsumtionshysterin”, om inte det dumma folket förstår att ta förnuftet till fånga — allt i nämnd tidsordning — börjar det nu vara dags att på allvar frukta för vad punkt c) skall innehålla i form av konkret medicin.
Som vi alla känner till är det ekonomis ka läget för Oy Suomi-Finland Ab såtillvida prekärt att internfinansieringen på långa vägar inte räcker till för den löpande verksamheten och investeringarna. Kassaöverskott 3 (bytesbalansen) är kraftigt negativt och verksamheten finansieras via finansiella transaktioner med utlandet. Skuldsättningsgraden ökar. . Hur har vi då hamnat in i det här läget? År faktiskt de resultatansvariga i vårt numera decentraliserade företag (Oy Suomi-Finland Ab) fuliständigt irrationella i sitt ekonomiska beteende?
Låt oss betrakta punkterna a) — c) ovan. Punkt a) betyder ju egentligen en deklaration om att vårt företag framöver alltid skall vara exakt lika bra (ekonomiskt effektivt) som de andra företagen på (världs)börsen. Varken bättre eller sämre. Om marknaden är effektiv (fungerar ekonomiskt rationellt) så skall vi m a o alltid ha oförändrad börskurs (valutakurs) på våra aktier i relation till andra företags börskurser. Varje ifrågasättande av detta statiska tillstånd anses innebära en kränkning av vår nationella självkänsla.
Nu vet vi ju att onda krafter tid efter annan har ifrågasatt detta sakernas tillstånd och även understått sig att ”spekulera” i en kursnedgång för Oy Suomi-Finland Ab:s aktier. Dessa ansatser har dock varje gång kraftfullt avvärjts av vår finansdirektör, som alltid vid behov — oberoende av vinstutvecklingen — har höjt dividenderna (räntan) till en sådan nivå, som motiveras av den en gång för alla fastslagna börskursen.
Divisionscheferna, som under de senaste åren fått en allt större rörelsefrihet — också då det gäller finansieringen — har funnit att koncernbanken börjat debitera alldeles hutlösa räntor på intern upplåning och att det är betydligt förmånligare att låna upp hos andra företag, som inte sysslar med att stötta upp kursbildningen på sina aktier via arbiträr avkastning. Detta är oerhört fördelaktigt så länge divisions ledningen är fullständigt övertygad om att de inbyggda indexklausulerna i upplåningen inte kommer att träda i kraft (valutakurserna hålls stabila). Blotta misstanken om att så eventuellt inte kommer att vara fallet leder till omedelbar försiktighet från de resultatansvarigas sida. Men så länge koncernchefen bligstirrande bedyrar att ingenting kommer att hända med indexklausulen, är det ingen nöd.
Divisionschefernas agerande synes fullständigt rationellt. De lånar upp i andra företag, där avkastningskravet är lägre och placerar pengarna i det egna företaget där jämviktsavkastningen pendlar mellan det officiellt fastslagna avkastningskravet och det lägre avkastningskravet på utifrån lånade pengar till följd av att inte alla resultatansvariga i företaget har access till extern upplåning.
Följden av denna haltande avreglering, där vissa element hårt regleras medan andra överlåts till marknadskrafterna, som genast helt rationellt utnyttjar alla arbitragemöjligheter, är att upplåningen och penningmängden inom företaget helt går utom koncernledningens kontroll med därtillhörande prishöjningar eftersom realvolymen inte växer i samma takt. Varje försök av koncernledningen att bromsa upp och kontrollera utvecklingen via internbanken omintetgörs via divisionsledningens möjligheter till externt agerande.
Naturligtvis biter inget ”kaverande” från koncernledningens sida på den resultatansvariga, självständiga divisionsledningen, vars uppgift är att bete sig ekonomiskt rationellt, utan den enda möjligheten koncernledningen har är att ge argument, som eliminerat arbitragemöjligheterna. Den har två möjligheter: antingen avskaffar man skyddet mot indexklausulerna (låter valutakurserna börja flyta), eller också fråntar man divisionsledningen rätten att självständigt agera på finansieringsmarknaderna (återinför regleringen av utländsk upplåning).
Oberoende av vilken väg man väljer, står Oy Suomi-Finland Ab inför stora anpassningsproblem, då ackumulerande effekter av felaktiga ekonomisk politiska målsättningar (fasta valutakurser) och omvända kausalsamband (önskad valutakurs styr räntenivån) skall elimineras. Det värsta av allt är dock om koncernledningen fortsätter utgående från sin uppenbart bristfälliga föreställningsram — då blir koncernen ett saneringsfall. L 57