Oro på räntemarknaden?

av Mikael Ingberg Forum 1997-04, sida 08, 24.04.1997

Taggar: Teman: räntemarknaden

= 2

DD -— SJ

Oro på räntemarknaden?

DE LÅGA KORTRÄNTORNA HAR HÅLLITS KONSTANTA MEDAN DE LÅNGA RÄNTORNA STIGIT UNDER DEN SENASTE MÅNADEN. DET ÄR DOCK INGET SKÄL TILL ORO — RÄNTEUPPGÅNGEN BLIR MODERAT I FINLAND.

fter en lång period av sjunk ande räntor har vår finansmark nad under den senaste måna den blivit mera turbulent. Äve om korträntan har legat i stort sett konst ant, har de långa räntorna, d.v.s. räntorna på statsobligationer, stigit rätt kraftigt.

Man kan identifiera flera orsaker till

L Bien senaste tidens ränteturbulens.

E (a<A

Det hela började - än en gång - med en åtstramning av penningpolitiken i USA. För ungefär en månad sedan höjde den amerikanska centralbanken Federal Reserve sin styrränta. Höjningen var visserligen minimal - endast 0,25 procent - men den var den första på flera år. Beslutet bekräftade att Fed anser att den rekordlånga perioden av stabil ekonomisk tillväxt i USA har ökat risken för inflation och att den amerikanska ekonomin behöver en nedkylning. Åtstramningen av penningpolitiken ledde också till att långräntorna började stiga i USA. Finansmarknaden i Europa var inte sen att följa efter: historien har nämligen visat att finansmarknaderna i USA och Europa är mycket beroende av varandra. Den kraftiga europeiska räntereaktionen på åtstramningen av den amerikanska penningpolitiken i januari 1994 var dessutom i färskt minne.

Effekterna av förändringen i den penningpolitiska linjen i USA på den europeiska marknaden accentuerades av allt att döma av den tilltagande osäkerheten kring EMU-projektet. allt flera analytiker och ekonomister har under den senaste tiden ifrågasatt Tysklands och Frankrikes förmåga att formellt uppfylla de s.k. konvergenskriterierna för inträde i valutaunionen. Detta innebär kanske inte direkt att man tvivlar på att EMU kommer att förverkligas, men osäkerheten om tidtabellen, antalet länder som kommer med från starten och risk Mikael Ingber en för en ytterligare politisering av projektet växer. Denna ökade osäkerhet har medverkat till turbulensen på den europeiska marknaden.

FIA JET

Då det gäller ränteutvecklingen i vårt eget land kan man konstatera att den allmänna utvecklingen i Europa givetvis också avspeglar sig på vår finansmarknad. Men man kan också identifiera några helt specifika orsaker till den senaste tidens oro.

För det första har en del ekonomer under de senaste veckorna börjat varna för att den snabba ekonomiska tillväxten - totalproduktionen har under de senaste månaderna uppvisat en tillväxt på 5-6 procent - kommer att leda till ett ökat inflationstryck och att Finlands Bank kommer att vara tvungen att höja styrräntan för att stävja denna utveckling. Denna syn stöds speciellt av utvecklingen på bostadsmarknaden. Priserna på gamla lägenheter har ju stigit dramatiskt under det senaste halvåret, speciellt i Helsingforsregionen. Rapporter om brist på byggnadsmaterial och en förväntad kraftig ökning av insatspriserna inom byggsektorn har bidragit till oron.

Ytterligare kol på inflationsförväntningsbrasan kastade dessutom nyligen en stor utländsk investeringsbank, som i sin senaste rapport om Finland hävdacle att den finländska nationalekonomin arbetar för full kapacitet trots den rekordstora arbetslösheten och att inflationen därmed kommer att tillta. Finlands Bank var av naturliga skäl inte sen att reagera på dessa synpunkter. För ett par veckor sedan försökte centralbankschefen Sirkka Hämäläinen gjuta olja på vågorna. Enligt Hämäläinen är risken för tilltagande inflation under detta å obefintlig och chanserna är goda att inflationen inte accelererar ens under 1998,specieilt ifall löneförhandlingarna i höst leder till modesta lönepåslag.

En annan orsak till att finansmarknaden hos oss har blivit mera orolig är också den hårdnande debatten om Finlands roll i den europeiska monetära unionen. Speciellt stor uppmärksamhet fick den socialdemokratiska riksdagsgruppens ordförandes, Erkki Tuoomiojas, krav på att riksdagsmännen måste ges fria händer i samband med beslutet om Finlands inträde i EMU. Ett dylikt urtalande av ordförande för den kanske mest centrala politiska grupperingen i sammanhanget minskade nog dramatiskt trovärdigheten i regeringens hittills mycket konsekventa linje i EMU-frågan.

kok ok ok

Själv är jag emellertid inte särskilt orolig över inflations- och ränteutvecklingen under innevarande år. Även om uppgången i räntorna i USA är ett faktum, tror jag att ränteuppgången blir moderat. I Europa kommer dessutom räntorna av allt att döma att vara ännu mera trögrörliga uppåt än i USA, vilket beror på att lågkonjunkturen inte ännu alls är förbi. Osäkerheten kring EMU kan visserligen stundtais leda till mera spekulativa rörelser, men trenden kommer knappast att vara starkt uppåt. Då det gäller utvecklingen i vårt eget land finns ytterligare dämpande faktorer. Det politiska engagemanget till EMU-medlemskapet är trots allt rätt starkt, vilket innebär att den finländska finansmarknaden - till skillnad från exempelvis den svenska - inte längre hör till de mest volatila i Europa. Dessutom garanterar det stora överskottet i bytesbalansen att marken snarare förstärks än försvagas, vilket igen dämpar inflationsimpulser från utlandet och lättar trycket på penningpolitiken. Allt lugnt på räntefronten, alltså. &

FORUM NR 4/97