Östersjöns roll i Europa
av Esko Antola Forum 2007-02, sida 18, 28.02.2007
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2087
ANTOLA
Esko Antola är Jean Monnetprofessor vid Åbo universitet och direktör för Centrum Balticum i Åbo.
Östersj öns roll i Europa
Jag tillträdde vid årsskiftet som chef för Centrum Balticum. De är en ny tankesmedja med uppgift att analysera Östersjöregionen - i dess vida bemärkelse. Det betyder att vi även beaktar de områden i Ukraina, Vitryssland och Norge som har betydelse för Östersjöregionen.
En ny period håller på att inledas inom Östersjöområdet, en tredje fas av samarbete. Den första var det kalla kriget, då en stor del av regionen stod under Sovjetunionens inflytande medan Förbundsrepubliken Tyskland var starkt knuten till Väst. Det enda samarbetet inom Östersjöregionen var det som upprätthölls av de nordiska länderna, Det baserade sig framför allt på historien, kulturen och en gemensam uppfattning om det goda samhället. Samarbetet förutsatte avtal och organisationer som backades upp på regeringsnivå, men det var medborgarorganisationer och medborgarnas aktivitet som utgjorde grunden.
Östersjösamarbetet gick in i en andra fas efter att Sovjetunionen kollapsat och Tyskland återförenats, När de baltiska staterna återvann självständigheten och Polen närmade sig Europa skapades en grund för dynamiken i samarbetet. I de baltiska länderna har man talat om att återvända till Europa, men det har förutsatt att länderna anpassar sig till ett Europa som är helt olikt det Europa som de tvingades lämna efter andra världskriget.
De projekt och program som föregick EU:s utvidgning gav resurser och incentiv, men förverkligandet har länderna själva tagit hand om. Samtidigt har regionerna och städerna trätt fram som viktiga aktörer kring Östersjön.
Medborgarorganisationerna har gjort ett stort jobb. På samma sätt som vänskaps- och fadderföreningar i de övriga nordiska länderna hjälpte Finland under återuppbyggnadsskedet, gavnordiskamedborgarorganisationer sitt stöd till de baltiska länderna År 2004 gick Östersjösamarbetet in i sin tredje fas. Östersjön blev en insjö ino pa. I området finns åtta länder som är medlemmar i EU. De Östersjön blev en EU och en viktig region i Euro- insj Ö inom EU och en viktig motsvarar nästan en tredjedel region 1 Europa.
av hela unionen. Östersjöområdet har också en stor ekonomisk betydelse, Utmaningen ligger nu i att utarbeta metoder för hur detta europeiska område ska kunna erövra en synligare roll inom EU.
Unionen går mot en regionalisering. Med 27 medlemsländer är EU en så splittrad helhet att det är omöjligt att alla länder skulle utvecklas i samma takt. EU går mot en modell där utvecklingen sker i olika tempo, och regionaliseringen är en del av detta.
Östersjöländerna har liknande intressen när det gäller miljöfrågor, hanteringen av klimatförändringen, logistik och havspolitik. Gemensamma modeller behövs för energipolitiken. Inom den närmaste framtiden behöver Östersjöregionen dessutom ett lokalt arbetsmarknadssystem. Den demografiska utvecklingen är liknande i hela området.
Viktigt är att Polen och norra Tyskland börjar betrakta sig som Östersjöstater och tar del av dynamiken i området. Detta är en förutsättning för att regionen ska få så stor tyngd som möjligt i Bryssel.
Det går inte att bilda sig en helhetsuppfattning av den ekonomiska sfären kring Östersjön utan att beakta Ryssland, Vitryssland och Ukraina, Den östliga dimensionen i Östersjösamarbetets tredje fas är väsentlig, men befinner sig ännu på skisstadiet. Den politiska utvecklingen i de östliga grannländerna är svår att förutspå, och potentiellt också instabil. Frågan har tydliga säkerhetspolitiska dimensioner.
Jag tror att den tredje fasen inom samarbetet kommer att stärka de mångdimensionella beslutsoch styrprocesserna inom Östersjöområdet. Städerna och regionerna spelade en viktig roll redan i den andra fasen, och deras betydelse och autonomi har stärkts fortsättningsvis. De samarbetar också allt tätare med de enskilda länderna och söker sina roller inom EU.
Men vad kommer att hända med samarbetet och gemenskapen inom Norden? Under början av 1990-talet tog de nordiska länderna inte med sina baltiska kolleger i sina egna organisationer. Men nu är det läge att utvärdera situationen på nytt.
Att öppna dörrarna till Baltikum kan ge den energi som det nordiska samarbetet behöver. En gemenskap med sex små EU-medlemmar kan vara en nyttig tanke. m