Osund konkurrens

av Carl Haglund Forum 2013-01, sida 09, 31.01.2013

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2013

Osund

Skribenten Carl Haglund är ekonomie magiste och medlem av statsrådet.

<oOnkurrens

CARL HAGLUND

Vi lever i ett land där bönderna får dåligt betalt för sitt jobb samtidigt som vi konsumenter hör till dem som betalar mest i hela världen för vår mat. Det säger sig självt att det är krävande att producera livsmedel i världens nordligaste jordbruksland. Detta speciellt i jämförelse med länder där man får flera skördar per år.

Produktionen i Finland kräver hög yrkeskunskap och stora investeringar. Trots detta får alltså den finländska bonden en klart mindre andel av livsmedelspriset jämfört med producenterna i andra delar av Europa. Dessutom är dagligvaruhandeln i Finland den mest koncentrerade i hela Europa.

I höstas påbörjade regeringen programmet för främjande av sund konkurrens. Med programmet vill regeringen öka konkurrensen inom dagligvaruhandeln, trygga jämlika konkurrensförhållanden för affärsverksamheten mellan offentligt ägda aktörer och den privata sektorn samt undanröja sådana konkurrenshinder som beror på lagstiftningen.

Speciell fokus Ii det här arbetet ligger på dagligvaruhandeln. I dag har de två största aktörerna inom dagligvaruhandeln tillsammans en åttio procents marknadsandel. Den koncentrerade marknaden innebär en ogynnsam situation för såväl konsument som producent där konsumenterna betalar högre pris för produkterna och producenterna får lägre betalt jämfört med grannländerna,

I praktiken skall de här utmaningarna tacklas bland annat genom en ändring av konkurrenslagen, Enligt lagförslaget skulle konkurrensmyndigheterna ges nya möjligheter att ingripa om en affärskedja inom dagligvaruhandeln har dominerande marknadsställning. Med en dominerande ställning har man tänkt sig en andel på mer än trettio procent av marknaden i hela landet.

I praktiken skulle det här alltså omfatta de två stora kedjorna som i dagligt tal vidkänns vid varsin bokstav.

Som bakgrund till regeringens tuffa tag kan nämnas konkurrensverkets rapport från januari ifjol där man granskat dagligvaruhandeln. Rapporten tyder på att de två storai många sammanhang agerar på ett osunt sätt. Och överlag vet vi ju att marknaden inte mår bra av för få aktörer.

Målet är att öka konsumenternas möjligheter och därmed även öka konkurrensen aktörerna emellan. En sundare marknad torde även förbättra leverantörernas möjligheter att få sina produkter upptagna i butikernas sortiment på lika villkor då de stora grupperingarna förbjuds från att fastställa oskäliga inköps- eller försäljningspriser.

Jag gläds åt de åtgärder som regeringen påbörjat. De är steg i rätt riktning. I en öppen marknadsekonomi ligger dock ett betydande ansvar på konsumenterna. Genom att välja varifrån man köper sina matprodukter påverkar man på det mest effektiva sättet. I dagens läge skaffar en del också sin mat via nya kanaler.

Min familj hör till en ekoring via vilken vi kan köpa mat av lokala producenter. Maten får vii snitt till samma pris som i butiken men vi känner till ursprunget och vi vet också att bonden får ett betydligt bättre pris för sin produkt. Det sistnämnda kan i framtiden bli en dellösning på jordbrukets lönsamhetsproblem. Ju färre mellanhänder desto bättre betalt för bonden.

Jag tror att de flesta av oss uppskattar de rena inhemska livsmedlen. Med nuvarande utveckling, där de ekonomiska möjligheterna att subventionerna jordbruket är allt mera begränsade, måste vi tänka i nya banor för att trygga livsmedelsproduktionen i vårt land. I det här sammanhanget är programmet för främjande av sund konkurrens sällsynt välkommet. ”En sundare marknad torde även förbättra leverantörernas möjligheter att få sina produkter upptagna i butikernas sortiment på lika villkor då de stora grupper ringarna förbjuds från att fastställa oskäliga inköpseller försäljningspriser”