P-fonderna placeringsexperter?

av Roger Wessman Forum 1993-14, sida 12, 04.11.1993

Taggar: Teman: investering

tt göra pengar på aktieÅA bseringar då börskur serna går upp är inte svårt. De flesta fonderna har insett detta och presenterar därför i sina annonser ofta mer eller mindre välgjorda jämförelser mellan den egna fondens avkastning och till exempel avkastningen på börsindexet (dvs på aktier i genomsnitt).

Det finns förstås alltid skäl att vara något skeptisk till uppgifter som ges ut i marknadsföringssyfte. Presenterar man bara de siffror som ser bra ut för en själv? Har man valt en tidsperiod under vilken den egna fonden klarat sig speciellt bra?

För den som vill få en lite objektivare bild av hur fonderna klarat sig finns att tillgå två oberoende studier, den ena gjord av Finlands Optionsmäklare och den andra av Institutionen för Finansiell Ekonomi vid Svenska Handelshögskolan. Av dessa är det den senare som jag av naturliga skäl är bättre bekant med och därför baserar konklusionerna nedan på.

Goda kap eftersökta

Fondförvaltarna poängterar ofta fördelen med att överlåta urvalet av värdepapper åt experter, som kan välja ut de aktier som stiger mest och därmed få en bättre avkastning än aktierna i genomsnitt (dvs börsindexet). Forskare inom området har ställt sig mera skeptiska, Eftersom varje fondförvaltare konkurrerar med många andra experter om att hitta goda kap kan det vara svårt för dem att hitta sådana i tillräckligt stor utsträckning för att märkbart höja fondens avkastning.

Avkastningarna under tvåårsperioden fram till slutet av september i år, tyder på att fondförvaltarnas påstående inte varit helt obefogat. Ett knappt flertal av fonderna har haft en större avkastning än börsindexet. Om man granskar de fonder som haft en lägre avkastning ser man att de flesta av dessa är sådana som specialiserat sig på relativt riskfria placeringar. Även om vissa fonder haft en lägre avkastning än börsindexet så kan vi inte säga att de klarat sig dåligt om de även haft en lägre risk.

Avkastning vs. risk

Har då de fonder som avkastat mera än börsindexet haft större risk? I så fall skulle vi kunna förklara en högre avkastning, utan att behöva geniförklara förvaltarna. Det visar sig dock att börsindexet haft en störr 12

Pengar z placerin h

Roger Wessman

P-fonderna placeringsexperter?

Den uppmärksamme placeraren har knappast kunnat undgå att lägga märke till den aktiva marknadsföringen av placeringsfonder. En cynisk observatör kan förstås muttra att det inte är någon slump att fondförvaltarna just nu breder ut sig i tidningarna och berättar vilken avkastning man kunde ha fått om man placerat i dem. Efter ett år av uppgång på börsen uppvisar fond som fond nu strålande resultat.

Placeringsfondernas avkastning och risk 1.10.91-30.9.93

Avkastning 1408 09 1009 4098 Oo OP-Tuokto I O Tuonto-SY 209

Gyllenberg indusii.

Op. OSP-Kasv 0 Kansallistuotto

O Exli-Sehect

Riski-SYP O Kawi-SYP a, Oo SP;Tuotto — ”OP-Pirkka 0 ÖP-Delta 0 HEX- avkastnin & Re 08 så 1098 15 + + + LÅ 204 2597 MY 259

Risk (standardavvikelse)

HEX-avkastning är avkastningen på börsindexet.

risk (mätt med standardavvikelsen i avkastningarna) än någon av fonderna. Således förstärker korrigeringen för risk bara slutsatsen att förvaltarna skött sig väl.

Fondernas goda resultat kan dock till stor del förklaras med att de i början av perioden, då aktiekurserna gick ner, hade en stor del av sina pengar placerade i räntebärande tillgångar vars avkastning var både stabilare och högre än börsavkastningen.

Väljer vi istället att titta på utvecklingen de senaste sex månaderna blir resultatet ett helt annat. Under denna period har börsindexet avkastat mer än någon av fonderna. Aven om vi korrigerar för att börsindexet har en större risk klarar sig indexet ändå bättre än de flesta fonderna.

Resultaten kan således variera beroende vilken tidsperibd vi väljer. Speciellt för kortare tidsperioder kan vi vänta oss att slumpens effekt på rankinge av olika fonder syns mer än förvaltarnas förmåga. De först presenterade resultaten — som tydde på att förvaltarna verkligen var experter — är förstås tillförlitligare då de baserar sig på en längre tidsperiod. Men helt slutdiskuterad är frågan knappast.

Och vinnaren är…

Givet att vi tror på att förvaltarnas expertis kan förbättra fondernas prestationer märkbart blir frågan vilken fond som har den största expertisen, dvs vilken fond som har klarat sig bäst.

För att kunna säga detta måste vi väga ihop både risk och avkastning. Genom att dividera risktillägget (differensen melan fondens avkastning och avkastningen på en riskfri placering) med fondens standardavvikelse får man fram den så allade Sharpe-kvoten. Denna anger hur många procentenheter högre avkastning man får ör en en procentenhets ökning i standardavvikelsen. På basen av Sharpe-kvoten kan vi utse en klar vinnare för de senaste två åren: Evli-Select.

Splittra och behärska

Kan vi då entydigt säga att Evli-Select klarat sig bäst? Det finns ju många fonder som haft lägre risk än Evli-Select. Skulle det inte då löna sig för personer som inte vill påta sig så hög risk att istället placera i någon av fonderna som har lägre risk? Logiken bakom Sharpe-kvoten säger att så inte skulle var fallet. Om vi föredrar den lägre risk som någon annan portfölj har, så kan vi uppnå en högre avkastning med denna lägre risk genom att placera en del av vår förmögenhet i Evli-Select och en del i en helt riskfri placering.

Detta förutsätter dock att den riskfria avkastning man använt vid uträkningen av Sharpe-kvoten motsvarar den riskfria ränta placeraren kan få. Vid uträkningen har man använt marknadsräntorna, eftersom de är de räntor fonderna kan placera i, medan vanliga småsparare måste nöja sig med en lägre ränta. Därför kan också en relativt riskfri placeringsfond, även med en lägre Sharpe-kvot, vara ett beaktansvärt alternativ. SYP-tuotto är, trots sin låga avkastning (se figuren), ingenting att fnysa ål.

En annan sak är sedan att ingenting = garanterar att de samband som gällt de två senaste åren kommer att gälla för all framtid.