På tröskeln till en inkomstpolitik?

Taggar: Teman: politik

FORU 12. 5. 1971

Forum 9/71

På tröskeln till en

Inkomstpolitik är ett av våra mesta honnörs– och problemord för närvarande och har varit det isynnerhet sedan stabiliseringsförhandlingarna satte igång efter devalveringen. Det är aktuellt därför att vi verkligen behöver någon allmänt godkänd formel för det som går under benämningen inkomstpolitik.

Men det är problematiskt av många olika orsaker — inte minst därför att det fortfarande i praktiken är tämligen oklart vad som avses med ordet inkomstpolitik.

I princip är det klart, att begreppet skall omspänna alla former av inkomst, inte bara löner, och att en sådan politik inte kan föras utan att också prissidan — alla slag av priser — beaktas. Men för det mesta är det bara lönepolitik man avser och som motvikt endast varupriser. Metoderna att bedriva ens den snävare lönepolitiken så att inte samhällsbalansen rubbas är fortfarande i det blå. Och ännu mera nebulosaaktig är den totala inkomstpolitiken, som både regeringsprogram och arbetsmarknadsparter strävar till.

För ett drygt år sedan hade man i alla fall kommit så långt att ett betänkande om verksamhetsplanen för. en arbetsgrupp med uppgift att få till stånd en inkomstpolitisk målutredning såg dagens ljus. I dagarna har en arbetsgrupp presenterat en utredning på basen av det forskningsprogram som utarbetades i det första betänkandet. Dess titel är »Stabiliseringens inverkan på pris- och lönenivån».

Eftersom inkomstpolitiken har fått en definition (enligt ECE) och försöken under de senaste åren därtill har klarlagts, varjämte kanslichef Keijo Liinamaas betänkande nu tas upp i regeringen, kan ma inkomstpolitik” kanske anta att vi står på tröskeln till uppkomsten av ett. inkomstpolitiskt system också för vårt land.

Vi behöver emellertid inte gå mycket långt för att lära känna ett redan i många år fungerande inkomstpolitiskt system närmast dock i den snäva betydelsen lönepolitik. I Norge har man sedan 50talet tillämpat ett system som visat sig fungera. Det är ingalunda något enkelt system — det presenteras i OECD:s undersökning av Norge, publicerad i slutet av februari — och det visar övertygande att inkomstpolitik inte är någonting som kan byggas upp över en natt. Det måste växa fram småningom kring en kärna av samarbetsvilliga organisationer och statliga organ, vilka alla är inställda på en » kollektiv kontroll» som dock samtidigt ger största möjliga rörelsefrihet.

Att mäta framgången hos en inkomsteller lönepolitisk metod är i det närmaste omöjligt eftersom jämförelsematerialet saknas. Man vet inte hur utvecklingen hade varit utan detta system. Men för en under hela 60-talet jämn och stor ekonomisk tillväxt i Norge, mindre arbetslöshet än de flesta av Europas länder samt en pris- och kostnadsstegring (3,5—4 procént per år) som inte är snabbare än andras, anser sig OECD kunna ge ett mycket gott betyg: »förutom att inkomstpolitiken är ett instrument för inkomstfördelningen har den gjort det möjligt för regeringen att hålla utnyttjandet av de produktiva resurserna på en mycket hög nivå under hela efterkrigstiden». När skall vi kunna peka på samma långtidsresultat? Och har vi dragit nytta av det system som har visat sig fungera i ett annat nordiskt land, eller satt vår tid på att utarbeta ett eget patent 5