Pälsar säljer bättre igen
av Bjarne Nyman Forum 1984-07, sida 18-19, 11.04.1984
FRUN FRUN
Mink, räv, finnsjubb, iller
UPPGÅNGEN PÅ SKINNMARKNADEN
VD Lars Näs vid Ostrobotnia Päls Ab har orsak att vara nöjd över den spirande uppgången på skinnmarknaden. Foderförsörjningen är däremot ett problem för både tarmarna och ÖOstrobotnia Päls. Kostnaderna för utfodringen av pälsdjuren är nämligen ca 25 procent högre i vårt land än hos konkurrenterna.
Sorteringen av finländska skinnprodukter sker i Fur Centers åtta sorteringssalar som sammanlagt täcker en yta på 24 000 m”. Sorteringsarbetet
EH Lönsamhbeten inom pälsdjursnäringen har under de senaste åren varit så dålig, att farmarnas organisationer till och med uppmanat sina medlemmar att minska antalet avelsdjur. Men just nu ser situationen alltså en aning ljusare ut. Vad beror uppgången på, försäljningschef Kaj Eklund, Turkistuottajat Oy — Det är svårt att säga. Faktorer som inverkat positivt på situationen är den höga dollarkursen och den kalla vintern i USA och Japan.
Enligt Kaj Eklund är den beklagliga lönsamhetsutvecklingen inom = pälsdjursnäringen i alla fall inte enbart en fråga om prisfall på skinnmarknaden. Produktionskostnaderna inom näringen har nämligen stigit radikalt under de senaste åren. Speciellt kostnaderna för foderråvaran har stigit. Pälsdjursfodret är idag 25 procent dyrare i Finland än i de närmaste grann är krävande. Upplärningen tar 3—4 år i anspråk.
18
Av BJARNE NYMA länderna. Orsaken är i främsta rummet högre transportkostnader hos oss än i konkurrentländerna.
Också för Turkistuottajat i Vanda som investerat stort i sitt Fur Center måste prisuppgången kännas som en lättnad. För första gången på tjugo år hölls senaste höst skinnauktion i Finland och nu i Tarkistuottajat Öyv:s toppmoderna auktionsutrymmen i Fur Center. Januariauktionen i år besökter av 461 köpare från 20 länder.
— Då såde vi skinn för 32,5 miljoner mark per timme, säger Kaj Eklund. Det är över 9 000 mark per sekund.
Modet avgörande
VD Lars Näs vid Ostrobotnia Päls Ab — det farmarägda inköpsbolaget i Vasa —
FORTSÄTTE är för sin del också han nöjd med den förbättrade situationen på skinnmarknaden.
— Produktionskostnaderna har stigit snabbt, och kostnadsstegringen kommer med stor sannolikhet att fortgå. I längden skulle de låga skinnpriserna ha lett till en ohållbar situation för farmarna, säger Lars Näs — Men inom en bransch som päldjursnäringen måste man ju räkna med uppgångar och nedgångar. Ytterst är det ju en fråga om modets växlingar, folks lust att klä sig i päls.
Pälsnäringen i Finland har utvecklats till en bransch med en försäljning som i år kommer att uppgå till 1,6 miljarder mark. Detta innebär närmare 4,4 miljoner minkskinn. ca 2,4 miljoner rävskinn, 80 000 finnsjubbar och 350 000 illerskinn. Mängden utgör en betydande del av det totala utbudet på världsmarknaden. Den finländska minken står idag för ca 20 procent, räven för ca 70 procent, finnsjubbe för ca 95 procent och illern för 80 procent av världsutbudet.
Både Kaj Eklund och Lars Näs anser, att den finländska framgången inom pälsdjursnäringen i första hand skall tillskrivas farmarna själva.
Efter några års lågkonjunktur på skinnmarknaden ser pendeln nu ut att svänga över till den bättre sidan. Priserna steg på januariauktionen, de steg ytterligare på marsauktionen, och nu senast på auktionen i Oslo kunde ytterligare en femprocenting ök ning noteras.
Prisstegringen tas emot med tacksamhet av farmarna och deTas organisationer, som kämpat med stigande produktionskostnader och fallande priser, d v s dålig lönsamhet.
— Våra farmare har självmant tagit fram nya mutationer av både mink och räv, de introducerade räven på allvar under sjuttiotalet. och finnsjubben domineras just nu nästan helt helt av farmarna i Finland. Satsningen på kvalitet har lönat sig.
Fodret utifrån
Redan på 1950-talet översteg efterfrågan på pälsdjursfoder den mängd som kunde uppbådas inom landets gränser. Det var alltså dags att se sig omkring efter mera foder utomlands. Idag importeras ca 75—680 procent av allt foder näringen behöver. Den inhemska andelen består enbart av överskottsströmming och slaktavfall.
Det farmarägda ”kooperativa” Ostrobotnia Päls Ab i Vasa svarar för importen av det foder landets farmare behöver. Importen sker främst från Norge, Färöarna, Shetland, Skottland, Danmark, Sovjetunionen och Sverige. De viktigaste importprodukterna är filéavfall och slaktavfall. En stor del av importen går via Ostrobotnia Päls Ab:s skotska dotterbolag Fishery Byproducts Ltd.
Januariauktionen i Fur Center besöktes av 461 köpare från 20 länder. Auktionsutrymmena är utrustade med den senaste tekniken på området. Som kuriositeter kan nämnas ventiflation med luftkanaler i borden och telefoner som fungerar med kreditkort.
Småindustri servar näringe — Dessutom kan vi erbjuda våra farmare i stort sett alla de förnödenheter han behöver, säger Lars Näs. På denhär sidan har vi också export. Som ett kuriosum kan nämnas att vi nyligen skickade iväg förnödenheter för illeruppfödning till Nya Zeeland.
Ostrobotnia Päls Ab:s produkter säljs från lagret och butiken i Vasa, Dessutom finns filialer i Nykarleby, Himango och Kauhava.
Farmförnödenheterna tillverkas av underleverantörer på olika håll i landet, men främst i Svenska Österbotten, som också står för ca 63 procent av all skinnproduktion i landet. Det har alltså under årens lopp uppkommit en småföretagarbransch med anknytning till pälsnäringen, från pälsningsfirmor och tillverkare av förnödenheter till renodlade transportföretag.
Hela pälsdjursnäringen i Finland bygger på en kooperativ grundidé. Både Turkistuottajat Oy som ägs av farmarna direkt eller via deras organisationer och Ostrobotnia Päls Ab som ägs av foderköken (aktiebolag som ägs av farmarna] fungerar kooperativt trots att de till organisationen är aktiebolag.
I början av sjuttiotalet företogs en branschrationalisering inom pälsdjursnäringen och då fördelades aktierna i Ostrobotnia Päls i förhållande till storleken på foderköken.
— Foderköken både berättigades och förpliktades att köpa aktier, berättar Lars Näs. I slutet på sjuttiotalet genomförde Ostrobotnia en aktieemission och då korrigerades aktieinnehavet hos foderköken i enlighet med den då rådande situationen.
Foderköken fungerar kooperativt enligt samma mönster. De ägs av farmarna i proportion till farmstorleken, d v s till i hur hög grad farmarna utnyttjar kökens tjänster.
Forts. på sid.2 19