Panelen : Har vi trygghet i arbetslivet?

Taggar: Teman: arbetslivet

Ingenjörer, ekonomer, merkonomer:

Har vi trygghet i arbetslivet?

Teknikerna på finlandssvenskt håll är starkt organiserade. De kan via sin centralorganisation delta i uppgörelserna på arbetsmarknaden. Men hur är det t.ex. med diplomingenjörer, diplomekonomer och merkonomer. Kan de vara »sig selv nok» och klara sig utan facklig organisation. Dethär var temat för Forums panel, bestående av DE Filip von Schantz, FSE, dipl. ing. BjörnOlof Backman, Tekniska Föreningen i Finland, merkonom Henrik Sundström, Svenska Handelsinstitutets i Helsingfors Seniorförening, tekniker Kurt Åke Berg, Tekniker- och arbetsledareförbundet i Finland och kanslichef Giovanni Mariani-Cerati, Handels- och industritjänstemannaförbundet. Forums redaktion representerades av ekon. mag. Harry Myrberg och jur.kand. Kurt

Skärström.

MARIANI-CERATI: — Några begreppsdistinktioner är kan ske på sin plats. Nuförtiden talar man om de fyra stora grup perna på arbetsmarknaden, nämligen arbetsgivare, tjänsteman arbetare och lantbrukare e arbetsgivare = företag, inte enskilda persone e tjänstemän = anställd som hör eller borde (kan) höra till en tjänstemannaorganisatio e arbetare = anställd som hör eller borde (kan) höra till en arbetarorganisatio e lantbrukare = i lantbruket sysselsatta »företagare» och deras närstående, i arbetet deltagande personer (en typ av företagare, inte sällan arbetsgivare).

— Ett undantag från indelningen ovan måste göras — en V som är en betydande aktieägare i sitt eget företag blir ett mel lanfall som arbetsmarknaden egentligen saknar begrepp för.

— Denhär indelningen är ganska väsentlig. Jag tror att det ä väldigt många människor som affektmässigt associerar sig me någon av dehär grupperna, en tjänsteman i framskjuten ställ Forum 13/69 7

I Forums paneldiskussion deltog (fr.v.) naförbundet dipl.ekon. Filip von Schantz, FSE

Seniorförenin ning kallar sig gärna arbetsgivare, i synnerhet i Finland — i Sverige är inställningen en helt annan. Ett exempel på dethär är att det i Sverige för några år sedan bildades en intresseorganisation för verkställande direktörer och direktörer i hög ställning.

von SCHANTZ: — Situationen är onekligen något mystifik. Arbetsgivarna har sina organisationer, vissa akademiska grupper är organiserade, arbetarna har sina gamla traditionella organisationer osv. Men ekonomerna och ingenjörerna dinglar som en underlig tom boll någonstans mitt emellan i hela denna apparatur. De har aldrig funnit sin plats, delvis kanske beroende på att de är spridda över så många olika områden. SUNDSTRÖM: — Läget är precis detsamma för merkonomernas del. De svävar också i luften. Merkonomutbildningen är ju bara en grundutbildning och därefter söker man sig till specialområden. Endel blir mera tekniskt inriktade, andra söker anknytning till ekonomerna, men ingen vet riktigt var han hör hemma.

MARIANI-CERATI: — Mycket i detta bygger på bristande begreppsdefinition, Man är rädd för begreppet fackorganisation som likställes med kamporganisation. Men det är ju så, att Sverige är världens bäst organiserade land och där noterades under 1968 det lägsta antalet strejker i Västeuropa.

— En annan skillnad mellan Finland och Sverige: här talar vi om »ekonom den och den», »ingenjör den och den». I Sverige säger man »avdelningschef den och den», »personalchef den och den» osv. Dethär har bidragit till att den horisontala organisationslinjen, som bygger på ens grundutbildning, har vidmakthållits i näringslivet hos oss. I Sverige är det inte på samma sätt, därför att man har kastat titlarna. Man känner inte i främsta rummet samhörighet på grund av sin skolning utan på basen av den funktion man har i näringslivet.

-— Vi upprätthåller ett statustänkande som inte mera ingår i det funktionella livet och det har varit till stort förfång för oss. von SCHANTZ: — På ekonomhåll har vi visserligen en fackorganisation för de ekonomer som är anställda av stat och kommun. Men den har kommit fram s.a.s, på naturlig väg, därför att arbetsuppgifterna är normerade.

Är ingenjörerna arbetsgivare?

BACKMAN: — En mycket vedertagen uppfattning bland ingenjörerna är att de är arbetsgivare. Detta är ett misstag, som kanske främst bottnar i fördomar mot samhällspolitisk aktivitet. Enligt min uppfattning är varje ingenjör som äger mindre än 50 procent av aktiestocken i företaget uppsägningsbar och därför arbetstagare. Använder man sig av denna de 8 Forum 13/6 tekniker Kurt Åke Berg, Tekniker- och arbetsledareförbundet i Finland dipl.ing. Björn-Olof Backman, Tekniska Föreningen i Finland kanslichef Giovanni Mariani-Cerati, Handels- och industritjänsteman merkonom Henrik Sundström, Svenska Handelsinstitutets i Helsingfor finition åker större delen av högskoleingenjörskåren in under begreppet arbetstagare och inte arbetsgivare, som de så gärna vill tro att de är.

— Vilka mål ska man då ställa upp för denna höglönegrupps intressepolitiska aktivitet? Ganska klart är väl, att man ska söka motverka den proletarisering, som denhär gruppen är utsatt för. För att ta ett konkret exempel: Idag är högskoleingenjörskåren vidpass 8000, om 15 år uppgår den till ca 30 000.

— Dessutom bör man motverka den »värdeminskning» som ingenjören under sitt liv är utsatt för. Och därmed kommer man in på s.k. ideella aktiviteter, såsom fortbildningen, omskolningen m.m. I den intressepolitiska aktiviteten bör vidare inräknas ökad lönedifferentiering, mera kvalificerat jobb ska ge bättre betalt. Å andra sidan ska man inte på den punkten gå in absurdum, utan ingenjören ska inse att han är en del av samhället och såtillvida måste demokratisera sig. Det borde ske i form av en styrd process. (Mariani-Cerati: demokratisera men inte proletarisera .. . — Intressepolitiken ska inte heller bortse från den aktivitet som hänger samman med t.ex. Liinamaa-avtalet. Nu är diplomingenjörerna helt avstängda från denna process och det tycker jag är ganska dumt. Genom att frivilligt avstå från att vara med där ställer man sig på sidan om samhället, det är odemokratiskt. (von Schantz: lika odemokratiskt som att låta bli att rösta . . .) Just det!

Inget uppsägningsskydd

BERG: — Arbetsmarknadsorganisationerna ger ofta impulser till lagstiftning som berör dem själva, i t.ex. social lagstiftning, arbetslagstiftning m.m. Här kan man nog se att tjänstemännen inte varit tillräckligt aktiva på alla håll. Tänk bara på uppsägningsskyddet. De flesta oorganiserade tjänstemän står utanför uppsägningsskyddsavtalet, som har ingåtts på rekommendation av en internationell arbetskonferens anordnad av ILO.?)

BACKMAN: — Det är märkvärdigt att betrakta hur ingenjörerna ser på sig själva. När de får sparken smiter de undan bakom knuten och skäms, i stället för att via sin organisation ha tillgång till t.ex. juridisk rådgivning och utnyttja det skydd som ev, kan finnas. Det finns många andra områden, där organisationerna skulle kunna göra en väsentlig insats, t.ex. rättigheterna för ingenjören i annans tjänst som gör en betydand “) International Labor Organization = internationella arbetsorganisationen.

uppfinning, ansvaret för underlydande, skadeersättningar för material och maskiner, för att nu nämna några.

Arbetstagaren exploatera von SCHANTZ: — Uppsägningsskyddet är onekligen en viktig sak, men det finns en annan faktor som allt mera börjar komma till synes här i Finland och det är exploateringen av vissa yrkeskategorier där det är ont om kunnigt folk. Vi har i princip brist på goda direktörer och skickliga marknadsförare, det finns helt enkelt inte tillräckligt av dem. De som gett sig in på detta exploateras nu av företagen ganska kraftigt. De körs slut på 10—15 år och flyttas sedan ut som en vante utanför dörren. Här kommer intressefrågan in, att de inte under denna tid då de utnyttjats 10 å 12 timmar i dygnet fått tillfälle att sköta sin fortbildning. Lönen är för ögonblicket högre, men någon säkerhet ges inte.

BACKMAN: — Det underliga är, att en ingenjör i ansvarig ställning inte ens drömmer om att det finns arbetstidslagar utan han ställer upp dygnet runt. Han förstår inte, att han missbrukar sitt eget liv.

— Det finns en annan form av expolatering som stöter mig. Det gäller sådana grupper inom vilka det temporärt kan råda en viss överproduktion av arbetskraft. Då säger arbetsgivaren: »Nu ska vi ger er en chans att få en riktig god utbildning. Ni får gå som arbetsledare eller verkmästare ett år, men till lägre lön.» Givetvis är dethär en form av utbildning, men samtidigt innebär det ett missbruk.

— Här kommer vi in på frågan om omskolning när någon sektor s.a.s. blir inaktuell. En intressepolitisk fråga av första rangen är rätten att fortlöpande få utbilda sig. Det är dyrt för en företagare att släppa ut personalen på kurser, men det ligger i ingenjörens eget intresse att få gå på kurs.

von SCHANTZ: — Just med tanke på fortbildningen. Om företagen inte anser sig ha råd med den, så skulle det ligga så mycket mera i de oorganiserade ingenjörernas, ekonomernas och merkonomernas intresse att vara med när Liinamaaavtalen görs upp för att där bevaka sina intressen och få del av den statliga kakan. Åtminstone delvis borde man få en statlig finansiering av fortbildningen.

Intresse- eller arbetsmarknadsorganisation

MARIANI-CERATI: — Borde vi inte i denhär diskussionen enas om vissa begrepp? Vi har talat om intresseorganisationer. I skandinaviskt språkbruk är detta en död term. Man talar om arbetsmarknadsorganisationer, någonting annat finns inte. Det skulle vara betydelsefullt att vi på finlandssvenskt håll skull införa de nordiska (= svenska) termerna för att vi i fortsättningen inte ska tala förbi varandra. Använder man i Sverige uttrycket intresseorganisation, så frågar de: » Menar ni arbetarpartier?»

BERG: — Alldeles riktigt, arbetsmarknadsorganisationer är de som gör avtal. Jag tror att arbetsgivarna idag sätter stort värde på att det finns starka arbetsmarknadsorganisationer och sakliga organisationer, för det är enda möjligheten att i grupp kunna diskutera med sina arbetstagare. Arbetsgivarna vet att det som diskuteras också kommer att hålla.

von SCHANTZ: — Ett praktiskt exempel som talar emot detta: Ekonomorganisationerna har en forskningsgrupp som vartannat år utför en löneundersökning, Men när resultatet — som för övrigt görs på rent matematisk-vetenskaplig basis — ges ut, så kommer konstant ett regn av skepsis från speciellt äldre arbetsgivarrepresentanter. BERG: — Stämmer detdär verkligen om det är fråga om sakliga och väl upplysta arbetsgivare? Sedan ett par, tre år tillbaka har arbetsmarknadsorganisationerna en gemensam statistik och arbetstagarorganisationerna betalar t.o.m, till AFC:s datacentral för att få del av statistiken. Arbetstagarna har egna representanter närvarande som kontrollerar att statistiken görs på riktig grund. På grundval av den framställer vi våra krav och på basen av den görs avtalen upp. Det är inte som det var för tio år sedan, då avtalspolitiken kunde förliknas med en auktion. Nu baserar man sig mera på fakta.

Intressepolitik på språklig grund?

BACKMAN: — Ska organisationerna byggas upp på språklig basis? Generellt tror jag inte att man kan bedriva intressepolitik på språklig grund inom ramen för rent finlandssvenska organisationer. Även om det finns specifikt finlandssvenska intressefrågor så löses de väl bäst i gemenskap med de stora Organisationerna.

BERG: — Inga finlandssvenska organisationer för i detta nu skilda underhandlingar, utan allt sker via centralorganisationerna och i samråd med motsvarande finska organisationer. Men det väsentliga är, att där som finlandssvenskarna har avsagt sig allt och uppgått i de finska organisationerna, där kan de inte göra någonting för de specifikt finlandssvenska intressena.

Vertikal eller horisontal organisation

BACKMAN: — En annan aspekt på arbetsmarknadsorganisationerna är frågan om, huruvida man ska organisera sig vertiForts. på sid. 28

Forum 13/69 9