Panelen : Kvinnan i arbetslivet

Taggar: Teman: feminism

Kvinnan i arbetslivet

FORUM: — Vilka möjligheter har en ung kvinnlig ingenjör, diplomekonom eller merkonom att få anställning när hon studerat färdigt. Motsvarar den första anställningsplatsen förväntningarna?

KARLSSON: — Det är svårt att svara på frågan, då jag inte vet hur mina kolleger har placerat sig. Själv fick jag en sån plats som jag ville ha, men visserligen helt underbetald. Rent intiuitivt skulle jag vilja påstå att kvinnorna kommer in i förvärvslivet med sämre löner än männen. Men orkar man stå på sig och slåss, så kommer nog kvinnorna med tiden upp till samma löner som männen och t.ex. på min nuvarande plats är det absolut ingen skillnad.

JOHANSSON: — Den första platsen motsvarar säkert aldrig de förväntningar man har haft, kanske främst därför att man ofta får en helt snedvriden uppfattning om hur de kunskaper man i skolan har inhämtat skall omsättas i praktiken. Beträffande lönerna skulle jag säga att det för tillfället är mycket svårt att säga vem som är bättre betald, en kvinnlig eller en manlig merkonom. Kvinnliga merkonomer får ofta korrespondent- och sekreterarplatser, manliga ekonomplatser. En undersökning beträffande merkonomernas löner de senaste tio åren visar att en stor del av de kvinnliga merkonomer som för tio år sedan tillträdde sin första plats inte under dessa år kunnat komma upp till den lön en kvinnlig merkonom av idag får när hon börjar sin bana inom affärslivet. I de allra flesta fall är det väl ändå så att de manliga merkonomerna lyfter högre löner än de kvinnliga men undantag finns. Jag vet merkonomer som står i järnhandel och säljer spik. Skojigt va?

BACKSTRÖM: — Beträffande ekonomer och korrespondenter är det nog i många fall nog raka motsatsen. Kvinnorna får proportionellt en bättre startlön än männen, men de stannar där de är. Ekonomer och korrespondenter söker ofta sekreterarjobb och förblir i denna ställning, medan deras manliga kolleger efter ett par år går förbi dem upp till högre poster.

Var står kvinnan i dagens så kallade manssamhälle. Könet borde i princip inte få vara utslagsgivande när det gäller att besätta en post. Man eller kvinna, det är frågan. Forums kallade samman tre kvinnor till paneldiskussion för att tala ut om den känsliga frågan. Föredragande vid Handels- och industriministeriet Heidi Backström, planeringschef, dipl. ing. Lisa Karlsson samt merkonom Juanita Johansson satte sig vid det runda bordet för att tala ut. Forum företräddes av chefredaktör Harry Myrberg och redaktör Jörgen Sjöstedt.

FORUM: — Med andra ord kanske man kan säga att det inte är så idealiskt att bli sekreterare. Risken finns att man stannar på posten för hela livet.

BACKSTRÖM: — Sekreterarjobbet är en bra startpost — man får kontakter som man senare har nytta av — men det borde absolut vara ett genomgångsyrke. Det fordras ansträngningar och framåtanda att gå vidare. Har man en gång klassats som sekreterare vill stämpeln lätt hänga kvar, även om man läser vidare och inhämtar nya kunskaper.

KARLSSON: — Är det.inte naturligt att byta fack ett par tre gånger i livet?

BACKSTRÖM: — I Sverige har arbetsmarknadsstyrelsens chef Bertil Olsson nyligen sagt, att vi måste se emot en framtid då det blir nödvändigt att byta tjänst upp till fem gånger under vårt yrkesliv.

JOHANSSON: — Säger Olsson också varför han anser att det kommer att bli nödvändigt att byta yrke upp till fem gånger under vårt yrkesliv? Vill Olsson göra oss alla till hoppjerkor?

BACKSTRÖM: — Att tala om hoppjerkor i detta sammanhang tyder på en förlegad inställning som vi (framför allt kvinnor!) snarast bör revidera. Inställningen är en relik från forna dagar, då man var rädd att mista sin pension om man bytte plats eller yrke. Inom näringslivet sker som bäst mycket stora förändringar, främst på grund av dess internationalisering. Om konkurrensen, rationaliseringen, automationen etc. så fordrar måste vi vara beredda att slå in på nya områden och inte klamra oss fast vid jobbet vi började med då vi var unga och gröna.

KARLSSON: — Så länge man studerar har man föreställningen att man skaffat sig ett yrke, när man kommit ut från högskolan. Men det är ju långt ifrån så. Man får en grund att bygga på, men yrket kommer senare.

Vänd!

Forum 16/69 7

Paneldeltagarna från ovan: Heidi Juanita Johansson.

”Kyvinnan bör vara mera aktiv”

JOHANSSON: — I skolan har så gott som alla ämnen räknats som lika viktiga för en studerande merkonom men vad händer om hon sedan hon studerat färdigt hamnar — jag säger hamnar därför att det är få unnat att få den plats de vill ha på dagens arbetsmarknad — som kassa, bokförerska eller löneuträknare på ett kontor? Jo, det som händer är att hon så gott som genast märker att det är endast en del av det hon i skolan har läst, som hon behöver på denhär platsen. Resten av kunskaperna — intalar hon sig — kan ju vara bra att ha i framtiden om hon byter fack. Ofta är det sedan så att när de här kunskaperna en dag behövs så finns de inte längre. Jag anser att det är just de här undanskuffade kunskaperna, som man borde hålla vid liv trots att man inte för tillfället behöver dem. Om man vill komma framåt får man offra ganska mycket av sin fritid på fortbildningens altare.

FORUM: — Är det någon skillnad mellan man och kvinna, när det gäller fortbildningen?

KARLSSON: — I det företag där jag är sysselsatt har vi kontinuerlig fortbildning. Där gör man ingen skillnad mellan man och kvinna.

Kvinna, stå på dig

JOHANSSON: — När det blir tal om fortbildning då är det kvinnans sak att stå på sig. Inom de flesta företag utnyttjar man merkantila kurser, som anordnas av någon förening eller dyl. men redan i informationsskedet begår företagsledningen ett brott genom att koncist konstatera — jaha en sekreterarkurs, ja den kan möjligen intressera fröken Tiptop och så har vi en kurs i marknadsföring — hm, dit skickar vi försäljningschef Dyster. Det anses helt otänkbart att fröken Tiptop kanske har fått tillräckligt av sekreterarkurserna och kanske hyser ett visst intresse för marknadsföring.

BACKSTRÖM: — Såtillvida får männen ett bättre utgångsläge att de praktiskt taget från första början får tillfälle att närvara vid möten, delta i kommittéarbeten m.m. där de får vidgad syn på tingen, nya impulser och kan skaffa sig informationer.

KARLSSON: — Är detdär verkligen könsbundet? Varför deltar inte kvinnorna mera aktivt i föreningslivet, då hamnar man i egenskap av expert in i kommittéerna. Och på jobbet, räcker det inte med att man handplockar de kurser man vill delta i och kliver upp till chefen och ber att få delta.

BACKSTRÖM: — Förhållandena är olika inom ekonom- respektive ingenjörskåren. De förra har det inte lika lätt att delta i fortbildningskurser. Dessutom har kvinnorna stirrat sig blinda på sekreterarkurser. Varför inte försöka med andra kurser; tänk så trevligt att då också få träffa män! För att nu inte att tala om, hur trevligt det vore för männen! En sak som inverkar diskriminerande på kvinnans ställning i förvärvslivet är platsannonseringen. Varför söker man en »kvinnlig kontorschef>, en »kvinnlig planeringschef» osv. Det borde finnas lag på att det inte får annonseras efter kön.

KARLSSON: — Detdär skriver jag under. I allmänhet när man annonserar efter folk så är det inte fråga om jobb som skall utföras med tillhjälp av könsorganen.

FORUM: — Vad ska man göra för att ändra inställningen hos kvinnorna? Är det fel på utbildningen, på föreningarna eller var ligger felet?

BACKSTRÖM: — Jag skulle säga, skolan, familjeuppfostran och gammaldags tänkande.

KARLSSON: — Jag skulle sätta skolan främst. JOHANSSON: — Skolans kontakter med samhället och främst då affärslivet är för små och sporadiska. Jag tror att hela undervisningssystemet borde läggas om och moderniseras med tanke på den automatiserade tidsålder vi nu lever i, BACKSTRÖM: — Vill man gå framåt får man lov att satsa allt på detta. Nu är det ju så att kvinnan har två roller: arbetet och hemmet. Dethär kan vara en hämsko.

FORUM: — Vad kan man ge för råd åt unga damer som nu studerar i högskolorna för att de i framtiden ska få en mera framträdande och bättre plats?

KARLSSON: — Redan det att börja studera vid Tekniska Högskolan fordrar en hel del fördomsfrihet av en flicka. Det är ett faktum att det finns fördomar mot kvinnor i affärslivet, och detta är något som man måste kunna leva med. BACKSTRÖM: — Studieriktningen betyder en hel del. De som vill ha ett kvinnligt glamourjobb kan välja t.ex. korrespondentlinjen i Hanken. Men tänker man sig att verkligen utbilda sig för ett y rk e, som man kan leva av oberoende av om man gifter sig eller inte, då får man lov att satsa hårdare under studietiden. Och så ska man inte stanna alltför länge på samma plats. Det sägs ju att ju äldre man blir som chefssekreterare desto mera kunskaper inhämtar man. Men jag skulle säga att det är en black om foten. Idealet som chefssekreterare är fem år och senast som 35 år ska man söka sig bort. Efter fyllda 35 år är det mycket svårt avt börja i något annat fack.

FORUM: — Har utseendet något betydelse för en kvinna som vill komma fram i livet?

BACKSTRÖM: — Det har nog en stor betydelse både i negativ och i positiv riktning. Är man sekreterare så visst är det trevligt för chefen och också för kunderna om där sitter en behaglig, välvårdad och nätt flicka i chefens väntrum. Men vill man göra karriär och konkurrera med männen och är alltför fager under ögonen, kan männen lätt få uppfattningen att »aha, där har vi en sällskapsdam»>,

KARLSSON: — Vill man konkurrera i typiskt manliga yrken är det nog inte bra att vara alltför fager. Men det är ju enkelt att lämna »>masken borta».

Säck och aska

JOHANSSON: — Jag tror inte att någon kvinna, som faktiskt gått in för att göra karriär och konkurrera inom ett typiskt manligt yrke, klär sig i säck och strör aska i håret a " rädsla för att vara för nätt. Den som inte ger sig tid att lyssn till vad en nätt kvinnlig konkurrent har i sitt lilla nätta huvud, han är inte ens värd konkurrens. Också en flicka med det kan vara fiffig. BACKSTRÖM: — Det finns också positiva sidor. Mången gång när det gäller att förhandla med en man om svåra detaljer kan man ha en viss fördel av att vara en aning kvinnlig. Mannen tänker i alla fall på en som kvinna och behandlar en på ett annat sätt. Han svär inte och skäller inte ner en i första hast. I sak är det svårt att borteliminera könet, fast man borde försöka göra det. FORUM: — Är paneldeltagarna nöjda med sina roller på arbetsplatsen? KARLSSON: — Jag trivs med mitt nuvarande arbete, men å andra sidan skulle jag i annat fall inte heller vara på det jobbet.

1

FORUM: — Vad är det som gör att man trivs på en arbetsplats?

KARLSSON: — Det är för varje människa olika. Det viktiga ifråga om lönen är att man vet att man befinner sig på rätt nivå.

JOHANSSON: — Det viktigaste är att man har ett arbete som sporrar en till ansträngningar. Det får gärna verka för svårt ibland.

BACKSTRÖM: — Det som gör att man trivs på jobbet är mycket beroende av stämningen på arbetsplatsen, att det finns en vi-anda, att det hela fungerar. Det behövs bara en enda tråkig männska som kan göra att man inte trivs. Men det är dock viktigt att man har arbetsuppgifter som man tycker om och att man har en chef som man kan se upp till. KARLSSON: — Är chefens roll så stor. Jag har utgått ifrån att vi lever i en föränderlig värld och chefen inte evigt kommer att vara min chef. Jobbet ska vara inspirerande så att man får nånting ut av det.

BACKSTRÖM: — På mitt jobb har jag aldrig känt av någon diskriminering. Männen där är så avancerade att de behandlar kvinnorna precis lika som männen. Och detta gäller ända från den högsta nivån. Det är inspirerande att man får sig tilldelat jobb, som en man lika väl kunde utföra.

Broder — kamrat JOHANSSON: — Hu för sådana män, som behandlar kvinnorna precis lika som männen. Visst kan man väl hålla på sin kvinnlighet och vänta sig ett bemötande efter det trots att man utför samma jobb som de manliga kollegerna. Något »broder — kamrat»-system gillar jag inte. Skall kvinnan helt utplånas. Skall man behöva skämmas för att man är född till kvinna? BACKSTRÖM: — En sak som det borde propageras för mycket mera i dethär landet är, att titlarna ska slängas. I Sverige finns det statliga ämbetsverk där man helt slängt titlarna och det tycker jag att vi också borde göra.

KARLSSON: — Inom mitt företag är vi i princip alla du. BACKSTRÖM: — Det har varit så med alla mina chefer, att jag själv aldrig tagit initiativet till att lägga bort titlarna, utan jag har tyckt att det varit chefens sak. Men det har också senare kommit fram att cheferna tyckt, att jag såsom kvinna borde ha tagit initiativet. Jag tycker mig ha märkt att männen sist och slutligen är rätt blyga. Kan inte Forum uppmana cheferna, att vid första bästa tillfälle slänga titlarna med sina närmaste kvinnliga medarbetare. — För att lite gå åt PRmännen i landet, jag undrar om de inte mången gång missar en viktig sak: att inbjuda kvinnor till PR-jippona. Det är alltid samma grå eminenser som får inbjudningarna, trots att det kan ha varit kvinnor som utfört arbetet och som för det vidare. Här tycker jag mig se en diskriminering. Själv skulle jag känna mig mycket belåten om jag lite oftare fick en inbjudan till en firmainformation.

JOHANSSON: — Det är så sant som det är sagt. Det är kvinnorna som får göra allt förarbetet för sådana PR-jippon och männen får allt färdigserverat. Ingen tänker på att det säkert skulle vara mycket trevligare att arbeta om man också fick vara med och se resultatet av sina ansträngningar. BACKSTRÖM: — Kvinnan ska själv ta initiativ, be chefen om mera kvalificerade arbetsuppgifter. Tala ut med chefen! Be om avancemang.

— Till cheferna bör sägas: Våga satsa på en kvinna. Börja med en och se vad hon duger till.

Forum 16/69 9