Panelen : Maktlag behövs även för en återgång till normala förhållanden

Taggar: Teman: politik

»Stopp, nu gäller det att hålla balansen», säger chefsstabliseraren viceh. Keijo Liinamaa till viceh. Päiviö Hetemäki, ordförande Sulo Pent tilä, ordförande Aarne Saarinen och ordförande Arvo Hautala.

Maktlag behövs även för en återgång till normala förhållande e Det behövs också en maktlag om man vill slopa regleringen. Det går inte att släppa allting lös på en gång. Därför är maktlagens saga nog inte all vid utgången av nästa år.

Stabiliseringstiden har varit en nyttig och lärorik tid. Dess frukter får inte kastas bort, när det blir aktuellt att återgå till normala icke tvångsreglerade förhållanden.

FORUM: — Regeringspartiernas överenskommelse om att fortsätta riksdagsbehandlingen av maktlagen, löste den upp stabiliseringsknutarna?

SAARINEN: — Inga beslut fattades, inga överenskommelser ingicks. Vi är alltjämt kritiska till konjunkturreserveringen i den form regeringen gett den, men vi vill naturligtvis inte — och kan knappast heller — hindra att propositionen avges till riksdagen. Om uppsägningsskyddet kommer regeringen att avge en proposition inom detta år, och eftersom center + Den fortsatta stabiliseringen och vad som därefter månde följa var temat för Forum-panelen. I den satt »chefsstabiliseraren» viceh. Keijo Liinamaa, AFC-basen viceh. Päiviö Hetemäki, FFC:s andra ordförande Arvo Hautala, metallarbetarförbundets ordförande Sulo Penttilä (för tillfället i »opposition» på arbetsmarknaden) och kommunistpartiets ordförande Aarne Saarinen (i »opposition» inom regeringen).

partiet också ställer sig förstående till denna fråga, öppnas positiva perspektiv för en lag om permanent uppsägningsskydd från 1971. LIINAMAA: — När maktlagen inte längre utgör något hinder, ser det ut som om man skulle komma vidare. En av orsakerna till art maktlagen blev liggande var just oklarheten beträffande uppsägningsskyddet. De överenskommelser som nåddes på sommaren på arbetsmarknaden och mellan HyresVänd!

Forum 19/69 7

I Forums paneldiskussion deltog viceh. Keijo Liinamaa viceh. Päiviö Hetemäki ordförande Sulo Penttilä ordförande Aarne Saarinen ordförande Arvo Hautal tagarnas centralförbund och Fastighetsförbundet förutsatte ett förbättrat hyresuppsägningsskydd, inte endast under stabi liseringsperioden.

FORUM: — Vilken är situationen på arbetsmarknaden just nu?

HETEMÄKI: — Förhandlingarna sköt bättre fart, seda frågan om prisförhöjningarna i träförädlings- och köttförädlingsbranscherna avgjorts, genom att pris- och lönerådet förkastade ansökningarna.

FORUM: — Situationen föreföll ett tag att gå mot en skärpning.

HAUTALA: — När FFC godkände det centrala arbetsmarknadsavtalet, förutsatte centralorganisationen, att lagen om hyresuppsägningsskydd skulle godkännas i brådskande ordning. Därför inrycktes i avtalet en ganska ovanlig passus om att avtalet upphävs, om inte riksdagen antar dessa lagar. Vi tyckte därför, att det var bäst att vänta med undertecknandet.

Detta är alltså en av orsakerna till dröjsmålet. En annan är trycket på priserna, bland annat inom träförädlingsbranschen. En av de viktigaste förutsättningarna för centralavtalet var, att löneförhöjningarna skulle innebära en reallönehöjning, och vi ville ha klarhet i hur detta skulle ske. Träförädlingsindustrin har nu i stort sett retirerat, men ännu återstår t.ex. sågvarorna.

FORUM: — Hur stora förhöjningar har det varit fråga om? HAUTALA: — Faneret ca 15 procent.

LIUNAMAA: — För tidningspapper föreslogs 20 procent, men det har återtagits. För tidskriftspapper, som står utanför regleringen, har man kommit överens om 2,5 procent från nästa års början och 3,5 procent från den 1 juli. Men samtidigt tillämpas mängdrabatter så att förhöjningen totalt sett kommer att ligga under 4 procent.

SAARINEN: — Motsvarar förhöjningskraven prisnivån på världsmarknaden?

HETEMÄKI: — Nej, de ligger ganska mycket under. SAARINEN: — Vad bygger förhöjningskraven då på? LIINAMAA: — I sågvarubranschen har kostnaderna ökat såtillvida, att priset på sågstock — som inte är reglerat — har stigit. Råvarans andel av kostnaderna ligger här vid 70 procent.

HETEMÄKI: — Det finns totalt omkring 11000 sågar i landet, och av dem hör bara ca 500 (s.k. exportsågar) till Träförädlingsindustriernas centralförbund. Många sågar har nu satt igång efter att ha legat nere ett par år och. höjer sina priser nästan till världsmarknadsnivå med motiveringen, att regleringen inte berör dem.

HAUTALA: — Motiveringarna är egentligen två: prisstegringen på världsmarknaden och rotprisstegringen. Båda stö 8 Forum 19/6 stabiliseringspolitiken, i båda fallen är det fråga om en inkomstöverföring — de höjda rotprisen går till skogsägarna, de stegrade världsmarknadsprisen i exportindustriernas ficka. FORUM: Vilka är tidslimiterna? När bör stabiliseringen vara förd i hamn?

HETEMÄKI: — Maktlagen bör väl vara klar den 18 — och efter det bör avtalen kunna undertecknas.

FORUM: — Utom i metall?

PENTTILÄ: — Där är situationen ännu öppen. Men vi vill naturligtvis helst hålla samma takt som övriga branscher, så att avtalet träder i kraft vid årets början. Tunga metallen avgör som vanligt huvudlinjen.

FORUM: — Ämnar ni utnyttja situationen till er fördel? PENTTILÄ: — Metallen har alltid hittills varit den första som slutit kollektivavtal och kommit i ett sämre läge. Vi har också andra problem. Under en högkonjunktur blir skillnaden mellan normlöner och faktiska löner mest synlig, procentförhöjningarna har gjort, att lönenivån i fabriker på landsbygden och avlägsna orter inte visar samma rörlighet som på annat håll och därigenom blivit efter. Detsamma gäller unga arbetare och den kvinnliga arbetskraften. Också för yngre arbetskraft på skolningsstadiet borde lönenivån justeras, för att intresset för yrkesutbildning inom branschen ska kunna höjas.

LIINAMAA: — Man bör se saken så, att arbetsmarknadens centralorganisationer har överenskommit om en allmän linje, som de enskilda kollektivavtalen följer upp. Enligt min uppfattning kan inte metallen avvika alltför mycket från denna linje i sivt avtal. Då kolliderar man med maktlagens löneregleringsbestämmelser.

FORUM: — Är arbetsmarknadsparterna i allmänhet nöjda med stabiliseringen?

HAUTALA: — Missnöje har alltid förekommit och kommer väl alltid avt förekomma, på en eller annan nivå. Mycket beror på, om den ekonomiska politiken kan dirigeras så att strävan till en höjd realinkomstnivå kan reliseras, Hur ska man nu t.ex. eliminera prisstegringarna utomlands på råvaror som gummi, läder, ull, stål och koppar?

HETEMÄKI: — Det stämmer att prisen på s.k. strategiska råvaror har stigit. Men inverkan är inte större än 4 poäng på partiprisindex. Å andra sidan får man räkna med löneglidningar på 1—2 procent så jag tror inte att dessa prisstegringar hindrar den avtalade höjningen av realinkomsten. PENTTILÄ: — Alla kretsar medger, att stabiliseringen har lyckats, om man utgår från devalveringen och jämsides med stabiliseringen ställer alternativet icke-stabilisering. Men den fortsatta stabiliseringen gör »eftervården> av devalveringen mera utdragen och för med sig anpassaningssvårigheter. De finns risk för en inverkan på reallönenivån genom den smygande prisstegringen.

HETEMÄKI: — Även med beaktande av prisstegringarna på råvaror, tyder alla tecken på att realinkomsten för industriarbetare kommer att stiga 5,7 procent under detta år, vilket internationellt sett är ett mycket högt tal.

LIINAMAA: — Ekonomiska rådets sekretariat har på basen av preliminära uppgifter kommit till en realinkomstökning för alla löntagare på 5 procent. Man har dock ingen klar bild av hur mycket den förkortade arbetstiden inverkar — om man t.ex. beaktar månadslöntagarnas medeltimförtjänst. Jag skulle säga, att ökningen kommer att ligga vid omkring 4 procent, eller något över.

HAUTALA: — Det är positivt att priser och avgifter har kunnat hållas i styr. Dessutom har sysselsättningen förbättrats. Men skatterna har helt lämnats obeaktade. Nu har t.ex. det “kommunala skatteöret stigit så mycket, att det tar ungefär 1 procent av inkomstökningen.

HETEMÄKI: — De kommande valen har tyvärr inverkat på skatteöresutvecklingen. Man kunde t.ex. ha höjt sjukhusavgifterna, som nu är oskäligt låga och ytterst betungande för kommunerna. Men sjukhusavgifterna är nu ett vapen i valarsenalen, ehuru de egentligen inte drabbar de mindre bemedlade, då vi har både sjukförsäkring och andra sociala bidrag. HAUTALA: — Men för att återgå till konjunkturreserveringsplanerna, anser vi inom FFC, att dylika reserveringar inverkar passiviserande på näringslivet. Investeringarna fördröjs. Det är 400 miljoner, som dras bort. Hur ska vi t.ex. kunna placera de 25 000 personer, som man räknar med att frigörs från jordbruket?

HETEMÄKI: — Vi är kanske lite för kvicka att slå på bromsarna i vårt land. I en artikel i Liikesivistysrahastos 50årspublikation påvisar prof. Paunio, att nationalprodukten i Västtyskland på 50-talet ökade hela 17,5 procent, utan att man tillgrep så kraftiga åtgärder som hos oss. Här spelar de bromsande faktorerna den största rollen. Vi överskattar måhända faran för penningvärdet. För nästa år t.ex. räknar man visst med en konjunkturstegring på 8 procent, tycker att detta är för mycket och skär ner med 3 procent. På detta sätt tvingar man fram en lågkonjunktur tidigare än den eljes skulle komma — det är min personliga åsikt.

Med detta motsätter jag mig inte konjunkturutjämningen. De facto flyter det nu in mera pengar än normalt i endel branscher, som kanske kunde frestas att göra nationalekonomiskt mindre fördelaktiga investeringar. Om inkomsterna i stället deponeras och sen disponeras under en lågkonjunktur blir det mera tid till planering samtidigt som sysselsättningsläget utjämnas. Men det borde inte vara så, att alla måste delta i konjunkturreserveringen.

SAARINEN: — Under en lågkonjunktur gäller det inte i första hand kapitalbrist, utan marknadsproblem. Om ett privatföretag får tillbaka sina medel någon gång 1972—73— 74, så har pengarna inte så stor betydelse, om företaget inte har avsättning för sina produkter. Här kan staten stimulera näringslivet och öka sysselsättningen om den har medel till förfogande.

HAUTALA: — Men om staten nu genom reserveringarna på FB går miste om drygt 200 miljoner skattemedel, så minskas dess möjligheter att göra vad på den ankommer. LIINAMAA: — Under en högkonjunktur minskas statens sysselsättningsutgifter. De investeringar som påbörjas då slutförs, oberoende av konjunkturreserveringen.

HETEMÄKI: — Statens. inkomster är nu exceptionellt stora, större än beräknat tack vare högkonjunktur och bättre sysselsättning. Från statsekonomisk synpunkt är det säkert till fördel, om konjunkturinkomsterna deponeras nu och beskattas först, när de tas ut under en lågkonjunktur, när statens skatteintäkter också går ned. En annan sak är om staten själv reserverar medel för kommande tider.

FORUM: Stabiliseringsavtalet gäller ju endast ett år. Hur ska vi ha det sen?

LIINAMAA: — Många svårigheter hopar sig mot slutet av nästa år, men om jag har tolkat situationen rätt, så finns det en stor beredvillighet att fortsätta med på förhandsplanering baserade lösningar, där parterna har större rörelsefrihet. Allt beror givetvis på om resultaten i slutet av nästa år visar sig vara de som man eftersträvat.

HETEMÄKI: — Borde vi kanske återgå till den gamla praxis, då varje förbund självständigt sluter avtal — det ger ju mera rörelsefrihet. Men utvecklingen t.ex. i Skandinavien, som ju står oss nära, går mer och mer mot centraliserade avtal. De enskilda fackförbunden tvekar att öppna förhandlingar och sluta avtal i ängslan för att andra förbund senare kan sluta gynnsammare avtal. Därför ser det ut, som om centralförbundens medverkan vore önskvärd i en eller annan form. HAUTALA: — Det kan inte undvikas, att centralorganisationerna kommer in i bilden, exempelvis, när det gäller den varierande förtjänstnivån. Enda möjligheten att bromsa en negativ utveckling är via en centralisering.

PENTTILÄ: — En centraliserad stabilisering kan knappast fortsätta. En annan sak är att de inkomstpolitiska totallösningarna måste göras i stor utsträckning gemensamt, med arbetsmarknadsorganisationerna och statsmakten i samverkan. Dehär åren har haft en viss uppfostrande betydelse. Man har bl.a. kommit underfund med, att lönsamheten inte bestäms enbart av priset, utan också av andra faktorer. Det lönar sig att sträva till en ekonomisk politik, där prisinflationen inte är en bestämmande faktor. Forts. på sid. 30

Forum 19/69 9