Panelen : Statsingripande i näringslivet — ett nödvändigt ont?

Taggar: Organisationer: Tekniska Föreningen & Ekonomiföreningen Niord rf Teman: politik

I Forums panel deltog professor Nils Meinander, riksdagsman Olavi Saarinen, dipling, Gustaf von Hertzen (ordförande), dipling. Nils Björklund och diksdagsman Ingvar S. Melin.

Statsingripande i näringslivet — ett nödvändigt ont?

NILS MEINANDER: — Är statsingripande i näringslivet nödvändigt? Till detta svarar jag ja. Är statsingripande något ont? Till detta svarar jag nej och så här långt tror jag att jag är enig med riksdagsman Olavi Saarinen.

— Vi beböver en statsmakt för att vissa verksamheter inte kan skötas tillbörligt inom ramen för en fullkomligt fri och ohämmad företagsamhet. Å andra sidan är den fullständigt centraliserade statsmakten som principiellt skall fatta alla beslut om produktionen och dess fördelning ett system som inte fungerar bra. Reformsträvandena inom de socialistiska länderna syftar till en decentralisering av beslutsfattandet — Frågan vad de centrala myndigheterna skall besluta om, och vad de enskilda företagen skall ha att syssla med, är en lämplighetsfråga.

— Mean kan ha olika åsikter om hur man avväger det hela, men det bör vara möjligt att se på denna fråga praktiskt, politiskt eller affärsmässigt istället för ideologiskt.

Forum 19/68

Forums panel behandlar frågan om statsingripande i näringslivet. Den är ett referat från Tekniska Föreningens i Finland och Ekonomföreningen Niords diskussionstillfälle nyligen. I panelen medverkar professor Nils Meinander, riksdagsman Olavi Saarinen, dipl. ing. Nils Björklund och riksdagsman Ingvar S. Melin. Ordförande var dipl.ing. Gustaf von Hertzen. Panelen, som av praktiska skäl måste återges i förkortad form, avlyssnades av Björn Palmén.

— Jag kan inte förstå att någonting skulle vara att vinna på att staten äger och driver ett företag, när en gång staten har möjligheter att genom olika regleringsföreskrifter bestämma ramen för företagens verksamhet så, som det ur allmän synpunkt anses önskvärt. Jag tror att de decentraliserade beslutsfattarna med sina insikter om problematiken lättare än de centrala myndigheterna kan bedöma, när en investering skall göras, med vilken teknik man skall producera en vara, till vem man skall sälja och till vilket pris, och hur man skall upparbeta marknaden för sig och från vem och till vilket pris man skall skaffa sig produktionsförnödenheterna, och hur man vill gestalta samarbetet med andra företag och hur den inre organisationen skall se ut. Jag kan inte föreställa mig att centrala myndigheter är bättre skickade att lösa sådana problem. Ota Siks bok »Plan und Markt im Sozialismus» argumenterar klart ur sin kommunistiska grundåskådning varför den centrala

Vänd myndigheten inte klarar uppgiften att ute på fältet fatta de kloka och riktiga besluten.

— Myndigheternas beteende får inte vara oberäkneligt och lynnigt och på kort sikt omvälvande. Näringslivet är mycket anpassningsdugligt och vänjer sig vid det mesta bara det får tid på sig för anpassningen. Oron för att någonting nytt och oväntat skall inträffa är ofta mycket påfrestande för vitaliteten, medan kända svårigheter som öppet kan fixeras rentav blir en piske till nödvändiga rationaliseringar.

OLAVI SAARINEN: — Det finns en vänsterfalang som anser att man vid ett parlamentariskt maktövertagande med detsamma bör kunna socialisera så mycket som möjligt och så finns det en vänsterfalang som vill närma sig hela socialiseringsproblemet utgående från ett behovsprövande. Om inte den privata sektorn kan klara sina uppgifter så måste staten träda till.

— För fackföreningsrörelsen som sådan är det inte så väldigt viktigt vilken ägandeform vi har i näringslivet, utan att den ägandeform vi har kan garantera full sysselsättning, viss inkomstökning från tid till tid, en viss social trygghet och så vidare. Statsingripande är nödvändigt, vid behov. Men sedan förstår jag inte varför man frågar om det är ett nödvändigt ont. Om man medger att man behöver statsingripande så har det ju i de flesta fall blivit på det sättet att statsingripandet har blivit ett nödvändigt gott.

— Det finns egentligen inte så mycket fri företagsamhet. Om inte staten reglerar så har vi olika sammanslutningar, både kommersiella och ideella som reglerar verksamheten.

— Under kommunalvalsdiskussionen i televisionen frågade Rihtniemi när simoniterna skall socialisera taxitrafiken i Helsingfors. Nu är det ju faktiskt så att taxi-taxorna fastställs av staten, antalet taxibilar fastställs av magistraten, Om vi nu ringer efter en taxi så för ögonblicket kan vi ju inte få tag på någon i det här vädret. Och det är ju ett bevis på att den här grenen är socialiserad.

— En sak som man har drivit hårt på vänsterhåll är socialiserandet av apoteken och läkemedelsindustrin. Det är någonting, som vi kommer att stå inför inom en nära framtid, men det är ju bara en detalj.

NILS BJÖRKLUND: — Jag märker att det är mycket som vi har gemensarat med Saarinen i åsikter. Det är ju mycket som har ändrat sig under de senaste tiotal åren. För trettiofem år sedan skulle vi knappast ha suttit vid en sådan här diskussion och knappast skulle jag ens haft en sådan här röd vätska i mitt glas då.

— I diskussionen om statsingripande rider en på Adam Smiths axlar, en annan på Karl Marx axlar, och ändå måste man konstatera att Adam Smith väl hör till Tussauds vaxkabinett och Karl Marx till samma kabinett, kanske till skräckkammaren.

— 1 en diktatur vill staten hålla i alla trådar och när den väl fått fatt i dem så håller den nog väl fast i dessa trådar. I en demokrati har vi röstfiskeriet om jag får använda det här ordet trots att vi har riksdagsmän närvarande. (Melin: — Jag fiskar inte … Björklund: — Jag associerar det här närmast med vänstern.) Om en politiker tror att vissa strömningar drar röster från vissa håll så överdriver han dessa och utan att själv tro på socialiseringen kan han tala vagt om den för att få vissa fördelar.

— Riksdagsman Saarinen sa att om inte den privata sektorn kan sköta sina åligganden, så skall staten ingripa och socialisera. Då kan ju staten ordna förhållandena på det sättet för den privata industrin att den inte kan klara sig och sedan säga »det här kunde ni inte klara, mina herrar, let’s take over». Statens uppgift som dirigerande skall vara att skapa den miljö som samhället behöver så att företagen kan arbeta inom den ram som givits.

INGVAR S. MELIN: — Jag vill dokumentera min inställning i denna fråga genom att hänvisa till en liten röd skrift me rubriken »Statens konkurrensbegränsade roll i Finland» med författarna Nils Meinander och Ingvar Melin.

— En viktig faktor är den bristande kapitalförsörjningen för det privata näringslivet. Statsbolagen har ett klart försprång i detta avseende jämfört med de privata. I årets statsbudget får Rautaruukki som förhöjning av sitt aktiekapital nästa år 15 miljoner, det planeras 1970 få 35 miljoner och 1971 30 miljoner. Om Vuoksenniska hade en chans att komma in på kapitalmarknaden på det här sättet hade det säkert klarat sig minst lika bra som Rautaruukki.

— Genom att de privata företagen inte har denna möjlighet, så blir ett statsingripande mer eller mindre nödvändigt, om man vill gå på en hård industrialiseringslinje, som naturligtvis är önskvärd. Men detta kommer att ske i hög grad genom statens insats på grund av dessa, som jag tycker, staten favotiserande åtgärder.

OLAVI SAARINEN: — Jag tog upp den här frågan om socialisering av apoteken och Iäkemedelsindustrin som ett exempel på det som kanske inom en nära framtid måste lösas.

INGVAR S. MELIN: — Riksdagsman Saarinens parti har inte velat gå på djupet i saken, man har inte velat få utredningar i frågan. Det finns ännu inga utredningar som skulle bevisa att en samhällsägd läkemedelsindustri skulle ställa sig billigare för medborgarna och sambället. Det är fråga om servicenäringar när det gäller apoteken. Våra läkemedelspriser torde vara lägre än i det övriga Europa. Det har man själv märkt om man köper huvudvärkspulver här eller i Paris så är de säkert dyrare i Paris. (Gustaf von Hertzen: — Det blir kanske mera huvudvärk i Paris?)

NILS MEINANDER: — I apoteksfrågan finns inte mycket av fri företagsamhet. Utnämningen av apotekare sker i statsrådet. — Jag tror att ett samhälle som är decentraliserat är ett samhälle där riskerna för mycket stora dumheter är jämförelsevis små. Det görs naturligtvis dumheter, men de verkligt stora dumheterna, de radikala felplaneringarna, de finns inte. OLAVI SAARINEN: — Melin sa att vi inte ville ha en undersökning i apoteksfrågan. Det har ingen annan heller velat ha. Jag tror att ingen har undersökt hur mycket det skulle betyda om vi skulle socialisera apoteken och läkemedelsindustrin. NILS BJÖRKLUND: — Om läkemedelsindustrin anses vara ett ofog, därför att vi har så många företag i den branschen, så har vi ju också en massa importörer av mycket mera kända mediciner från olika länder. Men vill vi faktiskt begränsa importen av utländska mediciner och bara ha ett statsbolag som tillverkar de mediciner som anses riktiga? INGVAR S. MELIN: -— Sedan 1956 har det uppkommit ett stort antal grossistföretag inom läkemedelsindustrin. Det här verkar onödigt nu när vi alla går in för branschrationalisering. BJÖRN PALMÉN: — Vill panelen säga något om företagsdemokratin? NILS MEINANDER: — Det finns en intressegrupp inom företagen vars inflytande man kunde ömma för och det är aktieägarna. De har praktiskt taget ingenting att säga till om i sina företag. Frågan om företagsdemokrati, dvs. att kunna skapa en miljö, en psykologisk stämning där de anställda har en känsla av att de har någonting att betyda i sammanhanget, är en oerhört viktig fråga. Om det gäller att slutgiltigt övervinna socialiseringsideologin, som är mycket svår att slå ned, politiskt, så kan jag inte för min del tänka mig något annat alternativ. Och jag tror att det är ett gott alternativ. — Vi har en annan demokrati som håller på att utveckla sig, och det är den så kallade studiedemokratin. Den har mycket att betyda med tanke på andan inom de institutioner som måste finnas. Det här skulle vara värt en diskussion alldeles för sig. ANDERS PALMGREN: — Vill vi ha en socialisering av riskForts. på sid. 28

Forum 19/68