Pensionerna i fokus
av Janne Salonen Forum 1992-02, sida 14-15, 20.02.1992
Pensionerna i fokus
Text: Janne Salonen
Det är ett gemensamt problem för alla rika västländer, inklusive Japan, att deras befolkningsstruktur håller på att förskjutas: en allt större del av befolkningen är åldringar. Våra samhällen håller helt enkelt på att åldras. Detta tar sig uttryck i att den aktiva befolkningen måste bära en allt större börda i form av pensionsavgifter och samhällsfinansierad vårdkostnader.
roblematiken är svår inte minst Pp: Finlands del, eftersom d stora årskullarna, mellan 1945 och 1960 födda, som småningom börjar närma sig pensionsåldern. var exceptionellt stora i förhållande till den övriga befolkningen hos oss. Det har beräknats att enbart pensionsavgifterna småningom borde stiga till 40 procent från idag för att finansiera de stora årsklassernas pensionsförmåner. ifall inget görs för att minska på bördan. Och det är klart att den aktiva befolkningen och företagen inte orkar bära en sådan börda. År 1990 tillsatte statsmakten en kommitté under ledning av dåvarande kanslichefen för social- och hälsovårdsministeriet. Kari Puro, numera VD i pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen, med uppgift att komma med förslag om hur arbetspensionssystemet borde förändras för att arbetspensionsförsäkringen kan skötas så att pensionärernas utkomst tryggas, utan att detta blir en övermäktig börda för det övriga samhället. Därtill har en arbetsgrupp inom social- och hälsovårdsministeriet grunna 1 på hur finansieringen av arbetspensionsförsäkringen bör utvecklas.
Senare pensionering!
Kommitténs huvudsakliga konklusion är att det primära målet bör vara att människornas faktiska pensioneringsålder skulle framflyttas med åtminstone 2—3 år. Formellt är ju pensioneringsåldern 65 år inom den privata sektorn, men i realiteten är den genomsnittliga pensioneringsåldern 58 år, på grund av de möjligheter till förtidspensionering som arbetslöshetspensionen och arbetsoförmögenhetspensionen ger.
Som målsättning anger kommittén att den genomsnittliga pensioneringsåldern skulle stiga från nuvarande 58 år med 1 år fram till år 2000, med 2 år fram till år 2010 och med 3 år fram till år 2020.
Kommittén föreslår att e Den pensionsgrundande inkomsten fastställs utgående från de tio senaste årens inkomster, så att de tredje till och med sjätte åren utväljs och ett medeltal beräknas på dem. Nu fast ställs ju den pensionsgrundande inkomsten utgående från de fyra senaste arbetsåren.
- Ett system med s.k. garantipension inrättas, där en garanti skulle ges för 55 år fyllda löntagare, som fortsätter i arbetslivet efter att arbetsförmågan minskat eller exceptionella åtgärder vidtagits, såsom rehabilitering eller vuxenutbildning, att ett fortsatt deltagande i arbetslivet inte minskar på pensionsnivån.
9 Tillväxtprocenten för arbetspensioner inom den privata sektorn höjs till 2 procent per år efter 55 år och till 2,5 procent per år efter 60 år, med 67,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten som högsta pensionsnivå.
- [Invalidpensioneringen i huvudsak skulle utgå som delpension, i proportion till den procentuella nedsättning av arbetsförmågan som invaliditeten medför.
« Nedre åldersgränsen för individuella förtidspensioner successivt höjs från 55 till 61 år fram till år 2005.
Dessa åtgärder skulle enligt kommittén lagstiftas om under 1992 och träda i kraft från början av 1993. Därtill föreslår kommittén på längre sikt att + Arbetspensionerna för 65 år fyllda pensionstagare inte längre binds till APL-indexet. utan till konsumentprisindexet.
e Folkpensioner åt personer under 65 år binds till APL-indexet.
Särskilt beträffande sistnämnda punkt ingår i kommittébetänkandet reservationer, inte minst från fackcentralernas sida.
Avgifterna upp!
Avdelningschef Rantalas kommission för arbetspensionsfonder, som för sin del har grunnat på tryggandet av en tillräcklig fondering för att säkra arbetspensionerna även i framtiden, utgår i sina förslag från att förslagen i Puros kommitté genomförs.
I övrigt föreslår kommissionen att fonderingen ökas fram till år 2010, med andra ord att arbetspensionsavgifterna höjs. Det har nämnts siffror om att arbetspensionsavgiften skulle stiga till närmare 20 procent av lönesumman från dagens nivå på vanligen under 15 procent. Mot detta har näringslivets representanter reserverat sig, liksom till kommissionens förslag att återbelåningen av arbetspensionsfonderade medel till företagen skull 2/19922 FRUN bindas till en långfristig referensränta, vilken dock vore högre än den nu gällande.
Det är likväl troligt att arbetspensionsavgifterna kommer att stiga under de närmaste åren, även om en stor del av denna höjning kommer att påläggas löntagarna: kanske hälften av de framtida höjningarna. I övrigt kommer kommittéernas förslag att förändras under den fortsatta behandlingen, och det ligger I öppen dag hurdana de slutliga besluten blir: man kan endast hoppas att statsmakten och pensionsförsäkringsinstituten informerar medborgarna om effekterna av de förändringar som riksdagen kanske redan detta år besluter om.
Allt det ovanstående gäller den privata sektorns arbetspensioner: det är möjligt att regeringen i samma veva försöker åstadkomma förändringar i den offentliga sektorns relativt sett generösare pensionsbestämmelser.
Grundproblemet är tillvöxdten
Pensions-Varmas VD Juhani Kolehmainen är en av de grå eminenserna i Finlands näringsliv, och chef för ett av de störsa pensionsförsäkringsbolagen. Enligt honom måste beslut fattas enligt de riktlinjer som kommittéerna har dragit upp för att pensionerna skall kunna tryggas även för dagens löntagare.
— Grundproblemet är dock inte pensionssystemet som sådant. utan frågan huruvida den ekonomiska tillväxten kommer att fortsätta. I så fall bereder det inga oöverkomliga svårigheter att trygga pensionerna även i framtiden. Ifall den ekonomiska till växten avstannar eller starkt minskar, så kan inte pensionärerna tryggas någon bättre standard än den övriga befolkningen. Pensionärernas pensionsvillkor kan inte frikopplas från landets ekonomi i övrigt.
Det speciella problemet för Finlands del är befolkningens åldersstruktur, som hos oss är mera markerat ojämn än annorstädes, konstaterar Kolehmainen.
— Idag är vi Europas mest gynnade land vad befolkningens åldersstruktur beeträffar, med en ovanligt stor proportion människor i arbetsför ålder. Men de största årsklasserna efter kriget kommer snart upp i 50 års ålder, och därefter blir läget snabbt mera problematiskt, så att vår åldersstruktur blir bland de mest ogynnsamma i Europa, ifall inte immigrationen förändrar bilden. Det paradoxala med dagens ekonomiska förlamning är att vi har en massarbetslöshet, samtidigt som vi har en latent brist på arbetskraft, som kommer fram i mera normala ekonomiska omständigheter.
Den ekonomiska förlamningen som har minskat antalet sysselsatta, och den samtidiga sänkningen av arbetspensionsavgifterna har i samverkan minskat på försäkringsbolagens premieinkomster, och detta har enligt Kolehmainen lett till en akut situation för pensionsförsäkringsbolagen som de måste anpassa sig till, även om de klarar av en tillfällig inkomstminskning.
— Detta leder dock till att försäkringsbolagens möjligheter att investera och finansiera den produktiva sektorn minskar i motsvarande mån. Den normala återbelåningen kommer vi at — Vår konkurrenskraft tål inte att avgiftshöjningarna i hög grad belastar företagen, säger Pensions-Varmas VD Juhani Kolehmainen. — Det är konkurrens kraften som är grunden för välståndet och pensionssystemet.
FYRUN, 2/199 kunna sköta som hittills, medan den övriga investeringsverksamheten minskar desto mer under detta år. Och det faktum att vi gick med på sänkta arbetspensionsavgifter för 1992 innebär samtidigt att trycket på avgiftshöjningar från 1993 och framåt blir desto starkare.
En stor del av dessa höjningar påförs direkt löntagarna: arbetsmarknadsparterna har en principöverenskommelse om att ungefär hälften av de framtida avgiftshöjningarna betalas direkt av löntagarna.
— Vår konkurrenskraft tål inte att avgiftshöjningarna i hög grad belastar företagen: och det är ju konkurrenskraften som ligger till grund för välståndet och pensionssystemet överhuvudtaget, betonar Kolehmainen. — Det viktigaste är — såsom Puros kommitté konstaterade — att löntagarnas genomsnittliga — pensioneringsålder, som nu är 58 år, småningom kan höjas med cirka tre år.
— Idealet vore även att systemet med delpensionering, som fungerar rätt väl I Sverige, borde bli mera allmänt så att löntagarna trots högre ålder och minskad arbetsförmåga ändå delvis hålls kvar i arbetslivet, vilket kan ha många fördelar även för den enskilde. Men i Finland har denna möjlighet inte just använts eftersom möjligheten har funnits till förtidspensionering redan från 55 års ålder, något som nog var ett direkt misstag från de politiska beslutsfattarnas sida. Sedan är det en annan sak att företagen under de dåliga tiderna nu och tidigare på 1980talet utnyttjade möjligheten till förtids- och arbetslöshetspensionering för sina egna saneringsbehov. Kostnaderna för detta har vi likväl ännu inte betalat.
En fråga som kanske intresserar yngre läsare är huruvida pensionsförsäkringsbolagen ämnar utnyttja avregleringen av hyresmarknaden till att öka byggandet av flera hyresbostäder, men här ger inte Kolehmainen mycket hopp — Vi har hela tiden haft ett bostadsbyggnadsprogram, men det är knappast troligt att detta kommer att utökas kraftigt. Våra investeringar riktas i första hand till de produktiva delarna av ekonomin, och vårt existerande bostadsbyggnadsprogram har egentligen varit en del av detta eftersom vi därigenom har kunnat underlätta arbetskraftens rörlighet.
Det faktum att löntagarna direkt kommer att delta i finansieringen av arbetspensionerna kan dock för sin del komma att inverka på det sätt på vilket investeringarna kanaliseras. 15