Politiken alltför stor osäkerhetsfaktor i näringslivet

Taggar: Bolag: Wärtsilä Personer: Per-Olof Roos

METALLINDUSTRINS EXPORT 1970

MMK 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10 50

FARTYG

MALMER OCH METALLER

MASKINER

ELTEKNISKA PRODUKTER

Politiken alltför stor osierhetsfaktor i näringslive e Företagsledandet har blivit ett rätt entydigt yrke. Företagsledaren skall känna alla sina produkter någorlunda, känna managementtekniken, vara en god ekonom, definitivt vara en utåtriktad människa, kunna ta emot vilka skällningar som helst i vilka situationer som helst och med bibehållet lugn gå därifrån. Han skall ha en ganska god insikt i det politiska skeendet för att kunna förstå fullkomligt obegripliga saker.

9 Detta säger dipl.ing. Per-Olof R o o s, verkställande direktör för Verkstadsgruppen inom Wärtsilä koncernen som har en omsättning på 200 miljoner mark och 5000 anställda. Wärtsiläs totala omsättning över 650 miljoner mk.

26

FORUM: — Ni har i Wärtsilä under den senaste tiden gjort en hel del organisationsförändringar. Varför?

ROOS: Den nyaste blev klar för någon vecka sedan. Då meddelades ju i tidningen att båda varven lyder under en chef. Glas och porslin slogs först ihop så att Arabia som moderfabrik bildade en grupp med Åbo Porslin, Notsjö glas och Ekenäs Sanitetsporslinsfabrik samt Arabia Plast. Följande grupp var Verkstadsgruppen, som jag satts att leda, med fabriker i Helsingfors, Vasa, Kotka, Jakobstad, Järvenpää och Joensuu.

— De flesta direktörerna på huvudkontoret arbetar sålunda inte som linjechefer utan de har en stabsfunktion av närmast konsultativ och inte exekutiv natur. Vi har tex en teknisk direktör som bla handhar investeringskoordineringen (däremot leds t ex inköpsverksamheten av en direktör med exekutivt ansvar), en finansdirektör för finanserna, en administrativ direktör för juridiska ärenden, personalärenden o dyl, dessutom en marknadsföringsavdelning som säljstödsavdelning för inhemska marknaden och industriländer och en marknadsföringsavdelning med försäljningsansvar för sådana

Forum 18/7 länder där man tillämpar centraliserade inköpsprinciper. Med detta undantag har vi decentraliserat försäljningen till resultatenheter — profitcenters, Det är olika på olika fabriker — de har fått växa till sin organisation på ett naturligt sätt. Om vi ser på Kotka med 400 anställda så har man där fem profitcenters medan Joensuu med 550 anställda (nästa år) har ett enda profitcenter och Vasa har 3 nämligen dieselfabriken, kugghjulsfabriken och varvet. Vart och ett profitcenter gör upp sin långtidsbudgetering, korttidsbudgetering, försäljningsprogram, lönsamhetsbudget och handlingsprogram och den enda begränsning de har är den att de inte får låna pengar av någon annan än koncernen och om de vill låna pengar så skall de visa goda kalkyler.

FORUM: — Du är ju ordförande för metallindustriföreningen. Kan Du säga vad Du tror om metallindustrins framtid i Finland och hur strejken inom metallindustrin inverkade på det förtroende vi haft ute i världen?

ROOS: — Strejkens men också stabiliseringens största nega Forum 18/7 tiva sida är väl nog en kostnadsstegring av den graden att alla lönsamhetskalkyler har blivit otillförlitliga. Jag får in efterkalkyler som är sålda enligt strålande förkalkyler och idag när man räknar ihop så blir det en brakförlust. Beträffande förtroendet kan man säga att visst finns det irritation bland våra kunder på grund av försenade leveranser men i allmänhet är ju kunderna så pass upplysta att de säger att en strejk är en strejk och man måste förstå att sådant inträffar i vår västerländska arbetsdemokrati.

FORUM: — Har Ni fått många nya beställningar från Sovjetunionen under de senaste åren?

ROOS: — Tyvärr har vi i Verkstadsgruppen inte under de senaste två åren fått praktiskt taget en enda beställning från Sovjetunionen, Detta gäller speciellt träförädlingsmaskiner, över hela världen är det överhuvudtaget ett lamt intresse för nyinvesteringar i denna sektor. Träförädlingsindustrin har redan nu en överkapacitet som torde räcka för de närmaste två åren.

Vänd 27

FORUM: — Om vi ser på Din grupp inom Wärtsilä. Vilka produkter är det närmast som ni kommer att försöka utveckla?

ROOS: — Vår business-filosofi inom verkstadsgruppen är att försöka få fram produkter med högre innovationsgrad, med större serier och därigenom undvika våldsamma konjunkturkastningar. Ta t e x emalj och lås — det är sådant som folk behöver oberoende av hur illa det står till i världen medan man däremot kan lämna en pappersmaskin på hyllan för några år. Jag skulle också vilja öka finmekanikens andel i vår produktion, vilket inom verkstadsindustrin är en strävan till högre förädling. Jag anser att vi i Finland har en aning för övertung verkstadsindustri genom att vi allför mycket satsade på träförädlingsindustrin — tidigare ett mycket klokt drag — och att vi nu borde ha en mera diversifierad produktflora. Produktutvecklingen är den centrala punkten i mitt arbete.

FORUM: — Hur är det med arbetskraften inom metallindustrin — har ni tillräckligt med kvalificerad arbetskraft? ROOS: — Det råder väl idag ännu en lätt brist på yrkesarbetare. Däremot kan vi väl säga att av oskolad arbetskraft kommer det att finnas ett överbud på i nästa år. Under loppet av nästa år kommer sysselsättningen att sjunka stadigt.

FORUM: — Har Du bekantat Dig med PM:et som gavs ut för tre veckor sedan och behandlade ingenjörsutblldningen?

ROOS: Det är nog något jag inte känner till.

— Jag är väl alldeles för litet förtrogen med ingenjörsutbildningen. Har alltid uppskattat utbildningen inom Tekniska Högskolan i Finland. Den har varit inne på rätt linje när det är fråga om ett så här liter land. Då måste vi inrikta oss på att ge en relativt djup — bred teoretisk utbildning och undvika en för tidig specialisering. Man bör acceptera att Tekniska Högskolan ger en god teoretisk utbildning och att man sedan genom vuxenutbildning och erfarenheter får tillfälle att specialisera sig. Vad kommittén eller de som gett ut PM:et har diskuterat vet jag inte men jag vet att man inom högskolan har diskuterat att gå in för färre linjer i utbildningen och att ge eleverna större möjlighet att plocka ihop ämneskombinationer. Där ställer jag mig tvekande då det bla i Sverige har visat sig att liknande experiment så gott som helt misslyckats.

FORUM: — Du anses ju vara en effektiv företagsledare. Hur ser Du på Din roll som företagsledare? Har det hänt någonting inom företagsledarskiktet i Finland under de senaste åren?

ROOS: — Ja man kan väl säga att vi i Finland har kommit minst lika långt som andra industrialiserade länder. Företagsledandet har blivit ett rätt entydigt yrke. Det är bara en orimlig massa anspråk man i dag måste ställa på en företagsledare — det räcker inte med att han kan några vissa läroämnen och att han är specialist på någonting utan han måste följa med en otrolig massa litteratur över detta breda fält. Han skall känna alla sina produkter någorlunda, känna managementtekniken någorlunda, vara en ganska god ekonom, definitivt vara en utåtriktad människa, kunna ta emot vilka skällningar som helst i vilka situationer som helst och med bibehållet lugn gå därifrån. Han skall ha en ganska god insikt i det politiska skeendet för att kunna förstå fullkomligt obegripliga saker. Jag skulle nog säga att det är ett av de hårdaste yrken man kan utbilda sig till och då är det ju förstås en fördel att ha vissa medfödda anlag och framför allt en god hälsa.

Hela sitt liv måste man dessutom ägna sig åt en kraftig vuxenutbildning och det tycks man idag ha insett. En stor del av företagsledarna i Finland är väldigt bra skolade.

FORUM: — Tror Du att en företagsledare i framtiden kommer att kunna vara aktiv efter fyllda 55 år 28

ROOS: — Där ligger ju problemet. Min erfarenhet är nog den att många företagschefer är psykiskt och fysiskt utmattade före 55. Man kanske inte vill erkänna det men det märks nog om man t ex sätter hårt åt en kille i den åldern.

— När det går upp för ungdomen att det att vara företagsledare betyder en snabb utslitning samtidigt som samhället genom skatteprogressivitet och lojal lönepolitik tar bort all prestationspremiering kommer det att resultera i att allt färre och färre duktiga människor vill söka sig till detta jobb. De vet på förhand att de slits ut tio — tjugo år snabbare än andra människor. De frågar sig ”vad får jag för det”?

De som sedan svarar att du får ett intensivt liv kanske nöjer sig med det men nog har jag en känsla av att den där moroten som alla människor i någon form skall också vara en ekonomisk morot. Tar man bort också den moroten så hur fan får man folk att slita ut sig.

FORUM: — Vad har Du för åsikter om företagsdemokratin? ROOS: — Jag måste börja med att säga det som andra redan har sagt att diskussionen om företagsdemokrati är snedvriden. Man har glömt bort att tala om målsättningen och talar bara om medlen. En demokrati — var den än tillämpas — är ju ett medel för att nå en målsättning och då frågar man sig vad är målsättningen för en demokrati inom ett företag. Det måste vara två viktiga saker, nämligen trygghet och trivsel. Tryggheten har två aspekter, en fysisk och en psykisk trygghet som i sin tur har en oändlig massa fasetter. En realistisk och fysisk trygghet är ju lönen och en annan är den att du har en arbetsomgivning där det inte kan inträffa olycksfall. Trivselproblemet är ett mycket komplicerat problem — när trivs en människa och när trivs hon inte. Självfallet har den fysiska omgivningen en viss betydelse men lika viktig är kontakten med arbetskamraterna i alla riktningar. När man diskuterar trygghet och trivsel glömmer man bort att det centrala i det är att ett företag skall ha råd att öka lönerna varje år och dessutom bygga bättre och trivsammare arbetsställen. Det har företaget enbart om det förtjänar pengar och då skall alltså målsättningen i första hand i den företagsdemokratiska debatten börja med att alla accepterar de åtgärder som vidtas för att man skall ha råd att göra det bättre och bättre både inom och utom företaget. Typexemplet på snedvridheten inom debatten är att man idag inte talar om skapandet av överskott utan om överskottets fördelning.

FORUM: — Har Du som företagsledare någon önskelista till den nya regeringen? Vad kunde man under de senaste två åren ha skött bättre ur företagens synvinkel?

ROOS: — Politikernas och statsmaktens viktigaste uppgift när det gäller näringslivet är enligt min mening att så mycket som möjligt eliminera osäkerheten. Företagandet som sådant är redan så riskfyllt med normal omgivning att om man ännu tillför politiska osäkerhetsmoment så förlorar ju företagandet sin grundval. Nu kan man väl inte bara sända ett kort till den finska regeringen och säga att den allena skall klara uppgiften för världen är så intergrerad. Ta nu tex Nixons paket som förstör min räntablitet med tio procent plus det att man favoriserar den amerikanska industrin med ytterligare tio procent. Jag har plötsligt fått tjugo procent sämre situation. Alla mina kalkyler åker i bordslådan. Man kan inte kräva att en företagare skall ana sig till vad herr Nixon kommer att göra i övermorgon. Hur in i vassen skall man kunna göra ett kontrakt med ett land om hela valutabalansen ändras efter kontraktet och man bara förlorar pengar. Man kan inte planera någonting när världen är så här oregerlig. Nog borde man ungefärligen kunna veta att kostnaderna kommer att stiga så och så mycket. Vi borde ha skickliga konjunkturforskningsinstitut som berättar vad som sannolikt kommer att hända på det och det området både hemma och ute i världen. Också i Finland är det regeringens sak att se till att osäkerheten runt företagandet så mycket som möjligt elimineras och inte ökas.

Forum 18/71