Politiken spelar stor roll för statens företag

Taggar: Teman: politik

e Statsbolagens administration och koordination är en sak — den behandlades för någon vecka sedan av riksdagsman Ingvar S. Melin, generaldirektör Erkki Raatikainen och kanslichef Bror Wahlroos.

RAATIKAINEN: — Man kan väl inte förneka att frågan om statens företagarverksamhet — i viss mening också den enskilda företagsamheten — är på sätt och vis i avgörande grad politisk. Annars skulle de väl inte heller ägnas så stor uppmärksamhet. — Vi har tidigare berört den företagsekonomiska effektiviteten och statsföretagens förhållande till det byråkratiska eller det parlamentariska systemet. De aspekter som de olika politiska intressegrupperna anlägger på saken återstår… Och jag vill då närmast föra fram några av arbetarrörelsens synpunkter. — Det är alldeles klart, att man där har en annan attityd till den statliga företagsamheten än till den enskilda. Detta är ett faktum, som måste beaktas, isynnerhet nu när man alltmer diskuterar demokratiseringstendenser inom det ekonomiska livet — låt vara att uppfattningarna om den saken är mycket skiftande, Åtminstone i de kretsar där man strävar till socialistiska lösningar — det är ju en form av det politiska livets dynamik hos oss — bedömer man de statliga företagen också ur denna synvinkel, som en del av förverkligandet av denna politiska strävan. I detta sammanhang har under senaste tid en klart kritisk inställning blivit allt starkare. De moderataste framhåller olika former av demokratisk kontroll genom parlamentarisk eller direkt delaktighet. De radikalare rekommenderar ännu radikalare, mera dramatiska attityder till de statliga företagen. Den omständigheten att detta är politiska, samhälleliga fakta leder till att de måste beaktas när man diskuterar statliga företag. Man kan inte i fråga om dem — eller andra — anlägga enbart företagsekonomiska effektivitetssynpunkter. WAHLROOS: — Här kommer vi alltså in på frågan om den statliga företagsamheten bör ha andra uppgifter än den privata. Och jag skulle verkligen svara ”ja” på den frågan. De statliga bolagen bör enligt mitt förmenande i högre grad kunna beakta sysselsättnings-, kanske också lokaliseringssyn’ punkter. Men då utgår jag från att de bör få ersättning när de upprätthåller en verksamhet eller lokaliseras på ett sätt som inte är företagsekonomiskt berättigat. Man gör ju ändå alltid jämförelser mellan den statliga och privata företagsamhetens räntabilitet. Om den statliga sektorn påtar sig förnuftiga sådana förpliktelser i större utsträckning än den privata, — vilken ju också gör det — så måste statsbolagen få ersättning. Annars kritiseras dessa företag på ett ovidkommande sätt. MELIN: — Det är en intressant synpunkt, att statsföretagen bör ha en i vissa fall längregående samhällelig målsättning. Men du kom också med en betydelsefull inskränkning när du talade om förnuftiga avgöranden, från samhällets synpunkt sett. Hur skulle du omsätta den tanken i praktiken i fråga om Nestes planerade tredje raffineri för att ta ett aktuellt exempel? WAHLROOS: — Neste är på sätt och vis ett enkelt fall. Vi har ju ett importmonopol, så staten kan ordna saken de 3 9 Statsbolagens funktion och berättigande i allmänhet är en annan sida av saken, som samma herrar i fortsättningen går in på. Här är protokollet från den diskussionen vägen. Om det parlamentariska beslutet blir att man skall örlägga raffineriet på basen av lokaliseringspolitiska hänsyn, så kan man ju t o m gå så långt att man låter konsumenterna betala. Därtill kommer normalt alla de u-områdeslättnader som då skall dras ifrån. Den tredje vägen är direkt över statsbudgeten. I fråga om Outokumpu åter var u-områdesättnaderna tillräckligt stora för att ungefär motsvara de extra kostnaderna. Det är ett politiskt beslut, men för egen del tycker jag att ett raffineri är bland de sämsta objekten att driva lokaliseringspolitik med genom att det är så oerhört apitaltungt — i stort sett 1 miljon mark per arbetsplats. RAATIKAINEN: — Lokaliseringsdiskussionen kring Neste är karaktäristisk för den klimatförändring som har skett i fråga om inställningen till industriell verksamhet. För bara några år sedan hade en sådan diskussion inte alls uppstått. Miljöfrågor, demokratisk insyn, u-områdessynpunkter har accentuerat kommit in i bilden och det tycks som om man i framtiden kanske mindre än hittills kommer att framhäva rent företagsekonomiska räntabilitets- och effektivitetssynpunkter. Genom denna förändring i samhället kan man vänta sig uppkomsten av en annan lönsamhetsprincip, som man tentativt kanske kan tala om som ett slags samhällelig lönsamhet. Vi ser den redan, ehuru den företagsekonomiska lönsamhetsprincipen fortfarande är klart överlägsen, hos oss som på andra håll.

MELIN: — Här kan inte ett land — allra minst ett litet land — göra annorlunda än konkurrenterna, då dukar det under. Men frågan blir säkert en av de viktigaste under 70-talet. Jag tror dock att vägen fram till konkret förverkligande av sådana principer är mycket lång.

RAATIKAINEN: — Industrins struktur kommer in som en viktig faktor i denna utveckling. Ju mera vi har starka företag, i monopol- eller oligopolställning, desto skarpare blir då i framtiden sannolikt konflikten mellan denna industri — nationell eller internationell, enskild eller offentlig — och det förändrade samhällsklimatet. Företagen har en stark position gentemot de politiska beslutsfattarna som kämpar för ett mera obestämt samhällsgott. Och det kan tänkas att vi i vissa fall också inom de statliga företagen redan skönjer denna fara. De kraftigt utvecklade statsföretagen kan råka i eller önska föra en sådan kamp för sina egna intressen, trots att man tydligt ser att samhällsklimatet redan har förändrats. Det är en paradoxal situation som framträder.

MELIN: — Vi är då inne i det avideologiserade managementsamhälle, som Burnham talade om redan för tjugo, trettio år sedan…

— Beträffande den ideologiska inställningen på vänsterhåll är det historiskt sett intressant att man i socialdemokratiska kretsar på 20- och 30-talen, enligt partikongressprotokollen, hade föga till övers för statsbolag. De ansågs vara ett nödvändigt ont och bättre än privatkapitalismen, men företagsformen accepterades inte som sådan. Det var visst för något år sedan

Forum 17/71

Mauno Koivisto som sade att man borde börja socialiseringen med statsbolagen . . . Detta är en synpunkt som i hög grad intresserar vänsterpartierna. Min åsikt är emellertid att det kapital vi har i landet kommer att vara begränsat under överskådlig tid och därför måste det utnyttjas och administreras så effektivt som möjligt i s å v äl privata som statliga företag.

— På fifty-fifty-linjen har vi numera två intressanta exempel, Pekema och Saab-Valmet. Därför hade man nog väntat att naturgasprojektet skulle ha lagts upp enligt samma princip så att statsmakten företräddes av mera än ett bolag. Och den privata industrin hade mycket gärna velat vara med. WAHLROOS: — När Melin här tog upp naturgasbolaget är det skäl att konstatera att det är en oerhört stor skillnad mellan å ena sidan Saab-Valmet och Pekema, å andra sidan naturgasen. Detta bolag skall förverkliga ett avtal som har träffats mellan två stater — det är alltså staten som har åtagit sig förpliktelsen att köpa en bestämd mängd naturgas under 20 ‘år framåt. Detta var enligt mitt förmenande den avgörande punkten: ur rent konstitutionell synvinkel måste man ha ett statsbolag som övertar verkställigheten av detta statsavtal.

— Man kunde visserligen också ha tänkt sig den varianten att ett statsbolag köper gasen och distributionen sköts av andra. Men det anser jag inte vara en företagsekonomiskt lyckad lösning — det skulle betyda ytterligare ett extra led i distributionskedjan, där Neste redan har ett utbyggt system.

MELIN: — Men det samma kunde väl ha uppnåtts med hjälp av ett bolag där staten har majoritet?

WAHLROOS: — Då kommer vi till mycket intressanta rent aktiebolagsrättsliga synpunkter, bl a i fråga om minoritetsskydd. Tänk t ex om priset stiger och minoriteten anser att det inte lönar sig att förverkliga avtalet — hur skulle man i praktiken kunna ha hundraprocentig säkerhet för att detta

Bror Wahlroos Ingvar S. Melin

Forum 17/71

Politiken spelar stor rollför statens företa statliga avtal uppfylls? De enskilda och konsumentintressena kommer att bevakas genom den nämnd som beslöts samtidigt som avgörandet föll till Nestes förmån. Nämnden skall främst undersöka tariffpolitiken och den skall också ha företrädare för det privata näringslivet, konsumenterna. RAATIKAINEN: — Jag tror att termerna ”statsbolag” och ”statsdominerat bolag” har lett till den missuppfattningen att staten anses kunna delta i företag endast med majoritetsandel. Fifty-fifty-linjen är intressant därigenom att det offentliga kapitalet i Pekema står på jämställd bas med inhemskt privat kapital, i Saab-Valmet åter med utländskt privat kapital. — Om vi ser på den offentliga företagarverksamhetens framtida riktlinjer kan vi konstatera, att tex en sådan väsentlig bransch som den elektrotekniska är mycket svagt utvecklad inom den offentliga sektorn. Det kan tänkas att här finns möjligheter för liknande arrangemang. Och det som jag vill ha sagt är att också statliga minoritetsintressen inom vissa områden kan tänkas ifall ny kapitalinsats behövs och man vill koordinera dem med den företagarverksamhet som den statliga kontrollen och övervakningen berör. Den saken har dock inte alls diskuterats. WAHLROOS: — Statens minoritetsintresse kan ses dels som en fråga om nytt kapital. Men naturligtvis kan det också vara en farlig väg: man börjar i kontrollavsikt, bara för att vara med om besluten, förvärva 5 procent av aktierna och få en styrelseplats åt staten. Detta är enligt mitt förmenande en i allra högsta grad politisk fråga. Om staten, d v s de politiska parlamentariska organen vill det, så slår man in på den linjen. Det är ingen ekonomisk fråga. MELIN: — Jag uppfattar Raatikainens ord som en hänvisning till att det finns vissa utvecklingsdugliga mindre företag som Forts. på sid. 46

Erkki Raatikaine 3