Politisk neutralitet förutsätter ekonomisk styrka
av Ingvar S. Melin Forum 1970-19, sida 14-15, 02.12.1970
Ekon!lic. Ingvar S. Melin:
Politisk neutralitet förutsätter ekonomisk styrka
Genom en tillräckligt snabb och stabil ekonomisk tillväxt är det möjligt för ett land att bevara sin särprägel och sitt oberoende, Ett lands ekonomiska tillväxttakt avgör till hur hög grad av självständighet, välfärd och social rättvisa landet kan sträva. Ett land, vars ekonomiska tillväxt är stark, kan relativt fritt avgöra sin egenart och förverkliga sina viktigaste behov. Ett förtynat samhälle har inga som helst ekonomiska möjligheter till självbestämmelse. En isolering för Finlands del från den starka integrationsutveckling som nu pågår i Europa skulle — det må låta paradoxalt — genom att vi ekonomiskt skulle förtyna utgöra en större fara för vår politiska neutralitet än ett deltagande som tar sikte på att trygga vår konkurrensförmåga i överensstämmelse med vår neuralitetspolitik. Beslutet om att Finland skall delta i den europeiska ekonomiska integrationen behöver inte fattas nu -— 1970. Det beslutet fattades nämligen redan år 1961, då Finland associerade sig med den europeiska frihandelssammanslutningen EFTA. I ingressen till EFTA-konventionen, som upprättades år 1970 sades att de sju stater som grundade EFTA, var beslutna att underlätta det snara upprättandet av en tnultilateral sammanslutning med syfte att undanröja hinder för handeln och för att främja närmare ekonomiskt samarbete. Med detta avsågs uttrycklingen att EFTA:s uppgift skulle bli temporär och att målet var ett närmare samarbete mellan EFTA-länderna och de sex stater som 1957 hade bildat den gemensamma marknaden EEC. Efter det att EFTA nu existerat i drygt 10 år har man av allt att döma kommit så långt i utvecklingen, att en utvidgning av EEC på EFTA:s bekostnad förefaller att förestå. En möjlig utveckling i denna riktning gör att Finland inte, såsom när det tidigare rört på sig i fråga om EEC, tex då England eller olika nordiska länder har gjort framstötar i Bryssel, har kunnat nöja sig med sin vanliga vänta-och-se-attityd. Associeringen med EFTA har i flera avseenden för Finland inneburit en idealisk handelspolitisk lösning. Två för oss alldeles särskilda fördelar kan nämnas: e EFTA har inga övernationella bestämmande organ e EFTA har inte gett sig in på en så pass komplicerad fråga som tullfrihet för jordbruksprodukter, en fråga, som för övrigt förefaller att förorsaka EEC:s medlemsstater de allra största bekymmer, inte minst finanspolitiska. För Finland har deltagandet i EFTA-samarbetet varit framgångsrikt. Minister Olavi J. Mattila nämnde i sitt anförande i riksdagens utrikesdebatt, att handeln inom Norden nästan fyrdubblats under EFTA-perioden. Associeringen med EFTA har även starkt påverkat inriktningen av vår västhandel. Medan vår export till både EFTA och EEC i början av 1960talet var cirka 30 procent på vartdera området, gick av vår export 1969 hela 40 procent till EFTA och 24 procent till EEC. Under åren 1961—1969 steg EFTA:s exportandel för industriprodukter exklusive träförädling från 12 till 46 procent. Motsvarande utveckling i mera mångsidig riktning har ej ägt rum för EEC-exportens del, där träförädlingssektorns roll fortfarande är dominerande och de övriga industriprodukterna endast svarade för 19 procent av EEC-exporten 1969. Om EEFTA skulle bli bestående kan man gott säga att EFT 1 också i framtiden utmärkt skulle kunna tillgodose Finlands strävanden att utveckla sin handel inom detta viktiga handelsområde. Om EEC:s utvidgning ej blir av, är det inte otänkbart att en utvidgning av EFTA istället kommer in i bilden, I England har man diskuterat möjligheten att få med USA och Kanada i något som skulle kallas NAFTA (North Atlantic Free Trade Association)”. Denna diskussion har dock uteslutande förts på teoretisk nivå.
Men om EEC:s förändrade inställning till en utvidgning kommer att medföra ett inlemmande av England jämte ett flertal övriga EFTA-länder, skapar en sådan utveckling allvarliga problem för Finlands export. När jag i fortsättningen här kommer att ge några siffror och anföra några resonemang, utgår jag från antagandet att en utvidgning av EEC verkligen kommer att äga rum. Om man anlägger ett annat resonemang kan man naturligtvis komma till andra slutsatser.
EEC:s tullmur hög
Några exempel på storleken av de tullar som försvårar en konkurrens på EEC-magknaden må anföras. Den 1 juli 1968 trädde den gemensamma yttre tulltariffen för EEC i kraft, och enligt den är tullen nu för kraftpapper och tidskriftspapper 14,4 procent, för kräppapper 16 procent, skrivpapper 14,4 procent och för säckar och emballage 18 procent. Mindre justeringar av dessa tullar kommer visserligen fram till 1. 1. 1972 att ske som ett resultat av den sk Kennedyronden inom GATT. Men de återstående justeringarna är ganska obetydliga. Vad skulle det då i praktiken innebära, för Finlands export och välfärd, om vi i motsats till konkurrenterna inom EFTA inte skulle få handelspolitiska arrangemang med EEC e För att bibehålla vår marknadsandel måste vi. uppen barligen i så fall — schematiskt sett — sänka vår exportpriser med ett belopp, som motsvarar EEC:s yttr tullmur eller den preferens som våra konkurrenter få genom att de ansluter sig till EEC.
e En prissänkning på våra exportprodukter skulle led till en inkomstminskning i samtliga exportsektorer.
e De inkomstminskande verkningarna härav skulle spri da sig över hela samhället och försvåra sysselsättnings möjligheterna.
e De minskade exportintäkterna skulle dessutom f menliga följder för vår betalningsbalans.
Utan allvarliga störningar i vår ekonomi kan vi således inte isolera oss utanför ett utvidgat EEC:s tullmur, Det är svårt att i exakta tal uppskatta vad det skulle kosta oss att stå utanför en framtida europeisk stormarknads tullmurar. Men någon procent mindre ekonomisk tillväxt årligen torde priset för en isolering stiga till. Vi ser hur hög tullmuren är idag, och vi vet, att den är tillräckligt hög för att även finländska företag för att trygga sin försäljning på EEC-marknaden nu anser, att de måste etablera dotterbolag med direkt tillverkning innanför EEC:s tullgräns.
Men vi ser blott en del av sammanhangen, om vi endast stirrar på tulltarifferna. På längre sikt tror jag, att man kan säga, att det inte minst lika väsentliga är stormarknadens betydelse som en dynamisk impulsgivare för utvecklingsdug liga företag också i vårt land. Dessutom finns det en mångfal +) Se Forum 5/68. Forum 19/7 handelshinder utöver tullar, som bromsar handeln minst lika mycket som tullarna. När uppgiften att nå handelsarrangemang med EEC nu förestår för vår regering, bör detta ske utgående från följande två grundsatser 1) Bibehållande av vår konkurrensförmåg 2) Uppnående av arrangemang i överensstämmelse med
Finlands neutralitetspolitik.
I Sverige har man i flera år fört en i mitt tycke rätt ofruktbar debatt om vilken anslutningsform till EEC Sverige borde välja. Finland har inte samma dilemma. Fullt medlemsskap kommer inte i fråga, och regeringen borde med fasthållande av de två grundsatser som jag anfört ovan nöja sig med att på pragmatisk väg eftersträva arrangemang, som under förhandlingarnas gång närmare kan preciseras. Att trygga vår konkurrensförmåga under bibehållen neutralitet bör vara målsättningen för våra förhandlingar i Bryssel. Utan ekonomisk styrka och konkurrenskraft torde vår neutralitet te sig mindre trovärdig. Ju starkare vår ekonomi är, desto lättare är det att hävda vår neutralitet.
Mestgynnadnations-klausulen med Sovjetunionen
Eftersom frågan i debatten har väckts huruvida mestgynnadnationsklausulen i vår handel med Sovjetunionen skulle utgöra ett hinder för arrangemang med EEE, är det skäl att betona, att dessa farhågor saknar relevans med tanke på de tullar-. rangemang som Finland eftersträvar med ett utvidgat EEC. Principerna för handelsutbytet mellan Finland och Sovjetunionén fastslogs i det handelsavtal som de bägge länderna slöt den 1 december 1947. Avtalet innefattar en mestgynnadnationsklausul, som innebär att avtalsparterna garanterar varandra samma förmåner som beviljas varje tredje part. Bland annat första momentet i artikel 3 i sagda handelsavtal definierar uttryckligt de ömsesidiga fördelar som skall beaktas »Fördragsparterna erkänner varandra mest gynnade, särskilt i alla frågor, vilka angår tullar, samt alla avgifter, skatter, tolkning av tulltariffer, sättet för uppbärandet av tullavgifter, varans klassificering, restitution av tullavgifter och återexport, omlastning och lagring av varor samt bestämmelseformaliteter eller avgifter, vilka tillämpas vid tullbehandling av varor.»
När Finland inledde undersökningar med sikte på associering med EFTA, uppstod problemet hur de tullsänkningar som EFTA-konventionen förutsatte i förhållande till EFTA-länderna, motsvarigt skulle kunna beviljas Sovjetunionen. Efter långa ’ förhandlingar dels med EFTA-staterna och dels med Sovjetunionen löstes frågan, den 24 november 1960, genom ett tullavtal mellan Finland och Sovjetunionen i vilket Finland förband sig att sänka sina tullar på sovjetryska industriprodukter i samma takt som tullsänkningstidtabellen inom EFTA.
Den lösning som nu eftersträvas med EEC bör sikta på avskaffandet av inbördes tullar på industrisektorn mellan Finland och det utvidgade EEC. Om man tänker sig, att det arrangemang Finland eftersträvar kommer att innebära ett utvidgat område för frihandel, uppbyggt enligt samma principer som FINN-EFTA, bör det kunna genomföras med nuvarande arrangemang i vår handel med Sovjetunionen. Det tullavtal som Finland före associeringen med EFTA 1960 gjorde med Sovjetunionen, bör kunna fillämpas, om Finland ansluter sig till ett större frihandelsområde än FINN-EFTA.
Det är skäl att nämna att frågan om vår mestgynnadnationsklausul med Sovjetunionen undersökts i GATT och att man där överenskommit, att om någon GATT-medlem skulle anse att dess handelsintressen skadats av vårt tullavtal skulle den med anledning därav anföra besvär. Några sådana besvär har inte förekommit, varför man kan säga att tullfriheten för industriimporten från Sovjetunionen under EFTA-periode handelsutbytet. inte Jett till någon snedvridning i vår handel. OO EFTA-HANDELN: 1959 och 1969 (i miljoner dollar) EFTA EEC USA Övriga världen Totalt 1959 1969 1959 1959 1959 1969 1959 1969 1959 1969
Import Österrike 135.2 549.9 653.8 1.595.6 781 84.4 277.3 595,5 1.144.4 2.825.4 Danmark 529,9 1.559.4 586.4 1.274.8 147.4 292.8 330.8 672.4 1.594.3 3.779.2 Finland 239,1 783.3 264.6 553.8 43,5 103.4 289.1 583.0 836.5 2.022.7 Norge 483.7 =1.301.8 461.4 792.0 92.3 280.1 277.4 519,2 1.314.8 2.942.9 Portugal 98.6 312.5 184.8 A44,7 28.7 63.1 161.4 475.7 473,5 1.296.0 Sverige 608.4 2.192.9 990.8 2.012.8 253.7 504.2 550.3 1.189.1 2.403.2 5.899.0 Schweiz 247.4 950.8 1.152.1 3.057.7 202.5 445,0 311.3 809.5 1.913.2 5.263.0 Storbritannien 1.322.1 2.993.9 1.577.2 3.863.8 1.040.7 2.710.4 1.479.4 10.388.2 11.419.4 19.956.3 EFTA 3,664.4 10.844.3 5.870.9 13.594.4 1.886.8 4,433.2 9.677.0 15.332.6 21.099.4 44.004.5 Export Österrike 116.8 590.9 473.3 999.3 57.1 110.6 317.0 711.6 964.2 2.412.4 Danmark 564.7 1.450.3 436.1 680.7 1131 247.0 206.6 578.9 1.374,5 2.956.9 Finland 250.3 800.6 218.6 475.9 48.6 119.1 319.2 589.1 836.7 1.984.7 Norge 328.2 991.4 210.8 560.8 83.5 151.3 1871 499.6 809.4 2.202.9 Portugal 51.0 306.4 65.9 153.4 28.4 80.6 1447 312.6 290.0 853.0 Sverige 815.8 2.439.1 682.8 1.582.2 175.7 358.7 530.1 1.310.0 2.204.2 5.688.0 Schweiz 2771 956.6 671.8 1.733.3 188.8 436.1 545.6 1.506.1 1.683.1 4.6382.1 Storbritannien 1.121.9 2.584.7 1.542.7 3.651.9 1.162.4 2.173.6 6.110.5 9.105.0 9.937.2 17.515.2 EFTA 3,525.8 10.120.0 4.301.4 9.837.3 1.857.6 3,675.0 8.414.8 14.612.9 18.099.3 38.245.2
Forum 19/7 15