Porträttet: Jur.dr J. O. Söderhjelm

av Stig Häggblom Forum 1968-14, sida 17-18, 13.09.1968

Taggar: Personer: J. O. Söderhjelm Teman: politik

Verkställande direktören för Petsamo Nickel var han. Det är det inte mången, som erinrar sig idag. I sin senare dagliga gärning, vilket väl — eftersom politiken med sex ministerportföljer, 18 riksdagsår och kommittéarbete i massor bara var renodlad hobbyverksamhet — får lov att betecknas som det cen­trala livsverket, kallades han eller kallade han sig själv ombudsman.

Ombudsman i träförädlingsindustriernas centralförbund. Men han var bergsrådens jämlike, deras rådgivare och kanske också i någon mån de­ ras överman. Sånt tänkte man inte, det talade man aldrig i centralförbundet, närmast om. Sånt hörde inte till proto­kollet. Framför allt två saker var sto­ra, livsviktigt betydelsefulla, då J. O. Söderhjelm trädde till inkopplad genom Rudolf Waldéns försorg. Det gällde att efter kriget 1945 åter öppna marknaderna för våra viktigaste exportin­ dustrier, vilka för tiden var och alltjämt är våra träföräd- lade varor. Världens varuhun- ger var enorm, men reglemen­ teringen och penningknapp­ heten gjorde sig också starkt gällande överallt i världen.

Transportproblem J. O. Söderhjelm säger att det var intressant och positivt samt mycket roligt eftersom det gick bra det hela. Visst var industrin kraftigt nersliten också hos oss, men det fanns andra grenar som var vär­ re däran. Transporterna bjöd på stora problem och även för oss gällde i högsta grad att så snabbt som möjligt kla­ ra utbyggnadsfrågan samt att höja förädlingsgraden. — På hemmaplan kunde man gräla om skatter och dylikt, men detta var mindre pro­ blem. 1 stort sett kan man säga att det var härliga år, vår industri expanderade och det gick oss väl i händer.

Finländsk goodwill En annan mycket viktig upp- g’ft var på den tiden J. O. Söderhjelm anförtrodd: finan­ sieringen. Också det var en möjligen rätt komplicerad och besvär­ lig uppgift men också tack­sam för Finland hade enorm goodwill i hela värl­den.

— Vårt läge har i det av­ seendet inte förändrats. Mitt intryck är att Finlands posi­ tion i världsmedvetandet ännu är densamma som omedelbart efter andra världskriget. Vi har där att göra och vi har också pengar att hämta för våra syften, då det gäller en sakl g utveckling av vår in­ dustri. Vi bör inte bli sittan­ de, vi kan inte stilla tigande avvakta och vi kan inte in­ billa oss att det räcker med krediterna på hemmaplan, för det gör det ändå inte.

Prognos? En framtidsprognos? Då det gäller så känsliga saker som utrikeshandel och gamla ring­ rävar som JOS är det förstås begripligt om svaret på en fråga inte blir helt så nyanse­ rat och djärvt som intervjua­ ren helst skulle ha önskat. Men detta får vi i varje fall: — Det finns inga tecken som skulle tyda på något annat än att det fortfarande finns när­ mast obegränsade utvecklings- möjl gheter för vår träföräd­ lingsindustri så långt våra rå­ varutillgångar någonsin gör det möjligt.

Ökade avsättnings­ möjligheter Hur kombinerar man fram­ gångsrikt utrikeshandel och inrikespolitik? — Egentligen kombinerade jag aldrig, säger JOS. Jag var borta från riksdagen under hela 50-talel och det var i mina hårdast arbetsår. Riks- dagsjobb är i främsta rummet utskottsinsats. Det är förstås viktigt att man fyller sin ta­ burett men det huvudsakliga jobbet utförs i utskott. Och det kan kombineras med and­ ra uppgifter även om det inte alltid är så lätt. J.O. lutar nog egentligen åt den åsikten att ett riksdags- mannauppdrag är ett heltids­ jobb fastän han själv skötte det som hobby under 18 år.

Seglingsstart 1928 Alla uppdrag i livet kan dock med fördel kombineras med segling. Henrik Ramsay gjor­ de en välgärning då han 1928 bokade den unge Söderhjelm som gast på sin sexa Rcnata i Sandhamn. JOS hade håg till sjön ren då men kappseglings- biten blev han via Renatas förstaplacering i regattan, en av de största i historien för in­ ternationella sexors vidkom­ mande.

Flan köpte sedan själv en amerikansk femma på auk­ tion och byggde hajen Jo­ hanna, som gick bra i hårt väder och tog hem en massa förstapris. I sitt brunnsparkshem har JOS en massa prydliga poka­ ler i sitt arbetsrum, men då man ber honom peka på det käraste priset vandrar han till vardagsrummet där han häm­ tar en mycket liten pokal, en oansenlig pokal.

Lyckad test — Det här ställdes upp i haj­ klassen av Birger Krogius just före kriget då det visade sig att J. O. Söderhjelm inte längre klarade sig så bra. JOS skulle testas och han klarade förmodligen provet eftersom byttan nu är här. Jag tycker mycket om att ha den. En av de första folkbåtarna i landet var Söderhjelms men han övergick senare till drak- klassen eftersom den var olympisk. 1956 kunde J. O. Söderhjelm ha varit finländsk representant i drakklassen i Melbourne. Han duellerade hela somma­ ren på skarpen med John Flinkenberg, till den grad jämn var duellen att de avgö­ rande uttagningarna måste förläggas till Sandhamn, där Söderhjelm slutligen avstod uppdraget till sin konkurrent.

OS-ledare Han har alltså inte seglat olympiskt, men han har i stäl­ let haft olympiska ledarupp- drag mer än de flesta, i seg­ ling under de senaste decen­ nierna men även som OS- kommitténs sekreterare vid några av de framgångsrikaste OS-starter Finland någonsin gjort, i Paris 1924, i Amster­ dam 1928 samt i Los Angeles 1932.