Pöyrys recept

av Håkan Nylund Forum 1986-11, sida 11-12, 19.06.1986

Taggar: Teman: ekonomi

Privat universitet

Den viktigaste faktorn bakom en fungerande laganda och hög leveranssäkerhet är rekryteringen. Och på den punkten är kraven högt ställda — endast de bästa har en chans.

— Så länge vi har rykte om oss att vara landets bästa privata universitet, är det enkelt för oss att få tag på de bästa ingenjörerna, ekonomerna etc. Och vi tar endast de bästa. Annars finns den bästa snart hos någon konkurrent.

Det är inte för lönens skull unga ingenjörslejon söker sig till Jaakko Pöyry.

— Lönediskussionen är i allmänhet yt; terst kort. Hit kommer man för att ta reda på om det är en intressant arbetsplats och vilket ansvar man kan få. Det är alldeles otroligt att se hur ambitiösa unga mänskor, som kommer direkt från skolbänken, kan vara, säger Ehrnrooth, som själv rekryterat ett tjugotal personer under de senaste åren. Huvudjägare använder man inte längre.

Andel eller vinstdel

Han konstaterar också att den del av lönen som går över 10 000 mark inte längre är rnotiverande på grund av beskattningen.

Som ett alternativ till högre löner har ledningen på Jaakko Pöyry dryftat möjligheten till delägarskap för personalen. Men frågan bjuder på problem. Vad händer då de anställda vill bli av med aktierna t ex vid pensionering? Hur skall en minoritetspost värderas?

En möjlighet är att notera aktierna på börsen eller OTC-listan.

— Men, säger Ehrnrooth, lanserar man ett bolag på börsen måste man ha en god orsak, t ex att man skall finansiera något. Men vi behöver inte riskkapital, trots att branschen blivit rätt kapitalintensiv, bl a till följd av datoriseringen och högre utvecklingskostnader.

Ehrnrooth räknar med att planerna på delägarskap måste begravas, även om hela ledningen principiellt är för det. Han anser att framför allt den nuvarande skattelagstiftningen gör delägarskapet omöjligt. | stället lutar planerna nu mot någon form av vinstdelning.

Ehrnrooth uttrycker en viss förvåning över att representanter för personalen talar för ett system med bonus för de bästa, ett system som inte är helt solidariskt.

— Det är antagligen ett utslag av den speciella Pöyry-andan, konstaterar han.

Aktier ger pondus

Sitt eget aktieinnehav ser Ehrnrooth som en förutsättning för att leda bolaget. Han ifrågasätter själv möjligheterna utan delägarskapet beroende på sin jämförelsevis ringa ålder.

— Aktierna ger mig den pondus som behövs för att lyckas, men de kan absolut inte kompensera erfarenhet, medger han. — Alla vet att jag noggrannt måste ha tänkt ige FÖRUN 11/198 nom mina beslut då jag är både VD och ägare. Alla vet också att jag inte kan ge mig iväg och bara konstatera att det gick åt helvete. Då förlorar jag min hälft av bolaget, säger han.

Han tillägger att bara en mycket bra motivering kan få honom att ändra på ett beslut. Men om alternativet är bättre än det egna, väljer han naturligtvis det.

Hem trots uselt klimat

Beträffande den operativa ledningen av företaget konstaterar Henrik Ehrnrooth att Jaakko Pöyry-bolagen I framtiden i allt högre grad kommer att koncentrera sig på den nordiska marknaden.

Enligt honom är konsultarvodena på tok för låga i Finland. Han berättar att en undersökning som man låtit göra bland konkurrenterna visar att endast Pöyry-bolagen gör en acceptabel vinst. Och då är den endast i storleksordningen 5 procent av omsättningen.

— Hos de övriga är filosofin att vinste skall förslå till sommarvilla och bil för huvudägaren, späder han på.

Ehrnrooth betonar att utvecklingen är farlig.

— Den har redan lett till en låg nivå bland konsulterande ingenjörsbyråer. Det syns speciellt i byggbranschen. Byggnaderna byggs illa därför att priserna är fruktansvärt låga. Och konsultbyråerna i byggbranschen gör skrämmande dåliga resultat.

Ehrnrooth konstaterar att inställningen är att byråerna inte är förtjänta av mera. Men att de absolut borde ha bättre marginaler för att får resurser för bla krävande skolningsprogram, metodutveckling och datorer.

Trots detta och trots att vinsterna är större redan i Sverige satsar Pöyry-bolagen nu hårdare också på den inhemska marknagen, Kanske man räknar med att generationsskiften eller en konkursvåg ändrar klimatet.

Peter Nordling €

Pöyrys recept:

MARKNADSINRIKTNING,

STÖRRE FÖRETAG OCH BÄTTRE TEKNIK

Skogsindustrins ständiga djupdykningar under de regelbundna konjunktursvackorna har tillsammans med nya storfusionerna gett branschen en krisprägel, som trots imagekampanjerna varit svår att skaka av. Samtidigt pressar nya producenter med billig, snabbväxande skog på från ena hållet, och elektroniska media från det andra. Är skogsindustrin i industrivärlden på väg utför som stålindustrin? Nej, säger skogsgurun Jaakko Pöyry. Branschen har goda utsikter, som är unika för en mogen industri.

öyry-bolagens konsultverksamhet Pori sig betydligt längre än projektering och ”mutterlära”. Organisationen är också stark på marknadsbedömningar och strategier, och dess rapporter är måste-läsning för skogsbolagschefer världen runt. De råd man ger kritiseras på sina håll - inte för att de skulle vara felaktiga, utan för att de leder till ”Följa-John”-fenomen. Alla följer dem och fattar likartade beslut. Dr Jaakko Pöyry har under våren i några tal granskat skogs- och framförallt pappers industrins utsikter in på 1990-talet. Han pekar på svårigheter och utmaningar, men också på möjligheter.

Enorma investeringar Grundproblematiken ligger enligt Pöyrys analys i skogsindustrins låga lönsamhet. Som en kapitalintensiv bransch är kaplitalkostnaderna den kritiska gränsen för massa- och pappersindustrins lönsamhet. Inte bara i Finland utan i största delen av vän 1 fortsättnin västvärlden är avkastningen på värdepapper högre än för pappersinvesteringar.

Detta beror förstås inte på att företagen skulle vara så illa skötta, utan på de väldiga investeringskostnaderna. | vissa nya fabriksprojekt har investeringskostnaderna tom varit fyra gånger högre än årsomsättningen. Avkastningskraven är därmed enormt höga. Enligt Pöyrys räknexempel skulle en avkastningsgrad på 40 procent efter avskrivningar, dvs ett täckningsbidrag på 60 procent, bara ge en kapitalavkastning på 10 procent.

Inflationen gjorde tidigare investeringarna lättare att bära efter de första kritiska åren, men den draghjälpen saknas idag och uppenbarligen framöver.

Kraftig strukturomvandling

Som motvikt till den ogynnsamma ekonomiska ekvationen pekar Jaakko Pöyry på den strukturomvandling som skett inom pappersindustrin och den stadigt stigande efterfrågan. Äldre maskiner stängdes under det förra decenniet i takt av 220 stycken i året, och under början av 1980-talet 164 per år. Då takten minskat har de stängda maskinernas kapacitet i stället fördubblats till i genomsnitt 20000 ton/år. Enligt Pöyrys uppfattning har kapacitetsbortfallet emellertid kompenserats genom moardernisering av gamla maskiner, medan nybyggen gett helt ny kapacitet. Totalt torde kapaciteten ha stigit med drygt 94 miljoner årston sedan år 1970.

Förnyelsen har varit starkast i Västeuropa. Kapaciteten har ökat för skriv- och tryckpapper, mjukpapper, tidningpapper och liner, medan kapaciteten för kartong och övriga kvaliteter sjunkit.

Konsumtionen ökar

Trots kapacitetsökningen har papperskonsumtionen fortsatt att växa. Pris och efterfrågan har visserligen fluktuerat, och situationer med överkapacitet uppstår ständigt, men konsumtionskurvan går uppåt. I fjol nåddes alla tiders rekord på 192 miljoner ton papper.

Dr Pöyry ser därför pappersindustrin som unik bland de mogna industribranscherna. För stålindustrin har t ex efterfrågan på vissa kvaliteter rasat ned till nivån på 1930-talet. Papperskonsumtionen räknar han med att skall stiga till 225 milj ton fram till år 2000, dvs med 2,2 procent och 4,6 milj ton per år. Takten skulle därmed ungefär vara densamma som under de senaste 15 åren, då konsumtionen ökade med 2,8 procent och 4,3 milj ton. Marknadsutrymme finns alltså.

Tillväxtkalkylerna bygger deis på antagandet att stigande levnadsstandard både i de rika och de fattiga länderna skall öka papperskonsumtionen och på att elektroniska media inte kommmer att slå ut pappret som informationsmedium.

12

Nya media kompletterar

Hotet från bildskärmarna målas livligt upp i olika scenarier, men inom Pöyry-organisationen har man bl a i studien ”Future Of Paper In the Telematic World” kommit till att hotet är överdrivet. Revolutionen kommer långsammare än man tror, elektroniska media är dyra och på många sätt klumpiga och nya media har överlag snarare kompletterat gamla än slagit ut dem. Och maskinerna i det papperslösa kontoret slukar papper som aldrig förr.

Pöyry räknar dock med att den tekniska utvecklingen inom framförallt den grafiska industrin kommer att kräva utveckling och segmentering av papperskvaliteterna. Tidningspappret utvecklas från standardvara till olika specialprodukter. Tillsats- och bestrykningsämnenas andel av pappret ökar, och gramvikterna minskar. Allt faktorer som borde gynna länder som Finland där träfibern är dyr. Andelen av returfiber borde kunna öka, och de nya mekaniska massorna torde kunna återerövra den terräng den mekaniska massan förlorat till blekt cellulosa.

Mer marknadsinriktning, större enheter

Vilka recept överlevnad och framgång erbjuder Pöyry skogsindustrin? Först och främst mer marknadsinriktning och kundanpassning — branschens gamla akilleshäl. Behovet blir än mer accentuerat ju längre fragmenteringen och specialiseringen av marknaden går.

Större företag och större fabriksenheter. Ett större företag kan bättre bära de stora investeringskostnaderna, och sätter kanske bara halva bolaget, och inte hela på spel. För bulkproduktion är också den tekniskt och största möjliga fabriken den bästa och effektivaste. Men Jaakko Pöyry pekar också på att det för specialprodukter närmast är marknaden som skall avgöra storleken.

Om de enskilda beställningarna är stor eller om samma kvalitet beställs av många kunder så att körningarna är stora, som för tidnings- och tidskriftspapper, är en stor maskin bättre än två små. Men om beställningarna är små, på upp till 20 ton, ger två små mer smidighet och bättre resultat.

Dr Pöyry efterlyser också noggrannare och snålare projektering av nya fabriker, så att man inte för säkerhets skull bygger tungt och med reservkapacitet i bakfickan. Med noggrann planering kan dessutom mången gammal fabrik bli som ny. Processtyrningssystemen kan också utsträckas att gälla fabriksanläggningen och ge kostnadsbesparingar i energi- och materialströmmarna.

I frågan om diversifiering eller koncentration förefaller Pöyry att luta mot koncentration som strategi. När lösenorden är att anpassa produkter och service till kundernas krav lyckas troligen den som är bra på några områden bättre än den som splittrar sig på många. Håkan Nylund tugal utvecklas för tillfället gynn samt, trots att dess andel av vår totala utrikeshandel är bara ungefär en procem. Men bakslaget hotar, säger man på Finlands ambassad både i Madrid och i Lissabon. Där ser man med oro på den starka expansionen i den iberiska produktionen av kortfibermassa av eucalyptus. För pappersindustrin kan det lätt hända att utvecklingen går åt rakt motsatt håll, dvs att spanjorerna och portugiserna krafsar Kastanjerna medan vår finländska kortfiberproduktion kan hälsa hem.

| | andeln med både Spanien och Por Eucalyptus inger oro

Lövträmassan har framtiden för sig. Den nya tekniken för pappaersframställning gör att lövträmassan kan utnyttjas i långt större utsträckning än hittills. Eucalyptusträden växer sig stora på 12 år — det tar betydligt längre tid för träden hemma i Finland.

Den svenska MoDo-koncernens ledare Bengt Löf skriver i sin senaste rapport, att utvecklingen de sista tio åren har varit dramatisk. Från 25 procent av den totala efterfrågan på kortfibermassa i Västeuropa 1974 täcker lövmassan nu 40 procent. Den ökade användningen gäller framför allt tryckoch skrivpapper, dvs sektorer där de nordiska producenterna av långfibermassa hittills har känt sig allra tryggast. Barrsulfitmassa har på sista tiden fått vika så starkt att man redan här och där ser nedlagda sulfitfabriker.

Denna våldsamt ökande konkurrens kommer från eucalyptusmassan, som tidigare mest hämtades från Brasilien, men numera i allt högre grad från Spanien och Portugal. De spanska och portugisiska massafabrikerna är moderna och effektiva. I motsats till vad man ofta hör sägas här i Norden är kvaliteten alldeles utmärkt — det intygar de västeuropeiska kunderna som allt oftare placerar sina order i dessa länder. Priserna är konkurrenskraftiga tack vare låga löner och billigt råmaterial.

Energi och entusias — Det blir lättare för oss i Finland att avsätta varor på den spanska marknaden när tullarna nu successivt trappas ner, säger ambassadör Carolus Lassila i Madrid. — I samma takt som tullmurarna nu ska avlägsnas mot de andra EG-länderna kommer de att försvinna också i handeln med Finland och andra länder som har frihandelsavtal med EG-området. Om detta stadgas i ett särskilt tilläggsprotokoll till det spanska EGmedlemsavtalet.

Spanien bygger upp en verkligt modern och konkurrenskraftig industri. Drivkraften och utmaningen är EG. Spanjorerna är på det klara med att det till en börian kan medföra en utslagning av vissa hemmaindustrier, men de har gripit sig verket an med optimism och stor energi. Nyckelordet är cambio, förändring. Kostar cambio i början så ger den avkastning på sikt, resonerar man.

11/1986 FRUN |