PR-filmer: Går budskapet fram?

av Maria Planting Forum 1980-03, sida 24-25, 20.02.1980

Taggar: Teman: företag

PR-filmer:

Går budskapet fram?

Lönar det sig för ett företag att satsa flera tiotals tusen mark på att producera en egen PR-film eller ett påkosta multivisionellt diaprogram — Det beror naturligtvis på vad man vill ha sagt med filmen eller diaprogrammet, säger Walle Jenytin, chefen för AVcentralen vid Ekonomiska Informationsbyrån. — En film för filmens skull lönar sig säkert inte, men med klara motiv, ordentlig förhandsplanering och välorganiserad distribution, kan den vara ett ypperligt stöd för marknadsföringen eller företagets informationsverksamhet.

Ny» I femton minuter får biografpubliken njuta av svindlande sköna landskap, den ena scenen vackrare än den andra, som drar förbi ackompanjerad av ljuv musik. Inte ett ord yttras, endast Pohjola-bolagens logo fyller duken under filmens sista sekunder. Och publiken är övertygad om att det är tryggt att vara försäkrad i Pohjola. Budskapet har gått fram.

Ett exempel på okonventionell företagsfilm? Javisst, både utformningen och distributionen är okonventionell, ett prov på PR-filmernas nya giv.

När Pohjola-bolagen började planera sin nya företagsfilm, utgick man från att det inte var värt att producera traditionell produkt- eller företagsinfo. Det var knappast någon lätt uppgift att i en kortfilm visualisera trygghet — Pohjolas ”produkt” — men det lyckades genom att bolaget vågade satsa på någonting helt nytt för våra förhållanden.

Oy W Rosenlew Ab har i många år kört på den mera traditionella linjen med att kombinera både diaprogram och filmer. För några år sedan producerades ett omfattande diaprogram som presenterar företaget med alla dess branscher och som årligen uppdateras.

Dessutom använder sig Rosenlew av filmer som handlar om vissa produkter eller produktgrupper. Så har tex Sampo Rosenlew skördetröskan presenterats i en film och det senaste tillskottet i bolagets filmflora handlar om hushållsmaskinerna. Idén med den sistnämnda är att den skall kunna visas i alla länder utan speciella språkversioner för ifrågavarande land, Alltså låter man bara bilden och musiken förmedla budskapet om de förträffliga hushållsmaskinerna.

Både info och reklam

Under de senaste åren har allt fler företag gått in för att låta göra egna PR-filmer eller diaprogram som visas

Inspelning av Ekonomiska Informationsbyråns film ”Puntit Tasan” om företagets balans- och resultaträkning. Producent är Filmituotanto Tuure A Korhonen Oy. I huvudrollerna Marja-Leena Soinne och Tommi Rinne.

åt kunder och andra intressenter. En del företag producerar dem för att användas direkt som stöd vid marknadsföringen, andra anser att filmerna eller diaprogrammen skall utgöra en del av företagets allmänna informationsverksamhet.

Det finns i princip två olika former av PR-filmer eller diaprogram som företagen satsar på. Den ena koncentrerar sig på företaget som sådant för att ge en helhetsbild av verksamheten. Genom att varva kalla informationsfakta med stämningar i bild, musik och andra effekter, strävar man till att bygga upp en viss image för företaget i publikens ögon.

Den andra formen, som används främst som stöd i marknadsföringen, liknar mera traditionell produktreklam. Företaget presenterar sig genom att koncentrera presentationen på sina produkter och produkternas egenskaper.

Ibland kan det vara vanskligt att placera in filmen antingen i den ena eller den andra kategorin. Ju mer de utvecklas, både tekniskt och konstnärligt, dess mer innehåller de element av vartdera slaget.

— En kortfilm på femton till tjugo minuter, som de vanligen är, har i allmänhet ett viktigare budskap och är förmer än en traditionell reklamspot, anser Walle Jenytin, som själv varit med om att producera ett stort antal PR- och informationsfilmer samt diaprogram av varierande slag.

Diaprogram eiler film?

Vilket alternativ lönar det sig hellre att satsa på — ett diaprogram eller en film — Det är inte fråga om ett antingen-eller ställningstagande, anser informationschef Kalevi Nurmela på Rosenlew. — Diaprogram och filmer kompletterar varandra och det finns ingenting som dikterar att ett företag borde nöja sig bara med det ena eller det andra alternativet.

— I vissa fall kan det vara bättre med en film, tex om man vill visa hur en skogstraktor fungerar i sitt rätta element, eller hur ett fartyg lossas och lastas vid kajen, anser Nurmela. — När det viktiga är produktens rörlighet eller när man vill få fram att den kan användas på många olika sätt, då är filmen det bättre alternativet.

— I andra fall kan diaprogrammet utgöra det bästa alternativet, tex då ett företag vill presentera sina fabriksbyggnader eller koncentrerar sig på sina designprodukter, Högklassiga stillbilder och ett väl FORUM 3/8 planerat diaprogram kan i det fallet vara nog för att förmedla budskapet, säger Nurmela.

Fördelen med ett diaprogram är dessutom den, att man relativt enkelt kan uppdatera programmet, då det alltid är svårare att byta ut föråldrade delar i en 16 mm:s film. Avdelningschef Walle Jenytin varnar dock för ett sådant förfarande.

— Bästa resultatet når man otvivelaktigt om alla bilder för ett diaprogram fotograferas ungefär samtidigt och av samma fotograf. Annars kan resultatet lätt bli ojämnt och en flera gånger förnyad bildserie ger till slut ett slarvigt helhetsintryck, anser Jenytin.

Dyra minuter

Filmproduktion är inget billigt nöje. Mellan tio och femton tusen mark per färdig filmminut måste man räkna med, allt beroende på hur påkostad filmen skall vara. Ju mera ljud, musik och andra effekter som används, dess högre produktionspris. De kraftigt stigande materialpriserna har också bidragit till att tumregeln från tidigare år -— 10 000 mk/ minut — inte mera håller streck.

Det är svårare att ge någon prisuppskattning på diaprogram. En enkel diaserie som visas med bara en projektor är naturligtvis billigare at producera än en film. Det är dock sällan man mera idag nöjer sig med någonting så enkelt. Tandem, dvs diaprogram som visas med två projektorer samtidigt, och multivision (då fler än två projektorer används) är vanligare nuförtiden.

Innan ett invecklat diaprogram med synkroniserat ljud och andra effekter är producerat, och innan det kan förevisas med hjälp av 10—20 projektorer som kräver mycket annan teknisk apparatur dessutom, kan programmet snabbt bli tom dyrare än en tidsmässigt lika lång 16 mm:s film.

En annan kostnadshöjande faktor är språkversionerna. Många företag experimenterar redan nu med film utan språk — bara musiken får ”tala”, såsom tex i Pohjola-bolagens film eller Rosenlews hushållsmaskinfilm. Kan man klara sig utan kommentarer, dvs går det att få fram budskapet utan dem, behöver man ju inte bry sig om att göra olika versioner för olika länder.

Bakgrundsmusiken kostar naturligtvis också. Musik är dyrt, antingen man nöjer sig med färdigt inspelad musik och då betalar Teostoavgift, eller låter en proffsmusiker komponera den enkom för sin film eller sitt diaprogram. Walle Jenytin rekommenderar att man låter e musiker komponera musiken — Det bästa slutresultatet uppnås då musiken komponeras speciellt för ifrågavarande film så att den bildar både effekter och bakgrundsmusik.

Hur som helst — det är i alla fall dyra minuter det blir fråga om.

-— Varje företag som funderar på att göra en egen PR-film eller ett diaprogram borde först vara säkert på att budskapet är tillräckligt viktigt att förmedlas på det sättet. Det är också viktigt att företaget satsar på ordentlig förhandsplanering och att man redan i planeringsskedet fastställer sin målgrupp. Företaget måste förvissa sig om att filmen faktiskt kommer att nå en tillräckligt stor del av målgruppen, säger Jenytin.

— Det reserveras ofta en stor summa pengar för själva filmproduktionen i budgeten. Men då glömmer budgeteraren lätt distributionskostnaderna, finns det tillräckligt med pengar för att man också skall ha råd med ett antal kopior och ett stort antal förevisningar — Det lönar sig inte att göra en film som bara kopieras i ett eller ett par exemplar och som efter två— tre förevisningar arkiveras och samlar damm i någon låda, säger Jenytin. — En film eller en diaserie skall användas ofta och länge. Då lönar den sig!

Finländska marknade lockar svenska teko-företa ye Samtidigt med Finnish Fashion Fair, beklädnadsindustrins — VATEVAs — presentation av det inhemska höstmodet i Mässcentrum i månadsskiftet januari —februari arrangerade Sveriges Handelssekreterarkontor expon Svenskt Mode ‘80 i Finlandia-huset. Sjutton svenska konfektionsföretag, mest tillverkare av damkonfektion, men även några tillverkare av barnkläder, presenterade nästa säsongs modeplagg för finländska köpare i branschen. Av de deltagande svenska företagen är några redan etablerade på den finländska marknaden, men de flesta nya — och förhoppningsfulla.

— Svenskt Mode ‘80 var ett av de största gemensamma evenemang den svenska konfektionsindustrin hittills arrangerat utomlands, berättar ekonom Lars Schröder på handelskontoret, projektchef för expon. — De faktorer som bidragit till beslutet om denna satsning är å ena sidan den exceptionellt positiva eko FORUM 3/8 nomiska utvecklingen i Finland sedan slutet av år 1978, å andra sidan det faktum, att svenska kläder har ett gott anseende här. Exporten av konfektion från Sverige till Finland ökade med 47 procent senaste år och uppgick till 100 Mmk. Som resultat av Svenskt Mode ‘80 väntar vi oss inga drastiska förändringar i tekohandeln meHan Finland och Sverige, Avsikten med expon var att presentera vad svenska konfektionsföretag kan erbjuda som komplement eller alternativ till landets egen konfektion.

Svenskt Mode ‘80 lyckades bättre än man vågat hoppas — 1700 besökare (inklusive svenska, danska och svenska köpare) och ”en hel del avslutade affärer”.

— Det betyder att vi upprepar operationen i slutet av augusti i anslutning till VATEVAs nästa mässa, säger Schröder. — Då med 25—30 företag, och breddning av utbudet även på herrkonfektionssidan.

Den svenska teko-industrin hade det kärvt för ett par år sedan, men de företag som överlevde recessionens dyningar har fått fast mark under fötterna. Finlands mesta konfektionsimport kommer från Sverige, men för svenskarna är Norge en ännu större exportmarknad.

VATEVA-mässans utställare uppgick till 245 och antalet besökare till 15 200, varav 1400 utländska besökare. Värdet av den finländska tekobranschens export senaste år uppgick till ca 269 Mmk — en ökning på 23,3 /e jämfört med 1978. Ca 49 procent av exporten gick till Sverige.

Svenskt vintermode 1980.