Preliminär Nordek-rapport

Taggar: Teman: politik

Preliminär Nordek-rapport

Vid Nordiska rådets session i februari 1968 beslöt rådet rekommendera de nordiska regeringarna att överväga möjligheterna att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet att omfatta en större del av ländernas inbördes ekonomiska förhållanden. Under överläggningarna vid sessionen enades de nordiska statsministrarna om att vid ett stats-, utrikes- och samarbetsministermöte närmare diskutera möjligheterna för ett utvidgat nordiskt samarbete på grundval av rådets rekommendation.

Vid statsministrarnas möte i Köpenhamn den 22—23 april 1968 konstaterades, att ett mera vittgående nordiskt ekonomiskt samarbete kommer att gagna de nordiska länderna, bl.a. genom att främja samarbetet inom EFTA och stärka de nordiska ländernas handelspolitiska ställning. Statsministrarna ansåg vidare tiden vara inne att ta ett nytt steg i det nordiska ekonomiska samarbetet,

Statsministrarna enades bl.a. om att samarbetet skall stå i överensstämmelse med de fyra ländernas strävanden att utveckla handelsförbindelserna med tredje länder och liberalisera världshandeln. Vidare skulle samarbetet utvecklas på sådant sätt, att en rimlig balans mellan fördelar och nackdelar uppnås för varje enskilt land. Däremot skulle liksom tidigare utrikes- och säkerhetspolitiken inte omfattas av samarbetet. Statsministrarna enades vidare om att ytterligare utredningar skulle företas och konkreta förslag föreläggas regeringarna om ett utvidgat nordiskt samarbete på följande områden en nordisk tullunion jordbrukspolitiskt samarbete ökat samarbete på fiskeriområdet ökad samordning av den ekonomiska politiken en nordisk finansieringsfond ökat samarbete beträffande lagstiftning på näringsrättenå område ökat samarbete i fråga om konkurrensregler utformning av industri-, energi-, forsknings- och utvecklingspolitik ökad samordning av den internationella biståndspolitiken oc ett ytterligare utbyggt samarbete på utbildningsområdet.

En nordisk ämbetsmannakommitté tillsattes i juni 1968 med uppgift att senast den 1 januari 1969 inkomma med en preliminär rapport om resultatet av sina undersökningar. Det är denna rapport som nu har offentliggjorts.

Efter det tjänstemännen hade gjort sitt, överfördes diskussio nen av NORDEK-planen till ministernivå. Arbetstakten är uppskruvad. Samarbetsministrarna möttes i Helsingfors 8 januari och statsministrarna i Stockholm 18—19 januari. Statsministrarna skall mötas på nytt i Stockholm 1—2 februari och i Helsingfors 18 februari.

Till parlamentarisk behandling kommer förslagen vid Nordiska rådets session i Stockholm 1—6 mars. Ämbetsmannakommittén

Forum 2/69 har fått i uppdrag att utföra visa kompletterande utredningar utöver sin preliminära rapport.

I det följande redogörs för vissa avsnitt i ämbetsmannakommitténs rapport.

Allmänna målsättningar

Ställningstagandena till ett utvidgat samarbete på olika konkreta områden har skett utifrån de ekonomisk-politiska riktlinjer som är gemensamma för de nordiska länderna — full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt och ökad social välfärd.

Att skapa en med hänsyn till de internationella konkurrensförhållandena riktigt avvägd näringslivsstruktur måste vara vägledande för det nordiska samarbetet på alla områden. Samarbetet rnåste samtidigt bedrivas på ett sådant sätt att det främjar en friktionsfri anpassning till nya och ändrade betingelser, Först på så sätt fullföljes målsättningen att skapa ett integrerat Norden som kan hävda sig gentemot omvärlden. En nordisk integration av en öppen och framåtsyftande karaktär bör leda till en ökad tillväxttakt i bruttonationalprodukten för Norden som helhet. Med hänsyn till olikheten i utgångsläge är det naturligt att ökningen i tillväxttakten blir olika i de skilda länderna.

Den ekonomiska politiken

När det gäller den ekonomiska politiken anser kommittén att frågan om det ekonomisk-politiska samarbetets utbyggnad måste angripas pragmatiskt. Avgörande är att den ekonomiska politiken utformas så att den främjar genomförandet av integrationen och ett effektivt utnyttjande av de resurser som den nordiska marknaden rymmer. Mot denna bakgrund anser kommittén att det bl.a. krävs ett ökat utbyte av konjunkturpolitiska upplysningar och erfarenheter. Allt mer ingående överläggningar om ländernas allmänna budgetpolitik föreslås, och likaså en viss i takt med integrationen genomförd harmonisering av olika finanspolitiska instrument. Ett utvidgat penningpolitiskt samarbete aktualiseras också, bl.a. i samband med en gradvis kapitalliberalisering.

Handelspolitiken

För att fullt ut kunna utnyttja ett ekonomiskt samarbete i olika avseenden mellan de nordiska länderna krävs en handelspolitisk samverkan. Den är av betydelse i förhållande till EEC, inom EFTA och med hänsyn till de protektionistiska tendenserna i världen. Erfarenheterna av en sådan samverkan, bl.a. i samband med Kenneryronden, är goda. Med denna utgångspunkt föreslår kommittén, att samarbetet i internationella organisationer utbyggs och att de nordiska länderna i högre grad uppträder gemensamt, bl.a. vid förhandlingar om den nordiska tulltaxan.

En nordisk tulltaxa

Den allmänna strävan i kommitténs arbete på en nordisk tulltaxa har varit att ge denna en nivå som kan bidra till att i de nordiska länderna utveckla en konkurrenskraftig och differentierad industri, som kan hävda sig i ett integrerat Europa och på världsmarknaden.

Kommittén redovisar preliminära förslag till tullsatser för ca 85 procent av de berörda positionerna i tulltaxan. Räknat på importen från icke-EFTA-länder uppgår andelen värdemässigt till ca 75 procent.

De preliminära förslagen till gemensamma nordiska tullsatser utgör ofta resultatet av kompromisser mellan de olika intressen som föreligger. I likhet med vad som gäller på andra områden har dessa kompromisser accepterats som preliminära lösningar under förutsättning att man kan uppnå enighet om en samlad lösning såväl på detta område som på andra öm 10 Forum 2/6 råden som ingår i ämbetsmannakommitténs överväganden. Det har på många punkter inte varit möjligt att nu nå enighet. Detta gäller bl.a. kemikalier (inkl. plast), kläder, skor, glas, hushållsmaskiner och bilar. För dessa varor redovisas följaktligen inga förslag i det utarbetade tulltaxeförslaget. Förslagen till tullar på järn och stål torde kräva ytterligare överväganden.

Industripolitik

Om den nordiska industrin skall kunna hävda sig i den skätpta internationellä konkurrensen och den allt snabbaré tekniska utvecklingen krävs det vittgående och fortlöpande strukturförändringar. En sådan omställning förutsätter omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, betydande investeringar, intensifierad marknadsföring och vidgade avsättningsmarknader. Ett närmare industripolitiskt samarbete kan effektivisera de nordiska ländernas strukturpolitik och härigenom stärka industrins konkurrenskraft.

Detta kan ske dels genom allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som skapar goda betingelser för industrins utveckling, dels genom åtgärder som är mera direkt inriktade på vissa industribranscher. Sådana områden där de nordiska länderna har gemensamma behov är t.ex. miljövården, hälsovården, havsforskningen, rymdforskningen, atomkraften och automationen.

Jordbrukspolitik

De olikartade naturförhållandena i de nordiska länderna och deras olika konkurrensförmåga gör, att en anpassning av de fyra nordiska ländernas jordbruk till en gemensam nordisk marknad är en långsiktig uppgift som måste lösas i flera etapper. Förslagen på jordbruksområdet är inte eniga utan sönderfaller i de flesta frågor i ett danskt och ett finsktnorskt-svenskt förslag. Jordbruket är uppenbarligen den bransch där ett samförstånd tillsvidare är mest avlägset.

Fiskeripolltik

Såsom ett led i ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete bör en ordning genomföras för att stabilisera priserna i första’handsavsättningen av fisk. Kommittén har emellertid inte kommit fram till en för alla länder godtagbar utformning av ett nordiskt system,

Nordiskt finansieringsinstitut

Kapitalbehovet torde komma att öka i samband med utbyggnaden äv dét nordiska ekonomiska samarbetet. Det är naturligt att detta kapitalbehov delvis tillgodoses i samarbete mellan de fyra länderna. Mot denna bakgrund föreslås inrättande av ett nordiskt finansieringsinstitut. Inom detta bör finnas fyra samordnade organ: investeringsbanken, den allmänna fonden, jordbruksfonden och fiskefonden. Frågan om storleken av de finansiella resurser som tillförs institutet lämnas öppen.

Den nordiska investeringsbanken, som bör etableras som en självständig juridisk enhet, har till uppgift att Jämna lån och garantier till projekt som är av nordiskt intresse och berör ett eller flera av länderna. Bankens verksamhet bedrivs enligt bankmässiga principer. Den allmänna fonden bör kunna bidra till finansieringen av samma slag av projekt som faller inom investeringsbankens verksamhetsområde, när projekten inte ’ kan finansieras på bankmässiga villkor, samt därutöver forsknings- och undervisningsprojekt.

Konkurrensregler och näringslagstiftning

För att främja näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna bör konkurrensreglerna och näringsrättslagstifthingen i de olika länderna ytterligare har > sid. 21