Prissätt skrotbilen och höj Skrotnisses status
av Christian Schönberg Forum 1990-09, sida 08-09, 24.05.1990
Prissätt skrotbilen och höj Skrotnisses status
Text och foto: Christian Schönberg
Större insats bör göras för att tillvarata metall- och annat skrot för återanvändning. Motivera eller ålägg kommunerna att skapa uppsamlingsområden för recirkulation. Erbjud fordonsägare och lantbrukare en morot för att locka dem til samarbete.
körde i gång sin verksamhet å 1914 räknas som banbrytare inom metallskroteribranschen i Finland. Företaget förädlar bland annat 80 000 skrotbilar årligen. Det vill säga 70 procent av det totala utbudet i landet. En del av bilarna omvandlas till egerade aluminiumtackor vilket utgör 50 procent av företagets omsättning räknat i ton, respektive 20 procent räknat i pengar. Finland har som känt en rätt begränsad bilindustri varför 80 procent av utvunnet aluminium exporteras till bilproducerande länder. 50 procent går till Japan varifrån sedan största delen efter en tid igen äterkommer till de finländska vägarna, inbakat i nya japanska bilar.
E sboföretaget Kuusakoski Ov som
Var dröjer kraven på ”design for recycling”
Skrothandlarna står inför det tvivelaktiga nöjet att ta ansvar för problemav fall av det mest varierande slag. Tjugo procent av en skrotbil blir nämligen avfall som inte kan återanvändas. Under pågående decennium tar man hand om 900 000 ton bilskrot, vilket ger 200 000 ton avfall. Ackumulatorerna har redan en längre tid varit en nagel i ögat på grund av det blyläckage som uppstår när bilskrotet pressas ihop. Ackumulatorerna. som till 70 procent består(bestått) av bly. bör alltså alltid lyftas ur bilvraket och föras in på en egen linje i skroteriet. PCB-kondensatorer och elektroniska delar är andra problemkomponenter som kräver sortering för hand och långt utvecklad kross- och anrikningsteknik. Dessutom dyker på förhand okända legeringar titt och tätt upp i moderna bilar. Till förfång för skroterierna.
— Någon ute i världen fattar beslut och producerar varor av varierande slag, som vi i ett senare skede får lov att sopa upp spåren efter, beklagar sig
Värdet på landets avfallsprodukter i oupparbetad form uppgår till 10 mrd mk varav 213 delar tas tillvara. Avfall till ett värde av 3,5 mrd mk ligger ännu outtnyttjat. ms direktör Veikko Kuusakoski. Varje ny produkt som släpps ut på marknaden borde vara planerad och tillverkad med tanke på recirkulation!
Bland ny, icke miljövänlig, teknik som används inom modern bilindustri nämns som ett exempel nyttjandet av kvicksilver i lyftsystemet för bakluckan i en tysk lyxbil.
Är Skrotnisse icke rumsren?
Skrothandlaren har av hävd inte ansetts vara riktigt rumsren. Ändå är han en synnerligen viktig kugge i det gemensamma nationalekonomiska maskineriet. Han står dessutom inför stora utmaningar när det gäller hanteringen av nya avfallsprodukter för att inte tala om skiljandet av olika ämnen från varandra. Hur separera metall från plast och hur behandla metallegeringar? Hur bemästra problemen med nedsmutsning av jordmånen(olja, tungmetaller. lösningsmedel) under en lång tid och hur råda bot på den höga ljudnivån i verksamheten? Hur undvika att föroreningar når grundvattnet och hur befria luften från dammpartiklar?
Direktör Kuusakoski som numera lägger mycken tid på att visualisera kommande tider och nya problemställningar anser det vara viktigt att lösa problemen möjligast snabbt så att de inte växer oss över huvudet. Återanvändning av metallprodukter är en nödvändighet varför branchen bör ges bättre verksamhetsförutsättningar som en del av samhällsplaneringen i stört. ass
VD Veikko Kuusakoski anser skroteriverkSeomheten vara en så viktig del av nationualekonomin an dess verksamhet borde backas upp med bland annat räntestödslån samt skattelännader på investeringar i enlighet med omsättningsskattelagen.
9/1990 FORU — Det gäller för industrin som förädlar metallskrot att i samråd med företagare inom branschen. myndigheter och politiska beslutsfattarna sätta sig in i problematiken och dra de rätta slutsatserna för att preparera oss såväl kunskapsmässigt som mentalt inför 2000-talet. Om recirkulation av metallavfall i framtiden blir olönsam ur businessynvinkel bör kostnaderna för verksamheten tYckas enligt uppkomstprincipen. Verksamhetsförutsättningar bör snarast möjligt skapas för uppsamling och transport, samtidigt som klara regler bör skapas för förhindrandet a nedsmutsning av miljön.
Kapitalvaror från 80-talet skrotas
Globalt sett omsätter återanvändningen av metallprodukter, ur affärsmannens synvinkel, hundratals miljarder mark. Inom vårt lands nationalekomi beräknas hanteringen uppgå till flera hundra miljoner mark inom en bransch, som samtidigt skapar arbetsplatser för tusentals människor. De flesta finländska stålverk samt järnoch stålgjuterier nyttjar enbart recirkulationsprodukter som råvara.
De kommande decennierna kommer att föra med sig en kraftig uppgång av den totala recirkulationsvolymen. Förutom den ökande mängden ”processkrot” från landets industri. inlemmas hela 1980-talets kapitalvaruvolym i recirkulationskedjan. Såväl ur nationalekonomisk som ur miljöskyddssynvinkel sett är det är av största vikt att den ökande mängden skrot fås under kontrollerade former med i cirkulationsprocessen. — Återanvändningen av metallskrot sparar dessutom energi och råvaror samtidigt som nedsmutsningen av miljön är väsentlig mindre än vad primärindustrin kan prestera.
För att uppnå maximal ekonomisk och praktisk nytta av metallrecirkulation krävs ett effektivt uppsamlingssystem som ligger tillräckligt nära ”råvarukällan”. och samtidigt är inom räckhåll för ekonomiska transportsystem. Om kriterierna inte kan uppfyllas finns det en klar risk att skrotet-råvaran blir för dvr för affärsmässigt lön FÖRUN, 2/1990
Konsumtions- Produktionsskrot skrot
Metallskrotgårdar
Osuuskunta Teollisuuden fromu
Industrins interna recirkulation
Emokmpn Oy An ES a ”
Stora gjuterier
Uppsamlings- och hanteringsorganisation för metall- och stålskrot.
CT) 198 20 É 15 10 5 [Ul Industri Hushålls- — Hushållsskrot maskiner
Lantbruks- Byggverk- Fordo maskiner samhet
Outnyttjat metallavfall ca 76 000 tonlår, fördelning.
sam hantering. Detta kan i sin tur betyda att andra. för konsumenten fördyrande, system kommer att skapas. Det angelägna i att skapa bästa möjliga förutsättningar för recirkulationsverksamhet erkänns i princip överallt — dock inte om hanteringen är tänkt an ske i ens egen närmiljö. Det finns ännu många olösta frågor vad gäller återanvändning av bilar. Förutom att metallytor ytbehandlas och kombineras med ämnen som omöjliggör recirkulation har man att tampas med frågan om hur man på bästa sätt kunde tillvarata uttjänta bildäck. Däckbergen utgör i dag en outnyttjad energikälla fullt jämförbar med råoljan som energifaktor. Frågan om hur man skall få folk att föra sin obrukbara bilar för nedskrotning. i stället för att lämna dem i första bästa skogsbacke är ännu olöst. I Sverige fungerar — uppsamlingsverksamheten tillfredsställande. Där har man gått in för ett skrotpris på 250 svenska kronor per enhet. Bör bilköparen i Finland vid inköp eventuellt påföras en speciell miljöpålaga, som när bilen är slutkörd kanaliseras till recirkulation? Skulle en sådan miljöavgift också kunna bidra till att tömma lantbrukarnas bakgårdar och skjul på gamla traktorer, skördetröskor och torkmaskiner?
Det finns redan kommuner som har tagit upp problemställningarna till diskussion. Men från planering är steget som känt rätt långt till ett förverkligande. L 9