Privatisera Posten?

av Roger Wessman&Petra Östman Forum 1993-06, sida 16-17, 29.04.1993

Taggar: Teman: privatisering

PRIVATISERING,

Privatisera Posten?

Roger Wessman & Petra Östma ad är det som gör transporten V: ett papper med skriven tex så speciellt att det är en offentlig uppgift att sköta om det? frågade den brittiske ekonomen Ian Senior i en bok” för tio år sedan. Sedan dess har frågans aktualitet bara ökat. De traditionella postmonopolen har naggats i kanterna runt om i världen, bl.a. genom expansionen av privata kurirfirmor. I Finland har posten ombildats till ett affärsverk som skall fungera mer som ett vanligt företag och mindre som ett offentligt ämbetsverk. Liknande förändringar har genomförts i många andra länder.

Försvararna av postens särställning har framfört huvudsakligen två svar på Seniors” fråga. Det ena är att posten är ett naturligt monopol d.v.s. att ett enda företag kan producera posttjänster billigare än flera konkurrerande företag. Det andra är behovet av att upprätthålla servicen i glesbygderna, där postutdelningen inte enligt fö Varfär inte postservice i butiker?

OCH NAGOT MER 1 retagsekonomiska principer skulle vara lönsam.

Myter om monopol

Mycket av postens verksamhet är dock inte något naturligt monopol, ja, de facto inget monopol alls i de flesta länder. Vad beträffar större paket och expressförsändelser konkurrerar allt från små lokala kurirfirmor till multinationella företag med postverken. Likaså upprätthåller privata företag t.ex. postboxar.

Det är inte heller klart varför postkontoren nödvändigtvis skall vara en del av postmonopolet, lika litet som en affär behöver vara ägd av de företag vars varor de säljer. I Nya Zeeland (som är en föregångare i privatisering av postverksamheten) har man därför gått in för att i stor utsträckning privatisera postkontoren.

Man kan också fråga sig i vilken ut OM. DET DÄR ÄR DAGENS POST SÅ TAR JAG DEN sträckning separata postkontor överhuvudtaget är nödvändiga. I glesbygden sköter ju ofta privata butiker postkontorens roll. Varför kunde man inte tänka sig utt t.ex. butiker och bankkontor i större utsträckning skulle gå in för att förmedla postservice?

Följande led i postverksamheten är att samla in, sortera och distribuera försändelserna till respektive destinationsorter. Inte heller här är tröskeln för konkurrens särskilt hög. Bankerna och partihandeln har redan sina egna. mer eller mindre riksomfattande distributionsnät.

Vad beträffar sortering finns vissa skalfördelar, d.v.s. att ha många små sorteringscentraler kan vara ineffektivt. Inget tyder dock på att skalfördelarna skulle vara så stora att all sortering borde koncentreras till en enhet.

Utdelningen: Kan man tänka om?

Om man granskar postens verksamhet så är det intuitivt sett den lokala postutdelningen där argumentet om naturigt monopol är starkast. Detta främst på grund av att det innebär en onödig dubblering att samma rutt trafikeras av flere brevbärare.

Den första invändningen mot dubbetingsargument är att vi redan idag har flera distributionssystem som dear ut försändelser från dörr till dörr. f.ex. morgontidningarnas samdistribuion. Utan någon dubblering i trafikerade rutter kunde man tänka sig att dessa existerande utdelningssystem expanderar sin verksamhet till att också bära ut brev och andra adresserade örsändelser. Kombinationen förefaller relativt naturlig, åtminstone mot bakgrunden av utvecklingen i Nya Zeeland där t.o.m. mjölkbuden börjat bära ut brev.

I Spanien kan vi hitta exempel också på konkurrerande utdelning som enkom uppkommit för utdelning av adresserade försändelser. Konkurrensen på det lokala planet med privata utdelare har föranlett den spanska posten att ta betydligt lägre taxor för postförsändelser inom ett distrikt (d.v.s. den nisch där konkurrens finns) än över distriktsgränserna. Detta tyder på att fördelarna med en monopoliserad utdelning inte skulle vara så stora.

Konkurrens kan rycka upp…

Förklaringen till att en till synes slösaktig dubblering ändå kan tänkas sänka kostnaderna är förstås att konkurrensen tvingar fram en högre effektivitet. Såtillvida den tekniska ineffekti+ Libe mic A ing The Letter, Londen: Institute of Ecenos 1983.

vitet som föranleds av dubbleringen är relativt liten kan denna mer än väl uppvägas av konkurrensens sporrande inverkan. Detta kan tänkas vara fallet I tätorter. där brevbäraren förflyttar sig relativt korta sträckor och största delen av arbetet därmed blir att hantera och sortera posten. På elesbygden, där största delen av arbetet består i att förflytta sig från hus till hus, är möjligheten till konkurrens mindre.

Därtill kan tilläggas att det att en verksamhet är ett naturligt monopol är inget skäl att förbjuda konkurrens. Om ett enda företag kan producera samma tjänster billigare än flera konkurrerande så borde monopolet inte ha några problem att hålla konkurrenterna borta. Att tillåta potentiella konkurrenter att inträda blir därmed en automatisk kontroll för risken att monopolet skall börja bli alltför ineffektivt.

Enkelt att starta

En orsak till att postutdelning jämfört med andra föregivna naturliga monopol (som t.ex. telekommunikation eller eldistribution) är mer lämpat för konkurrens är att inträdesbarriärerna är låga. Att starta upp postutdelning är relativt lätt. Det behövs inga stora investeringar eller specialutbildad personal.

Det bästa exemplet på detta gavs under poststrejken i Storbritannien 1971. Två dagar före strejkens början beslöt brittiska regeringen att upphäva monopolet för den tid strejken varade. Inom några dagar hade 562 privata företag skaffat sig tillstånd att bedriva postverksamhet. Detta fastän de visste att tillståndet bara var temporärt och att de skulle vara tvungna att lägga ner sin verksamhet så fort strejken slutat.

Dessa relativt låga inträdesbarriärer betyder att även om ett företag skull sakna konkurrenter så innebär den potentiellu konkurrensen en betydande begränsning av dess möjligheter att missbruka sin monopolställning. Om monopolet sänker sin servicenivå eller höjer priserna så kan ett nytt företag träda in och kapa åt sig marknaden. Det ursprungliga monopolet kan då endera svara med att skärpa sig och ta tillbaka marknaden (varvid konkurrenten får nöja sig med de vinster den gjort under tiden tills monopolisten fått sin service förbättrad) eller dra sig ur och överlåta marknaden till konkurrenten. Om karaktären av naturligt monopol är stort (d.v.s. kostnaderna för dubblering stora) är det osannolikt att två företag samtidigt skulle finnas på marknaden. Ändå har det företag som vid en viss tidpunkt har monopolställning, ett ständigt tryck på sig att bibehålla servicenivån så att nya konkurrenter inte träder in.

Ovanstående resonemang torde göra det klart att der är möjligt att utsätta posten för ett konkurrenstryck. Frågan är dock om det är önskvärt. Finns det inte en risk att de privata konkurrenterna tar över den lönsamma delen av verksamheten och posten blir kvar med sina olönsamma uppgifter såsom att tillgodose postservicen i glesbygderna? Möjligheten att subventionera glesbygdsservicen med de monopolvinster posten kammar in i tätorterna försvinner.

Varför subventionera?

Den första frågan man kan ställa sig är varför postens glesbygdsservice skall subventioneras. Varför skall inte skillnader i kostnaderna avspeglas i skillnader i prisen? Det finns många andra skillnader i kostnader mellan glesbygden och tätorterna som avspeglas i priserna. Somliga av dem till glesbygdsbefolkningens fördel (såsom t.ex. boendekostnaderna). Varfö skall just postservicen vara ett undantag?

Givet att vi beslutit oss att subventionera glesbygdsservicen är det inte klart att upprätthållandet av ett postmonopol är det bästa sättet. För det första är det effektivare att samla in pengarna till subventionen direkt via beskattning än genom att låta posten göra monopolvinster. I det senare fallet gör vi en onödig välfärdsförsämring för tätortsbefolkningen som i tilllägg till att de betalar en subvention till glesbygden (vilket de ju också gör i beskattningsfallet) får stå ut med en monopoliserad (och därmed onödigt ineffektiv) postservice. En annan orsak till att en direkt subventionering via skattemedel är bättre är att beslutet om subventionering då fattas öppet. Detta gör det lättare att övervaka att man verkligen får valuta för pengarna. Det är möjligt att t.ex. direkt komma överens om att posten får en viss summa ur statskassan i utbyte mot att upprätthålla den och den servicen i den regionen. Detta möjliggör också att man låter posten konkurrera med privata företag om vem som skall sköta servicen i olika områden. Den som är beredd att erbjuda den bästa servicen till den lägsta subventionen får kontraktet. Om den som fått kontraktet inte uppfyller sina löften kan man alltid byta till en konkurrent.

Hur postdistributionen skulle utveckla sig under fri konkurrens är svårt att förutspå. Kanske bankerna eller morgontidningarna skulle använda sina existerande distributionsnät, eller kanske helt nya postföretag skulle byggas upp. Många problem som inte behandlats här återstår. Men konkurrens inom postsektorn är en tanke värd att begrunda för alla som inte anser att det nuvarande systemet är absolut idealiskt.

En skugga över Sue en islamiska fundamentalismen har börjar skaka de västvänliga egyptiska regimen under president Mubarak, och en väpnad fundamentalistisk fraktion har inlett en terrorkampanj mot regimen. Avsikten är att underminera regimen genom att slå till mot mål som är viktiga för Egyptens ekonomi. Sålunda har turismen varit ett terrormål. och flera västerländska turister har under senare tid mördats av terroristerna. Nu har fundamentalisterna även hotat utländska affärsmän i Egypten. Allt detta börjar kasta en skugga över Suezkanalen som är en av

Egyptens viktigaste inkomstkällor. Kanalen är en trafikartär av stor strategisk betvdelse. Praktiskt taget all sjöburen trafik mellan Europa och Mellanöstern/Asien passerar genom kanalen.

Kanalkrig 1956

President Nassers beslut år 1956 att förstatliga kanalen framkallade en internationell kris av första rangen, och ett krig i Mellanöstern. En ny kris kan lätt segla upp ifall Mubaraks regim störtas och fundamentalisterna tar kontrollen över Egypten och därmed även över Suezkanalen.

Kanalen är dock inte oundgänglig för världshandeln. Den var avstängd i åtta år, från sexdagarskriget år 1967 till 1975: under denna tid passerade den sjöburna handeln mellan Europa och Asien runt Godahoppsudden. Denna trafikomläggning kan åter bli aktuell.

Ur finländsk synvinkel är den intressantaste aspekten i denna eventualitet den uppmärksamhet som då riktas till Nordostpassagens och rentav Nordpolsruttens utvecklande som alternativa trafikleder till Asien. Janne Salone 17