Produktiviteten, dumbom!

av Christer K. Lindholm Forum 2013-11, sida 30, 28.11.2013

Taggar: Teman: produktivitet

Christer K. Lindholm är forskare i nationalekonomi vid Åbo Akademi

Produktiviteten, dumbom!

Den verkligt stora utmaningen för KONJUNKTUR Finlands ekonomi är inte att öka utbudet av arbetskraft, utan at öka arbetskraftens produktivitet.

Utbudet av arbetskraft är, enligt den officiella sanning som nästan dagligen tutas ut av massmedia, helt avgörande för vårt lands framtida välstånd. För att kompensera för det bortfall som uppstår då de stora årskullarna går i pension måste vi arbeta både mera och längre, och helst borde vi också öka den arbetsrelaterade invandringen rejält.

Detär i och för sig både önskvärt och nödvändigt att ökautbudet av arbetskraft. Problemet är bara att den ensidiga fokuseringen på arbetsutbudet vänder bort uppmärksamheten från den verkligt stora utmaningen för den finländska ekonomin: att få de senaste årens dystra produktivitetsutveckling att vända uppåt igen. Rent konkret handlar den här utmaningen om att skapa nya, högproduktiva jobb som ersätter dem som just nu försvinner i skrämmande snabb takt inom våra mest produktiva exportindustrier. Om vi misslyckas med att bemöta den utmaningen ligger vi risigt till oavsett hur mycket vi än lyckas öka arbetsutbudet. Utan en ökning av arbetskraftens produktivitet är det nämligen omöjligt att öka vårt ekonomiska välstånd.

Den ekonomiska tillväxtpotentialen i ett land bestärns av förändringen i arbetsutbudet och förändringen iarbetskraftens produktivitet. För att uppnå maximal tillväxt - något som Finland desperat behöver just nu räcker det alltså inte med att enbart fokusera på arbetsutbudet. Historiskt sett har produktivitetsutvecklingen faktiskt haft en betydligt större effekt på den finländska ekonomins tillväxt än förändringen i arbetsutbudet. År 2007, det sista goda året innan 2008 års fmanskris, var Finlands reala BNP 54 procent högre än vid slutet av åt tiotalets högkonjunktur 1989. Detta trots att vi 2007 sammanlagt arbetade 200 miljoner timmar mindre än 1989, vilket med en genomsnittlig årsarbetstid på 1600 timmar motsvarar 125000 årsverken!

Men produktivitetens betydelse för vårt framtida välstånd är betydligt större än så. I en Öppen marknadsekonomi som Finland finns det nämligen ett starkt

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NET1201 samband mellan produktivitets- ochlöneutvecklingen, På sikt är endast sådana löneförhöjningar hållbara som baserar sig på en motsvarande ökning av arbetskraftens produktivitet. Om produktiviteten fortsätter att stampa på stället kommer det med andra ord inte heller att finnas utrymme för några löneförhöjningar — annat än till priset av försämrad konkurrenskraft och stigande arbetslöshet. Det här betyder i klartext en änmu större börda för dem som skall bära kostnaderna för de stora årskullarnas pensioner,

Därför borde produktivitetsutvecklingen under de senaste fem åren få larmklockorna att ringa. Efter djupdykningen 2008-2009 följde en vissåterhämtning 2010-2011, men under fjolåret vände produktivitetsutvecklingen nedåt igen, Jämfört med 2007 var arbetskraftens genomsnittliga produktivitet ungefär fyra och en halv procent lägre ifjol, och den accelererande strukturomvandlingen inom våra mest högproduktiva exportindustrier ger föga hopp om en snar vändning till det bättre.

Vamingssirenerna borde ljuda, men bortsett från spridda krav på en ”gammaldags” industripolitik med statsstöd till krisdrabbade företag och branscher ligger den ekonomiska politikens fokus envist kvar på arbetsutbudet. Vilket i och för sig kan bero på att den ekonomiska politikens möjligheter att påverka produktivitetsutvecklingen är rätt begränsade.

Begränsningarna till trots finns det ändå något den ekonomiska politiken kan uträtta. Samtidigt som den pågående strukturomvandlingen har sopat bort tiotusentals högproduktiva arbetsplatser har den nämligen frigjort en enorm kreativ potential som, med hjälp av lämpliga incitarnent, kan kanaliseras till nya, framgångsrika tillväxtföretag. Många tidigare Nokiaanställda har redan etablerat sig som företagare, men ännu är potentialen långt ifrån uttömd. Med hjälp av riktade skattelättnader och förbättrad tillgång till finansiering kan ännu många innovativa nya företag se dagens ljus. Att det med största sannolikhet kommmer att handla om små eller medelstora företag har ingen som helst betydelse; det är nämligen inte storleken som avgör, utan produktiviteten! m