Profilerad plåt — produkt på väg

Taggar: Teman: stålprodukter

Profilerad plå produkt på vä

Marknadens behov av stålprodukter inriktas alltmer på tunnplåt. Till en del beror detta på ökad användning inom traditionella användningsområden, men dessutom har helt nya användningsområden främst inom byggnadsindustrin kommit till. Samtidigt skärps kraven på större prefabriceringsgrad. Byggnadsbranschen vill ha lätt underhållsfria konstruktions- och beklädnadsmaterial som är monteringsfärdiga vid leveransen. Detsamma gäller också inom andra industrigrenar, t.ex. verkstadsindustrin där man i allt större utsträckning vill ha material med färdig produktfinish.

Lackerad plåt, såväl stål som aluminium har på de senaste tio åren blivit ett succématerial inom byggnadsindustrin, i synnerhet utomlands. Som exempel kan nämnas att i USA såldes år 1962 40 miljoner kvadratmeter lackerad stålplåt och 70 milj. m?2 aluminiumplåt, år 1966 hade siffrorna stigit till 150 respektive 160 miljoner kvadratmeter.

Finland u-land

Finland kan dock i detta avseende närmast räknas som ett u-land. De finländska byggherrarna och entreprenörerna är ännu inte helt inne på ståltänkandet. Inom industrisektorn har man kommit en bit på väg, men bostadsbyggandet går än så länge i sina invanda spår. Det är rätt sällan man ens gör upp ett stålalternativ för aktuella byggnadsprojekt.

Ett av problemen, eller svårigheterna, är att den finländska stålindustrins produktion av stålprofiler är rätt begränsad, och produktionen av tunnplåt än så länge obefintlig. Här kommer Rautaruukki Oy:s tunnplåtverk att fylla en stor lucka i Finlands produktsortiment.

Ett annat problem är en hotande överproduktion i de nordiska länderna, och läget blir inte bättre av att Rautaruukki kommer med i leken. Man väntar sig visserligen en snabbt expanderande marknad, men för närvarande bevakar alla noga varandra. Försöker någon sänka prisen för att få en större del av den begränsade marknaden och på så sätt kunna utnyttja hela sin kapacitet följer de andra snabbt efter, och resultatet blir försämrad lönsamhet för hela branschen, Fackmännen frågar sig redan om inte stålverken hoppat ur handelsstålets aska i plaststålplåtens eld.

Sex tillverkare

För närvarande är det sex bolag som tillverkar ytbehandlad byggnadsplåt i Norden, och därtill kommer en del agenturfirmor som säljer plåt.

Stora Kopparberg, Domnarvets Jernverk utökar sin produktion av varmgalvaniserad plåt så att kapaciteten blir 250 000 ton per år. Kapaciteten för plastbelagd plåt är 50 000 ton per år, men denna utnyttjades inte på långa nejder under år 1968. Företaget har sedan 1963 investerat c. 70 milj. mk i anläggningar för varmgalvanisering, plastbeläggning och profilering av tunnplåt. Domnarvet satsar på ett omfattande sortiment av plåtar med olika bredd och tjocklek och en stor färgskala, över 30 kulörer plastbehandlad plåt.

Hur snabbt produktionsvolymen kan ökas beror av försäljningen, men man räknar med att kunna köra för full kapacitet om 4—5 år.

Norrbottens Järnverk invigde på hösten 1967 en anläggning för 21 milj. mk som kan producera 50 000 ton plastlackerad plåt per år, NJA kör inte heller för full kapacitet, och räknar med att prispressen på marknaden kan bli rätt hård. NJA säljer

En typisk modern plastbehandlad byggnadsplåt är uppbyggd av étt större antal komponenter. Råmaterialet är 0,6—1,25 mm tjock galvaniserad plåt. Zinklagrets tjocklek rör sig kring 200 g/m? på vardera sidan. Därefter grundskyddas och fosfateras plåten, varefter den påförs en c. 120 mikromer tjock beläggning på epoxibas som härdas i ugn. Det översta, ensidiga skyddslagret är ett ce. 30 mikroner tjockt silokon-polyester lacklager som likaså härdas i ugn.

inte enbart plåt, utan bjuder också kunderna stålstommar och plastbehandlade plåtprofiler i systempaket.

Amerikanska Robertson Co har i Norge en fabrik för 50 000 ton per år. Plåten säljs av olika dotterföretag, bl.a. Finnrobertson Ab i Finland och Robertson Nordisk Ab i Sverige. Företaget torde sammanlagt sälja c. 36 000 ton i Norden. Dir. Ove Lengroth, som är VD för såväl Robertson Nordisk som Finnrobertson konstaterar att marknaden prismässigt är rätt förstörd och att den framtida lönsamheten är tveksam. Han väntar sig dock en snabbt ökad efterfrågan i Skandinavien.

Se sid. 26

Forum 3/69 9