Protein ur cellulosa

Protein ur cellulosa

Sulfitavlutarna som uppstår vid cellulosatillverkningen har länge använts som bränsle och för framställning av sulfitsprit, men kan också utnyttjas för tillverkning av proteinri biomassa.

Torula-jästmetoden för sådan proteintillverkning utvecklades redan under kriget, och Torula-protein används i djurfoder och bl a i USA också som mänskoföda. En annan proteinmetod har utvecklats i vårt land. Den baserar sig på en process med mikrosvampen Paecilomyces varioti. PEKILOprotein tillverkas redan för foderändamål, men tills vidar får vi nöja oss med att äta ”indirekta” PEKILO-biffar — vi korna så att säga.

Ny PEKILO9-metoden är resultatet av ett digert utvecklingsarbete som inleddes 1963 av Centrallaboratorium Ab. Docent Kaj Forss har lett undersökningarna. Projektet har finansierats med medel beviljade av laboratoriet, handels- och industriministeriet samt den sk SITU-gruppen bestående av åtta företag med intresse för saken.

— Vi utgick från ca 300 olika mikrosvampar, och förkastade efterhand de mindre lämpliga arterna så att slutligen ca 6 arter återstod, berättar docent Forss. -—— Målet var en slutprodukt med bla goda fillreringsoch torkningsegenskaper. Paecilomyces varioti ger en starkt förgrenad filtrerbar biomassa, som man sedan avvattnar mekaniskt. PEKILO-processen har en mycket positiv effekt för massafabrikernas miljöpåverkan genom att processen förbrukar avlutens biologiskt aktiva komponenter, och genom att processens tvättvattenbehov är mycket litet. Den fermenterade avluten och tvättvattnet kan därför i sin helhet förenas, indunstas och förbrännas, eller upparbetas till lignosulfonatprodukter. PEKILOprocessen har sålunda inget utsläpp av avfallsvatten.

PEKILO-produktion sedan 1975

PEKILO-massa har tillverkats industriellt vid Yhtyneet Paperitehtaat Oy:s fabrik i Jämsänkoski sedan 1975.

— Kapaciteten är 10000 ton per år, men genom cellulosabranschens låga driftsnivå kommer vi i år upp till ca 4 000 ton och nästa år kanske 5 000 ton, berättar DI Paavo Yrjölä. — Ur tio cellulosatons avlut utvinner vi genom processen ca ett ton PEKILO-massa. Den färdiga produkten ä 1 kornig och levereras som bulkvara till foderfabrikerna att ingå i varierande mängder i höns-, svin- och nötfoder. Genom den torra konsistensen är produkten lätt att lagra, och undersökningarna som föregick produktionen visade, att PEKILO bibehåller sina näringsfysiologiska egenskaper i åratal i vanlig rumstemperatur. Proteinhalten har i optimala fall varit nära 60 procent, men i allmänhet ligger den mellan 52— 55 procent.

Genom den anspråkslösa volymen har man inte planer på export av färdigt PEKILO-protein, men däremot bör utsikterna att sälja licens vara goda. Oy Tampella Ab har inlöst patentet och rätten att sälja PEKILO-licenser.

— Vi har förhandlingar på gång med bla Brasilien och många socialistiska länder, berätlar DI Matti Ingman på Tampella. — Det går långsamt genom att produkten måste testas genom djurförsök i varje enskilt land förrän den godkänns för produktion. I Tjeckoslovakien är man redan på slutrakan — myndigheterna har gett klarsignal. På 80-talet tror vi att PEKILO-processen tar fart på allvar i andra länder,

Mat för mänskor?

Agr o forst dr Juha Koivurinta vid Helsingfors Universitets anläggningar i Wiik har undersökt möjligheterna att använda PEKILO-protein i livsmedel för mänskor.

— Främst koncentrerade vi oss på ämnets teknologiska lämplighet för livsmedelsindustrin, med andra ord hur det reagerar med andra ingredienser, konsistensegenskaper, gelébildningsförmåga etc.

PEKILO-kornen finmaldes och användes bla som tillsats i bröd och korv. I allmänhet opererade man med en PEKILO-tillsats på ca 20 procent.

— Erfarenheterna av försöken var i stort sett uppmuntrande, konstaterar dr Koivurinta. -—— I korv kunde vi notera vissa konsistenssvårigheter — massan blev ”kortare”. I korv användes PEKILO som ersättare för kött, och i brödet som mjöl. PEKILO har en egen aningen kärv smak, och den slår igenom i traditionellt milt smakande produkter som tex lördagskorv och ljust bröd, men många av provsmakarna tyckte om PEKILO-smaken. Det är individuellt naturligtvis, men visar bara att smakdetaljen måste beaktas, om det blir fråga om att använda PEKILO i reguljär livsmedelsproduktion. Man har ju också möjligheter att ”täcka över” den med olika kryddning osv.

Dr Koivurinta finner inga oöverstigliga teknologiska hinder för användandet av PEKILO i mänskoföda.

-— Idag skulle knappast det psykologiska motståndet heller utgöra något problem. Allt flera fördomar på det här området börjar raseras, jäst och alger bla har ju utnyttjats som föda, och folk börjar inse att mikroorganismer inte bara alstrar sjukdomar utan också kan tas i mänskans tjänst.

Til! vänster Torula-jäst, genomsnittlig proteinhalt ca 50”/s, till höger PEKILO, genomsnittlig proteinhalt ca 53"/v Uppgifterna är från respektiv företag.

FORUM 20/78

Pengar knepigaste frågan

PEKILO-processen möjliggör proteinframställning inte bara ur sulfitavlut utan också prehydrolysat och hydrolysat ur skogs- och lantbruksavfall, ur melass, vassla, drank och annat avfall från livsmedelsproduktionen. I användning ersätter PEKILO-proteinet närmast sojamjöl, fiskmjöl och torrmjölk. Inom foderbranschen skulle en ökad PEKILOproduktion betyda högre självförsörjningsgrad, men prismässigt är produkten något underlägsen tex sojan. Kvalitetsmässigt har det fördelen att förutom proteinet innehåller kännbara mängder av de viktigaste B-vitaminerna. Tillämpningar för ”mänskliga” livsmedel skulle innebära ett välkommet tillskott till den globala proteinproduktionen.

Största problemet är pengar. D ingående och långvariga experiment som utgör tröskeln för en ny produkts entré på livsmedelsmarknaden är oerhört kostsamma. De finländska resurserna finansiellt sett är begränsade. Därför hoppas man på en inkörsport via USA och Food And Drug Administration därstädes — den ekonomiska bärkraften är i helt annan klass…

Bolagen bakom PEKILO räknar med att detta protein förr eller senare skall godkännas som livsmedelsingrediens — liksom Torula-proteinet i tiden.

Torula redan veteran

Metoden att framställa Torula-jäst (ett encelligt protein) med hjälp av jästarten Candida utilis var känd redan före andra världskriget, men togs i industriellt bruk för foderpro Bröd av drank

Drank uppstår som biprodukt vid brännvinstillverkning då stärkelsen genom jäsning och destillation avlägsnas från säden. Genom att dranken innehåller rikligt med protein, mineralämnen och fiber har den utnyttjats bl a som djurfoder. Nu har det första brödet bakat på drank kommit ut p marknaden.

yr” Det är Helsingin Mylly Oy som fördomsfritt vågat satsa på denna produkt. Rågrån Krosskakor (Rukihiset Rouhekorppu) har utvecklats i samarbete mellan Helsingfors Universitet, Oy Alko Ab och Helsingin Mylly. Detta mörka, mycket hårda specialknäckebröd innehåller 25 procent mera protein, ca 100 procent mera mineraler och ca 170 procent mera kostfiber än helkornsrågknäckebröd. Kalorivärdet är lägre än i andra knäckebröd genom den låga stärkelsehalten. B-vitaminhalten är hög.

Den nya produkten är gjord på drank samt grovkrossad råg, vetekli, vatten och salt — inga tillsatsämnen har använts. Den grovkrossade rågen ger stark rågsmak och högt näringsvärde. Vetekliet innehåller kostfiber och mineralämnen. Den nya komponenten är alltså drank, vete utan stärkelse. Mängden skaldelar i ingredienserna är påfallande — i vanligt knäckebröd av råg utgör skaldelarna 17 procent, i rågrån ca 40 procent. Dranken har stark smak av säd — en god smak, i motsats till inrotade fördomar om ämnet…

FORUM 20/78

Genom sina mekaniska egenskaper är det nya brödet speciellt hälsosamt: det är hårt, nästan segt, och måste tuggas omständligt, och fiberkonsistensen har en positiv inverkan på magens funktioner. Genom det låga kalorivärdet är produkten utmärkt för bantare och idrottsmän.

Drankens utnyttjande till mänskoföda har på sikt och i större skala e tein under 40-talet. Åtminstone i USA används Torula-jästen idag i livsmedel som tex ”påssoppor”, smörgåspasta m fl. Näringsmässigt är PEKILO och Torula ganska likvärdiga, den sistnämnda metoden ger en något lägre proteinprocent vid tillverkningen.

Torula-jäst för djurfoder har producerats vid Metsäliiton Teollisuus Oy:s sulfitcellulosafabrik i Äänekoski sedan 1974.

— Vi har kapacitet för upp till 10 000 ton per år, säger direktör Juhani Nyman. — Årets produktion torde bli ca 5 000 ton, men nästa år räknar vi med en ökning på kanske 20—-25 procent.

Också Torula-jästen levereras till foderfabrikerna i kornig konsistens.

kännbar nationalekonomisk betydelse. Också i andra länder — bla USA — undersöker man möjligheterna att använda drank i livsmedelsproduktionen, men veterligen har tillverkningen inte kommit igång någon annanstans än i Finland tills vidare. Man har i vårt land undersökt möjligheterna att använda drank också i andra livsmedel än bröd. O 19