Rationalisering med människan i centrum
av Ingrid Eriksson Forum 1971-01, sida 12, 20.01.1971
Rationalisering med människan i centrum
Av Ingrid Eriksson, Arbetsmarknadsverket, Stockholm
Hög omsättning av personal är ett besvärande problem för många företag. Särskilt bekymmersamt blir det i en högkonjunktur, då den stora efterfrågan på arbetskraft gör att uppkomna vakanser kan ta tid att fylla. Att ständigt tvingas lära upp ny personal, som lämnar efter några veckor eller några månader ställer sig dyrbart. Det blir under sådana förhållanden rätt naturligt, att arbetsgivarna är öppna för åtgärder som kan motverka den snabba omsättningen. Arbetsförmedlare har erfarenhet av detta. De vet hur mycket lättare det är att diskutera deltid och äldre arbetssökande när sysselsättningen är hög. Men går konjunkturerna ned aldrig så litet, kommer svårigheterna tillbaka. Då sjunker personalomsättningen igen för en tid, och de tidigare problemen med arbetstagarnas vandring mellan arbetsplatserna förlorar i aktualitet. En sådan kortsiktig planering är tyvärr ganska vanlig.
Att arbetstagarna i så stor utsträckning flyttar från företag till företag så fort möjlighet ges tyder dock på att något är fel. I allmänhet har man väl sökt förklaringen i brister i arbetsmiljön eller lönesättningen. Men man vet samtidigt att det inte alltid är bättre inkomster som föranleder arbetsbytet. Inte heller löser bättre arbetslokaler, mer ledighet, vidgad information problemet med den höga personalomsättningen. Brister i något av dessa avseenden kan vara orsak till vantrivsel på jobbet, men de utgör inte det centrala problemet enligt den amerikanske arbetslivsforskaren Robert N. Ford, som i en rad undersökningar sökt komma åt orsaken till att så många så ofta byter arbetsplats.
Han anser sig ha funnit att arbetets art är avgörande och att vi i framtiden riskerar en ännu högre personalomsättning om “inte arbetsuppgifterna ändras och görs mer meningsfyllda än de för närvarande är för en stor del av de anställda. De har en tendens att bli allt mer innehållslösa, rutinbetonade oc “. kräva allt mindre yrkesskicklighet. Arbetet delas upp i mo ment som kommer den enskilde att förlora kontakten med den färdiga produkten. Och varför görs detta? Jo, naturligtvis av ekonomiska skäl. Inlärningstiden kan förkortas, billigare arbetskraft utnyttjas osv. Ford understryker att man vid varje förändring i produktionen måste ta hänsyn inte bara till lönsamheten på kort sikt utan också till arbetstagaren och hans upplevelse av den, vilket har avgörande betydelse för lönsamheten på lång sikt.
Ford vill vidga kundbegreppet så att den anställde, oavsett sin plats i företaget har en kund som det gäller för honom eller henne att betjäna på bästa sätt. En »kund» är enligt Ford lika ofta en annan anställd som en utanförstående avnämare av den färdiga produkten.
Ford medverkade i ett experiment med stansoperatörer i Minneapolis. Personalomsättningen är mycket hög inom denna yrkesgrupp, och man måste få en förbättring till stånd. Fjorton stansoperatörer, som sysslade med utbetalningar, togs ut. Man utgick från det faktum att de hade olika erfarenhet, intelligens och ansvarskänsla och beslöt att ge dem uppgifter efter deras personliga förutsättningar.
Innan försöket sattes i gång, stansade varje flicka ungefär 1/14 av det inkomna materialet. Detta fördelades av en arbetsledare för gruppen, och varje operatör utförde de uppgifter som hon fick sig tilldelade. Frågan blev nu om man i experimentet skulle kunna öka hennes känsla för ansvar och för arbetets mening genom att låta henne själv svara för tex en hel lönelista. Man ville ge henne en starkare känsla av helhetsansvar i kontakten mellan henne och »kunden». Om hon fick sköta hela listan och den blev rätt, hade hon gjort hela arbetet rätt och inte bara 1/14. Hon kände sig också ha ansvar inför sina »kunder» (personerna på lönelistan) att göra jobbet riktigt och i rätt tid.
Arbetsuppgifterna gjordes efter hand mer självständiga och kvalificerade. Det visade sig att de som deltagit i experimentet nådde avsevärt säkrare resultat än en kontrollgrupp. Dessutom kunde 10 operatörer i försöksgruppen klara det arbete som tidigare krävt 14. Operatörerna fick också tillfälle till avancemang. Personalomsättningen inom gruppen minskade och frånvaron sjönk.
Ford menar sig med detta och ett stort antal liknande försök ha visat att man endast genom att ge arbetstagarna möjlighet att ansvara för och utföra ett meningsfyllt arbete kan få dem engagerade och positiva. Men man måste hela tiden vara medveten om att individen utvecklas och måste erhålla nya och mer kvalificerade uppgifter upp till sin förmåga. Annars inträder ånyo risk för arbetsplatsbyten och också relativt hög frånvaro.
Detta resonemang är i hög grad aktuellt när det gäller den kvinnliga arbetskraften, som ofta anklagas för mindre stabilitet och högre frånvaro än den manliga. Kvinnorna hamnar på rutinbetonade, ointressanta arbetsuppgifter som oftast inte svarar mot deras förväntningar och kapacitet. Det måste vara viktigt att kvinnorna i ökad utsträckning bereds möjlighet til utbildning, intern och extern, och får mer ansvarsfulla och meningsfyllda uppgifter. Då skulle säkert många av dem som i dag betraktas som »hoppjerkor», få en fastare förankring på arbetsmarknaden och stanna kvar inom ett och samma företag.
Brandinspektör varnar: Gamla oljecisterner fara för grundvattnet
Från sid, 1 — Jag anser inte att korrosionsrisken är så stor vad beträffar de äldre cisternerna. Vår jordmån fräter inte mycket.
— Och vad beträffar de cisterner som hädanefter installeras så kräver vi idag att behållarna får sänkas ner i jorden enbart av firmor som är specialister på området. De måste ha intyg av oss på att de behärskar branschen. Och den firma som sköter om installationen är också i framtiden ansvarig för att behållaren faktiskt är hållbar. Skulle någonting hända så ä 1 installationsfirman ansvarig för sitt arbete för all framtid. Hittills har ansvaret legat hos gårdsägaren.
FORUMS slutsats: Vi har alltså äntligen fått ordning på de bestämmelser vi borde ha haft ända från den dag den första cisternen sänktes i jorden, Det är gott och väl att vi har en klar bestämmelse om ansvaret för hur och var behållarna ligger. Men kvar finns fortfarande utom all kontroll de tusentals äldre behållare som brandinspektör Willing påtalade. Det är d e som utgör faran för vårt grundvatten.
Forum 1/71