Råvarutillgången säkras i framtiden genom bilaterala avtal

Taggar: Personer: Gunnar Ribrant Teman: råvaror

LM-McCan stem är förmånliga.

Företag är olika. Ett tillverkar lantbruksmaskiner, ett annat säljer kläder. Ett företag fakturerar för 30 miljoner om året, ett annat kanske för en miljon. Ändå är redovisningen inom företagen - till exempel bokföring och reskontra - i princip lika.

Våra ADB-standardsystem passar ert företag.

Våra standardsystem är säkra och pålitliga. Över tusen företag använder dem redan. De erbjuder allt som krävs för en effektiv redovisning. De standardsystem vi för tillfället kan erbjuda er omfattar bl.a. ADB-bokföring, -reskontra och löneberäkning samt talrika branschlösningar.

Vi beaktar era speciella önskemål.

Våra standardsystem är sammansatta av moduler. Genom att kombinera modulerna på olika sätt kan vi ge varje företag en individuell lösning. Ni avgör själv vilka uppgifter ni behöver, hur ofta ni behöver dem samti vilken form och på vilket språk rapporterna skrivs.

Våra standardsystem är fördelaktiga.

. Kostnaderna fördelas på flera företag. Dessutom kan ni själv påverka era ADB-kostnader genom möjligheten att välja olika rapporter och rapporteringsperioder.

. Närmare upplysningar ges på våra kontor eller direkt från Datacentralen, adress Mikaelsgatan 9, 00100 Helsingfors 10, tel. 16201/ADB-marknadsföringen.

Helsingfors Aktieban servicebanken DATACENTRALE löneavtale enorma omfattning som behövs för nya projekt. Allra minst med att kunna ta dem från den ”löpande” industrin, säger Landtman. Stora projekt borde automatiskt medföra en väl planlagd skolningsplikt.

Felet är att vi inte har någon samverkan. När Pekema var som värst drog de en tredjedel av Finlands alla rörarbetare — utan att någon människa på förhand sagt att där skulle behövas så många. Direktör Landtman anser att pappersindustrin kunde stå som förebild när det gäller planeringen av nya projekt. Där ser man först vilka förutsättningarna är på råvarusidan innan man ger grönt ljus. — Men när det gäller arbetsmarknaden, anser man det nästan brottsligt att hålla på med beräkningar av arbetskraftstillgången.

Den ”grå” arbetskraften är en nagel i ögat på många seriösa arbetsgivare. Arbetare tar anställning hos de sk ”reppufirmat”, skumraskföretag uta > Forum 15/7 socialt ansvar, som bl a bedriver en helt omoralisk verksamhet när det gäller dagspenningar. Inte bara skrivbordsföretag fö, också väletablerade firmor lär hålla på med trafiken. Dagspenning betalas enligt reglerna åt arbetare från annan ort, men just här fuskas det friskt, Dagspenningen är som känt skattefri. Vi har arbetskraftsbrist samtidigt som vi har arbetslöshet. En orsak är, enligt Christian Landtman, det nuvarande systemet med arbetslöshetsunderstöd, också de skattefria. En arbetare kan räkna ut, att om han arbetar 8—9 månader i året och sedan sticker i väg hem och anmäler sig i arbetslöshetsregistret och får understöd 3—4 månader, så blir hans årsinkomst större, utslagen över hela året, än om han skulle arbeta hela tiden. Tampellas chef, viceh Nils G Grotenfelt, medger också att läget är svårt. Hans. slutsats är, att situationen borde dämpas ned och att det är dags att rätta munnen efter matsäcken.

Tampella har hållit sig till avtalen, säger han, och ser frågan om att kunna behålla arbetskraften i stor utsträckning som en trivselfråga, trivsel både på arbetsplatsen och hemma.

— Det går inte att hindra arbetskraften från att röra sig fritt t ex inom Norden, med den tradition vi har. När det gäller ren export av arbetskraft, borde vi kanske mera inrikta oss på att sälja kunskap och planering.

Viceh -Grotenfelt har också konstaterat att sommaren blivit en allt mera kritisk period — eventuellt beroende just på ”frivillig” arbetslöshet under den vackra och varma årstiden. Det här gäller speciellt —träförädlingssidan, där vikarier inte finns tillräckligt.

Svårigheter att hålla leveranstiderna har Tampella haft liksom alla andra, men här har problemet snarast varit att det uppstått toppar i orderstocken som varit svåra att utjämna. O 33

Nordisk Byggdag XII ”Framtiden byggs nu” var mottot för Nordisk Byggdag XII i Bergen. Det var präglat som något av ett memento för de inemot 1 100 representanterna för dagens samhällsplanerande, byggande, teknik och inte minst politiker. Har vi efter efterkrigsårens intensiva byggande kommit fram till ett vägskäl? Måste vi stanna upp ett tag, se tillbaka och fråga oss: — Var det detta v egentligen ville?

Och vad är det som stämmer till eftertanke? Kravet på ett internationellt, regionalt och lokalt ekologiskt nytänkande med’ konsekvenser för markens utnyttjande, byggformer, energikonsumtion etc har passerat alarmstadiet och är på väg att bli arbetsprogram. Urbaniseringsprocessen, massmedier och utbildningsexplosionen har skapat en allmän, orolig trängtan efter nya mål och nya livsformer. Mycket tyder på att de kommande 15 åren för med sig en så snabb teknologisk utveckling, att den får stora konsekvenser för den miljömässiga utformningen av samhället. Utvecklingen under åren framöver bestäms av de beslut som fattas idag och de människor som styr utvecklingen nu. Speciellt: Vilket sammanhang finns mellan dessa nya synpunkter och den pågående strukturförändringen i planerande och byggande?

Byggdagens tema behandlades i fem föredrag och fjorton sk diskussioner, som bestod av inledningsanförande och efterföljande diskussion. Härtill kom de traditionella rapporterna från varje enskilt nordiskt land. I anslutning till Nordisk Byggdag hölls även Nordiskt stadsplaneringsmöte 1974.

Ått inom ramen för en kort artikel referera ett så vidlyftigt program är naturligtvis omöjligt. Det får därför bli några plock bland de finländska inledningsanförande under kongressen.

Bygga för nya livsformer

Professor Heikki von Hertz.en lyckades redan under inledningsdagen allvarligt ruska om kongressen med sitt temperamentsfulla anförande ”Skall vi bygga för nya livsformer?” Hans huvudtes var att planeringen av våra städer och samhällen har spårat ur.

3 — Vi är på fel väg och har varit det redan i decennier, Vi måste beslutsamt ändra kurs och börja bygga samhällen, som är planerade för människan och som kan tillfredsställa hennes verkliga behov. Inte bara de fysiska utan också de andliga. Det är på tiden att vi börjar bygga för en ny livsform och ett nytt levnadssätt.

Var ligger felet? Enligt inledaren visar erfarenheterna världen över, att det nuvarande systemet, enligt vilket kommunen planerar samhället och den praktiska byggaren förstör det, inte fungerar och aldrig kommer att fungera. Lika entydiga bevis såg han på att stadens byråkratiska förvaltningsmaskineri inte lämpar sig som praktisk samhällsbyggare.

Vad han efterlyste var en byggherreinstitution mellan den planerande staden och de byggande byggnadsfirmorna.

— Hur skall vi få de högsta myndigheterna i de fem nordiska länderna att inse, att deras uppgift är att bjuda medborgarna och de bostadsbehövande fungerande samhällen och inte ett olycksaligt byggnadskaos, utropade han.

Heikki von Hertzen: — VI är på fel. väg von Hertzen fick omgående svar på tal. Under avslutningsplenum trädde bla stadsplaneringschefen i Helsingfors Lars Hedman fram — von Hertzens teori om den övermänskligt begåvade administratörens och specialistens förmåga att ensam lösa samhällsbyggnadsprocessens problem är en gammal tankekonstruktion som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle, sade Hedman.

Problemet kärnkraft — säkerhet — miljö

Professor von Hertzen kom också in på frågan om atomkraftverksprogrammen. Sveriges riksdag vägrade 1973 godkänna regeringens atomkraftverksprogram, innan en utredning av frågor rörande atomkraftens säkerhet och behandlingen av det radioaktiva avfallet har presenterats för riksdagen. Beslut rörande atomkraftverk bör hädanefter fattas av riksdagen.

Lars Hedman: — von Hertzens teorler hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Forum 15/7 — Framti