Realism och moderation vägledare i ekonomin!

av Mats Kockberg Forum 1980-06, sida 08-09, 02.04.1980

Taggar: Personer: Max Jakobson Teman: ekonomi

Max Jakobson:

Realism o h moderatio vägledare i ekonomin!

Samhällsklimatet har under den senaste tioårsperioden genomgått en radikal förändring. En rad radikala krav på genomgripande förändringar har undan för undan mattats av, och ersatts av ett brett samförstånd om hur den ekonomiska politiken skall utformas. Men det nya årtiondet kommer med nya utmaningar — nu gäller det bl a för näringslivet att förbereda sig för nya problemställningar. Den tekniska utvecklingen, resursfrågorna och demokratispörsmålen träder fram, säger VD Max Jakobson, Näringslivets delegation.

9 Det näringspolitiska klimatet genomgick under 1970-talet stora förändringar. Det är inte många år sedan näringslivsföreträdare och företagsledare upplevde ett korstryck mot själva grundbetingelserna för sin verksamhet. Från politikerhåll förespråkades aktivt en genomgripande författningsform, enligt svenskt mönster krävdes löntagarfonder och socialisering av bl a försäkringsbolag, affärsbanker och storindustri. Idag ligger man för det mesta lågt i dessa spörsmål. Inom ramen för ett brett samhällskontrakt riktas debatten nu mera mot frågor som lönsamhet, konkurrensförutsättningar och sysselsättning. Den allmänna opinionen har otvivelaktigt förskjutits i riktning mot realism och moderation.

— Allmänt taget kan man konstatera att samhällsklimatet under de fem år Näringslivets delegation (Närdel) existerat genomgått stora förändringar. En bred enighet råder nu om att det offenthga inflytandet redan nått tillräckliga och enligt vissa representanter t o m alltför stora dimensioner, sägerYD Max Jakobson, som varit chef för Närdel sedan starten.

— Frågan om en radikal författningsreform är ett exempel på detta. Reformens förespråkare har utgått från en rent teoretisk modell. Erfarenhetsmässigt har man emellertid kunnat konstatera att frågan i själva verket inte är angelägen, och att det inte varit möjligt att uppnå politisk enighet om hur reformen skulle genomföras. Alltid då regeringen behövt ekonomiska fullmakter för att genomföra nödvändiga refor mer, har den också fått dem av riksdagen. Den stundom =:vacklande ekonomiska politiken har således inte berott på en alltför restriktiv grundlag, orsakerna finns nog annorstädes.

Övervinstpåståendet föråldrat

Enligt Jakobson har löntagarfondsproblematiken, som i Finland visserligen inte varit lika eldfängd som i Sverige, tagit sig samma uttryck.

— Idén framfördes ursprungligen av Rudolf Meidner i samband med de påstådda övervinsterna för den svenska industrin. Nu har emellertid de objektiva förhållandena förändrat sig. Fackföreningsrepresentanterna trodde att övervinsterna skulle omintetgöra den solidariska lönepolitiken. Sedan kom kraschen: i dagens samhälle kan man inte tala om övervinster, och på många håll lyser vinsterna tyvärr helt med sin frånvaro. Nu tar sig problemen en helt annan form.

Samförståndspolitiken har under senare hälften av 1970-talet kännetecknat det finländska ekonomiska livet. Den polarisering som kännetecknar t ex svensk och brittisk ekonomisk debatt förekommer inte hos oss. Consensus har blivit ett kännetecken för Finland. Den omständigheten har fört med sig en viss kritik från politikernas sida att den faktiska makten glidit över till arbetsmarknadsorganisationerna.

Consensus-tänkandet har bred törankrin — Beslutsfattandet inom den ekonomiska politiken har under senare år utgått från tanken på ett brett samför stånd. I stället för att ta sikte på konfrontation har regeringen, oppositionen, det privata näringslivet, lantbruksproducenterna och fackföreningsrörelsen strävat efter godtagbara kompromisser. Personligen kan jag inte se någonting negativt i denna process. Tvärtom har den skapat möjligheter till en starkare ekonomi. Jag tror också att consensustänkandet har en djup förankring i medborgaropinionen, framhåller Jakobson.

Sjuttiotalets ekonomisk-politiska debatt kretsade kring ett centralt problem: hur långt skall statens armar sträcka sig då det är frågan om att reglera ekonomin och en hur stor del av nationalinkomsten skall den offentliga makten lägga beslag på?

Jakobson tror att detta meningsutbyte kommer att fortsätta, men han förutspår också nya debattämnen.

— Den teknologiska utvecklingen ställer nya krav och skapar nya problemställningar. Under en lång rad av år har samhällsdebatten skett över en ideologisk höger—vänster skala. I framtiden kan vi få uppleva nya axlar. Vi ser redan nu tendenser till att näringslivet och socialdemokratin i många frågor har gemensamma uppfattningar, medan en kritisk opinion till det moderna på tillväxt baserade samhället finns oberoende av de sedvanliga politiska skiljelinjerna.

Teknologin blir ödesfråg — En ödesfråga för Finland är hur vi skall klara oss i den hårdnande teknolo FORUM 67/8 giska utvecklingen. Också sysselsättningen håller på att bli ett problem med omfattande dimensioner. I framtiden kommer vi förmodligen att bli tvungna att omskola en betydande del av arbetskraften för att klara omstruktureringen 1 samhället.

– Jag tror vidare att energi- och resursfrågornas betydelse kommer att öka väsentligt. Samhället kommer att få betala ett allt dyrare pris för att både exploatera och bevara miljön.

— Dessutom måste vi vara beredda på att svara på kravet av medborgarna att få ta del i beslutsfattandet inom både företag och organisationer. Närdemokratidebatten har definitivt kommit för att stanna, konstaterar VD Jakobson.

Hur skall näringslivet svara på ”den gröna vågens” krav på ett alternativt samhälle med nolltillväxt, nej till kärnkraft och avståndstagandet från teknologisk utveckling —- Näringslivet kan inte som sådant utforma ett program i denna fråga. Det är fortsättningsvis politikernas uppgift. Jag är emellertid övertygad om att den absoluta majoriteten av folket inte är villig att ge avkall på en utveckling baserad på ekonomisk tillväxt. De som talar för mindre eller ingen tillväxt och mjuk teknologi representerar en högljudd men trots allt begränsad minoritet. Jag vill förvisso inte bagatellisera de idealister som vill förändra samhällets grundpålar, men vill understryka att de inte står för en verklig folkopinion. På gott och ont kan man säga att allmänhetens syn är både realistisk och materialistisk då det gäller att utforma morgondagens samhälle.

Närdel behövs

Näringslivets delegation tillkom som ett takorgan för näringslivets centralorganisationer, I början riktades på sina håll kritik mot Närdel, som påstods vara dyr i drift och dessutom ägnad att ytterligare byråkratisera näringslivets organisationsflora. Enligt VD Jakobson har kritiken efter fem års erfarenhet kommit på skam.

-= Närdels personal omfattar totalt II personer, och den kommer inte heller I framtiden att tillåtas svälla ut. Vi har inga sådana uppgifter som redan skulle handläggas av något annat organ. Däremot har vi lyckats sammanföra de olika topporganisationernas representanter kring samma bord för att dryfta problem som är gemensamma för alla branscher inom företagsamheten.

Vid Närdels tillblivelse fanns det de som trodde att organisationen skulle stiga upp på barrikaderna som näringslivets ideologiska banérförare. Det har

FORUM 67/8 — Erfarenheterna av Mrs Thatchers ekonomiska politik ger inte vid handen att monetarismen skulle Jösa problemen i ett modernt industrisamhälle, I stället krävs ökad nationell samhörighet, hävdar YD Max Jakobson.

Jakobson inte gått in för, och han tror inte heller att det i framtiden finns behov att göra det — något som däremot t ex Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) gjort.

— Det samhälleliga läget i Sverige och Finland är något olika. SAF tar aktivt del i den politiska diskussionen på gator och torg medan det varken finns behov eller förutsättningar för det i Finland. Det finländska näringslivet deltar helt visst i vår samhälleliga debatt. men inte i samma anda som våra svenska kolleger. Vi har åtminstone hittills fått gehör för vår faktainformation bland politikerna, och dessutom tycks också den breda allmänheten bättre än tidigare vara på det klara med vilka grundförutsättningar företagen måste beredas för att kunna fungera sunt.

Friedman ingen ledstjärna

Max Jakobson tror inte att debattklimatet skall bli hårdare. Han räknar med att ”realismen” under de närmaste åren skall prägla opinionerna. Därför tror han inte heller på att Milton Friedmans läror om en monetaristisk ekonomisk politik blir en ledstjärna för det finländska näringslivets samhällspolitik.

-—= Jag tror inte att en renodlad mo netär ekonomisk politik kan erbjuda någon hållbar lösning på våra problem. Vi behöver någonting utöver Friedmans linje. Finanspolitiken bör i och för sig vara stram också i framtiden; erfarenheterna från de senaste årens nya ekonomiska politik talar också för fortsatt strama tyglar. Vi bör inte heller längre bygga ut den offentliga sektorn.

— Men då det gäller monetarismens möjligheter i ett modernt industrisamhälle är jag skeptisk. Istället efterlyser jag ökad nationell solidaritet och fortsatt samförståndspolitik — det är någonting som behövs för att ett litet land skall klara sig. Mrs Thatchers ekonomiska politik i Storbritannien ser inte ut att lösa landets problem. Konfrontationen och polariseringen gör att missämja sprider ut sig i samhället, och det kan aldrig vara bra med tanke på produktiviteten.

— Efter att senaste höst ha stiftat bekantskap med den ekonomiska politiken både i Storbritannien och Japan skulle jag hellre söka en förebild i det sistnämnda landet. Där har man uppnått en unik samhörighetskänsla både på företagsplanet och nationellt. Det är vad vi behöver också hos oss, säger VD Max Jakobson.