Regionalpolitik ”till döds” ökar emigrationen!

av Mats Kockberg Forum 1979-12, sida 09-11, 29.08.1979

Taggar: Personer: Mauno Koivisto Teman: politik

Statsminister Mauno Koivisto:

Regionalpolitik ”till döds” ökar emigrationen ksdagsvalet i mars resulterade i en regering på gammal bas men med ny fasad. Rodret togs över av Mauno Koivisto, den folkkära riksbankschefen med omfattande understöd också hos näringslivet. Koivisto roll har under sjuttiotalet varit den realistiska kritikerns. Nu har han politiskt ansvar främst för hur republiken skall klara sig ur det pågående uppsvinget på ett sätt som skapar en hållbar grund för kärvare tider. Forum träffade Mauno Koivisto en sommarförmiddag och frågade statsministern om bl a utflyttningen från glesbygderna, svenska språkets ställning i Finland, och vilka misstag vi nu bör undvika i den ekonomiska politiken . ..

Vänd!

FORUM 12/7 ”Egentligen går det inte att bedriva en felfri ekonomisk politik. = Utflyttningen från de finländska glesbygderna till lukrativa arbetsplatser i Sverige och Norge har under det senaste decenniet hört till de heta frågorna inom det nordiska samarbetet. Alarmerande rapporter från bla Savolax och Lappland gav i juli vid handen att utflyttningen igen tagit fart. Framtidsperspektiven ter sig trots målmedvetna regionalpolitiska satsningar inte särskilt ljusa.

— Vi bör hålla i minnet att den fria nordiska arbetsmarknaden förvisso underlättar flyttningen, men ingalunda förorsakar den. Det är nu som tidigare enbart fråga om hur vi skall kunna tävla med våra nordiska grannar om att hålla kvar arbetskraften. Sverige låg i ekonomiskt hänseende tidigare mycket före oss, och gör det delvis ännu. Också Norge har tack vare sin olja större möjligheter att utveckla sitt näringsliv, och därigenom höja levnadsstandarden för landets medborgare. Våra materiella möjligheter att konkur rera om arbetskraften är begränsade, och därmed återstår frågan hur vi skall göra Finland attraktivt, konstaterar statsminister Mauno Koivisto. Regionalpolitikens betydelse bör inte undervärderas. Den hör till statsmaktens effektivaste redskap att reglera befolkningsströmmarna. Koivisto varnar emellertid för en ”regionalpolitik till döds”.

Huvudlösa projekt tär på resursern — Ofta försvarar man förverkligandet av vanvettiga regionalpolitiska planer med att befolkningen därigenom stannar kvar i landet. Men ju flera huvudlösa och dyra projekt som förverkligas i blindo dess mindre resurser har vi för åtgärder som höjer produktionstalen och välståndet. Vi får det ännu svårare att konkurrera om vår egen arbetskraft. Också då det gäller regionalpolitiska tilltag, gäller det sålunda att ta sitt förnuft tillfånga, och se till att våra begränsade kapitalresurser ger bestående utdelning.

Från statsmaktens sida efterlyser man ökade nordiska investeringar i Finland bl a för att motverka utflyttningen. Satsningarna har emellertid hittills varit blygsamma.

— De skandinaviska företagen har främst varit intresserade av att etablera marknadsförings- och servicepunkter i Finland. Direkta produktiva investeringar från tex Sverige har inte skett i önskad utsträckning. Intresset tycks främst riktas mot de mellaneuropeiska länderna… — Finland kan inte erbjuda omfattande och användbara reserver av kvalificerad arbetskraft, och i de fall den står att uppbåda, är den oftast förlagd till fel orter. Inom ramen för vår lagstiftning har vi skapat möjligheter för ökad industriell integration på det nordiska planet men en konkretisering av samarbetet

Steget från Finlands Bank till statsrådsborgen var i geografiskt hänseende inte långt för Mauno Koivisto. Men rollbytet var desto större. Den realistiska kritikern tog över hela skutan…

är givetvis helt beroende av hur man inom industrin förhåller sig, säger statsministern, och hänvisar till att Nordiska Investeringsbanken getts ekonomiska förutsättningar att finansiera samnordiska projekt.

— Paradoxalt nog tycks banken ha svårt att finna lämpliga intressenter …

— Lär er ”skandinaviska”, nordbor!

Svenska språket har en central betydelse för det nordiska samarbetet. Samtidigt hör man från de övriga nordiska länderna allt oftare hävdas att finländarnas kunskaper i svenska kontinuerligt minskar. Engelskan har redan vunnit fotfäste som språk i det internordiska umgänget. Har vår utbildningspolitik slagit slint i det här avseendet — Nej. Idag studerar man mera svenska i Finland än någonsin förr. Det är sedan en annan sak att antalet personer som behärskar svenska väl trots det minskat. Man bör komma ihåg att svenska inte är något lätt språk, snarare tvärtom. Strukturellt är svenska betydligt krångligare än t ex engelska.

— Dessutom är det nog en illusion att man utan vidare klarar sig på svenska i Danmark eller Norge. Jag har själv i ett flertal sammanhang aktivt tagit del i nordiskt samarbete, och kunnat konstatera att finnar ofta vill ge en bild av att man förstår tex dialektal rikssvenska eller danska, fast det mesta i själva verket går en förbi. Eftersom man i Finland tagit ett steg mot den skandinaviska språkfamiljen genom att lära sig svenska, borde man i de övriga länderna också bemöda sig om att tala ”skandinaviska”, eller åtminstone tala sitt eget språk tydligt. Jag har faktiskt påträffat danskar som tycker att detta är alltför mödosamt, samtidigt som de förundrar sig över att man inte hos oss lär sig danska. Denna inställning är inte ägnad att öka intresset för svenska studier i Finland.

Ingen snedvridning

Statsminister Koivisto hävdar att det inte föreligger någon snedvridning i fråga om intresset för engelska respektive svenska i de finska skolorna.

— Skoleleverna och deras föräldrar anser uppenbarligen att det lö FORUM 12/7 nar sig att preferera engelskan på bekostnad av studier i svenska. Det är lättare att lära sig engelska, och språket ger dessutom bättre utdelning.

— Då det sedan gäller det konkreta nordiska samarbetet, känner sig finskspråkiga personer vara i ett mera jämställt utgångsläge om konversationen förs på engelska, ett språk som alla parter behärskar lika väl.

Mot bakgrunden av bla ett antal OECD-rapporter kan man konstatera att Finland klarat sig relativt bra under de senaste månaderna — åtminstone i jämförelse med våra konkurrentländer. Vilka har orsakerna till den framgångsrika ekonomiska politiken varit — Efter det senaste uppsvinget var man tvungen att tänka om. Vi hade inte längre råd att öka den utländska upplåningen och den enda möjligheten att komma ur krisen var att balansera bytesbalansen. Avsikten var ingalunda att åstadkomma det överskott, som dock snabbt uppstod och visade sig vara ett långvarigt fenomen. Den gynnsamma utvecklingen i det avseendet beror i främsta hand på att investeringarna legat nere, medan sparandet varit i stort sett normalt.

— Vårt största problem är fortfarande sysselsättningen, där vi ligger sämre till än våra grannar. Vid en jämförande analys bör man dock komma ihåg att arbetslöshetsstatistiken it ex Sverige uppgörs enligt andra kriterier än hos oss, man räknar inte in personer som med statliga pengar satts i sysselsättningsarbeten hos offentliga eller privata arbets FORUM 12/79

Statsminister Mauno Koivisto anser inte att det föreligger någon större snedvridning beträffande studierna i engelska respektive svenska vid våra skolor. Istället uppmanar han de övriga nordborna att tala tydligt med finnar givare.

Felfri politik? Sådan finns inte — Den relativt låga inflationstakten i Finland kan vi främst tacka de moderata lönekraven och det dåliga sysselsättningsläget för, understryker statsministern.

Vad skall vi då i dagens läge göra för att undvika de misstag som gjorts under tidigare konjunkturuppsving? Ett faktum är ju att utvecklingen under det första halvåret varit gynnsammare än på många år — man må sedan kalla fenomenet konjunkturuppgång eller -topp.

— Egentligen går det inte att bedriva en felfri ekonomisk politik. Den är alltid felaktig, det är fråga om att minimera misstagen, Olika grupper ser dessutom olika på den ekonomiska politiken, utgående från sina egna intressen och värderingar. Någon absolut sanning finns inte i denna bransch, understryker Koivisto.

— Konjunkturpolitiken hör till de svåraste områdena för en regering. Det är synnerligen lätt att vara efterklok, men ytterst svårt att sätta in rätta åtgärder vid rätt tidpunkt. ‘Traditionellt har man strävat till att dämpa svängningarna i konjunkturcykeln genom att dra åt svångremmen vid uppsving, medan tyglarna varit lösare under lågkonjunkturerna. I praktiken är det inte så lätt att följa mönstret. Cyklarna är inte längre regelbundna, och därigenom har tidsanpassningen blivit ännu svårare än tidigare. Ofta har åtgärderna motsatt verkan,

Asymmetriska styrmetode — Allmänt taget borde vi se till att tyglarna i vissa avseenden skulle stramas till redan i ett tidigt skede då ett uppsving är i antågande — i ett läge då det inom industrin ännu kan finnas en del outnyttjad kapacitet, och då åtgärderna därför kan bli impopulära.

— Uppenbart är att vi i år lever under rätt goda förhållanden. Men redan nästa år kan vi råka in i ett betydligt sämre läge. Industriproduktionen deklinerar hotfullt i USA, och då vi dessutom pressas av högre oljepriser och inflationsdämpande åtgärder på den internationella marknaden, är utsikterna i ett kort framtidsperspektiv inte alltför ljusa, säger

Mauno Koivisto, vars ekonomiska image till en del skapats genom uttalanden präglade av en slags pessimistisk realism.

Regeringen Mauno Koivistos första månader har inte förlöpt under särskilt positiva betingelser. Det allmänt formulerade = regeringsprogrammet utstakar inte i klara ordalag vilken ekonomisk politik som skall följas, för att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen skall kunna fortsätta. Frågan om en eventuell revalvering av finska marken blev under försommaren det verkliga stridsäpplet. Kabinettets vänsterministrar med Koivisto i spetsen livligt understödda av FFC krävde att markens värde skulle uppskrivas, medan centerpartiet och skogsindustrin satte sig på tvären. Den interna konflikten spelades upp inför öppen ridå, vilket inte kunde vara ägnat att stärka den nya regeringens anseende.

Revalvering redan i juni, om…

— Jag antar att ett revalveringsbeslut skulle ha kunnat drivas igenom redan i juni ifall jag gjort frågan till ett villkor för regeringens fortbestånd. Det ville jag emellertid inte skrida tilll Men jag förvånar mig nog över att centern tog i så hårt. Själv gav jag inga uttalanden om revalveringen under de tre första veckorna efter det att regeringen tillträtt. Vad sedan den omfattning frågan fått i massmedia beträffar, kan jag bara konstatera, att statsrådets möjligheter att begränsa den allmänna diskussionen är begränsade…

Statsministern ställer sig också tvivlande till förslaget om att ge Finlands Bank ökade fullmakter att reglera valutakurserna.

— Centralbanken har hos oss redan nu exceptionellt stora befogenheter då det gäller växelkurserna. Ökat mandat skulle förmodligen leda till att de helt grundlösa spekulationer som tex skogsindustrikretsarna redan nu framträder med, att Finlands Bank i hemlighet kunde justera kurserna, skulle öka.

— Saken kan också ses ur ett rent pragmatiskt perspektiv. Om Finlands Bank hade velat ta initiativet i revalveringsfrågan, så kunde den ha gjort det redan i juni, säger tjänstlediga FB-chefen med en lurig glimt i ögat.

LÄ