Regntunga skyar

av Lars-Erik Öller Forum 2011-10, sida 17, 27.10.2011

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 18 2811

Lars-Erik Öller är professor emeritus vid Stockholms universitet.

Temporära åtgärder kan lindra skuldkrisen, men grundproblemen är strukturella. Hittills har man skjutit problemen framför sig.

Regntunga skya ”Usla tider! Vad det lider, bara kursen nederslås” sjunger Bellman, Och värre kan det bli, eller för att citera dito salig Sarah Leander: ”Regntunga skyar vartän jag ser”

Krisen i USA har kanske för tillfället avvärjts och möjligen kan man med ytterligare temporära stödåtgärder också uppskjuta Greklands fria fall. Men grundproblemen är dessvärre strukturella. Lån har en obehaglig tendens att växa exponentiellt då nya lån måste tas för att täcka ränta och amortering. USA kan inte räkna med att i all framtid sänka skatterna, föra flera krig och samtidigt öka välfärden. Mot det hjälper inte nya lånetak, Hittills har den amerikanska lånekarusellen varit möjlig då asiatiska länder exporterat mot betalning i dollarobligationer. Men när får vi se fler produkter ”Made in USA”?

Vad gäller Sydeuropa borde dess problemländer (och Irland) antingen inte ha tagits med i euroklubben eller ha stoppats direkt när tecken på dålig hushållning började visa sig. Det är lätt att vara efterklok, en av analytikerns svagheter. När man inte vågar säga vad som borde göras säger man vad som borde ha gjorts. Magnus Henrekson sade i en intervju (Hbl 27/7) att dessa länder inte är ”tillräckligt flexibla och transparenta”. Samma mekanism gäller som för inträde i EU. Man försöker snygga upp sig inför inträdet, men väl insläppt kan man lugnt återgå till gamla ovanor.

I Sverige är man nu stolt över att man inte gick med i euron. Orsaken sades vara ”asymmetriska chocker”; där kan tänka Sverige som ett litet perifert land skulle vara extra känsligt. Asymmetri, jovisst, men detta gällde som vi sett helt andra länder. Om Sverige, liksom Finland, gått me ”Konsumerar man mer än man tjänar så att man sätter sig i skuld så till den grad att ingen mer vill ge en lån, ja då finns inget annat alternativ än at euro har man klarat sig bra. Faran är emellertid överhängande att även spararna i våra länder får betala notan i form av inflation eller värdeförsämring i pensionsfonderna, kanske bägge. Samtidigt finns det nog spekulanter som blir rika på politikernas dumheter,

Hittills har man både i USA och i Europa skjutit problemen framför sig. Konsumerar man mer än man tjänar så att man sätter sig i skuld så till den grad att ingen mer vill ge en lån, ja då finns inget annat alternativ än att börja producera mer än man konsumerar, Det bästa sättet är att höja produktiviteten. Släpp fram nya företag, minska byråkratin som gynnar dem som är inne på marknaden (insiders kontra outsiders), avskaffa svågerpolitik vid anställningar och så vidare. Det kallas ”utbudspolitik”. Min efterträdare på Konjunkturinstitutet i Sverige, Juhana Vartiainen talar i sin spalt i Hbl 7.8.2011 om denna politik som enda vägen till långsiktig tillväxt. Han avser närmast Finland, där så kallad pro cyklisk konjunkturpolitik dominerat, som jag också visat empiriskt. Denna finska tradition får ett nytt tillskott 2012 i form av skattehöjningar. Optimal politik i ett högskatteland inför en förväntad recession?

Stora årskullar lämnar arbetslivet på 2010-talet. Det leder till lägre genomsnitt lig tillväxt (jämför med Japan). Det bästa och snabbaste motgiftet vore ökad invandring och smidigare anpassning av nyinflyttade. Tyvärr ser ju trenden ut att gå åt rakt motsatt håll! Så ifall vi nu står inför en ny recession blir det svårare att kravla sig upp igen.

Det finns färre som puffar på och de ungdomar som då är tillgängliga har kanske alltjämt svårt att hitta arbete på en oelastisk arbetsmarknad.

Det är alltså inte lätt att nu var hade man knappast varit den som börj a producera optimist. Dock heter det att både sänkt skeppet. Alla större nord- mer än man pessimisten och optimisten får fel iska länder är ansvarsfullt sköt- » i slutänden — men att optimisten ta ekonomier och med eller utan konsume rar. lever lyckligare. m