Revolt mot Wall Street

av Leif Bergström Forum 2011-10, sida 21, 27.10.2011

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 18 2011

VÄRLDEN: USA

Revolt mo

LEIF BERGSTRÖM IH NEW YORK Det började med ett fåtal demonstranter, växte till några KOMMENTAR hundra, och nutar plötsligen amerikanska media, politiker och kommentatorer Wall Street-demonstranterna på allvar.

I ett land som under medborgarrättsrörelsen och Vietnam-åren rutinmässigt såg demonstrationer med hundratusentals deltagare, är ‘Ockupera Wall Street’-skaran fortfarande mycket blygsam. Och kraven är oklara. Intrycket efter ett besök till Zuccotti-parken (som irealitetenligger närmare World Trade Center än Wall Street) är att tillställningen framstår som en pytt-i-panna av allsköns politiska krav och flummiga klagomål.

Observatörer har jämfört dessa demonstranter med 1960- och 1970-talens Vietnamprotester, som under dåtidens amerikanska version av värnplikt samlades under slagordet ”Hell No, We Won’t Go". Det närmaste dagens plakat om var “Hell No, We Won’t Glow”.

Andra demonstranter deklarerade: “Skapa balans i universum, ät de rika”, ”Brottslingen Obama gör inget åt sina brottsliga bankvänner” eller ”Ateistisk religion är ingen lösning” En un vinna höll upp en skylt framför iakttagande poliser: “Jag älskar poliser som röker marijuana”.

Förmögenheten i få händer, Blotta mångfalden av till synes osammanhängande önskemål gör att en del veteraner från tidigare proteströrelser iakttar en vänta-och se-attityd. Frågan är vad som så småningom kan växa fram ur dessa protester. Det är hoppet att känslorna kring den tröga jobbtillväxten, de stigande utbildningsoch sjukvårdskostnaderna och vreden över de ekonomiska polariseringen en dag ska resultera i sammanhängande politiska krav som gör att liberala politiker och observatörer ändå tar dessa demonstranter på allvar.

De har samlats under slagordet “Vi tillhör de g9 procenten” En referens till statistik som visar att den rikaste procenten amerikaner äger mer än en tredjedel av supermaktens tillgångar. Naturligtvis antyder orden också att demonstranterna är del av en överväldigande majoritet som känner samma vanmakt som de - en bjär kontrast till 70-talets “tysta majoritet’som var i opposition till Vietnam-demonstranterna.

Dagens demonstranter lägger ansvaret för de rådande ekonomiska problemen på de bankmän som under fastighetsboomen skodde sig på nya finansinstrument, och som när lågkonjunkturen kom på samma sätt skodde sig på Washingtons enorma miljardpaket.

Mycket av ilskan gäller överdrifter begångna flera år tillbaka i tiden. Men statistik visar också att det är de superrika som klarat lågkonjunkturen oskadda, medan majoritetens reallöner fallit. Förre presidenten BILL CLINTON kommer i november med en ny bok, Back To work, där han presenterar sin ekonomiska framtidsplan. I en intervju nyligen förklarade han att ett av skälen till att ekonomin nu har så svårt att skapa nya jobb är att företag för några årtionden sedan balanserade sitt ansvar mellan hänsyn till aktieägarna, de anställda och samhället. Nu, hävdade han, är det bara aktieägarnas intressen som gäller.

Den analysen ligger i linje med stämningar t Wall Stree na bland Wall Street-demonstranterna. En del observatörer drar också vissa paralleller mellan dessa aktivister och den tea party-rörelse som förra hösten ledde till konservativa segrar i kongressvalen. Tea partyt är enligt detta synsätt en konservativ yttring av samma vrede och vanmakt som vi nu ser bevis för från mer vänsterinriktade aktivister.

Kan sprida sig snabbt. Ockupera Wall Street ser sig samtidigt som arvtagare av samma krafter som under våren störtade regimerna i Egypten och Tunisien och ledde till massiva demonstrationer i andra länder i Mellanöstern.

Även en del observatörer ser likheter i bland annat organisation och utnyttjande av ny teknik och sociala medier, som snabbt fått fenomenet att sprida sig till andra städer - om också i hittills blygsam skala. Om den parallellen är riktig är också möjligheten att en spontan gräsrotsyttring kan tas över av bättre organiserade politiska krafter påtaglig. I Mellanöstern, liksom på Zuccotti-torget.

OLOHdHIOLSI