Rissanen satsar på ”imagewear”

av Björn Sundell Forum 1983-09, sida 11-12, 11.05.1983

Taggar: Bolag: Rissanen OY Teman: handel

I grannlandet Sverige importerades i fjol 83 procent av de kläder som såldes i landet, mot 76 procent 1978. Hela tekobranschen är till 78 procent importberoende och den sysselsätter i dag 29000 personer jämfört med 67 000 år 1970. Tekobranschen har sammanlagt 50000 anställda i Finland.

Subventionspolitik

I Sverige har personalminskningen skett trots de subventioner som staten betalat till företagen -— i medeltal 21000 kronor per anställd under hela 1970-talet. I mars avläts en tekoproposition som för med sig förändringar i industripolitiken. Stödet till äldre arbetstagare skärs gradvis ner och i stället skall statsstödet bli selektivt och riktas in på produktuveckling, forskning samt marknadsföring. Sammorna som också i fortsättningen kommer att delas ut är inte små sedda ur finländsk synvinkel. 420 milj. kronor (300 milj. mark) fördelas under budgetåret 1983/84 och 380 milj. kronor året därpå.

I Finland utgör statsstödet bara en bråkdel av de ovan nämda summorna. Det stöd konfektionsindustrin får, närmast utvecklingsområdesstöd och bidrag för exportfrämjande åtgärder, följer samma riktlinjer som stödet till andra branscher i Finland. Egentlig subventioner är det inte frågan om. Sverige är ett extremt exempel på ett land med låg självförsörjningsgrad. Västtyskland ligger på ungefär samma nivå som Finland med 40 procent utländska plagg medan Storbritannien importerar 30 procent. Men varken Västtyskland eller Storbritannien har relativt sett en lika omfattande export som Finland.

Mångfacetterad import

Granskar man statistiken över kläder som importeras till Finland är ett faktum iögonenfallande: Det är inte från de sk låglöneländerna i Sydostasien som importfloden kornmer. Importen därifrån har visserligen ökat, men tullen på 35 procent utgör en klart begränsande faktor och betydligt större är importökningen från Efta och EG. Portugal, som ju är ett låglöneland, utgör den största leverantören, men från höglöneländer såsom Västtyskland, Danmark och Österrike ökade importen med tiotals procent i fjol.

• Här bör man hålla i minnet att västtyskarna och danskarna flyttat en del av sin tillverkning till låglöneländerna, kommenterar Jussi Peitsara. I Västtyskland talar rnan om ‘gemischte Produktion, gemischte Preise’ — blandad produktion, blandad prissättning. Ei. 1el av de tyska kläderna tillverkas billigt i Östblocket och Sydostasien 9/83 F RU och vinsten från försäljningen av dem stöder den dyrare tillverkningen av kläder hemma i moderlandet. På det här sättet har man kunnat stärka konkurrenskraften och bevara en del av hemmaproduktionen.

För Finlands del sker denna form av legotillverkning i betydligt anspråkslösare skala. Närmast rör det sig om finländska fabriker som har uppförts i exempelvis Portugal och som sedan levererar kläder till Finland. En viktig fråga med tanke på den finländska exporten är i vilken mån andra länder anammar Västtysklands och Danmarks taktik.

Starka och svaga kor Även om andelen inhemska plagg ännu är relativt hög i vårt land finns det exempel på produkter där utvecklingen varit bedrövlig. Av skjortor för män är bara tre av tio längre finländska mot sju i början av 70-talet. Vad blusar för kvinnor beträffar är läget ännu sämre — bara två av tio bär stämpeln Made in Finland.

Starka produkter är däremot vinterrockar, kostymer, fritidskläder och specialplagg såsom arbetskläder.

Sammanfattningsvis kunde man säga, att vår konfektionsindustri står inför problem då östexporten för närvarande minskar, men att vårt utgångsläge ändå är ovanligt bra med europeiska mått mätt.

Specialisering kompenserar borttall i östhandeln

Av Björn Sundell

Ett företag som kunnat kompensera svängningarna i östhandeln genom att satsa på nya produkter är Rissanen Oy. När sovjetexporten 1982 föll med två tredjedelar, ökade man i stället försäljningen av sk Image wear, arbetskläder framför allt för serviceföretag. En god produktidé i kombination med en speciell försäljningsstrategi skall också i fortsättningen bana väg för framgångar, hoppas man inom företaget.

HH I Skuru, tio kilometer västerom Karis, ligger beklädnadsföretaget Rissanen Oy. Huvudmarknaderna har i flera år varit Finland, Skandinavien och Sovjetunionen. I dag fördelas produktionen jämnt mellan två produktgrupper: Vanessa-klänningar och Image Wear - arbetsdräkter för serviceföretag. De anställda är 120 till antalet och omsättningen har stigit stadigt de senaste åren: 14 milj. mark år 1980, 18 miljoner följande år och 20 miljoner i fjol.

Bakom de stigande försäljningssiffrorna döljer sig dock avsevärda förändringar i produktsortimentet och i avsättningen på olika marknader. Liksom så många andra beklädnadsföretag red Rissanen Oy på sovjetboomen år 1981. Sovjetexporten, som bestod av damkläder, steg då till 10 miljoner mark, vilket var mer än hälften av omsättningen. Förra året föll östexporten till 3 miljoner, men samtidigt ökade i stället försäljningen av Image Wear i hemlandet från 4 till 10 milj. mark.

11

VD Erkki Rissanen och huvudförtroendeman Leena Suominen som specialiserat sig på att sy kragar.

Produktionen sker ännu huvudsakligen för hand; automatisering skulle kräva betydligt längre serier.

Tur och skicklighe - Det rörde sig nog både om tur och skicklighet, säger VD Erkki Rissanen när han blickar tillbaka på utvecklingen i fjol. Vi hade satsat hårt på att utveckla Image Wear. Tur hade vi då vi kunde sälja så stora mängder kläder till Sovjet för två år sedan och tur hade vi också när våra satsningar på Image Wear bar frukt just förra året då något behövdes för att kompensera bortfallet i östhandeln.

Rissanen Oy har för länge sedan övergett tanken på att producera kläder billigt i Finland.

• Finlands problem på beklädnadssidan är att vi ute i Europa på 70-talet fick rykte om oss att kunna tillverka kläder billigt Så länge arbetskraftskostnaderna var låga hos oss kunde vi leva upp till ryktet, men nu går det inte längre, Portugal har erövrat positionen som billig tillverkare i Europa. Det är hög tid vid att vi gör oss kvitt prägeln av läglöneland.

Rissanen har satsat på särpräglad design, hög kvalitet och tillförlitliga leveranser, detta för att produktionen skall kunna förbli lönsam trots stigande produktionskostnader. Image Wear utvecklades under slutet av 70-talet som komplement till de traditionella damkläderna. Formgivna av Pi Sarpaneva och Maj Kuhlefelt skall arbetsdräkterna tjäna två ända 1 mål: De skall vara bekväma, alltså bidra till en trivsam arbetsmiljö, och de skall befästa det företags image där de används. Kunder är exempelvis banker, resebyråer, hotellkedjor och andra framför allt kvinnodominerade branscher.

Egna strategier

De senaste åren har Rissanen Oy satsat alltmer på små kunder som kan välja kläder ur ett basurval av arbetsuniformer. 1 fjol byggde man upp ett kontaktnät som i dag omfattar 23 försäljningspunkter med basurvalet. Återförsäljarna erhåller en provkollektion och ett flyttbart provkabinett där potentiella kunder får prova kläderna. Återförsäljarna har valts ut bland tvättinrättningar som vid sidan av tvätteriverksamhet nu kan sälja arbetskläder.

• Tvätterierna har kontakter till både små kunder och stora företag, säger Erkki Rissanen.

Försäljningsstrategin går alltså ut på ett utnyttjande av det kontaktnät tvätterierna har ”För tio år sedan sålde bensinstationerna närmast bränslen. Nu säljer de allt från bensin till bandspelare och matvaror. Varför skulle inte tvätterierna kunna söka nya vägar?” (Erkki Rissanen, VD)

Såsom tidigare marknadsför man också direkt till större kunder.

Produktstrategin är en kombination av komfort och representativ design “I dag satsas stora pengar på att förbättra olika arbetsmiljöer. En hälsosam, trygg och trivsam arbetsmiljö är nalurligtvis en lönande investering: friskare, nöjdare och mer effektivt arbetande människor producerar ju mer… Hur kan det då komma sig att man hittills har ägnat så litet intresse åt att utveckla och förbättra också den närmaste arbetsmiljön, nämligen = arbetsklädseln?” (Pi Sarpaneva och Maj Kuhlefelt, designers)

Företagsidén bygger på en amerikansk slogan ”Det värdefullaste ett företag har är dess image!” (prof. Peter Drucker, USA)

Image Wear med företagsemblem och mönster som anknyter till kundens verksamhet skall stärka denna kundens image.

Ökad expor Änsålänge säljs 90 procent av produktionen på hemmamarknaden. Satsningen på exporten har bara börjat. — Vi är nu klara att sätta igång med marknadsföring på Sverige och Norge, säger Erkki Rissanen. I Västtyskland sonderar vi terrängen.

Konkurrenssituationen = definierar Rissanen som intressant. Knivskarp är den vad gäller arbetskläder av typen blåställ och sjukhusträkter där priset är en avgörande faktor. Vad specialformgivna arbetsdräkter beträffar finns ett tiotal företag på den finska marknaden, bland vilka Rissanen Oy och svenska Hejco är de största. Både Sverige och Norge har egna tillverkare, vilket bäddar för åtstramad konkurrens.

Hittills har Rissanen Oy årligen kunnat fördubbla försäljningen av Image Wear. — I år blir det frågan om en andhämtningspaus och först nästa år kan vi räkna med att marknadsansträngningarna på Sverige och Norge bär frukt.

Erkki Rissanen tror att Finland också i framtiden kan hålla sig med ett exportöverskott i handeln med kläder, förutsatt att vårt land kan frigöra sig från lågpris-prägeln.

— Sist och slutligen är vår västexport på 2 miljarder mark marginell på den internationella marknaden. Det gäller bara att hitta de rätta nischerna.