”Ruttna” rör - en miljardhistoria

av Claus Laurén Forum 1992-05, sida 16-17, 09.04.1992

”RUTTNA” RÖR — EN MILJARDHISTORIA

Text: Claus Laurén

Europas offentliga vatten- och avloppssystem håller gradvis på att förstöras. Det handlar i många fall om mycket gamla installationer, och trots deras relativa okänslighet för påverkan, börjar åldern helt enkelt ta ut sin rätt. Detsamma gäller för spillvatten- och avloppsstammar i äldre byggnader.

roblemet är främst av rent eko nomisk natur, och det är egent ligen inget att förvåna sig över att t.ex. privata fastighetsägare i det längsta försöker blunda för VA-stammarnas tillstånd. På den kommunala sidan kan noteras, att renoveringen av det föråldrade rörsystemet är en multimiljardaffär om man utnyttjar konventionell teknik.

Riva och bygga…

Som varje fastighetsägare vet, innebär en förnyelse av VA-stammarna mycket omfattande ingrepp i byggnaden. I vissa fall kan man rent av bli tvungen att riva delar av huset, för att sedan bygga upp dem igen.

Den metod, som tillsvidare använts för att förnya kommunala rörsystem, har å sin sida inneburit att man kommenderat ut schaktmaskiner och spadkarlar, varpå man frilagt ledningarna och ersatt de skadade detaljerna.

Att de ovan beskrivna förfarandena varit tidsödande och kostsamma, säger sig självt. Behovet av att kunna reparera rörledningar s.a.s. inifrå följande skall redovisas en för Finlands del ny teknik för rörförnyelse, som även lämpar sig för klenare rördiametrar, t.ex. liggande och stående stammar i flerfamiljshus.

Rören infodras

Hans Tidhult i Bromma utanför Stoekholm inledde för ett antal år sedan ett utvecklingsarbete, vars syfte var att råda bot på röreländet. Innovationsverksamheten bar frukt och utmynnade småningom i en renoveringsteknik, som i dag börjar slå igenom på marknaden.

Det är de snabbhärdande och urstarka glasfiberarmerade epoximaterialen, som möjliggjort den här utvecklingen. Idén bakom den nya tekniken är nämligen att bygga upp ett invändigt skikt av armerad epoxi i rörledningen. I normalfall sker detta arbete utan att några utvändiga ingrepp behöver göras. I vissa fall kan det dock vara befogat att ta upp ett ingångshål i ledningen.

Efter behandlingen har röret fått en invändig ytbeläggning, som är glatt, slitstark och beständig. Epoxiskikte rsssAOEOAAAAAa Den epoxidränkta glasfiberväven lägger sig som ett slag- och värmetåligt skyddsskikt inuti det skadade röret.

Hans Tidhult och hans medarbetare demonstrerar stolt företagets innovation.

fördelar sig jämt över hela rörytan, och även böjar och krökar får sin beskärda del av behandlingen.

Inspektion och förarbete

Innan själva infodringsarbetet kan ske, skall röret inspekteras. Detta sker med hjälp av en robotburen videokamera. Därefter vidtar en grundlig rengöring av röret med högtrycksspolning och eventuellt, vid behov, med rensmaskin och brotschar. Först när röravsnittet som skall åtgärdas är väl rengjort, kan det egentliga renovetingsarbetet inledas.

Röravsnittet mäts nu upp och glasfiberstrumpan, som tjänar som armering, kapas till önskad längd. Det hör till saken att ”strumpan” skall vara något lägre än röret, I princip kan hur långa röravsnitt som helst åtgärdas med hjälp av denna teknik, men Tidhult säger, litet försiktigt, att hundra meter inte är någon match. Man gör dock helst inte dragningar som är lägre än 75 meter utan inspektionsbrunn.

Inne i glasfiberstrumpan ligger en slang bestående av gummi eller annat liknande material. Då det gäller långa ledningssträckor blir det aktuellt att skarva strumpan. Skarvarna sys ihop och görs helt täta. I ena änden förbinds gummislangen med glasfiberstrumpan så att de bildar en enhet. Slangen försluts för att bli lufttät.

Vinsch och wire

En dragwire dras igenom röret som skall infodras. Denna wire förbinds sedan med den lufttätt tillslutna slangen/strumpan.

Nu är det dags för indränkningsproceduren. Strumpan skall blötas grundligt i epoxilösning, och detta sker, vid kortare rörlängder (upp till 20 m), i en ca 2 m lång balja. Vid större rörlängder används en indränkningsbana, som är ca 15 m lång. I det sist 5/1992 FORU nämnda fallet förser man den epoxidränkta strumpan med ett yttre, skyddande hölje av tunnväggig plastslang. Görs inte detta, kan epoxihalten i glasfiberstrumpan sjunka under dragningen genom röret. Detta kan i sin tur medföra en kvalitetssänkning hos den färdiga infodringen.

Med hjälp av vinschen i rörets andra ände dras nu den indränkta strumpan/slangen genom = rörledningen. Vinschen kan antingen manövreras med fjärrstyrning från inmatningspunkten eller manuellt av en person som befinner sig vid vinschen. I det senare fallet upprättas kommunikation mellan inmataren och vinschpersonalen.

Det sistnämnda är av speciell vikt, eftersom det är inmataren som skall avgöra och styra inmatningstempot. Matningen sker stegvis, eftersom strumpan får sin epoxibehandling i etapper. Så snart ett nytt avsnitt av strumpan mättats med epoxi är den klar att dras in i röret.

Ballongteknik

När hela strumpan matats in i röret blåses innerslangen upp med hjälp av tryckluft. Strumpan trycks fast mot rörets vägg och det hela lämnas att härda under 8—12 timmar. När härdningen är klar evakueras innerslangen på luft och dras ut. Kvar blir den epoxibehandlade glasfiberstrumpan.

Slutbesiktning utförs (liksom vid den inledande inspektionen) med hjälp av videokamera.

I akuta fall kan det vara nödvändigt att forcera härdningshastigheten. Man använder då en snabbare epoxiplast, och kan komma ner i härdningstider på ca 3 timmar. Gäller det tillfälliga nödlösningar kan ännu kortare tider bli aktuella.

Vilka rördiametrar lämpar sig nu för den här typen av behandling?

Tidhult menar, att de mått som man normalt åtgärdar ligger mellan 50 och 500 mm. Det här innebär att i stort sett alla typer av rörledningar i fastigheter, industrier och mark kan behandlas med den här tekniken.

Inre och yttre miljö

Att vattenläckage är ett ytterst besvärligt problem är välkänt. Gamla, korroderade avloppsstammar av gjutjärn är en otrevlig bov i sammanhanget. Ett annat problemområde är hus med s k låglutande tak, som vanligen har inbyggd regndränering. När ett sådant system börjar läcka, uppstår akuta risker för ”The Sick Building Syndrome”. Frågan är, om inte försäkringsbolagen med sina enorma kostnader för vattenskador borde ta sig en titt på den s k Swedpipe-tekniken…

Andra intressanta applikationsområden är bl.a. läckande industriavlop (infodringen är ganska okänslig för kemikalier) och kommunala dagvatten- och avloppsledningar. På grund av den nya epoxiplastens termiska okänslighet (den skall tåla 110—115”C) lämpar sig den här renoveringsmetoden också för fjärrvärmerör.

I de senare nämnda fallen handlar det ju framför allt om effekter på den yttre miljön i form av förgiftningar och övergödning. På fjärrvärmesidan handlar det återigen om mycket stora ekonomiska = förluster genom = utläckande varmvatten. Att slippa denna typ av olägenheter är någonting, som helt enkelt ligger i det allmännas omedelbara intresse,

Det ser ut som om Swedpipe i Bromma satt på ett slags Columbi ägg då det gäller ett stort och svårbemästrat skadeområde. Tekniken är nyintroducerad i Finland och agenten heter Oy Superpipe Ab (Borgå, telefon 915-669855). En billig, snabb och tillförlitlig metod för att åtgärda skador på rörledningar borde ju kunna motivera både företag, enskilda personer och offentliga institutioner till ett betydligt raskare agerande än vad som är vanligt i dag. De traditionella teknikerna har ju, p.g.a. kostnader, tidsåtgång och personalintensitet, dessvärre ofta hämmat viljan att ta itu med röreländet. e

Onninen Oy bygger in livskvalitet i det finländska samhället. Med den teknik som Onninen levererar skapas boendetrivsel i hemmen och fungerande lösningar på arbetsplatserna, Förutsättningar för hobbyverksamhet och studier, förutsättningar för ett modernt och mångsidigt liv.

ÅA onninen VÄRME » VATTEN » LUFT « EL MATERIALHANTERIN kan : betjänar : nära dig

Mätlinjen 1, 01260 VANDA (90) 875 5 17