Sakari T Lehto - industrins kil i regeringsblocket
av I J Forum 1976-12, sida 13-15, 25.08.1976
Taggar: Personer: Sakari T Lehto Teman: industri
FORUM 12: 76 13
Sakari T Lehto — industrins kil i regeringsblocket
Han har en så krånglig titel att den aldrig används: Sakari T Le ht o är minister vid handels- och industriministeriet samt vid ministeriet för utrikesärenden. Därför har man rationaliserat ned den till utrikeshandelsminister. Men den titeln ger igen fel bild av hans ansvarsområde: dit hör också inrikeshandeln.
Forums frågor till minister Lehto gällde i alla fall främst -’ utrikeshandeln. Nordiskt samarbete, östprojekt, byggexport. Men han har också en del att säga om medicinerna för vår ekonomi, om stötestenarna i budgeten för nästa år och om hur en fackminister klarar sig i en så uttalat partipolitisk regering som den nuvarande.
I Miettunens regering utgör Sakari Lehto en artondedel, han är den ena av de två ministrar som kan anses representera näringslivet.
Sakari T Lehto är verkställande direktör vid Partek, ett av landets ledande företag inom byggbranschen. k 53 år, ekonom, vicehäradshövding. : En av de tunga inom industrin, en modern diplomat som får saker att hända utan att höja rösten. Språkkunnig, med många förtroendeuppdrag, aktiva sådana, inte bara galjonsfigurutnämningar. Kräver mycket av andra men också av sig själv. Noggrann, ibland pedantisk. Bra att samarbeta med. . En av grundarna av det statsägda oljebolaget Neste, och omviskad som Raades eventuella efterträdare. Vänd 14
FORUM 12: 7 ”Tänk bara på företagens onödiga kostnader — hur mycket kunde då inte staten spara?”
FORUM: — Det har talais mycket om samnordiska projekt i östhandeln. Tills vidare har resultaten uteblivit. Vad beror det på? Kan och vill man från statens sida göra något för att främja den här saken?
LEHTO: — Vi måste utgå från de spelregler som gäller i en marknadsekonomi. Något förmyndarskap från statens sida i den här saken kan knappast komma i fråga.
FORUM: — Inom östhandeln är:-staten emellertid praktiskt taget alltid inkopplad, eftersom besluten i öst sker statligt och centraliserat.
LEHTO: — Visst — när det gäller att dra upp ramarna. Men handel ska bedrivas mellan experter. Jag tror att den nordiska företagsvärlden skall snoka upp affärerna och först därefter kan staten komma in och tex avtalsvägen dra upp ”umgängesramarna” om det behövs. Det är svårt att sköta saken från andra hållet.
— Överhuvudtaget litar jag på den gamla organisatoriska principen att beslutanderätten bör ligga där den bästa informationen finns. När det gäller handel är informationen i allmänhet bäst på företagsnivå, dvs där marknadskännedomen ligger.
FORUM: — Ni känner emellertid också tankegångarna inom finländsk industri. Är det sant att man där är rädd för att förlora sin ”förtursrätt” på östmarknaderna vid ett eventuellt nordiskt samarbete?
LEHTO: — Först och främst borde man börja med att definiera vad som menas med nordiskt samarbete. Om vi granskar vår export Österut så finns där mycket ofta med nordiska komponenter. Också om vi inte ännu har joint ventures. Det är kanske mera en formfråga.
FORUM: — Finland har dock haft svårigheter med de stora krediter som ofta krävs i östhandeln. Där kunde kanske Sverige komma till hjälp?
LEHTO: — Nordiska Investeringsbanken, NIB, inledde i sommar sin verksamhet. Den vägen kan det vara möjligt att erhålla krediter som behövs för dylika projekt. Vad Sverige beträffar, torde man även där i vissa fall vara tvungen att anlita utländska krediter.
FORUM: — Också Sovjets utrikeshandelsminister Patolitjev talade om NIB vid sitt besök i Finland nyligen. Han var positivt inställd till banken — i motsats till våra hemmakommunister — men utgick ifrån att banken beviljar krediter just för dylika joint ventures. Det har dock på vissa håll uttryckts önskemål att banken inte ska bevilja östhandelskrediter.
LEHTO: — Sådana önskemål har förekommit på vissa håll. I NIBs stadgar sägs det dock bara att krediter kan beviljas för sådana projekt som är av intresse för minst två medlemsländer. Detta utesluter ej östhandelskrediter.
FORUM: — Minister Lehto — era åsikter on den internordiska handeln: hurudan är den och hurudan kunde den vara?
LEHTO: — Jag har sedan gammalt haft den uppfattningen att det är hemmamarknadshandel, inte = utrikeshandel. Norden är ett litet marknadsområde. Från de våras sida skulle man önska att vi kunde bita oss fast i den marknaden lite bättre. Också om resultaten i Sverige är rätt goda, så har Danmark och Norge fått alltför litet uppmärksamhet. Båda är köpstarka marknader och ökad export dit innebure automatiskt ett uppsving också i deras export till oss.
FORUM: — Hurudana är exportutsikterna för vår egen byggindustri?
LEHTO: — Intresset förefaller att vara synnerligen stort åtminstone visavi finländsk know-how. En ny intressant ”produkt” kan vara vårt sjukhusbyggande, som tycks ha väckt intresse både bland de oljeproducerande länderna och i vissa SEV-länder. Paketen är ännu inte konkret utformade men det torde inte vara omöjligt att tillämpa nycklarnai-handeln-principen tom så långt, att det inkluderar skolning av läkare och sjuksköterskor.
FORUM: — Som ett litet land är Finland helt beroende av att kunna exportera — men lika mycket av importen. Hur påverkar gynna-inhemsktkampanjerna vår handel? Utomlandsifrån har hörts kritiska kommentarer och importörerna här i landet klagar. Skapar kampanjen badwill utomlands? > LEHTO: — Vår gynna-inhemskt-kampanj har missförståtts utomlands. Des utgångpunkt är inte att vi vill bedriva ensidig handel. Vi trummar i folk att gynna inhemskt därför att vi har lite ovanliga attityder här i landet: vi beundrar övermåttan allt utländskt. Kampanjen är en motreaktion. Bakom den står varken merkantilism eller protektionism.
FORUM: — Regeringen har avlåtit en proposition om en ny tullag, som förorsakat en del oro i importörskretsar. Syftet är bla att inskränka användningen av frilager. Propositionen har kritiserats för att den ger mycket långt gående fullmakter åt tullstyrelsen, som bl a skall få avgöra vilken import som är viktig för landet.
LEHTO: — Enligt det nya tullagförslaget kan tullstyrelsen begränsa upplagring i tull- och frilager av sådana varor som inte kan anses befrämja produktionsverksamhet, export eller allmänt viktig import. Lagändringen syftar alltså inte till begränsing av import som sådan. Syftet är närmast att ge myndigheterna möjlighet att vidta åtgärder ifall spekulativ lagring uppkommer. Vilken import som är viktig avgöres av tullstyrelsen i nära samarbete med näringslivet. Oron är alltså obefogad.
FORUM: — Vår imports storlek har i alla fall väckt oro.
LEHTO: — Det talas mycket om våra ökande importutgifter bla som följd av den sk oljepriskrisen. Emellertid har terms of trade inte alls utvecklats så illa. Om importens enhetsvärdesindex år 1969 var 100, så var det år 1975 106. Vi har alltså förmått absorbera oljeprisstegringen ganska bra. Det syns också i siffrorna för vår sovjethandel, där vi inte mera är skuldsatta utan återfått i viss mån ställningen som kreditgivare. Överhuvudtaget ser vi ju en stark minskning av importen, inte minst därför att boomen i vårt byggande är förbi, och investerinsverksamheten också annars ligger nere. Vi väntar ännu på suget uppåt från konjunkturens botten från de stora industriländerna.
FORUM: — Delvis ligger väl den ekonomiska uppgången i våra egna händer?
LEHTO: — Javisst. Om vi ser på siffrorna för bruttonybildningen av fast kapital, så har alltsedan 1972 denna ny FORUM 12: 7 bildning skett felaktigt, bl a genom bostads- och annat liknande byggande, alltmedan den snabbare avkastande och produktivare kapitalbildningen inte har fått tillräcklig uppmärksamhet. Jag tror att orsaken till våra svårigheter i mycket ligger just här. En alltför liten del av vår bruttonationalprodukt har gått = till snabbt avkastande produktiva ändamål.
FORUM: — Vad kan orsaken vara?
LEHTO: — Intressant är här att jämföra siffrorna från inkomstfördelningen. De torde stöda den uppfattning som man i allmänhet har i marknadsekonomier att företagens inkomster proportionellt har minskat i förhållande till hela nationalinkomsten. Här är just en viktig förklaring till att investeringarna inte riktar sig mot den produktiva sektorn utan till långsamt avkastande sektorer.
FORUM: — Också de sk produktiva investeringarna har emellertid i Finland konstaterats avkasta mindre än tex i övriga nordiska länder.
LEHTO: — Här är vi delvis inne i en ond cirkel. Om investeringarna avkastar dåligt har, man mindre medel att avsätta för att förbättra investeringarnas avkastning. Vi har antagligen en mindre kapitalinsats per producerad enhet än tex i Sverige. Vi använder alltså proportionsvis mera arbetskraft. Detta, och vissa andra faktorer som jag i detta sammanhang inte kan gå in på så mycket mera ger som resultat att vi inte den vägen kan uppväga våra lägre lönekostnader.
FORUM: — Vi borde alltså investera mera i en mekanisering av industrin, men nu ligger investeringarna nere, Vad betyder det inför den kommande uppgången?
LEHTO: — Givetvis en uppbromsning. Dessutom måste vi komma ihåg, att vi kanske kan sälja först då andra med sina större lager redan varit ute en tid på marknaden. Vi får kortare tid att gå med full kapacitet än våra konkurrenter.
FORUM: — Och dessutom har vi risken att ligga över konkurrenterna i pris. Det har ju gett mycket luft under vingarna åt devalveringsrykten.
LEHTO: Jag misstänkte lite att devalveringen skulle komma på tapeten! Den finska marken har ju i siälva verket rät kraftigt revalverats: om vi anger markens värde år 1970 med 100, så var det år 1975 108.8. Samtidigt har vår kostnadsnivå stigit. Härav har några dragit slutsatsen att vi borde devalvera. Jag hör till motståndarna. Det finns så många exempel på att det inte vore rätta sättet att få vår ekonomi på rätt bog. En devalvering medför tvärtom många anpassningssvårigheter, flera nu än 1957 och 1967. För övrigt finns det inga ”magiska” tioårsperioder!
FORUM: — Vilka är då medicinerna? LEHTO: — Ått stävja inflationen, hålla kostnadsnivån i schack, öka produktivi teten och de produktivaste investeringarna.
FORUM: — Ni sitter som fackminister i en kanske ovanligt partipolitisk regering. Har ni svårigheter med de övriga regeringsmedlemmarna när det gäller frågor som berör företagsvärlden? LEHTO: — Är det inte så att saker klarnar när man talar om det?
FORUM: — Är det så?
LEHTO: — Det måste naturligtvis uppstå en informationsström i båda riktningarna. Man får alltid lov att hålla i minnet att man representerar en artondedel av regeringens hela röstetal. Men det kan vara till ömsesidig nytta att praktikens tankesätt förs fram på regeringsnivå, där tankegångarna på grund av avståndet till skeendet ibland kan vara alltför teoretiska eller annars verklighetsfrämmande.
FORUM: — Ett kommande eldprov för regeringen blir budgeten för 1977.
Vilka blir de svåraste frågorna? Nedskärningarna?
LEHTO: — Vi har en inbyggd automatik i budgeten som föder nya utgifter Ett par exempel: pensionsutgifterna och skolutgifterna. Om regeringen skulle sitta som styrelse i något företag, så skulle den få lov att sätta en målsättning i siffror för kostnadsnedskärningen och sedan med hjälp av en cost-benefitanalys och fast hand nå sitt mål. Detta är svårt i politiken i vårt land. Risken finns att inbesparingarna riktar in sig på färska förmåner eller andra liknande utgifter som folk ännu inte har vant sig vid, men inte på sådana som alla redan är bortskämda med. Det finns också..en tredje grupp av utgifter som hänför sig till behov som för länge sedan upphört att existera, men som fortfarande tillgodoses.
FORUM: — Var kan man skära ned?
LEHTO: — På den sociala sidan, liksom kanske inom vår utlandsrepresentation, finns reformer som man gärna skulle vilja se genomförda men som det just nu inte finns pengar för. Liksom det inom varje företag finns exempel på onödiga kostnader — statistik som inte mera behövs eller vissa slag av adbarbete — som bara bidrar till att fylla papperskorgarna, så finns det i en så gammal organisation som finska staten en hel del sådant. Med tanke på vad man kunde spara inom företagen — hur mycket mera skulle det då inte finnas i en så stor organisation som staten, som i våra förhållanden inte kan styras med lika fast hand! I J.