Sämre arbetsförhållanden
av Rita Asplund Forum 2009-07-08, sida 27, 27.08.2009
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2809
Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
Sämre arbetsförhållande av 90-talet.
I stället har politiker och ekonomisk expertis upprepade gånger betonat vikten av att se längre
Den snabbt ökande arbetslösheten har varit ett tacksamt tema under den sommartypiska nyhetstorkan. Diskussionen har dessutom för en gångs skull varit förvånansvärt saklig. Vi har besparats den typ av absurda argument som i alltför stor utsträckning kännetecknade arbetslöshetsdebatten i samband med att ekonomin störtdök i börja talet. Även om de tre nordiska EU-länderna fortsättningsvis kan stoltsera med en jämförelsevis hög arbetstillfredsställelse så betecknas den negativa utvecklingen som överraskande. Mest frapperande är det faktum att det huvudsakligen är Finland som ligger bakom det anmärkningsvärda resultatet. Arbetsförhållandena i Finland har enligt rapporten försämrats i klart större utsträckning än i Dan mark och Sverige. Skillnaderna mellan Danmar och Sverige har visserligen också ökat men i betydligt mindre grad. De försämrade arbetsförhållan än den pågående ekonomiska krisen och den permitterings- och arbetslöshetsvåg som följt i dess kölvatten. I samma ögonblick som ekonomin vänder uppåt förväntas också efterfrågan på i synnerhet kunnig arbetskraft öka i snabb takt. Den arbetskraftsbrist som blev allt mer påtaglig inom vissa branscher strax innan finansbubblan sprack kom mer inte att vara ett minne blott.
Den här gången kommer den ekonomiska krisen inte att lyckas förvandla arbetskraftsbristen till ett långvarigt arbetskraftsöverskott, hävdar man bestämt med hänvisning till de stora åldersklasser som står i beråd att gå i pension. Problemet har tillfälligt hamnat i skymundan, inte försvunnit. Följaktligen har arbetsgivarna uppmanats att i mån av möjlighet undvika personalnedskärningar och i för sta hand tillgripa permitteringar.
De mest optimistiska råden manar arbetsgivarna att utnyttja den ekonomiska krisen till att se över arbetsförhållandena och bygga på personalens kunnande. Dessa välmenade råd faller dock knappast i god jord i tider som dessa. Om varken arbetsmiljön eller utbildningsmöjligheterna förbättrats under det förhållandevis långa ekonomiska upp dena i Danmark är ett intressant resultat mot bakgrund av att Danmark lyfts fram som föregångslandet då det gäller att på arbetsmarknaden kombinera flexibilitet och säkerhet (så kallad flexicurity). Allmänt taget är således arbetsförhållandena i de nordiska länderna mer olika i dag än i mitten av 90talet. Den markant vidgade klyftan mellan Finland och Sverige förklaras med att Finland fortfarande har en mindre tjänstesektor än Sverige, Förklaringen låter dock inte särskilt övertygande.
Ett annat iögonenfallande resultat gäller de anställdas möjligheter att förkovra sina arbetskunskaper. På den fronten förefaller det inte att ha hänt särskilt mycket under de senaste tio-femton åren, varken i Finland eller i övriga EU-länder. Utbildningsmöjligheter har under årens lopp erbjudits på sin höjd endast varannan anställd. Samtidigt upplever en ökande snarare än minskande andel av de anställda att de jobbar med arbetsuppgifter som inte lär dem något nytt överhuvudtaget.
Personalens begränsade möjligheter att bygga på sitt kunnande är i och för sig inte något nytt resultat. Men det är nedslående att det inte skett någon märkbar förbättring sedan mitten av 90-ta sving som bröts abrupt i fjol, så är det föga sannolikt att dylika åtgärder betraktas som särskilt angelägna speciellt om orderstocken ser ut att smälta bort och kassaflödet hotar att sina, Enligt en färsk rapport sammanställd av det Dublinbaserade EU-organet Eurofound har arbetsförhållandena inom EU-områdets så kallade skandinaviska del rent av försämrats sedan mitten av 90 Arbetsförhållandena i Finland har försämrats i klart större utsträckning än i Danmark och Sverige.
let och att samma mönster upprepas över hela Europa. Varken nationella program eller EU-initierade deklarationer tycks ha haft avsedd effekt. Vuxenutbildningens avgörande betydelse i dagens och morgondagens arbetsliv - det som så vackert kallas livslångt lärande — är tyvärr fortfarande något som visserligen återkommer regelbundet i festtal och företagens årsrapporter men som snabbt glöms i alla andra sam manhang. a