Satsa på teknik!

av Håkan Nylund Forum 1983-11, sida 08-10, 08.06.1983

Taggar: Personer: Seppo Lindblom Teman: teknik

Bankiren

Av HÅKAN NYLUND

HB Pol lic, medlemmen av Finlands Banks direktion Seppo Lindblom var och var inte ett överraskningsnamn då Sorsas fjärde regering utnämndes. Överraskningen kom från att initierade bedömare redan hunnit vika handels- och industriministerposten för socialdemokraternas andre ledande ekonomist Eero Tuomainen, Bristen på överraskning, trots allt, motiveras av Lindbloms erkända kunnighet och ställning som både arbetskamrat och vän till president Mauno Koivisto - som han för närvarande vikarierar som tf president. Presidentvikariatet och erfarenheten på ministerposten härstammar från 1972, då Lindblom skötte handels- och industriministeriet under den socialdemokratiska minoritetsregeringen.

Erfarenheten från ministeriet och statsförvaltningen syns också i att Lindblom till skillnad från några av sina nyutnämnda kolleger är försiktig i sina uttalanden och inte utlovar stora och svepande förändringar. Han vet att byråkratins kvarnar malar långsamt. - Men arbetsmängden oc 8

Teknologin och tilltron till den tekniska utvecklingen har under den senaste tiden fått en framträdand och aktiv banérförare - en nationalekonom; Det är vår färske handels-och industriminister Seppo Lindblom, som så bankman han är mer falat o teknologi än om räntor och inflation. Han är också en okonventionell socialdemokrat, som anser att industrins uppgift är att skapa intäkter och inte nödvändigtvis nya arbetsplatser.

tempot har nog ökat sedan år 1972, ärendena har blivit fler, och deras betoning har förändrats.

Industripolitik = resurspolitik

En tydlig förändring sedan början av 1970-talet är att industripolitiken utvecklats till en egen sektor inom politiken och blivit allt vanligare i det politiska språkbruket. Vad den sedan är är mer oklart. —- Industripolitik är ett mycket dunkelt begrepp, där man får lika många definitioner som svar, konstaterar Seppo Lindblom. Han har liksom de flesta av sina kolleger redan för länge sedan lämnat bakom sig den av socialdemokraterna tidigare omhuldade = strukturpolitiken, uppdelandet av näringar och industrier i getter och får, och ser industripolitiken som en långsiktig verksamhet. - Man kunde kalla industripolitiken underhåll och uppbyggande av produktionsfaktorerna och -resurserna, såsom «naturen energin, finansieringen, arbetskraften. Industripolitiken skall rikta sig mot att höja kvaliteten på dessa produktionsfaktorer, vilket givetvis är ett mycket långsiktigt arbete.

• En devalvering eller skattereform är mer allmän ekonomisk politik än industripolitik, fastslår minister Lindblom. Den allmänna industripolitiken kan förstås ha sådana följder, och omvänt har t ex skattepolitiken effekter på industripolitiken. Men för industripolitiken är det viktigast att man överväger vilka långsiktiga inverkningar ekonomisk-politiska justeringar kan ha. Valuta-, skatte- och lönepolitiken inverkar alla på de relativa priserna på produktionsfaktorerna, och är därmed signaler till industrin.

Den signal handels- och industriministerna själv vill sända gäller teknologin. —- Frågan om den nya teknologin och accelererandet av den tekniska utvecklingen är den mest aktuella inom industripolitiken. Man satsar överallt i världen på hög teknologi.

• Det finns ingen teknologisk arbetslöshet, det hela är en vrångbild. Industrin utgör grunden för inkomstbildningen och för att industrin skall klara sig måste den satsa på den senaste tekniken, anser minister Lindblom. Det är bara via industrins inkomstbildning vi kan skapa arbete inom servicesektorn.

och teknologin

Teknologisk näve

Ministern och ministeriet har också ett redskap att driva denna sektor av industripolitiken med, den ganska nyligen grundade Teknologiska utvecklingscentralen, som :Seppo Lindblom karakteriserar som “mycket viktig”. - Organisationen blev inte riktigt den som kommittén (HIM -81) föreslog, men förhoppningarna är stora att man får teknologifrämjandet organiserat som en “teknologisk näve”, som kan hålla nära kontakt med industrin.

• Förutsättningarna för att Teknologiska utvecklingscentralen skall uppfylla förhoppningarna är att organisationen är effektiv och att kontakterna till industrin fungerar, samt att den får tillräckliga resurser i form av personal och anslag, räknar Lindblom upp. Men sedan måste man ännu hitta de rätta medlen att påverka med. Ett medel som framkastats från industrin är möjligheten till reserveringar för forskning och utveckling, men medlet kunde också vara direkta understöd för forskning och utveckling, där handels- och industriministeriet kommer företag som har en idé till mötes med pengar. Det är en avvägning hur samhället om det så vill kan utöva påverkan.

Minister Lindblom vill emellertid inte betona påverkningsaspekten för starkt. — Det väsentliga är att vinna industrins förtroende, betonar han. Den andra ytterst viktiga uppgiften är att finna rätt personal. Centralens betydelse kan endast ligga i att man får dit kompetenta personer, och därmed menar jag yrkeskompetenta i ordets snävaste bemärkelse.

Tills vidare har endast centralens chef utnämnts, professor Juhani Kuusi från Statens Tekniska Forskningscentral. - Jag har sagt åt honom att vi inte skall ha någon onödig brådska med utnämningarna, de sker i den takt man finner goda personer, konstaterar Lindblom.

La

F | RUN 11/83

Minister Seppo Lindblom anser att ministerns arbetsuppgifter har ökat betydligt sedan 1972, då han också fungerade som handels- och industriminister.

Signal till industrin

Trots de förhoppningar han ställer till utvecklingscentralen är ministern medveten om begränsningarna. - Det är klart att den inte kan genomföra en revolutionerande förändring. Men redan från början kan den ha en ”announcemert effect”, vara en signal till näringslivet om prioriteterna. Anslagen för teknik och forskning är sedan en svårare fråga. Jag vet av erfarenhet att det är svårt att snabbt ändra anslagsstrukturen inom en förvaltningsgren, men jag har skäl att hoppas att en förskjutning kan ske till denna sektors fördel.

Utvecklandet av teknologin är ock så nära förknippad med den tekniska utbildningen. Inom denna sektor har det höjts missnöjda röster som ansett att teknikens andel av anslagskakan är för liten då den enbart ses som en av många vetenskaper. ”Teknologin och teologin har båda en röst”. Borde handels- och industriministeriet ha mer att säga till om inom utbildningen? - Det är en sak som mina lärda vänner redar talat om, säger minister Lindblom. Man har i tiderna grälat om saken, men idag underlyder både högskolor och yrkesutbildningsinrättningar undervisningsministeriet, och saken är därmed avgjord och kommer inte att ändras. Men den är ett gott exempel på hur långt man kommer då man analyserar industripolitiken. Betoningen skall ligga på utbildning och kunskap, och inte på arbetsplatser och sysselsättning.

10

Inkomster, inte job - Det fanns ett skede då allting sveptes i en dimridå och mättes i nya arbetsplatser. Nu måste man förstå att industrin skapar inkomst och inte mer på samma sätt sysselsättning. Industrin är grunden för inkomstbildningen, och alla skatter tas egentligen ut från produktionen i en eller annan form. Med hjälp av industrins inkomstbildning kan man sedan skapa arbete och service inom andra sektorer.

• Till detta ansluter sig också frågan om den teknologiska arbetslösheten, som jag anser är en skenbild. Frågan är tvärtom hur långt den tekniska utvecklingen kan nå, och därmed inkomstbildningen, förklarar minister Lindblom.

Har receptet fungerat i Finland, är inkomstbildningen tillräcklig - Det beror på hur man lyckas i tekniken! Men visst har den varit rimlig i Finland. Men att arbetslösheten är lägre hos oss än på många andra håll beror förstås delvis på en mer expansiv ekonomisk politik. Är vi helt ärliga så avviker Finland från övriga industriländer med en lägre arbetslöshetsgrad, men med högre inflation. Den gamla sanningen att arbetslöshets- och inflationskurvorna går i kors tycks stämma.

• Men det är intressant att det tycks ha uppstått en bild ute i världen att vi inte blott är konkurrenskraftiga, utan också har en industriell dynamik, att Finland är ett dynamiskt land, konstaterar minister Lindblom.

Förtroendeposterna viktiga

Ministerns arbetsfält handlar emellertid inte enbart om hög teknologi och dynamiskt industri. Stora delar av statsföretagen är ännu problemföretag, och stormarna rasar kring dem. Anknytningen till Lindbloms förra ministertid är här stark, år 1972 grundades byrån för statsbolagen inom HIM, som senare fått sällskap av en byrå till. Statsföretagen bildar idag en linje inom ministeriets organisation. Nya principer och regler för skötseln av de statliga företagen har nu utlovats.

• Principerna skall betona de olika förvaltningsorganens ansvar och roll, förklarar Lindblom. Ledningens ansvar, förvaltningsorganens ansvar, revisorernas ansvar, ministeriets och huvudägarens roll och ansvar. En klar strävan är att man kräver lönsamhet av företagen och aktivitet och insatser från förtroendemännen, som måste bli det klara med vilka viktiga poster förvaltningsråden och revisorsplatserna är. I detta avseende skall det råda en saneringsatmosfär, även om jag annars tror att statsföretagen skall få mer arbetsro. Diskussionens livligaste skede är förbi, och lugnet efter stormen inträder.

Något holdingbolag för statsföretagen enligt svensk modell tror Seppo Lindblom inte på. - Sveriges exempel avskräcker, och svenskarna är tvärtom avundsjuka på vårt system, som är bättre. Det behövs inte heller någon speciallag för statsföretagen.

Frågan om statsbolagens inbrytningar på nya områden ser ministern främst ur investeringssynpunkt, och anser att de stora investeringarnas tid är förbi både för statsföretagen och det övriga näringslivet. - Efter de stora investeringarna, då den kapitalintensiva industrin byggdes upp, måste nu kapaciteten fås i fullt bruk. Produktutvecklingen och idéerna skall komma från företagen, och då måste givetvis också statsbolagen få utveckla nya idéer.

Också beträffande de nordiska samarbetet anser Seppo Lindblom att de stora åtgärdernas tid börjar vara förbi. — Samarbetet sker nu mest från fall till fall och i form av utbyte av information, Några egentliga nya instrument för samarbetet finns inte. Man bör inte heller idealisera det nordiska samarbetet, påpekar minister Seppo Lindblom. Om något land vill devalvera så gör det så.