Sex timmars arbetsdag
av Bjarne Nyman Forum 1983-14, sida 08-10, 21.09.1983
F RU
Ett första rangens samhällsproblem:
HUR FÖRDEL 14/83
AV BJARNE NYMAN
ARBETE OCH FRITID
I INFORMATIONSSAMHÄLLET?
EH Arbetslivet är en av de sektorer som kommer att drabbas hårdast av övergången till det sk informationssamhället, det märker vi redan idag. Yrken försvinner, nya yrken uppstår, arbetsuppgifterna förändras.
Nya tekriska landvinningar har alltid åstadkommit förändringar i arbetslivet.
En väsentlig skillnad mellan dagens informationsrevolution och tidigare industriella revolutioner är att förändringarna nu sker mycket snabbare. Samtidigt har samhällsstrukturen stelnat och omgärdats av en labyrint av lagar och förordningar, avtal och fördrag.
Detta gäller inte minst arbetslivet med sin speciella lagstiftning och sina mångahanda avtal.
I denna omgivning skall allts informationssamhället göra sitt intåg samtidigt som industrisamhället så småningom kommer att göra sorti. Utsikterna för att det skulle komma att ske smärtfritt är inte direkt lysande.
Förstelnade tankar
I tiden då industrialismen drog fram som en orkan över de längre utvecklade samhällena var det helt normalt att folk, dvs de lågavlönade arbetarna, jobbade upp till 16 timmar per dygn eller mera. Numera behöver ingen jobba mera än åtta timmar per arbetsdag. Det kan vi tacka den tekniska utvecklingen för.
När informationssamhället som bäst gläntar på dörren befinner sig världen i en situation med ökand 14/83 F RUN
Den nya tekniken kommer att ger oss mera fritid, sägs det. Det betyder att vi behöver jobba mindre än tidigare för vårt dagliga bröd.
Är det sant? - Tillsvidare har den ökade fritiden tagit sig uttryck i en ökande skara arbetslösa människor. A andra sidan stiger antalet människor som gärna skulle dela med sig av sin arbetsbör da och sina inkomster.
Men det går inte. Arbetslivet är alltför reglemente rat och inrutat.
arbetslöshet snart sagt överallt. Och som sig bör när en ny epok är i antågande råder de brist på yrkeskunnigt folk inom många av de moderna yrkena. Samtidigt hävdas det att vi kommer att begåvas me mera fritid. Förvirrande?
Det är givet, att den nya tekniken skapar förutsättningar för mer fritid och mindre arbete. Men om detta tar sig uttryck i ett system där halva befolkningen stressar halft om half ihjäl sig, och andra hälften antingen går arbetslös eller är pensionerad, då måste någonting ha gått snett. Då har inte samhällsutvecklingen hunnit med den tekniska och ekonomiska utvecklingen.
Diskussionen om arbetstider är ett typexempel på hur samhället har stelnat i sina former. I vårt land sitter en kommitté — den har faktiskt suttit i över tre år nu —- och grunnar på arbetstidsförkortning. Dess betänkan En förkortning av arbetstiden till sex timmar kombinerad med arbete i tvaskift skulle lösa manga problem. Men systemet passar säkert inte för alla branscher eller yrkesgrupper. Flexibla och valfria arbetsider är en annan möjlighet som blir aktuell i det kommande informationssamhället, där utbildningen kommer att spela en allt större roll.
de är att vänta inom kort Har kommittén någonting att komma med beträffande arbetstider som skulle hjälpa oss att ta emot stötarna av den nya tekniken?
Tja, kommittén kommer enligt välunderrättade källor att presentera en översikt över hur arbetstiden stegvis har förkortats under den tid lagen om åtta timmars arbetsdag varit i kraft. Folk har fått längre semestrar, fyrtiotimmarsvecka (och mindre), mm.
Men längre kan vi tyvärr inte gå, kommer kommittén att sluta sig till. Ekonomin ger inte utrymme för ytterligare förkortningar av arbetstiden.
Kommittén har alltså irrat omkring i tankegångar som helt klart är knutna till det industriella samhället, inte till informationssamhället.
Hur skall spådomarna om den ökande fritiden ses i belysning av sådana irrvandringar? Det finns förmodligen ingen annan förklaring än att många människor —- som idag lyfter lön och inte understöd - är förhållandevis nöjda med att den ökande fritiden tas ut i form av en ökande arbetslöshet i samhället.
Sex eller åtta?
I Sverige diskuteras som bäst konsekvenserna av att övergå till sex timmar arbete per dag. Förslaget som inte ‘är nytt — det framfördes av fransmannen Palasthy redan i slutet av sjuttiotalet — har sina förespråkare och sina belackare. Förvånande nog har många representanter för arbetsgivarsidan tagit positiv ställning till sextimmarsdagen.
“Sextimmarsdagen är intressant — åtminstone som ett alternativ till dagens stränga lagstiftning om att folk skall jobba åtta timmar.
Orsaken till att en del arbetsgivare ser positivt på sextimmarsdagen är av ekonomisk natur, givetvis. Man väntar sig nämligen en effektivare användning av maskiner och kapital om det sker en övergång till sex timmar i stället för åtta timmar. Tanken är att maskinerna då kunde vara i användning tolv timmar om dygnet genom att åttatimmarsdagen skulle förvandlas till två sextimmarsskift. Det investerade kapitalet skulle användas 50 procent effektivare än idag. Då skulle konkurrenskraften öka och företaget skulle få sälja mera produkter. Detta gäller givetvis endast om det finns avsättning för produkterna.
För den del av industrin där en stor
F RUN 14/8 del av maskinparken står outnyttjad skulle sextimmarsdagen inte ha någonting att ge.
Service 12 h/dag
Men hur skulle det vara med förkortad arbetstid inom servicesektorn eller delar av servicesektorn? Var och en av oss vet vilka problem dagliga spring i banker, affärer, hos barberaren o s v kan innebära för den som är bunden till sitt jobb under den tid serviceinrättningarna håller öppet. För det mesta går det inte alls.
Om serviceföretagen och -inrättningarna genom två sextimmarsskift skulle betjäna sina kunder i tolv timmar (eller tio) vore det en smal sak för var och en att sköta sina privata angelägenheter helt smärtfritt.
Går det inte ihop ekonomiskt? Många människor är förmodligen villiga att betala en slant extra för en förbättrad service. Och som situationen nu är förblir mången service outnyttjad just på grund av att alla arbetsrutiner i den heliga åttatimmarslagens namn skall ske samtidigt.
Den statliga och kommunala servicen skulle också må bra av längre öppethållningstider. Folk skulle få reella möjligheter att bekanta sig med den och på så sätt se vart skattepengarna går.
I tätorterna skulle de våldsamma köerna på gator och vägar tunnas ut samtidigt som kollektivtrafiken inte skulle behöva dimensionera sin maskinpark med dagens trafiktoppar som utgångspunkt. Samma resonemang beträffande toppkapaciteten kan naturligtvis också tillämpas på andra serviceformer och deras behov av maskiner och utrymme. En maskin som tidigare sköttes av en enda person kan efter införande av två sextimmarsskift skötas av två personer.
Det finns i alla fall arbetsuppgifter och näringsgrenar som inte på något sätt är förtjänta av att arbetstiden begränsas till sex timmar. Man kan knappast tänka sig att två direktörer gör sina sextimmarsskift och sedan går hem och glömmer allt. Sådana är direktörerna bara inte. De flesta stressar redan nu långt mera än åtta timmar per dygn.
En hel näringsgren där sextimmarsdiskussionen känns som ett slag rätt ut i luften är jordbrukssektorn och nära anslutna sektorer. Undersökningar har visat att jordbrukarna och därmed jämförbara yrkesutövare under de senaste decennierna har fått förlängd arbetstid.
10
Stelt eller flexibelt?
En annan sak är sedan stelheten i samhället. Om åttatimmarslagen ersätts av en liknande sextimmarslag utan alternativa lösningar värda att beakta, då kommer vi inte långt på väg. Det kan ju hända att framtiden är funtad så att en sextimmarsarbetsdag kanske inte ens överlag är det bästa alternativet.
Den bästa lösningen vore högst antagligen att med så lite lagstiftning som möjligt få till stånd ett flexibelt system där den enskilda människan så långt det bara är möjligt själv kan välja sin arbetstid.
Nu diskuteras frågan om en förkortning av arbetstider utgående från att en modell kanske borde bytas ut mot en annan modell. Men ingen är egentligen villig att slussa över diskussionen till det privata planet, att låta folk själva välja.
Sådana människor som frivilligt och till sysselsättarnas fasa skulle välja arbetstiden noll timmar per dygn är ganska lätt räknade. Däremot är det antal människor som idag blivit påtvingade arbetstiden noll timmar ganska stort och högst antagligen växande om inga grundläggande åtgärder inom arbetslivet företas.
Färre rutinjobb
En arbetstidsförkortning i riktning mot sex i stället för åtta timmar per dag är i alla fall en lösning på kort sikt. Informationssamhället med dess starka inverkan på produktivitetsutvecklingen inom många branscher kommer i alla fall att rensa bort arbetsplatser. Det är då fråga om rutinarbete, sådana enkla arbetsuppgifter att de kan effektivare och bättre utföras av automater, datorer eller robotar. Många räknar med att över hälften av dylika rutinjobb kommer att försvinna inom de närmaste tjugo åren.
Sådana jobb är det ingen idé att dela på.
Men i stället kommer en hel del mer krävande arbeten att se dagens ljus. Detta märks redan idag då det råder en stark brist på kunnigt folk inom de expansiva branscherna, d vs de branscher som på ett eller annat sätt är knutna till det kommande informationssarmhället. Varje dag är platsannonssidorna i vår tidningspress fyllda med expanderande företags vädjan till programmerare oc liknande yrkesmän och -kvinnor om att acceptera anställning. Men tillsvidare finns det inte tillräckligt av skickliga yrkesmän för de expanderande branscherna.
Också på denna punkt kommer det stela samhällsmaskineriet in i bilden. Undersökningar och = expertförutsägelser visar alla i samma riktning när det gäller vilket slags skolning det behövs för morgondagens samhälle. Men samhället har inte resurser att utbilda folk, säger de som har ansvaret för utbildningen. I stället utbildar man folk till yrken som kommer att försvinna. Så långt räcker pengarna alltså.
Arbete//Fritid
Det är uppenbart att morgondagens samhälle blir mera komplicerat. Det behövs alltså mera kunnande. Och det kunnandet måste erhållas på något sätt. Ett gammalt och beprövat sätt är just utbildningen.
Det är också uppenbart, att förändringarna inte kommer att avstanna i och med att vi har accepterat begreppet informationssamhälle. Därför måste utbildningen ingå som en väsentlig del av arbete och fritid under hela livsförloppet (Redan idag har urvecklingen gått förbi tex många datachefer. De har inget hum om vad deras underordnade egentligen sysslar med och hur de gör det).
Också denna aspekt kräver förändrade attityder till problemet arbete kontra fritid. Skall den behövliga kunskapen inhämtas under arbetstid eller under fritiden?
I morgon behöver man kanske inte ställa sig den frågan längre.
Det finns nämligen futurologiska studier som förutspår att den nuvarande skarpa gränsdragningen mellan arbete och fritid kommer att suddas ut, Under sådana förhållanden spelar det ingen större roll var eller när kunskapen anskaffas.
En trolig utveckling är också att utbildningen inte kommer att ske enligt nuvarande stela metoder med lång trist skolgång följd av ett långt och ofta trist arbetsliv. Det blir kanske fråga om varvad utbildning från första början med stora inslag av självundervisning med hjälp av de nya verktygen, datorerna.
Men för att utvecklingen överhuvudtaget skall gå i den riktningen så behövs det idag flexibla attityder till nog så känsliga frågor. Övergång till kortare arbetstider eller till valfria arbetstider är en sådan fråga.