Sinar oljan?
av ThF Forum 1980-19-20, sida 07, 17.12.1980
Sinar oljan?
TROTS DET PÅGÅENDE KRIGET mellan Irak och Iran råder det ett påfallande stort lugn på oljemarknaden. Nästan olycksbådande lugnt, ty faktum är att en betydande mängd olja upphört att flyta ul från de krigförande länderna och om produktionen inte snart kommer i gång i dem kan det få allvarliga återverkningar. Framförallt är riskerna stora för att vi skall drabbas av liknande prisförhöjningar som 1979. Men en på lång sikt minskad mängd olja kan också leda till störningar i själva oljetillgången och konsumtionen.
Kriget mellan Irak och Iran uppstod som en följd av olika politiska och ckonomiska fenomen samt både gamla och nya tvistefrågor. Dels kan man peka på det politiska tomrum som uppstod i Mellanöstern genom Camp David-avtalet och shahens landsflykt, dels på tvisten om vattenleden Shatt-el-Arab som leder ut till Persiska viken samt problem som ansluter sig till befolkningens sammansättning som kurdfrågan och religiösa frågor som motsättningarna mellan de muselmanska riktningarna sunniter och shi"iter.
Uppgifterna varierar något, men cen allmänt vedertagen uppfattning är at kriget lett till att de 16 miljoner fat/dag som skeppades ut från länderna vid Persiska viken före kriget, numera decimerats till 12—-13 miljoner fat/dag. Av minskningen faller ca 3,5 miljoner fat på Irak och 0,5 miljoner fat på Iran. De övriga oljeproduccerande länderna har dock ökat sin produktion med ca I miljoner fat. Med tanke på alt det runtom i världen finns i lager ca 500 miljoner fat olja vilket räcker för 100 dagar är oljebristen inte direkt överhängande, eftersom det inte skett någon anmärkningsvärd ökning i oljekonsumtionen: tvärtom existerade det innan kriget bröt ut ett visst utbudsöverskott. Men en ökad efterfrågan förväntas och
FORUM 19— 20/8 därtill har det förekommit en viss obenägenhet att la ur de befintliga lagren. Inom branschen, som är mycket förtegen, gissar man försiktigt på att vi redan på våren kan få problem på vissa håll om produktionen framförallt i Irak inte kommer i gång.
Huruvida detta är möjligt, även om kriget tar slut i en snar framtid, är ovisst ty det finns mycket vaga uppskattningar om omfattningen av skadorna på Iraks oljeanläggningar både i syd i det dirckt krigsberörda området och i norr där oljefälten Mosul och Kirkuk befinner sig. Att de iranska områdena Abadan och Khorramshar blivit illa åtgångna är uppenbart och Iran kommer säkert att ha stora problem med at få igång sin oljeproduktion efter kriget om området överhuvudtaget blir kvar i deras händer. Irak strävar ju till att etablera en viss autonomi i detta område som bebos av araber.
För närvarande verkar det som kampen mellan president Saddam Hussein och ayatollah Khomeini skulle bli långvarig och övergå i ett ställningskrig eftersom de militära resurserna härt utnyttjats på vardera sidan.
Tänkbart är naturligtvis också at flera länder kring Persiska viken blir direkt berörda av kriget och det utsatta Hormuzsundet blir ogenomkomligt. Då är problemen av en helt annan storleksordning än nu och alternativa oljetransporimöjligheter i stor skala uteslutna eftersom bara Irak har utbyggda pipelines till Medelhavet — via Syrien till Libanon och Turkiet. Av dessa är bara den som går genom Turkiet i bruk för närvarande och hur de berörts av kriget är oklart.
Obcnägenheten att utnyttja de lager som finns har också lett till ett visst tryck på den sk spotmarknaden. Även om OPECländerna i nuvarande skede kommer at föra en måttlig prispolitik finns det många tecken som påminner om 1979 då priserna på ett ganska konstlat sätt på kort tid fördubblades. Det utbröt då en köphysteri på grund av att man trodde att det rådde brist på olja. Detta drev priserna uppåt. En dylik panik måste undvikas nu, även om det vore fördelaktigt för dem som har olja i lager. De kan ta ut ett högre pris och rent allmänt är man överens om all lagringskostnaderna inte är så stora som prisslegringarna.
Med tanke på den lågkonjunktur som råder vore det mycket beklagligt om inflationen skulle öka som resultat av höjda energipriser. Vi skulle då vara i samma situation som i mitten av sjultiotalet. Man får hoppas att IEA lyckas i sitt uppsåt att hålla oljekonsumtionen i styr och ta av de befintliga lagren.
Prisstegringarna berör ju också oss, även om vår egen oljecimport förfaller vara tryggad tillsvidare. Men det finns skäl att komma ihåg att vår huvudleverantör också har andra kunder och leveransansvar till dem. Några av dessa, tex Rumänien, har berörts dirckt av kriget mellan Irak och Iran. Med tanke på att Sovjetunionen enligt sin nya femårsplan inte nämnvärt kommer alt öka sin oljeproduktion och deras cgen konsumtion stadigt ökar kan vi också vara tvungna att komplettera vår oljeimport därifrån med oljeimport Från andra länder. Detta gör vi ju redan nu i viss utsträckning. Konkurrensen om oljan kommer förmodligen att vara hård. Produktionen av och tillgången på olja underlättas inte heller av att läget är instabilt i Afrika. Deua kan snart i högre grad än förr beröra oljenationerna där och därigenom eventuellt få återverkningar ide industrialiserade länderna.
ThF CO