Sirkka Hämäläinen tar över rodret - ändrar FB kurs?

av Janne Salonen Forum 1992-06, sida 10-11, 30.04.1992

Taggar: Personer: Sirkka Hämäläinen Teman: centralbanker

en senaste valutakrisen i sam eo .e se I 00 0 || r [0] H ä ma 10 | nen band med det plötsliga chefsbytet inom Finlands Bank de tar över rodret — ändrar FB kurs?

Text: Janne Salonen

Nya centralbankschefen Sirkka Hämäläinens huvuduppgift är mycket väldefinierad i valutakrisernas spår: den består i att med alla tillbudsstående medel hålla fast vid markens ecu-paritet. Dessutom utgör SCAB- och Tampella-engagemangets avvecklande en utmaning.

1 femte söndagen i fastan var samtidigt den hittills senaste lektionen i Esko Ahos statsministerutbildning under tjänsteutövning, med valuta- och penningmarknaderna i professor Higgins roll.

Under ledning av statsminister Aho var det regeringens avsikt att stärka regeringens makt över centralbanken: metoden för detta var att framtvinga chefdirektör Rolf Kullbergs avgång. Han var ju en bekväm syndabock för allt det som hade gått snett i landets affärer,

Mera kontroll?

Tydligen hade det ännu inte då gått hem hos statsministern och hos en stor del av centerministrarna, vilka stödde honom, att allt tal om att regeringen skulle skaffa sig en större kontroll över centralbanken var fullkomligt obegripligt i ljuset av markens ensidiga ecu-bindning (som dock ensidigt kan upphävas när som helst). Ifall denna är allvarligt menad, har regeringen inga som helst möjligheter att påverka centralbankspolitiken. eftersom centralbankens huvuduppgift då är att bibehålla markens ecu-paritet med alla tillbuds stående medel.

Endast i ljuset av att regeringen fortfarande trodde sig ha någon möjlighet att påverka centralbankspolitiken var Ahos beslut att framtvinga Rolf Kullbergs avgång begriplig: hur som helst var det ändå ett katastrofalt missgrepp från Ahos sida — ett missgrepp som ledde till en akut valutakris. och som i länder med starkare parlamentariska traditioner hade kunnat framtvinga den skyldigas avgång. Men sådant hör ju inte till god ton här hos oss.

Förlorat förtroende

Den direkta konsekvensen av Ahos ingripande och Kullbergs avgång var att marknaderna totalt tappade det lilla förtroende den kanske hade haft för regeringen och dess politik. i synnerhet som Kullbergs avgång tolkades så att regeringen ville eliminera den enda garanten för fasthållandet vid ecubindningen, Finlands Bank.

Så tog undervisningen vid: fredagen den 3 april forsade pengar ut ur landet. och regeringen tvingades i all hast koka ihop ett tiomiljarders sparprogram, utnämna en ny centralbanks 6/1992 F RU chef. och svära sig fri från alla ambitioner att förhindra Finlands Bank att genom alla tillbuds stående medel hålla fast vid ecu-pariteten.

Den nya centralbankschefen Sirkka Hämäläinen förklarade prompt att Finlands Bank ämnade göra just detta: hålla fast vid ecu-pariteten med alla tillbuds stående medel. Dels skulle det inte finnas något tak för hur högt den inhemska räntenivån skulle tillåtas gå, och dels lyckades hon få de nordiska centralbankernas och inte minst tyska Bundesbanks stöd.

Speciellt det sistnämnda stödet hade en lugnande inverkan på marknaderna, och visade att det i utlandet fortfarande fanns ett mått av förtroende för Finlands Bank. Det är osannolikt att regeringen hade kunnat utverka liknande löften. och ifall en ny devalvering hade ägt rum hade väl utlandet tappat allt förtroende för Finland och dess valuta, och klassat Finland bland de övriga konkursboen i östra Europa.

Ny arbetsfördelning!

Allt detta tedde till att regeringen och inte minst statsministern såg ljuset, varpå statsministern med den nyomvändes entusiasm började predika nödvändigheten av en arbetsfördelning i den ekonomiska politiken. där Finlands Bank cnsam — utan regeringens inblandning — svarar för penningpolitiken och markens ecu-paritet.

F RUN 8/1992

Genom regeringen klantiga ingripande och den påföljande krisen blev det klart att Finlands Bank paradoxalt nog nu åtnjuter en större autonomi Över penningpolitiken än tidigare, och nya chefdirektören, dr Sirkka Hämäläinen, är i praktiken oavsättlig, inte minst eftersom hon bevisligen har Bundesbanks förtroende, något som Finland hotar mista ifall regeringen på nytt försöker få kontroll över centralbanken genom att framtvinga centralbankschefens avgång.

Vad penning- och centralbankspolitiken beträffar. har Finlands Bank i valutakrisernas och ecu-bindningens spår en ytterst väl definierad roll, dess huvuduppgift är att bibehålla markens ecu-paritet med alla tillbuds stående medel. huvudsakligen genom räntevapnet. Härav följer att Finlands räntor I bästa fall kommer att följa den europeiska ränteutvecklingen. som i första hand bestäms av Bundesbank — förutom då nya kriser framtvingar en väsentligt högre räntenivå i Finland än utomlands.

Trång rörelsefrihet Sirkka Häräläinens roll blir att förverkliga denna roll: inom de snäva ramar som givits kommer hennes och centralbankens rörelsefrihet att finnas — i övrigt är den i det närmaste obefintlig.

Finlands Banks andra huvuduppgift. i den ekonomiska förlamningens spår, kommer att vara att upprätthåll landets finansväsende. inom ramen för denna uppgift har Finlands Bank redan övertagit SCAB-koncernen, och därmed även tagit huvudansvaret för krisdrabbade industrikoncernen Tampella, I anslutning till bankernas svårigheter har regeringen därtill ställt 8 miljarder mark till bankernas förfogande i form av lån från en garantifond.

Räddningstjänsten

Den största omedelbara utmaningen för chefdirektör Hämäläinen kommer att vara dels SCAB-engagemangets avvecklande och dels övriga möjliga räddningsaktioner vilka kan komma att bli aktuella i den ekonomiska föramningens spår,

Vad SCAB-engagemanget beträffar, växer pressen för ett snabbt avvecklande. Speciellt det medföljande Tampella-engagemanget har väckt stark kritik, för många ter sig det som om Finlands Bank hade börjat bedriva industripolitik. Åtminstone några uttalanden av bankdirektör Harri Holkeri, där han menade att det var otänkbart att låta Tampella gå i konkurs, pekade i den riktningen. Ahlström-chefen Krister Ahlström, Tampellas konkurrent beträffande ångpannor, menar att det faktum att Finands Bank har givit Tampella en carte blanche-garanti har försatt Ahlström i en konkurrensmässigt ofördelaktig position. Vilket privat företag can finansiellt mäta sig med en koncurrent som ägs av Finlands Bank?

Till sist några ord om Sirkka Hämääinen själv. I pressen har det givetvis gjorts ett stort nummer av att hon är tvinna. Det misstaget skall ej upprepas i denna spalt, utan hon skall såsom alla andra centralbanks- eller andra chefer behandlas på egna meriter.

Sirkka Hämäläinen har en lång bana inom Finlands Bank bakom sig: en lång forskarbana kröntes av att hon 1981 doktorerade om de finländska löntagarhushållens sparbeteende. 1982 blev hon direktör i Finlands Bank. med ansvar för makroekonomisk forskning, centralbankspolitik och information.

Så sent som hösten 1991 — efter devalveringskrisen som ledde till direktör Markku Puntilas avgång — utnämndes hon till direktionsmedlem i hans ställe, och nu, efter endast ett halvår, är hon centralbankschef vid 52 års ålder. O 1"